Julbloggen

Ta del av julpyssel, jultraditioner, julstämning och mycket mer, tillsammans med Nordiska museets medarbetare. På bloggen finns också äldre inlägg med inbjudna gästbloggare.

Adventskalender

2016-12-01 08:17

”Julklappar!” ”Umgås med familjen!”
”Granen” ”Träffa släkten” ”Julgodis” ”Göra det vi alltid har gjort” ”Väntan på julafton…”

Det är adventstid och många skolklasser bokar visning på Nordiska museet om julens traditioner. Eleverna trängs framför julmontrarna i utställningen Traditioner. Ivrigt räcker de upp händerna och vill svara på min fråga ”Vad är jul för dig?”.

Julklappar kommer nästan alltid först. Umgås med familjen blir ofta svaret efter. Eller julgranen. Sen fylls det på med allt möjligt juligt. Traditioner som med största sannolikhet har en central roll i elevernas eget julfirande eller förhållningssätt till julen. Då och då säger någon, ibland plikttroget, ibland uppriktigt, att det faktiskt inte handlar om att få saker utan att minnas Jesu födelse. De elever som firar jul delar ofta frikostigt med sig av sina traditioner medan de andra eleverna lyssnar noga. Att det handlar om något betydelsefullt går ingen förbi. De äldre eleverna tar ibland själva upp högtidernas negativa sidor som att alla inte har en särskilt kul jul. Slutligen brukar någon elev påpeka att väntan inför julen är lika viktig som själva julafton. Att få längta efter något som ska komma.

Men den där väntan på något efterlängtat kan ju bli så lång..! Det vet vi alla. Eleverna vittnar om att dagarna till julafton segar sig fram, åtminstone om man är barn. Jag berättar för dem att de är inte ensamma om att vänta och längta. I slutet av 1800-talet bodde det en liten pojke vid namn Gerhard i Tyskland. Han längtade också till julen. För att underlätta Gerhards väntan bakade hans kreativa och pedagogiska mamma 24 kakor som hon la ut på en bit färgglad kartong. Varje dag fram till jul fick Gerhard äta en av kakorna. När han blev vuxen kom han ihåg sin mammas fiffiga kak-kalender och gjorde om den till en tryckt papperskalender med två ark och luckor att öppna. En lucka att öppna varje dag, precis som med kakorna, fram till jul. Gerhards kalender blev så klart väldigt populär, en succé som även nådde Sverige. 1934 ritades den första svenska adventskalendern av Aina ”MasOlle” Stenberg och såldes av Sveriges Flickors Scoutförbund. Barnens adventskalender heter den och säljs fortfarande, nu i nytryck, av scouterna.

Än idag fyller adventskalendrarna sin funktion att mildra väntan på julen. Kalendrarnas innehåll har förändrats och de tecknade bilderna är ofta utbytta mot saker. Bakom de 24 luckorna finns det allt från choklad, böcker, presenter, smink, leksaker till lotter. Och vem vet? Kanske är det kak-kalendern som sprids i affärer, på nätet och i hemmen nästa år. Den långa väntan från den 1 december till jul är ju den samma. Oavsett om man är barn i 1800-talets Tyskland eller i 2000-talets Sverige.

 

Bergqvist, Lena

Museipedagog

Barn, familj och lärande

08-519 547 71

lena.bergqvist@nordiskamuseet.se

God Jul och tack för i år!

2014-12-24 12:12

Det här är Julbloggens sista inlägg för i år. Varmt tack till alla som bidragit med julstämning till bloggen, som lagt ner tid på att dela med sig av tips och erfarenheter, och skrivit om allt från julpynt till julgodis med en personlig vinkel.

Botanisera bland inläggen, hitta din favoritskribent och inspireras till eget julbak och julpyssel. Ta del av beskrivningar på virkade äpplen, egendesignade adventsstjärnor och julbroderier. Läs om julgransbelysning från förr, och om tomtar som loppisfynd.

Här på museets webbplats finns dessutom mer att läsa om julen, under rubriken Årets dagar.

Gör ditt eget julgranspynt, här finns beskrivningar på:

Snöstjärnor (Pdf)

Julgranskarameller (Pdf) 

Hjärtkorgar (Pdf) 

Besök Nordiska museet i mellandagarna och se utställningen Traditioner och Socker.

Och i appen Årets dagar kan du läsa om fler av årets dagar och högtider. Appen finns för Android och IPhone.

Sist men inte minst, hur var det nu, raskar räven över isen eller riset? Fixa sånglekarna och långdansen kring granen med Nordiska museets sånghäften.

Så stänger vi Julbloggen för i år och önskar er alla en riktigt God Jul!

Samiska julsagor och traditioner

2014-12-22 13:05
Foto: Inger WanhataloFoto: Rolf, Kjellström, Nordiska museet.

Jultomte, klappar och dukade bord är jul för de flesta. Men inte alla känner till den förskräckliga varelsen Stallo som i juletid kommer över himlen i en rajd dragen av råttor, enligt sägnen tar han barn som väsnas på julaftonen.

Min samiska släkt och familj hade inga genuina traditioner av firande med sig från förr. Bara för någon generation sedan hade de lämnat nomadlivet och tältkåtorna bakom sig för att bli bofasta. Många äldre präglades starkt av Laestadius vars stränga kyrkliga lära som inte uppmuntrade firande av svulstiga mått. Inte ens till jul. Eller rättare sagt; särskilt inte till jul. De äldre före dem hade i sin tur ansett naturen vara besjälad, en vän som krävde såväl, offer, kärlek och lyhördhet. Den kunde ge och ta. Både kyrkliga och naturens gudar kunde straffa hårt.

December var en mörk och farlig tid som krävde särskild försiktighet för att det skulle gå en väl. Att vara stillsam och hålla ordning var speciellt viktigt i juletid, inte minst för barnen. När julafton kom var riskerna som störst. Då färdades såväl döda som Stallo utomhus, de fick inte störas. Runt kåtan och vedkubben skulle det röjas upp för att råttrajden skulle kunna stanna till utan att fastna om Stallo fick ett ärende till platsen. Om det här sjöng vi – och om det sjunger samiska barn än idag – till takterna av Staffan var en stalledräng.

Vatten var också viktigt för Stallo, fanns inte vatten utställt kunde han likväl suga ur ett barns hjärna om han var törstig. Det talades om att döda vaknade till liv och vandrade till trettondagen. Om allt detta och lite till hade jag hört det berättats på djupaste allvar. Och med samma respekt hade bibelns ord präntats in. I min hemtrakt fanns en blandning av nordsamiska- och lulesamiska och svenska traditioner som vi blivit en mix av.

Laestadius till trots hade vi både julpynt, gardiner och klappar hemma. Det var sjuttiotal i vårt stora hus den lilla byn Porjus, strax norr om Polcirkeln och genom TV:n kom Benjamin Syrsa och julkalendern in i vårt vardagsrum – de stod för någonting annat, likaså julklapparna. Skräck blandades med förväntan. Och i ett rum invid köket låg en liten vaja (renko) med stora vackra svarta ögon fastknuten vid vattenelementet, hon hade räddats efter att ha gått genom isen och nu bodde hon inomhus i väntan på varmare väder. Inte var hon helt bekväm men där låg hon. Ute var det isande kallt.

Familjen med mor- och farföräldrar hade samlats tidigt på dagen för att vara tillsammans på julaftonen i en blandning av skuld och fest. Festen var det som märktes mest men skulden låg inslagen och vilande i mörka vrår. Det var bara pappa som saknades, han var som vanligt i renskogen och väntades hem när det mörknade, vilket det gjorde ganska tidigt i december. För mig var allt var på lika verkligt och självklart; ett jesusbarn i en krubba, jultomten med sina renar och Stallo med sina råttor och en vaja vid ett element. Allt tyckes komma från himlen, utom vajan som tvärtom var på väg dit när hon räddades.

Victoria Harnesk

Victoria Harnesk är författare till matboken, ”Smak på Sápmi – tradition, innovation och framtid” som vann Årets Svenska Måltidslitteratur 2014 i kategorin "Regional måltidslitteratur”. Hon arbetar också med samiska sagor i skolor www.skapandesagor.se

Övre bilden, foto: Inger Wanhatalo
Nedre bilden, foto: Rolf Kjellström, Nordiska museet. 
Raid i april: renar på vandring i snön. Tuorpon lappby, Jokkmokk socken, Lappland.

Hemligt avslöjande

2014-12-22 11:52

Receptet är hemligt. Så har det varit sedan förmodligen 1700-talets slut. Det var på den inte särskilt rika gården Södraholm i Adelövs socken, Jönköpings län, som dessa hemliga Ribbingekakor bakades varje jul men aldrig däremellan.

Barnbarnen på Södraholm berättade: 

Baka bullar, bada i Farmors lilla rum, få nya och upplagade kläder, dansa i salen om kvällarna vid eldbrasan i den stora spiseln efter Adler gökpolska.

Och så bakades Ribbingekakorna av sådant som gården kunde leverera, plus köpeingredienserna citron och socker. Till 110 kakor: 10 äggulor, en stor kaffekopp smält osaltat smör, lite vetemjöl, smaksätts med rivet citronskal (i min familj säger vi att ju mer citron dess bättre smak). Degen kavlas ut mycket tunt. Kakor tas ut med en form som har sex rundade uddar – som en vanlig pepparkaka. De pickas med silvergaffel enligt receptet, gräddas i ugn, passas noga för att inte bli bruna, och får svalna.

Sedan kommer det bästa: dekoren. Äggvita och pudersocker rörs till glasyr som breds på kakorna baksida. En trästicka doppas i en skål med god, stark lingonsylt och med stickan dras ett streck från varje udd på kakan in mot mitten, varefter samma lingonsyltdoppade sticka dras runt för att binda ihop alla uddstrecken. Allt detta görs snabbt innan den vita glasyren hunnit stelna – och si, det blir den vackraste kaka påminnande om rödmönstrat porslin.

I mitt föräldrahem gjordes dessa kakor varje jul och det var lika roligt år från år, med föräldrarna och oss fyra systrar samlade runt köksbordet för detta ljuva hantverk. Hemligt! Hemligt! sade vi alltid, vi får inte berätta för någon hur vi gör! Och vi höll tyst och ingen berättade för någon utanför släkten hur Ribbingekakorna blev så vackra.

Men för en del år sedan förstod jag på olika berättelser från förr inklusive kok- och bakböcker att våra hemliga kakor var ganska vanliga, såväl kakorna i sig som sättet att dekorera dem.

Fast vad gör det? Vi kallar dem Ribbingekakor och berättar inte hur man gör dem. Åtminstone visas de inte på bild.

Magdalena Ribbing

Magdalena Ribbing är författare till bland annat boken Ätten Ribbing, 700 år i Sveriges historia (1995) och Adolph Ludvig Ribbing, den vackre kungamördaren (2006) samt ett antal böcker om etikett.

23 december

I morgon bloggar Victoria Harnesk om samiska julsagor och traditioner.

Älskade broderi

2014-12-21 19:18

Fuldesign älskar broderier och att brodera. Det är lite som att rita sakta. Det är lättare att brodera fint än att rita fint tycker vi. Dessutom går det att uttrycka sig på så många olika sätt när man broderar.

Att brodera korsstygn är mer som att räkna, spela sudoku än något annat. Det gäller det att hålla reda på mönstret och vilket kors man är på just nu.

Vi har mycket dåliga erfarenheter från syslöjden i skolan där syslöjdsfröken klippte sönder och slängde våra arbeten i papperskorgen om vi hade sytt fel. Sånt sätter spår och vi gillar helt enkelt inte måsten, eller att det finns rätt och fel när vi broderar. Det tar bort all glädje. Vi gillar att sy på alla möjliga sätt med alla möjliga stygn. Det är roligt att hitta på nya stygn och blanda stygn. Och broderar vi fel tycker vi inte alls att det blev fel utan att det är konst och gör hela broderiet ännu bättre. För handen ska synas, som Karin Larsson sa.

Fuldesign har jobbat hårt med att lyfta kraften i skapandet och tryggheten och estetiken i traditionellt kvinnliga uttryck och tekniker. Genom att använda oss av dessa uttryck, som vi älskar, kan vi föra fram budskap om hur det är att vara människa idag och att inget handarbete är förspilld kvinnokraft.

Vi hyllar skapande i alla dess former och arbetar hårt för att revolutionera synen på handarbete och pyssel. Vi kämpar för att fler ska finna glädjen och kraften i att vara kreativa och skapa själva istället för att bara vara konsumenter. Vi tycker inte bara.
Vi gör. Och hoppas att du också vill vara med.

Vi har flera år i rad haft Fulkalendrar vid jul där vi delat med oss av pyssel, broderier och ja allt möjligt. Det är ett digert men roligt jobb under december. I år har fulkalendern varit fokuserad på brodag delat med oss av ett nytt korsstygnsmönster alldeles gratis. Vi har också varit påverkade av all politik och nyvalet så många av broderierna är kommentarer till vad som hände just den dagen. Här nedan hittar du ett axplock av årets inlägg i Fulkalendern.

Här hittar du vår Lucia: http://blog.fuldesign.se/wp-content/uploads/2014/12/lucia_gratis.pdf
och stjärngosse: http://blog.fuldesign.se/wp-content/uploads/2014/12/stjarngosse.pdf
Vår Lucia är inte skir och vacker, utan självständig, bestämd och sur.
Med sig har hen en stjärngosse som vägrar att tindra med ögonen. Tillsammans sprider de ett ljus där man varken behöver vara snygg eller vinna popularitetstävlingar.

And you will know I am the Lord when I lay
my cross-stitch upon thee.

Från vår favoritfilm Pulp Fiction.

Här hittar du:

Vincent Vega http://blog.fuldesign.se/wp-content/uploads/2014/12/vincentvega.pdf
Jules Winnfield http://blog.fuldesign.se/wp-content/uploads/2014/12/jules.pdf
Mia Wallace http://blog.fuldesign.se/wp-content/uploads/2014/12/mia_wallace.pdf

Feministsymbol-broderi. Brodera och påminn din omvärld om vad som är viktigt. http://www.fuldesign.se/s/gratis_feminist.pdf

Allas vår drottning av selfies Frida Kahlo. http://blog.fuldesign.se/wp-content/uploads/2014/12/fridakahlo.pdf

Ett gäng småtomtar som passar bra att brodera eller sticka en tröja av. Enligt gammelsvensk mytologi, eller i alla fall Wikipedia var tomten en liten vresig gårdskarl som vaktade gården (tomten). Han gillade gröt och dräpte en ko om han inte fick en klick smör i gröten. http://blog.fuldesign.se/wp-content/uploads/2014/12/santa_patter2.pdf
Som bonus får du en död ko också som broderimönster. http://blog.fuldesign.se/wp-content/uploads/2014/12/dead-cow.pdf

Outraged http://blog.fuldesign.se/wp-content/uploads/2014/12/outraged20.pdf

King Kong och Donkey Kong http://blog.fuldesign.se/wp-content/uploads/2014/12/kingkong_donkeykong_free.pdf

Fuldesign är en designgrupp som genom konst, produktformgivning, utställningar, inredningar, workshops, föreläsningar och handarbete vill frigöra sig från perfektionshetsen och det tråkiga snygga.

Genom sina konst- och designprojekt utforskar Fuldesign människors uppfattningar om smak och vem som har makten över att definiera vad som är god smak. Det handarbetade, egendesignade och unika hyllas som motsats till den standardiserade estetiken. Fuldesign omfattar även sociala kulturella projekt där fokus ligger på aktion och interaktion med ett kritiskt öga riktad mot samtiden och omvärlden, ett alternativ till jakten på perfektion. Fuldesign skrapar på ytan och lyfter fram det fula som en befriande kraft.

Webbplats: www.fuldesign.se

22 december

I morgon bloggar Magdalena Ribbing om hemliga julkaksrecept!

Sidor

Subscribe to