Julbloggen

Ta del av julpyssel, jultraditioner, julstämning och mycket mer, tillsammans med Nordiska museets medarbetare. På bloggen finns också äldre inlägg med inbjudna gästbloggare.

#nm_advent, #nm_lucia och #nm_julafton

2014-12-20 11:11

Julbloggen är ett nytt initiativ på Nordiska museets webbplats där vi inbjudit gästbloggare att dela med sig av nostalgi, tips och erfarenheter kring årets tema, julpynt och sötsaker. Det har blivit en rad inspirerande inlägg som ger en glimt av julförberedelser och firande runt om i Sverige idag.

Samtidigt har vi uppmuntrat er alla att dela med er av julstämningen på Instagram. Resultatet är hundratals fina bilder.

Vi började redan förra året i och med lanseringen av appen Årets dagar. Bilder som taggas med #nm_advent, #nm_lucia och #nm_julafton syns i appen, men också under Årets dagar på museets webbplats, under respektive dagar.

Här till vänster ser ni några av de många bilder som taggats med #nm_advent. Vi vill förstås se ännu fler bilder. Hur ser era adventsljusstakar ut? Har ni julpyntat med juldekorationer? Är julgranen redan klädd? Vad har ni för maträtter på julbordet? Fortsätt tagga era bilder för att dela med er av julförberedelser och firande.

Foto: @jakobbroennum, @skraphog, @annette_holmqvist, @jenslin och @esg70.

Instagram är en app för mobiltelefoner där man delar med sig av bilder och korta bildtexter till vänner och "följare"

21 december

I morgon, här på Julbloggen, tipsar Fuldesign om julinspirerade (och andra) broderimönster. 

Jul hos trädgårdsmästaren

2014-12-19 18:19

Vilka blommor vill vi ha i vårt hem till jul? Hyacinter, julstjärnor och amaryllis kanske? De flesta är ganska konservativa när det gäller blomval liksom en hel del annat kring julhelgen.

Julstjärnan är kanske den blomma som starkast förknippas med jul – man odlar den i varje fall varken före eller efter. I äldre krukväxthandböcker kan man i och för sig läsa om hur man får plantan att överleva. Det var före slit och slängeran. Det är hur som helst inte helt lätt att få julstjärnan att bilda sina vackra röda högblad i lagom tid till jul igen, eftersom den behöver speciella förhållanden med sval temperatur och begränsat med ljus för att blomningen ska komma igång.

Cyklamen, som förr också kallades alpviol, har också länge varit omtyckt som julblomma. Under slutet av 1800-talet började man odla den som ettårig och förädlade fram stora blommor med starka färger. Olika rosa nyanser och mörkt purpurrött blev populära, om man nu inte ville ha de enkelt vita. Cyklamenodling hörde förr till de mer avancerade av trädgårdsmästarens sysslor. Man sådde frön i augusti och skötte den lilla plantan hela vintern, våren och sommaren för att den så småningom skulle blomma till jul. Då liksom nu slängdes plantorna vanligtvis bort efter blomningen. Cyklamen hör till de växter som egentligen inte trivs något vidare inomhus.

Samma sak är det med hyacinten. De hyacinter vi köper i december är preparerade att blomma i adventstid och blomningstiden inomhus i kruka är kort. Just hyacinter har man annars tidigare även drivit upp under våren, som en starkt doftande vårblomma. I början av 1900-talet såldes från Julita gårds handelsträdgård hyacinter från januari till april. De var vita, blå och rosa, med sortnamn som 'L'Innocence', 'Gertrude' och 'Grand Maître'.

Man kan kanske tro att en trädgårdsmästare går sysslolös eller ägnar sig åt annat än sina växter under vinterns mörkaste månader. Det gjorde inte trädgårdsmästaren på Julita gård under 1910- och 20-talet i varje fall. Under december odlade och sålde man bland annat cyklamen, krysantemum, begonior, julkaktusar, tulpaner, blomsterlök, kransar och buketter från trädgården. För att kunna odla dessa växter med varierande behov av vatten, värme och ljus krävdes kunskap och närvaro.

En viktig uppgift var att elda för att hålla lagom varmt i växthuset. Fast det var förstås snarare drängens än mästarens arbete. I växthuset på Julita gård, som stod klart 1918 låg eldningspannan i källaren där det också fanns ett vedförråd. Man eldade för att värma upp vatten som cirkulerade runt i växthusen genom ett rörsystem. Det var modernt och inte så olikt ett vattenburet värmesystem i en villa idag.  Värmen kunde regleras i de olika delarna av växthusen och anpassas till de olika odlingskulturerna. På den tiden fanns både vinhus, persikohus, gurkhus, förökningshus och ”öfvervintringshus” på Julita. Tur att trädgårdsmästarbostaden bara låg 100 meter från växthuset – man kunde inte lämna växterna obevakade ens under julhelgen.

Den vita julrosen Helleborus niger kan man kanske annars tycka vore den ultimata julblomman med tanke på dess namn. Den är en perenn växt som framförallt odlas ute i rabatt, men numera ofta säljs i kruka kring jul och nyår. Namnet julros började användas runt sekelskiftet 1900, i ett försök att ge växten (”prustrot”, ”nysört”, ”kristrot”) som länge används som medicinalväxt lite mer elegans, får man förmoda. Det nya namnet kommer förstås av att den blommar under vintern, ibland till jul, ibland i februari-mars då snön har smält undan. Vill man ha den inomhus får man ställa den så svalt och ljust man kan.

Julrosen, som har odlats i Norden sedan medeltiden, är mycket långlivad och tålig och man kan ibland hitta den kvarlevande i igenvuxna rabatter i gamla trädgårdar. Vill du inte slänga din krukodlade julros när den börjar se risig ut efter helgen, ställ undan den svalt och plantera ut den när det går att gräva i jorden igen. Den kommer säkert blomma många vintrar framöver. Och vem vet, kanske kan du på ett eller annat sätt också dra nytta av dess magiska kraft!

Klara Holmqvist

Klara Holmqvist är trädgårdsmästare på Julita gård, som är en del av Nordiska museet. Klara bloggar vanligtvis på Julitas trädgårdsblogg.

20 december

I morgon blir det ett inlägg från Nordiska museet. Då visar vi guldkorn ur alla bilder som ni läsare delar med er av på Instagram, via så kallade hashtags #nm_advent och #nm_julafton

Aladdinasken 75 år

2014-12-18 09:45

Det finns mat vi äter återkommande varje jul. Som sillen, köttbullarna, prinskorven, julosten och julskinkan. Till jul dukas också fram sötsaker, som nötter och choklad. Dagens inlägg, som handlar om just den klassiska chokladasken, är också en påminnelse om utställningen Socker som ställer frågor om varför vi äter sötsaker och när.

Aladdinasken, som är ett måste på många julbord, fyller 75 år och firar jubileet med en retrolåda och med en omdiskuterad nyhet kring den vanliga Aladdinasken (Trillingnöten och Körsbärslikören är utbytta!). Denna text kommer dock fokusera på jubileumsutgåvan, som inte heller innehåller den handtrillade Trillingnöten.

Vi som är priviligerade nog att få njuta av ett dignande julbord som mättar de flesta magar, känner nog igen kvällsvickningen med tillhörande julgodis. I många fall står där en röd eller gul chokladask från Marabou och lockar till extra svullande, som är lätt att ångra när paltkoman gör sig påmind. Grädd- och Höstnougat och alla andra praliner slinker lätt ned.

Både från övre och undre lagret, samtidigt. Ett tabu falnar vartefter åren går. Personligen känns det som att även hela chokladask-spektaklet avvecklas till förmån för hemkokt godis. Kan då Aladdins 75-årsask motverka det? I egenskap av recensent på Sockerbiten är svaret nej och betyget blir knappt godkänt, 3 av 5 sockerbitar.

Aladdins 75-årsask innehåller kändisar som Trofénougat och Marsipan samt mindre minnesvärda bitar som Curacao Créme och Chokladmedaljong, alla med medelmåttig smakbild. Det är bara Vanillatryffeln som sticker ut med sin rejäla sötma och skönt smetiga inre. Plus i kanten för en skönt retro formgivning av själva asken.

Avslutningsvis dyker några frågor upp i huvudet:

  • Är det okej att ta från under lagret innan det övre är uppslukat?
  • Håller Aladdin/Paradis måttet för en plats på julbordet?
  • Kommer du verkligen sakna Trillingnöten eller Körsbärslikören?

Andreas Engvall

Andreas Engvall är en 33-årig bloggande Interaktionsdesigner och familjefar som gillar socker, när det göms i godis, glass och läsk. Andreas recenserar sockersöta produkter på sockerbiten.org

19 december

I morgon bloggar Julita gårds trädgårdsmästare Klara Holmkvist om blommor till jul.

Superstjärna och teorin om jul på jul

2014-12-17 14:04

En hatkärlek till julpynt hur hanterar du den? Vi, David, Roland och Pernilla i Fuldesign har faktiskt funderat rätt mycket över det här.

Visst älskar vi julpynt men det finns ett stort men, det kan bli för mycket och för smetigt och för mos, grädde, sockervaddssött. Frågan är hur du håller dig på rätt sida av julsmetavgrunden? Många har provat en av våra favoritteorier att “mer är mer” som ofta funkar rätt bra. Att känns det inte okej så pynta lite till och då blir det bättre och roligare. Men med julen så funkar det inte. Det är lätt att drunkna under all kitsch och det blir svårt att ta sig upp till ytan för att andas.

Vår formel i Fuldesign har varit att bara ha ett jul med i allt julpyssel. Att alla julsymboler är så starka så parar vi ihop något juligt med något som inte är kopplat till julen så tar julkomponenten alltid över och målar den andra saken julig. Vi har provat med en mängd olika traditionella julprylar och pynt, det funkar varje gång.

Ett av våra första försök är vår Superstjärna. Vi införskaffade en ganska enkel vit stjärna i papper. Den hade små små hål.Vi ville ha en stjärna som var tuff och cool så vi köpte ett gäng serietidningar i ett antikvariat. Tidningar med superhjältar och mycket färg på sidorna och sånt där fint lite strävt papper. När vi satt och bläddrade i tidningarna föll vi för Hulkens utstrålning och gröna färg, det blev en hulkgrön superstjärna.

Vilken sorts stjärna det blir beror på vad du väljer för tidningar. Du kanske vill ha en min häst eller Starlet stjärna? Eller kanske Acke eller Lilla Fridolf? Sitter du just nu och funderar på vad du ska göra med dina 40 st Kalle Anka pocketar eller vad man kan ha för nytta av alla gamla Mangatidningar du sparat? En stjärna!

1. Du behöver en stjärna, tidningar, en sax, en pensel, vanligt papperslim som blir genomskinligt när det torkar (det blir de flesta vanliga billiga vita lim), en burk att hälla lim i och lite vatten i ett glas.

2. Börja med att klippa ut massor med bilder ur tidningarna. Du behöver bilder i alla storlekar. Ett tips kan vara att sortera bilderna efter färg så kan de olika uddarna i stjärnan får olika färg. Vi valde att ha tre uddar i grön Hulk färg och två uddar i rödbrun färg.

3. Det är bra att vara flera som klipper för det tar tid. Klipp bilderna lite rundade då smälter de in i varandra när de hamnar på stjärnan.

4. Häll upp lim i burken. Häll vatten i limmet, det ska bli en konsistens som är lite tjockare än filmjölk.

5. Pensla en liten bit av stjärnan där du vill sätta din bild. Det var här det blev kladdigt med alla hål.

6. Fäst bilden på stjärnan. Limma över bilden. Fortsätt likadant med nästa bild.

7. Fortsätt sätta på bilder och pensla även ovanpå bilderna, försiktigt bara så du inte får stjärnan allt för blöt då kan den bli lite svår att jobba med. Men var inte orolig ifall stjärnan blir lite bucklig det rätar ut sig när den torkar. Fortsätt runt alla uddar på stjärnan. Man kan försiktigt arbeta flera stycken samtidigt på stjärnan och ha den i mitten av bordet.

8. Avsluta med att pensla hela stjärnan med ett lager lim. När limmet torkat så blir ytan glansig, du kan pensla på ytterliggare ett lager lim om du vill ha den ännu lite mer glansig.

9. En superstjärna klar.

10 Så här ser den ut tänd.

Fuldesign är en designgrupp som genom konst, produktformgivning, utställningar, inredningar, workshops, föreläsningar och handarbete vill frigöra sig från perfektionshetsen och det tråkiga snygga. 

Genom sina konst- och designprojekt utforskar Fuldesign människors uppfattningar om smak och vem som har makten över att definiera vad som är god smak. Det handarbetade, egendesignade och unika hyllas som motsats till den standardiserade estetiken. Fuldesign omfattar även sociala kulturella projekt där fokus ligger på aktion och interaktion med ett kritiskt öga riktad mot samtiden och omvärlden, ett alternativ till jakten på perfektion. Fuldesign skrapar på ytan och lyfter fram det fula som en befriande kraft.

Webbplats: www.fuldesign.se

18 december

I morgon skriver Andreas Engvall, som till vardags bloggar på Sockerbiten, om den välbekanta Aladdinasken.

Samiska smaker till jul

2014-12-16 11:12

Som för alla barn var julen viktig för mig. Vi växte upp i skogskanten i den lilla byn Porjus strax norr om Polcirkeln där fullmånen, norrskenet och stjärnorna ofta vilade över grantopparna under den oändligt långa vintern.

Snön låg djup och på gården fanns både hundar och ibland någon renkalv. Det var i mycket en vinteridyll. Men julen var inte bara en tid av väntan på tomten. Den var och är ännu också en av de mest intensiva tiderna på renskötselåret. Av pappa och de andra männen syntes inte mycket till och släkten hade inga genuina jultraditioner med sig från förr.

Bara för någon generation sedan hade min släkt släppt nomadlivet som följdes av laestadianismen vars stränga kyrkliga lära inte uppmuntrade julfirande av svulstiga mått. Men nu var det sjuttiotal och vi barn gick i vanlig svensk skola. Vi visste vad en jul kunde lova och vi räknade ner med adventskalendern. Och när männen på julafton äntligen kom hem efter att ha tillbringat ytterligare en kall isande dag på någon skoter av modell Ockelbo 300 samlades vi i vårt stora hus, dit mor- och farföräldrar hade kommit. Kakelugnarna tändes och julbordet fylldes av skinka, sill, röbetssallad och annat som hör julen till. Men där fanns också en stor gryta renkok, blodpalt och mammas hembakta gáhkku (samisk glödkaka). Värmen av eld, människor och dofterna av mat och julgran låg tung i huset. Så klart var julklapparna viktiga, så är det än idag när jag själv nu är mamma till förväntansfulla barn. Men just här ska jag uppehålla mig kring maten.

2014 har verkligen varit den samiska matens år. Var än den dyker upp skördar den priser; i tv-program, tidningar, vid utmärkelser av kultur- och matlandethuvudstäder. Samisk mat med sina omanipulerade råvaror och mångtusenåriga traditioner ligger helt rätt i tiden.

Från att vi har letat spännande mat från fjärran länder riktas nu blickarna mot det nordiska köket, resurshushållning och egna traditioner. Nätad renstek har blivit en ersättare för julskinka i många svenska hem. Vi vill veta vad vi äter och vi äter även värderingarna som måltiden bär med sig. Vi vill bjuda på det bästa och äta med gott samvete, inte minst i juletid.

Men var finner man den samiska maten och hur vet man vad man får? Renlycka och Slow Food Sápmi arbetar utifrån samiska värdegrunder. Håll utkik efter deras kvalitetsmärkningar så är du säker på att du får bra mat från samiska producenter i Sverige – framställda på traditionellt vis och alltid med nästa generation i åtanke.

Med åren har jag blivit allt mer medveten om den fina mat jag fått äta genom livet. Skinkan finns kvar på vårt julbord men renkoket av rygg och sida tillsammans med blodpalten känns allt viktigare. För mig är det en påminnelse om mitt ursprung och allas vår framtid Renens hälsosamma kött – utan insprängt fett och med mycket Omega 3 – kommer av betet och att den själv får välja vad den äter. Så vill jag att det ska fortsätta vara. Och jag vill återgå till att visa respekt för djuret genom att ta vara på allt; råvaror och smaker som vi tappar i den rationella industrins fotspår. Därför ska jag i år göra korvar; härliga blodkorvar med njure, små köttbitar och smakrikt feta. Och jag ska duka upp med naturen, vintergröna grenar från vår skogskant ska pryda farstukvist och julbord och påminna oss om den värld vi alla är en del av. Jag, min familj och du som läser.

Victoria Harnesk

Victoria Harnesk är författare till matboken, ”Smak på Sápmi – tradition, innovation och framtid” som vann Årets Svenska Måltidslitteratur 2014 i kategorin "Regional måltidslitteratur”. Hon är också projektledare för Jokkmokk Matlandethuvudstad 2014. Webbplats: www.vhjojk.se. Vill du veta mer om samiska mattraditioner? Besök webbplatsen www.slowfoodsapmi.com.

Foto, överst: Privat. Mitten: Anna Sofia Norman. Nederst: Slow Food Sápmi/Bianca Brandon-Cox.

17 december

I morgon bloggar Fuldesign om hur du gör din egen Superstjärna.

Sidor

Subscribe to