Julbloggen

Ta del av julpyssel, jultraditioner, julstämning och mycket mer, tillsammans med Nordiska museets medarbetare. På bloggen finns också äldre inlägg med inbjudna gästbloggare.

Måste man bjuda på glögg?

2014-12-15 11:50

Dagens inlägg på Julbloggen är en hälsning från Ia Orre, sommelier, adjungerad lektor på restauranghögskolan vid Umeå Universitet och vinskribent. Ia är också en av initiativtagarna till Ostfestivalen, som äger rum på Nordiska museet 13-15 februari 2015.

I december bjuds ofta på julfika med glögg. Själv bjuder jag aldrig på glögg, pepparkakor och knäck utan dukar upp en mingelbuffé med svenska ostar.

Blåmögelostarna och hårdostar eller andra smakrika och vällagrade ostar passar bra, många alternativ finns att provsmaka under Ostfestivalen i februari!

Till detta gör jag ett buffébord med olika portviner och alkoholfria alternativ i form av blåbärs- och äppelmust av bästa kvalitet. Sedan har jag självklart nötter, gott fruktbröd, pepparkakor, fruktkaka och riktigt god mörk choklad samt torkad frukt!

Lycka till och goda helger!

Ia Orre, Ostfestivalen

16 december

I morgon bloggar Victoria Harnesk om samiska mattraditioner kring jul.

Mormors broderade julservetter i ny tappning

2014-12-14 16:02

När jag var liten firades de flesta jular hos mormor och morfar som hade pensionerat sig i Laholm. Det var en kreativ miljö där de hemgjorda julklapparna räknades som de finaste. Vi var sju personer som trängdes i deras lilla rosa grändhus över både jul och nyår och det var den bästa tiden på året, tyckte jag.

Först var det ett par dagar av förberedelser: tillverka julgranskarameller av silkespapper, ordna med julkrubban, klä julgranen, skriva de sista julklappsrimmen och en massa matlagning.  Mitt på dagen på julafton började högtiden med en jullunch.  Då dukades all julmat fram i mormors kök och vi klämde ihop oss runt deras lilla matbord och man fick äta vad man ville och hur mycket man ville och man fick en alldeles egen flaska julmust.

Det var också nu som julservetterna kom fram. Det var mormors vita linneservetter med röda korsstygnsbroderade julfigurer i hörnen. Varje servett hade en egen figur: stjärna, hjärta, tomte, gris, gran och så vidare. Servetterna skulle användas hela julveckan. De hade en egen låda i mormors kök och vid varje måltid lades de fram på matbordet. Då gällde det att komma ihåg vilken figur ens egen servett hade. Det var väldigt praktiskt och idag skulle vi betona hur miljövänligt det är att återanvända servetterna en hel vecka, men så tänkte vi inte då.

Jag önskade alltid i hemlighet att jag skulle få servetten med hjärtat på, men man fick inte välja utan ta den servett som man blev tilldelad. De jular när jag hade hjärtat var de bästa jularna.

Jag vet inte hur mycket av mormors servetter som finns kvar idag. Kanske någon av mina kusiner har ärvt dem. Jag tänkte i alla fall att idén med julservetter är himla fin, så jag har broderat nya servetter för vår familj.

När man ger sig på att brodera något som man hoppas ska hålla i många år, så kan det vara värt att satsa på lite finare kvalitet. Jag har valt att använda servetter från Växbo Lin. De är jämnt och fint vävda och kommer i massor av läckra färger, perfekta att brodera på. Först tänkte jag förstås att jag skulle ha vita servetter med röda broderier, såsom mormor hade, men när jag upptäckte alla fina kulörer som servetterna från Växbo Lin har, så kunde jag inte låta bli att testa lite olika färger. Jag valde oblekt, tegel, bladgrön och turkos.

Jag har gjort små korsstygnsmönster med julfigurer ungefär som jag minns dem från mormors servetter. När man vill brodera jämna, fina korsstygn så behöver man sy på ett tyg där man kan räkna trådarna. Det finns två sätt att brodera korsstygn på ett fint linnetyg. Antingen använder man väven i linnet som stöd och broderar över räknade trådar i väven. Det andra sättet, som jag valde den här gången, är att brodera oavsett hur tyget är vävt. Jag ville göra som mormor hade gjort. Hon broderade figurerna diagonalt i hörnan av servetterna. Då måste man använda stramalj som stöd för att få jämna korsstygn.

Jag börjar med att tvätta och pressa servetten. Om man inte tvättar först finns det risk för att broderiet drar sig i första tvätten. Jag fäster en bit stramalj på servetten där jag ska brodera. Sedan broderar jag korsstygnen genom stramalj och servett. Här har jag använt Bockens lingarn 16/2. När broderiet är färdigt så tar jag bort stramaljen tråd för tråd. Det kan underlätta om man blöter stramaljen lite och jag brukar använda en pincett för att lättare knipa tag i stramaljtrådarna och lirka bort dem.

Jag broderade en mörkt julröd tomte på den oblekta servetten och en vit ljusstake på den bladgröna servetten. De två servetterna kändes lite mer traditionella i färgvalen. Jag blev väldigt förtjust i den tegelröda servetten och valde en ljusgrön färg till den broderade granen för att få fram en lite blekt vintage-aktig färgkombination. Sedan kunde jag inte låta bli att brodera på en turkos servett. Inte så juligt kanske, men hallå, turkos är ju bara så läckert att jag inte kunde låta bli. Min första idé vara att brodera ett guldhjärta på den turkosa. Fast det är ju tyvärr inte så praktiskt för guldbroderigarn funkar inte så bra i tvätten. Mitt hjärta blev gult istället.

Så, nu har jag fyra fina julservetter till oss fyra i familjen och ni kan ju gissa vem som får hjärtat i år.

Helena Ericsson

Helena Ericsson driver Broderibloggen och har en informationssida om broderi för den som vill bli inspirerad eller har glömt hur man gjorde. Följ Helena Ericsson på Instagram.

15 december

I morgon skriver Ia Orre om att ha en ostbjudning, istället för glöggmingel.

Illuminera mera

2014-12-13 10:56

Vad är det med barndomsminnen som gör att de sätter sig så djupt att de följer med en genom livet? När jag var liten hade vi en julgransbelysning av den där typen där hela ljuset är lampan om ni förstår vad jag menar. 

Varje år när kartongen plockades fram väcktes en längtan i mig. Fast det var inte julgransbelysningen som fick mig att längta. Det var inte heller de tindrande barnen på framsidan. Det var reklamen på kartongen. Texten Illuminera. Och så bilden av de kulörta lamporna. Åh, vad jag ville ha de kulörta lamporna. Men reklamen var hopplöst föråldrad. Jag är född 1973 och julgransbelysningen vi hade var betydligt äldre än så. Jag förstod att det var omöjligt redan då, men jag längtade i alla fall. Och längtade ännu mer.

När jag hade passerat 30 var vi på bilsemester i Värmland. Just utanför Karlstad i Skattkärr stannade vi på en loppis i något sorts industriområde. Ninas antik hette det. Loppisen var rätt stor och det tog tid att kolla på allt. När vi nästan var klara såg jag på en hylla, en liten kartong, som fick mig att rysa i hela kroppen. Det var en hel kartong med kulörta lampor från Osram. Jag hade aldrig riktigt glömt de där lamporna, men jag trodde nog inte att de skulle bli verklighet.

Nu låg de där framför mig. De var i finfint skick, troligtvis aldrig använda och priset var 50 kr. Åh, vad jag var lycklig! Jag köpte dem handlöst.

Nu är ljusslingan med i julgranen nästan varje jul. Det är lika spännande varje gång att plocka upp och öppna kartongen och titta och testa om den fortfarande fungerar. Lamporna ger ett fantastiskt ljus och är precis sådär disneyfina som jag hoppades och drömde när jag var barn.

Daniel Grankvist

Jag som skriver heter Daniel Grankvist och har samlat på julgranspynt i snart 20 år. Under de tider av året då jag inte julpyntar ägnar jag mig bland annat åt trädgårdsarbete och loppisbesök. Min blogg hittar du här: http://danielgrankvist.blogspot.se/

14 december

I morgon bloggar Helena Ericsson om broderade julservetter.

Julpyntet och ritualen

2014-12-12 10:32

Det finns julpynt, och så finns det julpynt. Tända ljus, hänga upp en adventsstjärna. Plocka fram hyacintglas och kanske hänga upp en julgardin. Att pynta hemmet till jul är härligt. Men inget fyller mig med sådan glädje som att ta fram askarna med varsamt inpackade julgransprydnader.

Det är svårt att förhålla sig objektivt till dem - dessa små röda äpplen, fåglar, djur i ull, halmstjärnor och tomtar med skrämmande uppsyn som räddats ur grovsoprummet eller loppislådor. Det är väl förmodligen för att de är så långt i från en låda med identiska högblanka klot man överhuvudtaget kan komma. Varje litet hänge har en historia.

En del av dem har en historia som började långt före min livstid, en del är köpta nya många är hemgjorda eller gjorda av någon jag känner till.

Varje år undrar jag vad det är för särskild minnesceremoni det där handlar om egentligen. När vi öppnar lådorna, liksom hälsar på prydnaderna. Ser till att alla har klarat sig. Att resan sedan januari gått fint. Jag blir både rörd och full i skratt över hur berörd jag själv blir.

När jag tar upp ett äpple som kommer från min mammas mans barndomshem hör jag honom berätta om hans barndoms jular. Jular som doftar svagdricka, rökt kött och rullrån. Fast han är många mil härifrån.

En liten ängel i ull med pärlbeströdd kjol som jag köpte när jag arbetade på Afroart för några år sedan kastar mig tillbaka till härlig julhandel med fina paket och julmusik i butiken.

Sedan står jag där och ser vår tioåring med varsam hand hänga upp den där lilla ängeln och hör mig själv förse honom med just den ögonblicksberättelsen. Var ängeln är gjord och vad glad han blev den dagen när jag kom hem och visade den för honom.

Det blir liksom själva essensen av jul för mig, den där stunden när vi samlas runt lådan med pynt. jag är övertygad om att vi inte är ensamma om den här lilla ritualen kring pyntandet. Men det gör bara känslan ännu större. Att vi samlas kring små historier som handlar om oss, om världen runt om oss och om oss i den.

Erika Åberg

Erika Åberg är författare, skribent och kursledare som arbetar med kommunikation inom slöjd och hantverksområdet, som projektledare med hjärtat i folkbildningen samt i butik mitt i Visby. Är nyfiken på människor, kunskapsprocesser och handgjort skapande i alla former. Du hittar henne på websidan: wynjaproduktion.se och i bloggen wynjacraft.blogspot.com

13 december

I morgon bloggar Daniel Grankvist om julgransbelysning.

Gör en garnboll

2014-12-11 09:21

Garnbollar har aldrig varit mitt favoritpyssel, av den enkla anledningen att när jag som barn försökte mig på att göra en garnboll blev det alltid pannkaka! Varje gång jag prövade så kollapsade bollen i min hand och de små garntrådarna föll som snö till marken.

Det här året bestämde jag mig för att bemästra konsten att göra en bra garnboll. Jag tror att jag lyckades. Varför inte testa du med? Här är min beskrivning. 

Vad du behöver:

  • Kartong eller tjock papp
  • Garn i din egen favoritfärg (jag använder oftast riktig ull eftersom jag tycker att det ser finare ut)
  • Sax
  • Lite tålamod

Instruktion:

1. Klipp ut två mallar ur kartong eller tjock papp. Så stor som din mall är kommer din boll att bli, 

2. Ta en garntråd och fäst den så att den sitter mellan de båda mallarna. Du kommer att avsluta bollen med denna tråd (se 5) och den kommer att fungera som ett hängsnöre,  

3. Trä garn genom de båda mallarna tills du har lindat garnet jämnt runt mallarnas kanter, 

4. Klipp upp garnet precis mellan mallarna,

5. Knyt ihop till en boll med den inre garntråden (se 3). Dra åt hårt och fäst en rosett gjord av garn på

Theo Sundh

Theo Sundh brinner för hantverk av alla de slag. Han är författaren av Virkat för Män och bor och jobbar i Oxford England.  Du kan hitta mer information om honom på hans blogg: crochetbloke.blogspot.com eller i hans instagramflöde.

12 december

I morgon bloggar Erika Åberg, Wynjacraft, om behovet att julpynta.

Sidor

Subscribe to