Folkloristen berättar

Folkloristen berättar

I den här bloggen kan du läsa texter om sagor, sägner, folktro, ordspråk med mera! 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Kyrkogrimen och gloson

2014-10-23 11:47
Lärbro kyrka

Tänk dig en jättelik sugga, med gnistrande borst, glödande ögon och knivskarp rygg, som kommer rusande rakt mot dig på en enslig skogsstig. Eller en skriande spökfågel som anfaller med näbbar och klor när du tar genvägen över kyrkogråden en sen kväll om hösten...

Idag tänkte jag skriva några rader om två av mina egna favoriter bland de ruskigare väsena i svensk folktro: gloson och kyrkogrimen. En monstergris kan ju låta lustigt om man föreställer  sig en gullig, liten nasse men den gloso som beskrivs i sägnerna är långt ifrån skrattretande. Gloson, med de glödande ögonen och den vassa ryggen, höll ofta till nära kyrkan och var en av farorna som lurade på den som vågade sig ut på årsgång. I ensamhet och under tystnad gick man ett visst antal varv runt kyrkan (eller flera kyrkor), i hopp om att få se syner eller höra ljud som talade om vad framtiden bar med sig. Magiskt ladde nätter, som midsommarnatten eller julnatten, var särskilt lämpliga tidpunkter för årsgången. Lyckades man fullfölja hela ritualen sades det att man kunde få se kommande begravnings- och bröllopståg dra förbi eller höra hur det växte i marken och genom det få veta hur skörden skulle bli.

Men magi var ju något som man egentligen inte skulle syssla med och risken fanns alltid att ett övernaturligt straff väntade den nyfikne. Kanske fick man se sitt eget begravningtåg eller också anföll gloson innan man fick se eller höra något alls. Gloson sprang gärna mellan benen på människor, och sprättade då upp dem på mitten med sin vassa rygg. Ett sätt att skydda sig från detta var att ställa sig med benen i kors vid mötet (om man hann). Hon var alltså ett av de väsen som kommit till för att skrämma människor från att hålla på med farliga saker (som magi till exempel)...och för att sägner om en eldgnistrande sugga med knivrygg är rätt fantastiska både att berätta och att lyssna till.

Kyrkogrimen var ett skyddsväsen som sades vakta kyrkan och kyrkogården, för att driva bort tjuvar och vandaler. Den hade ofta gestalten av en tupp men det kunde också vara något annat djur. En kyrkogrim skapades genom att ett djur murades in levande bakom väggarna på kyrkan när den byggdes, att detta verkligen skedde tyder fynd av djurben vid rivningar och restaureringar av äldre kyrkobyggnader på. Föreställningen om att det finns en särskild kraft i den våldsamma, brutala döden återkommer också i andra sammanhang. Den hänger samman med tanken på att trolldom var något som bröt mot normen (det är därför den som utför magiska ritualer skall göra det under tystnad, i ensamhet och gärna naken). Gasten är ju till exempel vålnaden efter någon som dött en ond, bråd död. Och hängd mans rep eller skelettdelar från en mördare troddes vara kraftiga trollmedel.

Dessa tankar känns kanske främmande och brutala för oss idag men man måste komma ihåg att dåtiden tanke- och föreställningsvärld skiljer sig från vår på många sätt. För att förstå den, måste man också studera det samhälle och livsvillkor som föreställningarna speglar.

Foto: Gunnar Lund. Nordiska museet

Wall, Tora

Arkivarie

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 23

tora.wall@nordiskamuseet.se

Även i samhällets utkanter finns det äldre

2014-10-20 11:03

Aina 74 år har levt större delen av sitt liv i samhällets utkant. Hennes vardag har varit missbruket och i missbrukets spår även kriminalitet, prostitution, våld och hemlöshet.

Det är svårt för Aina att vara beroende av äldreomsorg. Hon litar inte på någon, det har livet lärt henne. Med de erfarenheter hon bär med sig från livet har Aina mycket svårt att tro på omtanke och omvårdnad. För i hennes liv har vård alltid förknippats med tvång.

Hon är övertygad om att det finns någon form av konspiration mot henne, kanske för att hon vet saker som ingen vill ska komma ut. Aina vet att hon blir bestulen, Aina vet att personalen ser ner på henne och Aina vet att ingen lyssnar på henne.  Hon upplever det som att ingen tror på henne, men hon vill att jag ska göra det.

Jag tror på Aina, jag tror att detta är hennes verklighet. Oavsett om andra, utifrån deras synvinkel, med säkerhet kan säga att det inte stämmer.

Men det handlar inte om dem nu, det handlar om Aina, och hon upplever sin verklighet så här, oavsett hur omtänksam personalen än är, så är det här Ainas verklighet. Genom livet formas våra individuella referensramar, de påverkas av så väl gott som ont och dessa upphör inte vid en viss ålder.

Wallquist, Cecilia

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 17

cecilia.wallquist@nordiskamuseet.se

Monstermånaden är här!

2014-10-17 13:51
Kvinna,orm hund

Höstmörkret har sänkt sig och regnet trummar på taket medan jag skriver detta. Jag får extra många frågor om gengångare, gastar och monster nu, det får jag alltid i oktober och en bit in i november. När jag planerar mitt arbete brukar jag därför kalla denna tid för monstermånaden i almanackan (ett mer spännande namn än oktober/november, om ni frågar mig). Och det är inte bara jag som jobbar med ruskiga saker så här års - på skolor, bibliotek och museum pratas det mycket om spöken, vampyrer och zombies just nu.

Självklart har det med halloween att göra, denna nygamla högtid som återigen gett spöken, monster och annat skrömt en alldeles egen tid på året. Halloweenfirandets djupaste rötter, som i keltiska områden verkar gå tillbaka till forntiden, vet vi inte särskilt mycket om annat än att föreställningar om döden och spöken var centrala. Men i Sverige har vi inte firat halloween så väldigt länge. På 1960-talet började seden, med inspiration från USA, att smyga sig in via handelns reklam och studentkårernas fester. Idag har den en naturlig plats bland årets högtider och firas kanske mest av barn.

Vad man än tycker om halloween är det här en utmärk tid för spökhistorier och monsterberättelser. Spännande och skrämmande på en gång...och berättelserna ger dessutom ett bra tillfälle att prata om döden, mörkerrädsla och monster under sängen. Under monstermånaden tänkte jag därför passa på att skriva några inlägg om ruskiga väsen i svensk folktro: varulvar, gengångare, gloson och strandgastar till exempel...

Ps: Förra helgen var jag på Etnografiska museet och berättade om monster och väsen från olika delar av världen tillsammans med författaren Kristoffer Gustafsson, som har skrivit och illustrerat boken Monster och vidunder: lexikon över världens väsen - ett bra lästips i höstmörkret för dig som gillar monster!

Bilder: copyright Kristoffer Gustafsson och bokförlaget Semic.

 

Wall, Tora

Arkivarie

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 23

tora.wall@nordiskamuseet.se

Papperspåse för konfekt - oktober 2014

2014-10-01 08:02

Uppror i chokladfabriken.

Den här lilla fodrade papperspåsen från tidigt 1900-tal kommer från Emil Abrahamsons Sockerbageri i Stockholm. Högst upp tronar Abrahamsons varumärke: en stark, ståtlig valkyria med spjut, sköld, brynja och vingprydd hjälm. Men alla starka kvinnor var inte populära i företaget. 1907 blir 60 kvinnor i personalen avskedade för att de sökt medlemskap i Svenska Bageri- och konditoriförbundet. I ett upprört och indignerat reportage från tidningen Social-Demokraten den 30 september står att läsa följande:

”Vi ha helt plötsligt och nog så oväntat fått en föreningsrättsstrid i Stockholm. Man hade eljest trott den tid vara slut, då någon arbetsgivare i Stockholm, centralhärden för landets livliga organisationsverksamhet, skulle våga sig på något så halsbrytande som att kasta ut hos sig anställda arbetare därför att de anslutit sig till sin fackorganisation, Detta har emellertid nu inträffat och typiskt nog riktar sig attacken mot kvinnor. [---] Detta hot förverkligades i lördags f.m. i det att arbeterskorna, när de kommo upp på fabriken av dir. Abrahamson erhöllo besked om att han inte hade något bruk för fackföreningsmedlemmar. Han hade rett sig utan sådana i 20 år och skulle, kan tänka, göra det även i framtiden. Så självsäker är den mannen. Han tillsade dem vidare att komma igen kl 3 för att få sin avlöning. Flickorna hade ej annat val än att göra sig i ordning för att lämna fabriken. En stackars fjanter till bokhållare tyckte visst att detta ej gick fort nog, varför han, sin huvudman kassörskan till behag och sig själv till löje och skam, tog sig för att uppträda som utfösare i bokstavlig bemärkelse. Stackars bokhållare, synd att vi glömde bort namnet.” [---]

Hela texten finns att läsa här: http://stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=27695)

Påsen kan ses i utställningen Socker som visas på Nordiska museet från 3 oktober 2014. Läs mer om utställningen här

Källor

Är alla gamla straighta?

2014-09-23 13:21

I mitt arbete har jag mött många berättelser som lett till både tårar, skratt och förundran. I arbetet med att intervjua HBTQ-personer inom äldreomsorgen, har jag mötts av en stor tomhet men också hopp om att tomheten kan fyllas.

För att nå kunskap har personer att intervjua efterlysts via organisationer, äldreboenden, dagverksamheter och upprop på internet mm. Detta är en beprövad metod som i tidigare undersökningar gett bra respons. Men när jag nu sökte äldre HBTQ-personer inom äldreomsorgen så kontaktades jag i huvudsak av antingen talespersoner från HBTQ-organisationer eller boende på seniorboende. Endast en äldre person som själv var i omsorgsbehov, kontaktade mig, men först flera månader efter att uppropet gjorts. Betyder detta att det inte finns HBTQ-personer inom äldreomsorgen…

Kjell Rindar, f d förbundsordförande för RFSL: ”Många av de personer som i dag finns inom äldreomsorgen har under större delen av sitt liv levt med vetskapen om att de känslor och den de är som HBTQ-person är olagliga och straffbar. Av rädsla för repressalier har många dolt vem de är.  Att då i en beroendesituation erkänna vem man innerst inne är görs inte lätt”.

Han nämner också att äldreomsorgen heller inte öppnar upp för alternativ utanför normen. Från organiserat håll har det länge strävats efter att utbilda personalen i dessa frågor. Bland annat så finns det kulturella skillnader. Många som arbetar inom vården kommer från kulturer där homosexualitet fortfarande är tabu och straffbelagt.
För bara några dagar sedan blev jag kontaktad av Oscar, 91. Oscar ville berätta men samtalet fick inte bandas och han måste få vara anonym. De var då jag verkligen förstod hur svårt det kan vara att berätta om något man dolt så länge.

Oscar är homosexuell och är inom äldreomsorgens vård någonstans i Sverige. Han har anpassat sig helt efter normen och har aldrig öppet visat sin homosexualitet. I dag känner han sorg över att aldrig ha fått vara den han är, att inte fått känna sig trygg, eller stolt. Han vet att homosexuallitet sedan 1944 inte är olagligt och sedan 1979 ej heller klassas som psykisk sjukdom.  Att han har rättigheter. Men nu orkar han inte ”komma ut” och ingen hjälper honom. Han ”har fastnat i normen”.

Jag tänker mycket på det Oscar berättade, att leva ett helt liv utan att egentligen leva.

Det här var en persons upplevelse. Hur ser situationen ut för er andra? Hur är det för exempelvis, dig som transperson att vara den du är inom äldreomsorgen? Om du vill berätta lyssnar jag gärna.

Foto: Prideflaggor ur museets samlingar.

Wallquist, Cecilia

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 17

cecilia.wallquist@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to