John Ekströms samling av solur - juni 2014

2014-05-27 13:39

Johan "John" Petrus Ekström, 1858-1924, köpte sina första solur i början av 1890-talet. Han var teckningslärare vid Realläroverket på Norrmalm i Stockholm och använde soluren i sin undervisning för att visa skuggans praktiska användning.

Med tiden började Ekström systematiskt samla in material till samlingen, varför det finns olika typer, material och tillverkare representerade. De äldsta uren är två kalkstensur tillverkade 1490 respektive 1583. De flesta soluren är förvärvade i Stockholm och näraliggande orter och Ekström menar att de bör ha använts i Sverige.

Även böcker i ämnet köptes in och samlingen kompletterades allt eftersom. Boksamlingen består av ca 150 böcker och artiklar och är en av bibliotekets mindre och finare samlingar.

Böckerna är utgivna mellan 1531-1923 och är till skillnad från soluren till största delen utländska. Många av böckerna finns bara katalogiserade hos Nordiska museet, andra finns också på ett fåtal andra bibliotek världen över. Två av de mer ovanliga exemplaren är de nederländska handskrifterna Kort onderwys hoe men op alle voorkomen, de vlactens als mede holle en gebulte lichaame sonnewysers kan maken met een passer en liniael från 1750 och Kort onderwys hoemen op alle voorkomende vlaktens als mede holle en gebulte lighaamen zonnewysers kan maaken door passer en liniaal från 1774.

På bilden till vänster syns de svenska böckerna Ett bref till N. N. och En underrättelse huru man efter solens ojämna rörelse bör rätt ställa ett uhrwärk av Anders Celsius. De är bundna tillsammans i en anteckningsbok och varvade med anteckningar. Med på bilden är också samlingens äldsta bok Ompositio horologiorum, in plano, muro, truncis, anulo, con concauo, cylindro & variis quadrantibus, cum signorum zodiaci & diuersarum horarum inscriptionibus av Sebastian Münster från 1531.

John Ekström erbjöd Nordiska museet att förvärva samlingen 1918. Han hade fått kännedom om att museet givit ut Elis Sidenbladhs bok Urmakare i Sverige under äldre tider och undrar i ett brev till museets Styresman om hans samling av solur möjligen skulle vara av intresse för museet. I brevet ingår en kortfattad beskrivning av samlingen som avslutas:

såväl av hänsyn till antalet nummer av solur som ock i fråga om den sammanförda speciallitteraturen, torde denna i sin art antagligen enastående privatsamling vara värd att tagas i betraktande dels i rent kulturhistoriskt intresse dels för att eventuellt även på ett eller annat sätt bereda dess säkerställande från förskingring

Det skulle dock dröja till 1925, ett år efter Ekströms död, innan museet förvärvade samlingen av hans dotter Aula Winroth.

Källor