Folkloristen berättar

Folkloristen berättar

I den här bloggen kan du läsa texter om sagor, sägner, folktro, ordspråk med mera! 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Strålande blommor

2014-12-03 10:00

Det är något särskilt med när det glittrar och glimmar. Det har jag alltid tyckt. Kristallkronor, paljetter, ädelstenar och julgransglitter; fascinationen är densamma. Då som nu.

På pappershandeln som fanns i Hörnefors där jag är uppväxt, såldes varje år till jul både julgransglitter och gnistrande girlanger. Och julgransbelysningar och ljusslingor. Jag brukade titta och känna och hänföras. Ett år hade de en alldeles särskilt fin belysning. Den bestod av tio små kulörta lampor med kronbladsringar i transparent plast i samma färger som lamporna. Under varje kronbladsring fanns en krans av sliverglitter.

Jag tyckte att slingan var formfulländad och oerhört vacker. På något vis lyckades jag skaffa en sådan slinga. Jag gissar att jag tjatade mig till den, men jag kommer inte längre ihåg. Det här måste ha varit någon gång i början eller mitten av 1980-talet. Hursomhelst var den mycket omtyckt och jag lekte och dekorerade med den tills slingan var så nött att den nästan inte hade något glitter kvar och några kronblad var avbrutna. Vad som hände med den kommer jag inte heller ihåg, men den slängdes antagligen när den var allt för nött och inte längre fungerade.

För ett tiotal år sedan kring jultid var jag på Mattex antik strax utanför Umeå. I den lite billigare avdelningen fanns precis en sån slinga som jag hade när jag var liten. 20 kr kostade den. När jag såg den kom alla minnen tillbaka och jag tyckte att den var lika fin som då. Ljusslingan hamnade säkert i det billiga rummet för att den ansågs för smaklös och kitschig, men jag hade kunnat betala 200 kr och den hade ändå varit värd det. För mig är den fortfarande oerhört vacker.

Sedan dess har den varit med varje år i tallris eller i julgranen. Den glittrar så det sprakar när den är tänd. Nuförtiden är jag mycket försiktigare med den än när jag var liten, men trots det nöts den och häromåret slocknade den till min stora sorg helt. En lampa hade gått sönder och jag hade inga kvar i reserv. Jag letade överallt i elaffärer och på loppisar, men det gick inte att hitta rätt typ av reservlampor längre. Men slänga den kunde jag inte.

Alldeles för ett kort tag sedan fick jag en oöppnad förpackning reservlampor av precis rätt modell av en vän.

Lyckan var fullständig. Det blir en strålande jul i år med.

Daniel Grankvist

Jag som skriver heter Daniel Grankvist och har samlat på julgranspynt i snart 20 år. Under de tider av året då jag inte julpyntar ägnar jag mig bland annat åt trädgårdsarbete och loppisbesök. Min blogg hittar du här: http://danielgrankvist.blogspot.se/

4 december

I morgon bloggar bloggar textilhantverkare Emma Frost om återbruk och göra-själv.

Adventskalender

2014-12-02 09:00

Något av det bästa jag vet med den här tiden på året - adventstid, jultid - är förväntan. Längtan. Den har inte alls mattats av sedan jag var barn. Bara förändrats.

Kanske är den mer stillsam nu. Det är himla fint att se den hos barnen också! I ärlighetens namn är jag fortfarande förtjust i just adventskalendrar.

Här har jag gjort en variant som man kan återanvända från år till år om man vill. Det bästa med att göra själv är ju att man kan få det som man vill ha det. Jag har sytt påsar av olika slags papper. Fyllt dem med överraskningar och hängt dem i udda band, spetsar, snörstumpar och bitar av möbelband.

Jag har valt en viss färgskala och sedan blandat vackra sidor med julmotiv ur återbrukade äldre barnböcker som räddats ur lådor med trasiga utrangerade biblioteksböcker med vackra tryckta pappersark. En bit drivved bärgad från en väldigt speciell plats fick bära påsarna i år.

För att göra adventskalendern behöver du:

Papper
Band
Snören
Spets eller kraftig tråd
Sax
Lim
Symaskin med tråd
24 små överraskningar
En planka eller en galge
24 klädnypor
Etiketter
Penna

Välj några härligt vintriga eller juliga papper. Kanske kan du hitta sidor med julmotiv i någon sliten bok? Leta reda på vackra band, lintråd, udda spetsar, möbelband och annat att dekorera med.

Bestäm hur stora påsarna ska vara. De får gärna ha olika storlekar! Om du redan vad du ska stoppa i påsarna kan du måtta, så att du vet att alla saker får plats. Klipp till lagom stora pappersbitar till påsarna. Limma ihop varje påse långsida mot långsida med ungefär 1 cm överlappling. Sy sedan med sicksacksöm i nederkanten (med 0,5 cm sömsmån). När du har 24 påsar är det dags att fylla dem med överraskningar. Om du inte syr igen påsarna, utan bara viker ner den övre kanten, kan du återanvända dem nästa år.

Klipp till trådar eller band som paketen skall hänga i. De behöver inte vara lika långa. Knyt fast dem i varsin klädnypa, som du sedan fäster på plankan eller galgen. Nu är det dags att hänga upp paketen! Om du vill kan du sedan göra etiketter med datum på till varje paket, eller limma fast en siffra på klädnyporna.

Då är det dags att börja nedräkningen! Till ett större barn eller en vuxen kanske man kan välja att bara göra fyra "luckor" - en för varje adventssöndag. För inte blir man väl för gammal för överraskningar?

Erika Åberg

Erika Åberg är författare, skribent och kursledare som arbetar med kommunikation inom slöjd och hantverksområdet, som projektledare med hjärtat i folkbildningen samt i butik mitt i Visby. Är nyfiken på människor, kunskapsprocesser och handgjort skapande i alla former. Du hittar henne på webbsidan: wynjaproduktion.se och i bloggen wynjacraft.blogspot.com

3 december

I morgon bloggar Daniel Grankvist om barndomsminnen, jultraditioner och en alldeles speciell ljusslinga med "tio små kulörta lampor med kronbladsringar i transparent plast". 

När den man älskar inte minns att älska tillbaka

2014-12-01 15:15

I Linköping fick jag ta del av Carinas berättelse om livet med en svårt dement man. Carina 59, är van att prata om sin mans Lewy body Demens. Hon berättar vant och korrekt. Men när vi i samtalet närmar oss det mer personligt privata kommer en berättelse fram som rör oss båda till tårar. För Carina är det första gången hon verkligen sätter ord på känslor och upplevelser hon tidigare har gömt. Det blir en intervju med närhet och en gripande realism.

Sjukdomen smög sig på men kom sedan att totalt ta över. Vardagen kom att allt mer centreras kring att hjälpa Stig. För självklart skulle de dela även detta. Det var så här deras liv såg ut nu, deras liv, inte bara Stigs. När Stig satt i soffan och såg TV satt Carina bredvid för att lugna Stig. När Stig behövde sova la sig även Carina. Mer och mer blev Carina Stigs sköterska.  ”Stig sa att han ville att jag skulle fortsätta var hans hustru, inte hans vårdare. Han skämdes så när han behövde hjälp och ville inte att jag skulle hjälpa honom.”

Stig valde därför att flytta in på ett vårdboende. Carina minns första gången hon besökte sin man. ”Det var så overkligt, att detta var min mans hem. Inte vårt, det var bara hans”. Carina minns hur alla andra på boendet var så kroppsligt sjuka och många var sängbundna. Det var svårt att inse den verkligheten.

De första nätterna som ensam i lägenheten hade Carina fruktansvärd ångest.” Insåg att det var så här vårt liv skulle vara nu. Jag ville bara fly.” Carina kände skuld om hon hade roligt i medan hennes man var sjuk. Men med tiden insåg Carina att hon måste börja leva i den verklighet hon befann sig. Hon måste börja leva ett liv för sig själv.

Inför besöken hos Stig, vet Carina aldrig om Stig kommer minnas att hon är hans fru. Trots att hon vet att det är Stigs sjukdom som gör att han glömmer vem hon är så är det smärtsamt. Men ibland när de sitter i soffan lägger han sin arm om henne och då minns de båda två.

Några saker Carina sa hänger sig kvar när vi avslutat intervjun ”Allt vi skulle göra tillsammans blir nu ogjort. Han blir sämre och sämre och jag måste verkligen ta tillvara på det vi har, innan det försvinner.”

Många anhöriga till dementa bär på liknande erfarenheter.

Många är de som tvingas ta farväl av en person som fortfarande finns men ändå inte.

Wallquist, Cecilia

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 17

cecilia.wallquist@nordiskamuseet.se

Julbloggspremiär

2014-12-01 13:13

Idag startar Nordiska museets julblogg. Med ett inlägg dagligen fram till jul blir det både passion och nostalgi, och en hel del tips. Skriver gör design- och inredningsintresserade gästbloggare som berättar om sina favoritpynt och delar med sig av beskrivningar och barndomsminnen.

Många av gästbloggarna har egna bloggar och är vana skribenter. De har generöst lagt ner möda på att dela med sig av sin passion och expertis, sina tankar och erfarenheter.

Tanken är att Julbloggen ska inspirera men också locka till funderingar kring det egna julfirandet, kring julprydnader och vad vi väljer att dekorera granen med.

Följ med här på Julbloggen dagligen för att frossa i julpynt, beskrivningar, loppisfynd och jultraditioner som gästbloggarna delar med sig av ända fram till jul. Sprid gärna länken till bloggen:  http://www.nordiskamuseet.se/blogg/julbloggen

Julhälsning från Folkhemslägenheten

Det första inlägget här på Julbloggen är en hälsning från Folkhemslägenheten. På museet startade julstämningen nämligen med besked 1:a advent med Julstök i folkhemmet. I stora hallen dukades upp bord där besökarna fick göra egna julgransdekorationer, hjärtkorgar, snöstjärnor och julgranskarameller. Beskrivningarna till dem hittar du här. I Folkhemslägenheten stod museets pedagoger och berättade om livet i 1940-talets Sverige, dagarna kring jul. 

Hela december pågår aktiviteter på museet i julens tema med visningar och föreläsningar, och förstås som vanligt jullovsaktiviteter från 20 december.Ta del av museets julprogram här.

2 december

I morgon bloggar Erika Åberg, som till vardags bloggar på Wynjacraft, om hur du gör din egen adventskalender.

 

Luciasmycke 1950 – december 2014

2014-11-25 15:12

Det skimrande ljusa hängsmycket, i 18K vitguld med diamanter och bergkristall, har tillhört Stockholms Lucia 1950, Elisabeth Meyerhöffer. Hon röstades fram av Stockholms-Tidningens läsare. Lucia kröntes med krona och fick det här smycket som en personlig gåva. 

Likadana luciasmycken delades ut i en följd av år, både före och efter 1950.  Hänget är ett kombinationssmycke som kan göras om till brosch. Det är tillverkat av C.G. Hallberg AB, hovjuvelerare i Stockholm.

Luciatraditionen tog alltmer fart under 1920-talet. Stockholms Dagblad utlyste det första ”Luciavalet” 1927. Tävlingen blev mycket populär, med många sökande och stort intresse, även som riksnyhet i tidningarna. Snart utlystes även luciatävlingar i många svenska städer och större samhällen. Lucia med följe firades också i skolor, på arbetsplatser och så småningom också i förskolor.

Luciaseden har flera urprung. Det italienska helgonet Sankta Lucia, som givit dagen sitt namn, led martyrdöden den 13 december år 304. I Västsverige var Luciadagen en stor festdag under katolsk tid (1050–1520-tal). Den följde efter årets längsta natt samtidigt som julfastan startade i gryningen. Även senare firades dagen med skämtsamma utklädselupptåg med ”lussebrudar” och ”lussegubbar”. ”Kinkenjes” var urprungligen en tysk julsed där en till Jesus utklädd flicka överlämnade gåvor till barnen. En utklädd ängel med ljus brukade ingå i skolornas stjärngossespel. Ur allt detta uppstod troligen den vitklädda Lucia på 1700-talet, som en högreståndssed i Västsverige.

Källor

Lindroth, Helena

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 40

helena.lindroth@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to