Julbloggen

Ta del av julpyssel, jultraditioner, julstämning och mycket mer, tillsammans med Nordiska museets medarbetare. På bloggen finns också äldre inlägg med inbjudna gästbloggare.

Julmarknad

2016-12-06 17:52
Hanses Karin och Inga Jondén på Skansens julmarknad 1929. Julmarknad på Stortorget i Stockholm. Litografi av C A Dahlström, trol. 1850-tal. Julkort med motiv av pepparkaksgumma och pepparkaksgubbe som leende står arm i arm. Nedanför texten "Och Nisse och Nasse de streta så glada åsta att önska Er alla En Jul så gla!".

I boken God Jul av Lena Kättström Höök beskrivs julfirande förr. I det här blogginlägget delar vi med oss av avsnittet om julmarknaden.

På julmarknaden, i staden kunde man handla julklappar, mat och godsaker. Man kunde köpa allt som inte fanns hemma i byn och även stadsborna fick möjlighet att fyla på förråden inför helgen. Julmarknaderna bjöd inte på några stimmiga nöjesfältsattraktioner, utan det handlade om stillsam handel inför julhelgen. De flesta varorna salufördes av stadens hantverkare och handelsmän, samt en del av det kringflackande marknadsfolket, som här bjöd ut krimskrams lämpligt som julklappar särskilt åt fattigt folk. Under de tider när hembränningen var förbjuden var julbrännvinet en viktig marknadsvara. Fram till 1880-talets mitt fyllde julmarknaderna en viktig funktion, men sedan ersattes de alltmer av handel i de butiker som då börjat växa fram längs städernas storgator och runt deras stortorg.

I skildringar från 1800-talets Stockholm beskrivs hur bagarstånden på Stortorget hade diskarna fulla av kusar, saffransflätor, mandelbröd, pepparnötter och pepparkakor i form av julgrisar och julbockar. Och den traditionella julpepparkakan 'Nisse och Nasse', inte en tomte och en gris som kan skulle kunna tro, utan en gumma och en gubbe som står hand i hand. Den köptes ibland för att hängas högst upp i julgranen. Julmarknaden på Stortorget i Stockholm upphörde 1903, men uppstod igen i en något annorlunda form redan 1914. Mest känd idag är kanske Skansens julmarknad i Stockholm.

Höök, Lena Kättström

Intendent

Kunskap och förmedling

08-519 546 48

lena.kattstrom.hook@nordiskamuseet.se

Lucia i nytt ljus

2016-12-05 20:51
Foto: Alfred B. Nilsson, Nordiska museets arkiv.Lucia i nytt ljus, Nordiska museets förlag, 2016.Foto: Peter Segemark, Nordiska museet.

I november 2016 publicerade Nordiska museets förlag boken Lucia i nytt ljus, av etnolog Lena Kättström Höök. Liksom alla traditioner, är Lucia-firandet föränderligt och påverkat av mängder av influenser. I boken synliggörs luciafirandets mångfacetterade bakgrund i det svenska bondesamhället, såväl som 1900-talets industrisamhälle och vår egen tid. Liksom så många andra traditioner och högtider väcker lussefirandet debatt.

Säg lucia eller luciatåg och många ser framför sig en vitklädd gestalt med ljuskrona som högtidligt skrider fram, åtföljd av tärnor, stjärngossar och möjligen någon tomte. Den här utformningen av ett luciatåg uppstod under 1900-talets mitt, när luciafirandet blev allmänt i Sverige. Högtidens historia är dock betydligt äldre och mer mångfacetterad än så. Plockar man isär den i sina beståndsdelar så finner man bland annat ett italienskt helgon, medeltida karnevaler, en napolitansk båtsång, brudtärnor och pepparkakor.

Högtiden har också ett ursprung i Västsverige. I äldre tid var luciadagen en viktig dag i Sverige av andra skäl än att det var helgonet Sankta Lucias märkesdag. Under den tid som den julianska kalendern användes i Sverige, från medeltiden och fram till kalenderreformen år 1753, sammanföll luciadagen med vintersolståndet. Luciadagen, som i Sverige var en helgdag av lägre grad sedan 1100-talet, blev så småningom i Västsverige en högtidsdag av högre grad. I den katolska läran föregicks större högtider av en asketisk fasta som förbjöd inte bara viss mat, som kött och ägg, utan även festligheter. Det gällde att passa på att äta och dricka innan soluppgången då fasteperioden inleddes. Frossandet i anslutning till lucia fortlevde efter reformationen på 1500-talet, trots att protestantismen varken har fastor eller helgon. Fortfarande vid 1800-talets slut var luciadagen och i synnerhet lucianatten ett stort festtillfälle, särskilt i Västsverige, och den kallades för lilla julafton eller lusse långnatt.

Bakgrunden till dagens luciafirande finns i det folkliga, västsvenska lussefirandets karnevalsliknande utklädningsupptåg den 13 december. I lussegången, som den beskrivs vid 1800-talets slut, förekom lussebrudar, lussekärringar och lussegubbar och det var vanligt att flickorna klädde ut sig till pojkar och tvärtom.

Skolpojkar från Västsverige bidrog till luciatraditionens spridning när de påbörjade sina studier i universitetsstäderna i Lund och Uppsala. År 1869 firade Västgöta, Värmlands och Göteborgs nationer gemensam lucia i Lund. Iklädda vita nattskjortor vandrade de manliga studenterna runt, väckte professorerna och förde dem till en gemensam luciafrukost vid Akademiska föreningen. Senare, på 1910-talet, var det fortfarande endast de västsvenska studenterna som firade lucia i Uppsala.

Lucianatten förknippades också på många håll med övernaturliga makter. Lucianatten har ända in på 1900-talet av många ansetts vara en lämplig natt för så kallad årsgång, det vill säga att fastande och tigande uppsöka en korsväg, varvid det kommande årets händelser skulle visa sig.

Från att ha varit en lokal tradition av ett annat slag än vad vi väntar oss har luciafirandet idag blivit något av en nationell symbol. Luciasedens ursprung är komplext. Mot den bakgrunden är det inte särskilt förvånande att den också kan vara kontroversiell. Idag diskuteras emellanåt till och med ifall luciafirandet har någon framtid. Anledningen är att det finns mer eller mindre oförenliga åsikter om hur ett luciatåg bör se ut. I skolor förekommer det att rektorer förbjuder pepparkaksgubbar, tomtar och manliga lucior med hänvisning till en både bestämd och obestämd ursprunglighet. Även lucias utseende har varit ämne för debatt. Men varifrån kommer det blonda idealet och vad är ett ”ursprungligt” luciafirande? Finns det egentligen? Hur kommer det sig att denna dag, tillägnad ett katolskt helgon har fått en så framträdande plats i vårt sekulariserade land?

I boken Lucia i nytt ljus ger Nordiska museet en bredare bild av luciatraditionen, och bjuder därmed in till en fortsatt och fördjupad diskussion.

Hör redaktör Kristina Lund samtala med Lena Kättström Höök om boken Lucia i nytt ljus.

Beställ boken. 

 

Höök, Lena Kättström

Intendent

Kunskap och förmedling

08-519 546 48

lena.kattstrom.hook@nordiskamuseet.se

Julgranen

2016-12-04 20:09
Foto: Peter Segemark, Nordiska museet.

Årets julgran på Nordiska museet är något alldeles speciellt. Det har tagit tre dagar, tre personer och en mobilkran med förare att klä den. Nu ståtar den i all sin 7 meter höga prakt med utsökta dekorationer skapade av Nordiska museets dekoratör Lena Nilsson. Cirka 500 handgjorda dekorationer krävs och Lena började arbetet i försomras, allra först med toppstjärnan.

Dekorationerna i årets julgran är inspirerade av den aktuella utställningen Nordiskt Ljus som inspirerat till tankar om snöns betydelse för att lysa upp vår mörka nordiska årstid. Bland grenarna syns istappar, snöflingor och stjärnor gnistra. 

Se fler bilder av julgranen på Pinterest.

The Nordic Museum’s Christmas tree 2016

The decorations on this year’s Christmas tree were created by the museum’s decorator, Lena Nilsson. The current Nordic Light exhibition has inspired thoughts about the importance of snow in lighting up the dark season in these northern climes. Snowflakes, stars and ice crystals can be seen sparkling among the tree’s branches.

Wallgren, Lotta

Marknadskommunikatör

Kommunikation och program

08-519 545 17

lotta.wallgren@nordiskamuseet.se

Gör en luciakrona och en stjärngossestrut

2016-12-03 15:57

Tips på julpyssel: Gör en egen luciakrona eller stjärngossestrut. Du behöver ett stort ark papper, sax, penna, färgkritor och tejp. Till stjärngossestruten kan du rita stjärnor, eller klistra fast guldfärgat papper.

Mät omkretsen på huvudet. Rita en mall till en luciakrona eller strut. Färglägg kronan och klipp ut. Rita stjärnorna på struten innan du klipper ut den. Om du vill klistra fast stjärnor av guldpapper, tejpa ihop struten först så att du bättre ser var stärnorna ska placeras. Sätt gärna röda band på vardera sida om strutens nedre kant, som kan knytas under hakan.

Till en stjärna att hålla i handen behövs en smal pinne och guldpapper av tjockare slag. 

För för fler bilder på tillverkning av krona och strut se vår film på Youtube.

Julpyssla på Nordiska museet

Varje adventssöndag 2016 bjuder Nordiska museet in till julstämning i stora hallen. Beskåda årets julgran, pyssla med barnen och lyssna på våra julpratare – eller ta det lugnt med lussebullar och annan julmat i vår restaurang. Välkommen!

Andra advent handlar julpysslet om Luciakronor, stjärngossestrutar och stjärnor. Söndagens julpratare är intendent Maria Maxén som berättar om julens ljus. Tredje advent blir det luciafirande med allsång, och julpyssel med ljusdekorering. Fjärde advent hjälper vi dig med julklapparna! Gör askar och inslagningspapper, eller varför inte etiketter med ett och annat julrim? Intendent Cecilia Wallquist är dagens julpratare om berättar om uppesittarkvällen – från måsten till nöjen.

 

Hartig, Kajsa

Digital navigatör

Digital interaktion

08-519 547 50

kajsa.hartig@nordiskamuseet.se

Julens ljus

2016-12-02 15:08
Granen med sina tända ljus beundras av hela familjen. Tidningen Barnavännens julnummer ”Kring Granen och Brasan”, 1905. Foto: Nordiska museet."Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus, Sankta Lucia”. Lucia med ljus i hår besöker Delsbogården på Skansen.Julbord dukat med bland annat grenljus. 1900-talets början. Foto: Nordiska museet.Adventsljusstake med levande ljus. Foto från varuhuset NK i Nordiska museet.

Så här års, när det är mörkt större delen av dygnet här uppe i Norden, tänder många av oss gärna ljus inomhus för att mysa. Kanske har tusentals år i halvmörker med bara elden och några få talgljus som belysning präglat oss? Under julen, ljushögtiden framför andra, finns många tillfällen att tända ljus.

Fram till för ungefär 150 år sedan var ljus dyrbart och de flesta hushåll hade bara tillgång till ett tiotal ljus per år. Ljus slösade man därför inte med till vardags utan de sparades till högtidliga tillfällen. Ljusen tillverkades av fett från kor och får, som tagits tillvara vid höstslakten, och stöptes som en del av julförberedelserna under advent. Talgljusen droppade, osade och rann när de var tända och vekarna brann inte upp av sig själva utan måste med några minuters mellanrum snoppas, klippas av, med fingrarna eller med en ljussax.

Vad innebar det för våra jultraditioner att ljus var dyrbara (och krävde ständig skötsel)? Många av julens ljustraditioner förutsätter, för att kunna spridas till en bred allmänhet, att ljus är tillgängliga för en stor del av befolkningen. Detta kriterium var inte uppfyllt förrän kring sekelskiftet 1900. Många jultraditioner är därför yngre än vi i regel tror. 

Adventsljusstaken med fyra levande ljus som vi i dag tänder söndagarna före jul var en omöjlig lyx för människor med så begränsad tillgång till ljus att de inte ens kunde använda ljus som belysning i vardagslag. Att tända ett ljus varje adventssöndag förekom sporadiskt i Sverige kring sekelskiftet 1900, men seden blev allmän så sent som på 1920- och 1930-talet i Sverige, när stearinljusen, som kom ut på marknaden 1839, sjunkit så i pris så att ”vanligt folk” hade råd att köpa dem.

Även Luciatraditionens spridning var omöjlig så länge ljus var dyrt. Lucia kunde under tidigt 1800-tal bara firas i studentkretsar, i herrgårdarna och hos de högre stånden så länge dyra vax- och stearinljus var utom räckhåll för de allra flesta. Själva Luciasången är också relativt ny i Sverige, den importerades från Italien 1852, men blev inte känd bland allmänheten förrän Luciafirandet blivit allmänt en bit in på 1900-talet.

Under 1800-talet var flera tända ljus samtidigt en ovanlig syn för de allra flesta och gav därför en stark känsla av högtidlighet till människor som levde stora delar av sina liv i halvmörkret.

Hemma hos landsbygdens folk, som utgjorde drygt 90% av befolkningen ännu 1850, tändes under julaftonen ett stort ljus som skulle brinna hela julnatten. På det dukade bordet fanns ofta också ett par grenljus med en gren för varje familjemedlem. Tydor togs av hur ljuset brann. Den person som veken böjde sig mot kunde vänta sig olycka under det kommande året, kanske till och med död. Eftersom ljusen var dyrbara ansågs ljusstumparna magiska, och de gavs till djuren i ladugården för att skydda dem mot sjukdomar.

Julgran fanns inte hos bönderna vid denna tid. Julgranen fick en bredare spridning i svenska hem först under senare delen av 1800-talet. Hos välbeställda familjer fanns gran redan tidigt under århundradet, den allra första dekorerade julgranen i Sverige lär ha funnits i ett högreståndshem i Södermanland redan 1741. Några regelrätta julgransljus fanns däremot inte så tidigt, därför användes bitar av avklippt vaxstapel som lindades kring grenarna och tändes. De första julgransljusen nämns i Sverige första gången 1871. När levande ljus användes i granarna var det högtidligt när ljusen brann. De elektriska julgransbelysningarna som kom på 1920-talet minskade brandfaran men tog samtidigt bort en del av granens magi.

För människor som sällan såg mer än några enstaka ljus brinna samtidigt var julen mycket speciell, och mest speciell var julottan på juldagens morgon. Att stiga in i en kyrka upplyst av en mångfald av ljus efter ett vardagsliv i dunkel upplevdes mycket starkt. I Nordiska museets arkiv finns flera uppteckningar som beskriver hur kyrkan med ljus i alla ljuskronor, på altaren, läktaren, i predikstolen, i alla fönster och i bänkraderna tedde sig ”som något rent av överjordiskt” (Dalarna).

Juldagens text att ett folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus (Jesaja 9:2), upplevdes nog både bildligt och reellt av många människor denna morgon.

 

Maxén, Maria

Intendent

Kunskap och förmedling

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to