Julbloggen

Ta del av julpyssel, jultraditioner, julstämning och mycket mer, tillsammans med Nordiska museets medarbetare. På bloggen finns också äldre inlägg med inbjudna gästbloggare.

Julstrumpor och cocktailpartyn

2016-12-24 16:30
Illustration till dikten "The Night Before Christmas" av den amerikanske författaren och poeten Clement C. Moore, ca 1870. Källa: Wikimedia Commons.

Man kan undra en hel del saker kring julfirande. En av de är hur julstrumpan kom in i det svenska julfirandet.

Under 1900-talet skedde rätt många förändringar av julfirandet, allt från advents- och julkalendern till Luciafirande och julmat. Att lägga julklappar i en strumpa på morgonen, är ganska nytt och blev vanligare under  1950- och 60-talen. I själva verket går den seden tillbaka på anglosaxiskt julfirande i främst England, men också USA. Där kommer tomten nämligen genom skorstenen på julnatten och lämnar utan att väcka familjen, julklappar i till exempel upphängda strumpor. Hur denne fetlagde man kommer ner genom skorstenen är en gåta, liksom att han inte verkar bli sotig.

Att vi i Sverige började använda julstrumpor under efterkrigstiden, hänger samman med bland annat globalisering och att vi får mycket starka kulturella influenser från väst, kanske särskilt USA. Inte bara julstrumpor, utan cocktailpartyn, grillad mat, pommes frites blev allt vanligare inslag i vår vardag. Att bejaka det som kom västerifrån ansågs modernt och framåtskridande och helt i linje med det svenska bygget av en rik välfärdsstat. I vårt land var det den snabbt växande medelklassen som framförallt blev konsumenter av sådana moderniteter.

Går vi tillbaka till det svenska förindustriella samhället - bondesamhället - var julstrumpor helt okända. Och Jultomten kommer inte genom skorstenen, utan knackar på dörren. Märkvärdigt nog samtidigt som pappa eller mamma har gått ut för att köpa tidningen - om det nu är en tidning vi går ut för att köpa numera.

God Jul önskar vi er alla!

Engman, Jonas

Sektionschef Arkiv och foto

Samlingarna

08-519 547 26

jonas.engman@nordiskamuseet.se

Uppesittarkväll – en föränderlig tradition

2016-12-23 15:09

I kväll är vi många som gör de sista förberedelserna inför julen. Julmaten lagas, julklappar slås in och en närkamp med julgransbelysningens sladdtrassel utkämpas. När allt är klart, eller i alla fall så mycket vi hunnit med, tar nästa steg i julförberedelserna vid. Runt om i landet samlas vi till uppesittarkväll  i TV:ns sken. En gammal tradition i ny form.

Uppesittarkvällar är inget nytt. I bondesamhället var uppesittarkvällarna många under de mörka årstiderna. I ljuset från brasan samlades familjen och gårdens folk för att utföra sina sysslor, snickra, karda, sy och laga. Det var inte ett specifikt förberedande enbart inför julen.

I takt med teknikens utveckling, som möjliggjorde ett gott inomhusljus året runt, minskade så småningom behovet av gemensamma uppesittarkvällar i vardagen. I spåret av detta förändrades också uppesittarkvällen och kom framför allt att förknippas med dagen före jul, en kväll som ofta innebar extra mycket sysslor. Då förändras också uppesittarkvällens bestyr mer till att tillhöra kvinnan i huset. Under dessa uppesittarkvällar blev radion ett sällskap för många kvinnor runt om i landet. Under 25 år var Maud Reuterswärds radioprogram Endast mamma är vaken, en trogen tradition i julförberedelserna.

På 1980-talet var det TV:ns sken som lockade både män, kvinnor och barn till uppesittarkväll dagen före jul. Här samlades såväl familjer som ensamma när TV erbjöd rimstugor och julvakor. När Bingolotto 1995 lanserade sitt program som just uppesittarkväll, kopplades uppesittarkvällen tydligt till TV:ns utbud.

TV:s uppesittarkvällar har i dag blivit en tradition hos många. En tradition som öppnar upp för gemenskap, ett tillhörande och delaktighet även om kvällen tillbringas i ensamhet.

Förra året förvärvade jag ett par Bingolotter till Nordiska museet samlingar. Lotterna tillhörde Lena och Teodor, ett äldre par bosatta i Stockholm. De har följt Bingolottos uppesittarkväll nästan sedan starten. Då bodde deras barn ännu hemma och deltog i spelandet. I dag har barnen flyttat ut men traditionen med uppesittarkvällen framför Bingolotto är kvar.

– Det är en tradition för oss. Framför TV:n äter vi varsin smörgås med en första skiva julskinka och så dricker vi kaffe. Det viktiga är egentligen inte att vinna. Vi spelar för gemenskapen att vara med.  Det är mysigt att höra alla som ringer och berättar om vad de gör. Ofta känner man igen sig, säger Lena.

Teodor köper fortfarande Bingolotter till sina barn och nu även sina barnbarn så att de kan fortsätta den tradition de en gång startade gemensamt. 

– Det är kul att vi skapat en tradition som lever vidare.

I kväll kommer Lena och Teodor tillsammans med omkring 2 miljoner andra personer slå sig ner framför Binglottos uppesittarkväll.

Berätta för oss

Det här var en av alla de berättelser kring Bingolottos uppesittarkväll som finns runt om i landet. Hur ser din berättelse ut? Vi på Nordiska Museet vill gärna veta!

Vi är alla en del av vår samtid och samtidens historia skriver vi tillsammans. Så nu hoppas jag att du vill hjälpa oss att få mer kunskap om denna tradition kring uppsittarkvällen.

Berätta lite om dig själv, namn, ålder, yrke och härkomst. Sen är det fritt fram att berätta om din uppesittarkväll, positivt eller negativt.  Skicka gärna med fotografier från din uppesittarkväll.

E-post: cecilia.wallquist@nordiskamuseet.se. Vanlig post: Cecilia Wallquist, Nordiska museet, Box 27820, 115 93 Stockholm.

Stort tack för att du bidrar till vår gemensamma historia. Jag ser fram mot din berättelse.

God kväll och en riktigt God jul.

 

Wallquist, Cecilia

Intendent

Kunskap och förmedling

08-519 546 17

cecilia.wallquist@nordiskamuseet.se

Vem är jultomten – egentligen?

2016-12-22 15:39
Nicholaus och Krampus. Källa: Wikimedia Commons.Julbocken. Nordiska museets arkiv.Omslag till tidningen Jultomten, 1895. Källa: Wikimedia Commons."Merry Old Santa Claus" av Thomas Nast i Harper's Weekly 1881. Källa: Wikimedia Commons.Jultomte på NK, 1941. Foto: Erik Holmén, Nordiska museets arkiv.Tidningen Jultomten med illustration av Gerda Tirén, 1898. Källa. Wikimedia Commons.

Precis som många väsen och gestalter i våra traditioner, är Jultomten en blandning av gammalt och nytt och han har drag av olika traditioner och sammanhang. Den nordiska och svenska tomten har en del särdrag, och han bär prägel av våra folkliga högtider i det förindustriella samhället.

Historiskt sett bär Jultomten drag av både stor godhet och nästan bottenlös ondska. När Jultomten förväntas fråga om det finns några snälla barn, så är det ett kulturellt minne av den fruktansvärda skräckgestalten Krampus, som i en europeisk tradition var en gestalt av Djävulen själv och som dök upp tillsammans med den gode St Nicolaus under julen, främst i Mellaneuropa och så sent som under 1900-talet. Krampus hade med sig en korg som han stoppade elaka barn i, för att senare äta upp dem.

Just traditionen om Krampus har inte funnits i nordisk tradition, men väl den om julbocken.  Vi vet att under 17- och 1800-talen så gick utklädda processioner genom byar i Sverige och i tåget fanns en figur utklädd till en getabock, som är en vanlig bild av Djävulen. Han bräkte och skrek, samtidigt som någon bultade på dörren tills dess att dörren till husen öppnades. Då passade någon på att slänga i en träbit eller en trädocka in genom dörren. Troligtvis är detta upprinnelsen till ordet ”julklapp”. Men inte förrän under senare delen av 1800-talet blev julklappen det vi idag förknippar med julgåvor. Under 1800-talet försvann Julbocken i den svenska traditionen, han gav sig iväg när den tjocke St Nicolaus började dyka upp.

I den katolskt kristna traditionen är St Nicolaus ett helgon som förkroppsligar godhet och givmildhet. Eftersom den katolska kyrkans traditioner försvann med reformationen i Sverige, blev helgontraditionerna ett minne blott. Men däremot kunde man så tidigt som under medeltiden på torg i mindre städer i Tyskland, få se mysteriespel den 6 december, då St Nicolaus skred in på torget med en getabock i ett rep.

Getabocken var ingen mindre är Krampus, avbilden av Djävulen. Man kan tolka scenen som att den gode Nicolaus tämjt ondskan och spelen i mycket innebar ett symboliskt spel mellan ondska och godhet. Men på torgen i Tyskland var veterligen inte St Nicolaus särskilt överviktig. Han bar inga drag som särskilt påminner om vår jultomte.

För att hitta detta samband måste vi gå till USA och till 1800-talets början. Då dyker St Nicolaus upp i en gestalt som ganska mycket liknar den moderne jultomten. Han kallas Father Christmas eller Santa Claus och går tillbaka på en anglosaxisk och västeuropeisk tradition från medeltiden, till exempel holländska decemberspel där en obehaglig figur kallad Sinterclaas, dyker upp. Sinterclaas är förstås besläktad med Krampus, men har i holländsk tradition fått lite annorlunda drag.

Den amerikanska jultomten kan man koppla till främst städer, som under 1800-talet växte med industrialiseringen. Han blev alltmer populär under 1800-talet, men det var först efter mitten av seklet som han blev ordentligt populär som julfigur. Skälet till detta var den amerikanska politiska satirtidningen Harper's Weekly och den talangfulle tecknaren Thomas Nast, som 1863 och under följande år tecknade en jultomte som var ganska fetlagd och bar på julklappar till  barnen. Sedan växte Santa Claus popularitet i takt med att industrialiseringen fortskred.

Under 1920-talet plockade Coca cola upp jultomten - för övrigt genom den svensk-amerikanske tecknaren Haddon Sundblom - vilket säkert bidrog till jultomtens popularitet också i Europa och Sverige. Man kan alltså säga att jultomten har en brokig bakgrund, men han är nästan otänkbar om det inte vore för de stora ekonomiska och sociala förändringarna som skedde i västvärlden under främst 1900-talet.

Men så finns det en gestalt till att tänka på, som den nordiska jultomten påverkats av - gårdstomten! I svensk folklig tradition fanns föreställningar om att på gårdarna förutom människor och djur, även bodde en kort, argsint figur som hade till uppgift att skydda djuren från olycka och misskötsel. Den slarvige drängen kunde känna av sitt slarv genom ett örfil i stallet - då förstod han att tomten ilsknat till.

När sedan den svenska konstnären Jenny Nyström använde gårdstomten i slutet av 1800-talet, så kopplade hon samman gårdstomten med julfirandet och han fick en röd luva. Man kan säga att den svenska gårdstomtens påverkan på den svenske jultomten är att den senare kommer hem till oss, medan Santa Claus inte syns till, eftersom han kommer genom skorstenen under julnatten.

Jultomten bäralltså  på en mängd influenser från hela västvärlden, och hade knappast varit möjlig utan vår tids massmedia, medeltidens mysteriespel och den svenska folkliga traditionen. Eller varför inte:  Han hade varit betydligt mindre spännande utan kombinationen av ondska och godhet!

 

Engman, Jonas

Sektionschef Arkiv och foto

Samlingarna

08-519 547 26

jonas.engman@nordiskamuseet.se

Julmatens förvandlingar

2016-12-20 17:30
Foto: Karl-Erik Granath, Nordiska museets arkiv.Foto: Karl-Erik Granath, Nordiska museets arkiv.Foto: Mats Landin, Nordiska museet.

Ofta förknippas julmaten med traditionellt bondhushåll från tiden före industrialiseringen i slutet av 1800-talet. Men faktum är att den nordiska och svenska julmaten i jämförelse med dagens ätorgier var synnerligen sparsmakade. Detta hängde samman med att de allra flesta som levde på landsbygden – vilket i stort sett hela befolkningen gjorde fram till förra sekelskiftet – var mer eller mindre fattiga. I bästa fall hade människor möjlighet att äta sig mätta någorlunda regelbundet. Men många svalt och led nöd, särskilt under 1800-talet.

Kött var en i stort sett okänd föda, utom i de mer burgna miljöerna liksom hos de högre stånden. Men de flesta åt gröt gjord på råg, saltad fisk om sådan fanns. Gröt dag ut och dag in, med andra ord. De som kunde kosta på sig lite mer, klickade en bit smör på gröten och hamnade uppe smöret.

Skinka som saltades eller stektes var känd mat, men bara hos de som hade en gris att slakta. Mot slutet av 1800-talets slut ökade välståndet något och vissa priviligierade bönder slaktade grisen vid juletid. Allt togs tillvara och den som hade tur kunde få äta både korv och fläsk på julbordet. Men skinkan som saltades, sparades som regel till sommaren. Den blev vanlig på julborden först under 1900-talets ökande välstånd och i städerna, dit de flesta flyttade från landsbygdens elände.

Ett exempel på en rätt som vi idag ser nästan som omistlig under jul, är rödbetssalladen. I den form vi känner, är den gjord av ättiksinlagda rödbetor, hackade och blandade med gräddfil och majonnäs. Men detta är en skapelse av 1960-talet. Går man tillbaka till 1800-talet fanns det visserligen en rätt som kallade rödbetssallad, men den innehöll förutom kokta rödbetor ofta kål, kanske potatis och kunde ätas i kombination med exempelvis strömming.

Ja, och sillen, då? Inlagd sill är en svensk följeslagare vid högtider året om. Inlagd i sockerlag med ättika, kanske lök och kryddor, representerar inlagd sill en smak som skapades under det sena 1800-talets nationalromantik. Sill och strömming var visserligen vanligt förekommande mat vid kusterna, men då oftast saltad eller fermenterad, det som idag kallas surströmming, allt för hållbarhetens skull. Sockret var en fullständig lyx för några få. Socker började att användas i maträtter i samband med att sockret blev billigare att producera och på grund av förbättrat välstånd, alltmer efterfrågat under 1900-talet.

En slutsats man kan dra är att julgodiset också följer den ökade konsumtionen av socker - julgodiset får en explosionsartat popularitet under efterkrigstiden. Då lanseras också Aladdin-asken som julgodis.

Och sötat matbröd blir vanligt under krigsåren för att dryga ut det ransonerade mjölet. Billigt och tillgängligt, eftersom Sverige var självförsörjande på socker. 

Men det är en annan historia.

Engman, Jonas

Sektionschef Arkiv och foto

Samlingarna

08-519 547 26

jonas.engman@nordiskamuseet.se

Jultallriken som försvann

2016-12-18 10:45
Gefle porslinsfabriks första jultalrik 1950, motiv Drottningsholms slott.Varje jultallrik förpackades exklusivt.Rörstrands jultallrik från 1977. Motiv av Gunnar Nylund, hämtat ur Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, av Selma Lagerlöf.Häfte medföljande Rörstrands jultallrik från 1977.Baksidan av Rörstrands jultallrik 1977.

Ni har nog sett dem, kanske omsorgsfullt placerade på väggen i någons hem, eller i en fyndlåda på loppisen. En gång i tiden var dessa jultallrikar den perfekta julklappen. De var åtråvärda samlarobjekt som prydde hemmet och sågs som en statussymbol, en säker investering för framtida avkastning. Idag hittar vi dem för några kronor på loppis. Vad var det som hände? Och vart har alla jultallrikar tagit vägen?

Allt började 1895 när den danska porslinstillverkaren Bing & Gröndal lanserade den första jultallriken som ett svar på tidens ökade efterfrågan på juldekorationer. Att tillverka souvenirer i form av tallrikar var inget nytt. Det nya med jultallrikarna var att de producerades i serier, kontinuerligt återkommande varje jul. 

Först ut på den svenska jultallriksmarknaden var Rörstrand 1904. Produktionen vände sig till de övre samhällsklasserna, vilka hade råd att införskaffa de exklusiva tallrikarna. Merparten av Sveriges befolkning var vid den här tiden fattiga och trångbodda, Sverige hade Europas sämsta bostadsstandard fram till 1900-talets början. Att införskaffa en dyr porslinstallrik att hänga på väggen var inget som prioriterades när pengarna inte alltid räckte till mat, boende och kläder.

1925 lade Rörstrand ner sin jultallriksproduktion. Jultallrikstillverkningen i Sverige avstannade därmed fram till 1950, då Gefle porslinsfabrik tillverkade sin första jultallrik, en serie om nio tallrikar alla med motiv av svenska slott.

Jultallriken blir ett investeringsobjekt

I kölvattnet av Folkhemmets ökade välstånd sågs nya potentiella kunder i den framväxande medelklassen. 1968 återupptog Rörstrand sin jultallriksproduktion och det var nu som jultallriken slog igenom på riktigt. 1971 började även Gustavsbergs porslinsfabrik producera jultallrikar. Med hjälp av smart paketerad marknadsföring, där jultallriken uppfattades som ett investeringsobjekt, lockades framför allt medelklassen att köpa.

Det var en exklusiv produktion i begränsad upplaga. Dekoren ritades av kända konstnärer och tryckplåten förstördes när produktionen avslutats. Tallrikarna försågs med stämplar och informationsblad innan de förpackades i kartonger.

Jultallrikarna sålde slut så snart de kom ut till försäljning och det förekom till och med spekulationer. Exempelvis släpptes 1975 års jultallrik, och sålde slut, redan till midsommar. Vid jul samma år dök några av dessa tallrikar upp på andrahandsmarknaden och såldes till högre pris än vid ordinarie försäljning.

Tusentals jultallrikar köptes och samlades i hemmen. En del placerades som dekoration på väggarna andra lämnades kvar i de skyddade originalkartongerna i väntan på värdestegring. Dessvärre gav inte alla dessa tallrikar den förväntade avkastningen. Andrahandsutbudet visade sig snart vara större än efterfrågan.

Berätta för oss

Men var har alla dessa jultallrikar tagit vägen i dag? Hänger de fortfarande på väggen eller används de som just tallrikar? Kanske har de förpassats till en kartong i källaren? Hjälp Nordiska museet ta reda på jultallrikarnas vidare öde. Har du egna jultallrikar, och minnen kring dessa? Skriv och berätta!

E-post: cecilia.wallquist@nordiskamuseet.se, eller via brev, Cecilia Wallquist, Nordiska museet, Box 27820, 11593 Stockholm.

God jul och ett kommande gott nytt år!

 

Wallquist, Cecilia

Intendent

Kunskap och förmedling

08-519 546 17

cecilia.wallquist@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to