Hos konserveringen

2016-09-15 13:24
Träkonservator Dennis har mycket på sitt bord. Allmogefönstret i förgrunden.Uppackning av ljuslampett pågår.Ljuslampett av Precht-typ i skuret trä med ljusarm utan pipa och droppskål. Till höger fotoförlaga för nytillverkning.Ljuskrona av trä i fransk barockklassicism daterad till sent 1680-tal eller tidigt 1700-tal.

Större delen av dagen tillbringade jag i konserveringsateljén. Dagen började med att museets träkonservator Dennis dök upp på mitt rum och konstaterade att verkstadschefen John vill ha tillgång till allmogefönstret, men ett par av rutorna är trasiga. Måste de åtgärdas?

Utgångspunkten är att alltid göra så litet som möjligt. "Minsta möjliga åtgärd" är ofta det bästa vid vård och konservering av kulturhistoriska föremål. Gemensamt för oss alla som arbetar på Nordiska museet är att vi älskar spår av de människor som använt föremålen, "mint condition", nyskick, är ingenting vi eftersträvar.

För att veta hur konservatorerna ska arbeta med ett föremål till en utställning måste de få veta hur förmålet är tänkt att användas. "Rutorna är litet smutsiga också, ska vi göra någonting åt det?"

I normala fall skulle fönstret lämnas som det är. I utställningen Nordiskt ljus är det däremot möjligt att färgad folie eller liknande bör stänga hålen i rutorna eftersom dagsljuset är en del av utställningen och ljus därför kommer att riktas in genom fönstren i alla utställningsrum. Olika tider, olika sociala skikt, olika fönster, olika mycket ljus inomhus, olika förutsättningar för aktiviteter, olika inomhusliv. Om de trasiga rutorna i allmogefönstret gör att ljussättningen bländar besökarna måste rutorna stängas, annars inte. Verkstadschefen John diskuterar detta med ljussättarna och återkommer.

En oval ljuslampett från 1600-talet ställs ut i avsnittet om det dyrbara ljuset. Ljuspipan och droppskålen av trä har försvunnit någon gång under århundradenas lopp. Kanske har pipan spräckts vid byte av ljus eller blivit brandskadad då ljuset fått brinna för länge. Då vi vill kunna visa vikten av att optimera ljus, bland annat med speglar, i en tid då ljus var dyrt och exklusivt, är det viktigt för utställningens budskap att lampetten bär ett ljus.

Hur såg pipan och droppskålen ut? Det finns få bevarade ljuspipor och droppskålar av trä från 1600-talet som skulle kunna fungera som förlagor för ljuslampetten. Jag tog hjälp av Magnus Green, antikvarie och specialist på kyrklig och kulturhistorisk belysning, och hans efterforskningar resulterade i ett fotografi på ett par fullständiga lampetter av samma typ som våra, som sålts på auktion. Ljuspipan är skuren i tulpanform och har en åttkantig droppskål av trä.

Återstår att lösa vem som kan tillverka delarna. Tillägg till originalföremål bör berätta att de är tillägg och behöver/ska inte vara lika detaljerade och perfekta som originalen. Träkonservator Dennis såg lystet på mitt underlag (att skära i trä är tydligen roligt) men han har varje timme inbokad fram till vernissagedagen. Vi hoppas nu att en kollega som är bildhuggare vill och har tid att åta sig uppdraget...

Dagen slutade med besök av en restauratör och antikhandlare som vi bad komma för att titta på en ljuskrona i rokoko som var tänkt att ingå i utställningen. Störst intresse tilldrog sig dock en krona av trä och brons med infällda spegelglas som i katalogiseringar och artiklar sedan slutet av 1800-talet ansetts vara tillverkad tidigast 1680. Restauratören, som undersökte kronan in i minsta detalj, tror att kronan i fransk barockklassicm är ännu äldre, vilket förstås var spännande för oss alla, inte minst för konservatorerna som flockades kring den. Forskningen om kronans ålder fortsätter.