Julitas trädgård

Trädgårdarna vid Julita gård är en del av den bevarade godsmiljön. Här finns bland annat köksträdgård, rosenträdgård, pionträdgård och en stor samling äldre fruktsorter. Som ett av de första museerna i världen har Nordiska museet sedan mitten av 1970-talet arbetat med att bevara levande samlingar av kulturhistoriskt intressanta växter och informera om värdet av genetisk mångfald.  Här bloggar trädgårdsmästare Klara Holmqvist.

230 olika äpplen och 45 sorters päron – följ med på äppelplockarresa!

2016-09-08 18:27

Varje år ger vi oss ut på en äppelplockarresa genom Östergötland, Småland och ner till Skåne för att komplettera vårt eget fruktsortiment och samla ihop nästan 300 olika sorters äpplen och päron till den stora fruktutställningen som visas under Äppeldagarna på Julita gård.

Måndag morgon ger vi oss av. Pick-upen är lastad med plastbackar upp till taket, sortlistor, klisteretiketter och 500 papperspåsar. Vi har otrolig tur med vädret – solen skiner, inte ett moln och luften är sensommarfrisk. Vi tar turistvägen ner mot Jönköping för att få se Rökstenen och Alvastra kloster från bilrutan och inte minst äppelodlingarna som ligger norr om Huskvarna. Här skulle vi kunna stanna och göra ett studiebesök om vårt schema inte hade varit så välplanerat och första resmålet så nära. Strax kommer vi fram till Brunstorps gård som ligger i bergssluttningen med fantastisk utsikt över Vättern. Brunstorp är liksom Julita gård ett klonarkiv för fruktträd. Gården ägs och drivs av Jönköpings kommun och här växer förutom 170 olika äppelsorter även en mängd päron och plommon. Vi känner oss mycket priviligierade som får plocka och smaka på frukten och lyckan är total när vi hittar en äkta kvitten med ludna frukter. ”Ibland är livet rättvist”, som Cecilia uttrycker saken.

Även om träden på Brunstorp är planterade ungefär samtidigt som Julita och växer i en gynnsam växtzon, är de mycket mindre. Här finns inte Julitas näringsrika, fuktighetshållande lera. Det är intressant att se hur olika det kan bli beroende på platsens förutsättningar, värt att hålla i minnet varje gång en besökare i Trädgårdsbutiken frågar hur stort trädet de just ska köpa kommer bli. På Brunstorp hittar vi många sorter som vi inte har hos oss. Mest iögonfallande denna gång är 'Rödluvan'  och 'Mio' som står bredvid varandra överlastade med röda äpplen i helt olika nyanser. Vi går loss och provsmakar päron och plommon. Både 'Vadstena' kanelpäron och 'Teda' (som vi också odlar på Julita) är fantastiska i solen och bland plommonen är 'Stor Grön Reine Claude' allra godast. Vi fyller papperspåsar och backar och packar in i bilen. Så här mycket frukt har vi aldrig sett på Brunstorp. De senaste åren har skörden varit dålig på grund av angrepp av frostfjäril. Men med hjälp av limringar, biologisk bekämpning och säkert tack vare frostfjärilens naturliga variation (det kan komma kraftiga angrepp några år i rad, men sedan brukar det lugna sig) har man i år nästan helt sluppit problemen.

Det är verkligen ett frukt- och bär år i år. Dag två har vi tagit oss till Balsgård, SLUs forskningsstation för bl.a. förädling av frukt och bär utanför Kristianstad i Skåne. Här har äppelsorter som 'Aroma' och 'Katja' tagits fram och även de nya äpplena 'Trulsa', 'Folke', 'Lovisa' och 'Agnes' som lanserades 2014. En varm vår med bra pollinering är en trolig förklaring till den rika frukttillgången. Solen skiner och vi plockar den ena praktfulla äppelsorten efter den andra. Efter varje fruktrad måste vi ta vattendrickarpaus. Tänk att detta är september! Sen tar vi päronen. Så här mycket päron har det inte varit på länge får vi veta. Eftersom Balsgårds fruktodlingar har planterats i forsknings- och förädlingssyfte, finns många sorter här som inte alls odlas i Sverige. Dem plockar vi inte. Det skulle bli allt för mycket frukt att transportera och visa i utställningen, och dessa sorter är av mindre intresse för våra besökare resonerar vi.

På Balsgård är fruktträden inte beskurna kronträd som hos oss, utan är mer slarv-beskurna (om man får uttrycka det så) som i en fruktodling. På så vis hålls träden mindre, solen kommer åt att lysa på alla frukter som dessutom är lättplockade. Samtidigt som vi är ute, är personal från Balsgård ute och plockar utvalda sorter som ska analyseras i forskningssyfte. Vi konstaterar att även i Skåne har frukten mognat ovanligt tidigt i år och sorter som normalt mognar i början av oktober är det redan dags att plocka ner. Innan vi lämnar Balsgård hinner vi med en sväng i plommonodlingen, bara för att få njuta av de vackra plommonen i lila, rosa, gula och blå nyanser, en del stora som ägg och andra små som oliver.

Väl hemma på Julita återstår arbetet med att ställa i ordning utställningen. Redan nu i helgen den 10-11 september kan man beskåda äpplena i växthuset, men många väntar förstås till nästa helg den 17-18 september då Äppeldagarna äger rum med massor av aktiviteter för alla äppelälskare. Kommer du då, glöm inte att ta med dig ditt största/tyngsta äpple för att delta i Tyngsta Äpplet-tävlingen, ett nytt inslag för i år!

Missar du äppeldagarna på Julita gård finns en chans till att se utställningen på Äppelfestivalen på Nordiska museet helgen den 24-25 september

Fotnot: Det är inte tillåtet för allmänheten att plocka frukt på Brunstorp och Balsgård.

 

Holmqvist, Klara

Sektionschef Trädgård

Julita gård

08-519 545 28

klara.holmqvist@nordiskamuseet.se

Nu ska blommorna ut!

2016-06-16 22:32

Begonia, heliotrop, pelargon och lobelia. I år blir det en mycket klassisk sommarblomsplantering i herrgårdsparken.  Vi har inte helt klart för oss vad som växte i rabatterna kring sekelskiftet 1900, men under 1930-talet ska det bland annat varit Canna, Penstemon, pelargon och begonia.

Från 1953 då Nordiska museet drivit Julita gård i ungefär 10 år har vi utförligare uppgifter. Då planterades 65 kannor, 50 Penstemon och 150 röda begonior i solursrabatten framför Stora huset, samt i de mindre grupperna i gruset röda och vita pelargoner kantade av isop. Det är denna komposition vi har inspirerats av och delvis återskapar i år. Uppgifter om vilka blommor som planterades på östra sidan om Stora Huset, den som vetter mot rosengården och lusthuset saknas, så här blir det planteringar i samma klassiska stil men med delvis andra växter. Förutom pelargon och Canna också Heliotrop och fylldblommande mattram.

Eftersom vi på Julita gård vill att våra besökare ska uppleva parken som den såg ut under perioden 1900-1940 brukar vi ha förhållandesvis traditionella sommarblomsplanteringar. Men vi har inte mer än ett par växtlistor bevarade och det är svårt att tolka de svartvita fotografier som finns. Sommarblomssortimentet – och modet– har också förändrats mycket under åren och det är inte säkert att de växter som odlades då går att få tag i eller är lämpliga att odla idag.

En del växter kan upplevas moderna idag men har varit med länge. Canna x generalis tillexempel, kommer från tropiska och subtropiska Amerika och har liksom dahliorna tjocka jordstammar som måste grävas upp på hösten och övervintras frostfritt.  Kannor har odlats i nordiska trädgårdar sedan 1600-talet, även om då i liten omfattning. För att de ska hinna blomma under vår korta sommar så behöver de förkultiveras några månader innan de planteras ut. Väl på plats i planteringen blir de med sin höjd och sitt bladverk ett ståtligt blickfång.

Heliotrop är en annan omtyckt utplanteringsväxt. Också denna härstammar från Amerika och är egentligen en halvbuske. Hos oss får vi odla den som ettårig, antingen genom att fröså eller sticklingsföröka från övervintrade moderplantor.  Blommorna doftar honung och vanilj och drar till sig fjärilar. Plantan är mycket frostkänslig så man får inte plantera ut för tidigt.

Den brokbladiga pelargon jag valt att använda i årets planteringar heter Wilhelm Languth och är en tysk sort från slutet av 1800-talet.  Den är upprättväxande och kommer behöva pinnas upp under sommaren. Med sina vitbrokiga blad lyser den upp planeringarna och jag hoppas den håller sig lika fin under hela säsongen som den är nu. Sorten kallas ibland röd herrgårdspelargon, vilket kanske säger något om i vilken miljö den odlats i.

Förr odlades förstås alla blommor som planterasdes ut i parken i Julita gårds egna växthus. Nu har vi bara ett växthus och utrymmet räcker inte till, så vi får ta hjälp från andra odlare. När vi fått hem växterna avhärdar vi dem i några dagar innan utplantering. Vi ställer dem skyddat i skuggan för att de långsamt ska vänja sig vid UV-ljus och klimat. Sjösidan vid Stora Huset kan vara ganska blåsig och planterar vi ut i full sol och blåst så blir det en tuff start för växterna som levt ett skyddat liv inne i ett klimatkontrollerat växthus. Hos oss brukar den sista frosten komma någon gång i mitten av maj. Men helt säkra kan vi förstås inte vara att på att den inte kommer i juni. Vi brukar plantera ut vecka 23, runt 10-15 juni. Det gjorde man även 1953 och åtminstone sedan dess har det fungerat bra!

Holmqvist, Klara

Sektionschef Trädgård

Julita gård

08-519 545 28

klara.holmqvist@nordiskamuseet.se

Nu i beskärningstider

2016-03-21 15:33
Bladknopp äppelträdBlomknopp äppelträdRingsporre äppelträdSporre äppelträdFruktspjut äppelträdFruktkudde äppelträdVattenskott äppelträd

… ska man så klart skriva ett blogginlägg om fruktträdsbeskärning!

Men detta ämne är STORT.

Läser man äldre tiders trädgårdslitteratur avspeglar omfånget av kapitlen om fruktträdgården hur högt fruktträden värderades.  Här beskrivs grundstammars uppdragning och skötsel, uppdragandet av nya fruktvarieteter, det ideala läget för fruktträden, beskärning, plantering, omplantering, skörd och förvaring av frukten. För att kunna ta hand om fruktträd behövdes specialistkunskap. Rätt uppbyggda och beskurna träd var trädgårdsmästarens stolthet, och ville man riktigt imponera gav man sig på att bygga upp konstfulla pergolor, spaljéer, kordonger och palmetter.

Kanske känner vi inte riktigt samma respekt för fruktträdsbeskärningens ädla konst idag. Att gå en sväng i ett villaträdgårdsområde denna årstid kan vara smått plågsamt. Av någon anledning verkar många trädgårdsägare tro att man på våren måste ge sig ut och såga bort grova grenar, alternativt klippa bort all nytillväxt från förra året. Jag brukar fundera på vad man tänker när man stympar ett träd som står mitt ute på en öppen gräsmatta. Vad vill man åstadkomma? Tycker man inte om träd är det väl bättre att såga ner dem helt.

För att begränsa detta stora ämne, nöjer jag mig här att beskriva olika typer av knoppar och skott hos äppelträd. Ska man ut och beskära är det bra att känna till vilka grenar som kommer ge blommor och frukt och vilka som kommer ge blad och nya grenar. Klipper man bort all fruktved kommer man så klart inte få någon frukt. Har man å andra sidan ett träd med mycket fruktved, kan man behöva klippa bort en del av denna för att få ny tillväxt i trädet.  Äldre träd har ofta mycket fruktved medan yngre träd satsar på tillväxt. På äldre träd behöver man ofta gallra ur de äldsta partierna för att ge plats för yngre grenar som på sikt ger frukt av bättre kvalitet. På unga träd som står och stampar och inte vill komma igång, kan man klippa bort den fruktved som finns för att hjälpa trädet med prioriteringen.

Beskärningstid förresten. Nu för tiden anser man att det oftast är skonsammast för träden att bli beskurna under sommaren, under JAS-perioden (Juli, Augusti, September). Att beskära då ger mindre ny skottillväxt vilket ofta är eftersträvansvärt. Men en fördel med att beskära så här års är förstås att man lättare ser grenverket. Och att man får vara ute i vårsolen förstås!

Holmqvist, Klara

Sektionschef Trädgård

Julita gård

08-519 545 28

klara.holmqvist@nordiskamuseet.se

Växthuset på Julita gård

2016-02-05 08:19
Orangeriet på Julita gårdGammalt växthus på Julita gårdVäxthus på Julita gårdModernt växthus på Julita gård

Nu under vintermånaderna när isen ligger på sjön och jorden är frusen finns ändå liv inne i vårt växthus. Här står pelargonerna och här vinterförvarar vi Stora husets krukväxter och de växter som fyller urnor och krukor utomhus under sommaren. Det är agaver, syddracenor och Afrikas blå lilja.

Under 1800-talet kom många exotiska växter till Sverige, fleråriga växter som inte kunde klara den svenska vintern. Palmer blev mycket populära och dessa krävde höga och stora rum för förvaring vintertid. I Julitas växthus finns ett rum som bland personalen kallas ”orangeriet” och som byggdes som ett övervintringsrum åt dessa växter. Orangerier kan annars sägas vara föregångare till växthusen. De hade ofta påkostad arkitektur och lades på en framskjuten plats i parken. De var statusbyggnader som också kunde användas för umgänge. Fönster fanns endast på södra fasaden, men så är inte fallet i vårt ”orangeri”; här ligger fönstren åt öster.

Runt 1850 började man uppföra växthus som liknar dem vi är vana att se idag, med sadeltak och helt i glas. Ensidiga växthus var annars den vanligaste typen av växthus under 1800-talet. Dessa hade en bakre vägg och endast ett takfall och glas åt söder. Man använde dem för olika typer av drivning. I alla större trädgårdar var dessa växthus en självklar del av odlingen i köksträdgården.

1876 byggdes ett växthus på Julita, nästan 27 m långt och drygt 5 m brett. Utan att vara helt säkra tror vi att detta låg på samma plats som dagens växthus. 1899 finns uppgifter om ytterligare ett växthusbygge. Detta var troligen en tillbyggnad. Fotografier från tidigt 1900-tal visar ett hus på samma plats som växthuset i dag. Det var väl tilltaget i storlek, hade stora glaspartier mot huvudväggen och två utskjutande skepp som vette åt söder. I husets bakre del fanns rum som troligen användes till förvaring och arbetsrum.
Tyvärr brann detta växthus ner 1917. ”Så gott som hela anläggningen med värdefulla växter förstördes” enligt Katrineholms Kuriren 2 mars. Man vet inte vad som orsakade branden, men en teori är att gnistor kommit ut via sotluckan och antänt. Man eldade på denna tid med ved för att värma byggnaden.

Det ”nya växthuset” som det kallades, stod färdigt 1918. Det var större än det gamla växthuset, byggt i tegel i samma barockinspirerade stil som Stora husets flygelbyggnader. Det var nu övervintringsrummet, ”orangeriet”, tillkom, liksom ”bikupan” ett rum under taket som bostad för trädgårdsdrängarna. Under vintern sattes de höga fönstren i övervintringsrummet för med träluckor. I vedpannan eldade man för att värma vattnet som cirkulerade i rör genom byggnaden. På liknande sätt värms växthusbyggnaden idag, fast nu eldar vi med pellets.

I de gamla glasväxthusen var odlingen omfattande under vår, sommar och höst. Man odlade olika växtslag i olika delar av byggnaden. I ett dokument från 1940 talas om ett vinhus, ett persikohus, ett gurkhus, ett tomathus, ett förökningshus, ett varmhus, ett kallhus, ett tempererat hus, förutom övervintringshuset (övervintringsrummet).

Utöver vindruvor, persikor, gurkor och tomater odlades utplanteringsväxter och krukväxter. Krukväxterna, till exempel hortensia, cyklamen, begonia och gloxinia, såldes framför allt under vårvintern. Även rosor odlades i kruka. Under vintermånaderna drev man hyacinter och tulpaner till försäljning.

Glasväxthusen revs 1958 då de var i dåligt skick. Det moderna växthuset och utställningslokalerna som finns här idag byggdes 1990. Även om vi saknar de gamla glasväxthusen är vi tacksamma att orangerirummet finns kvar liksom övriga rum som används i stort sätt som för hundra år sedan. Fast nu sover ingen trädgårdsdräng  i ”bikupan”, här har vi vårt lunchrum!

Holmqvist, Klara

Sektionschef Trädgård

Julita gård

08-519 545 28

klara.holmqvist@nordiskamuseet.se

Sensommarbuketter

2015-08-07 17:39
Dahlior, jätteverbena, brudslöja och sparris.Vallmo, grekisk vädd, lejongap, mörkbladig smällspirea och ekorrkorn.Ringkrage och buskpionblad.Dahlior, brudslöja, blåklint och sparris.

Augusti och september är tiden för den färgstarka, kraftfulla sensommarblomningen: solrosor, lejongap, rudbeckior, praktmalva, höstflox och astrar.

Jag har den roliga arbetsuppgiften att göra buketter att sätta i vaser i Stora huset, i Julita gårds kyrka och när någon besökare bokar övernattning ”med guldkant”. Tanken med detta är förstås att levandegöra de kulturhistoriska miljöerna och få våra besökare att trivas när de övernattar hos oss. Jag tycker särskilt om aspekten att vi inte enbart odlar blommor för att det ska se fint eller historiskt riktigt ut, utan att funktionen finns kvar: vi odlar för att skörda till gårdens behov, liksom man har gjort i flera hundra år, så länge det har funnits en trädgård på platsen.

Om pioner är försommarens bukettfavorit när man vill ha stora, praktfulla buketter är förstås dahlior sensommarens. Vi har en fantastisk dahliarabatt som nu är som allra finast. Och ju mer man plockar, ju mer det blommar! Man kan göra riktigt stora buketter och fylla kannor och vaser, men man kan också låta enstaka blommor på korta skaft flyta i låga vaser och koppar – särskilt bra till bordsdekorationer, och snabbt går det också.

I sensommarbuketterna kan man inte bortse från gräsen och då tänker jag framförallt på de odlade prydnadsgräsen. Jungfruhirs är en lättodlad favorit (som lätt självsår sig, på gott och ont) och så ekorrkorn, detta underbara mjuka ax! Som en, något gles, ekorrsvans skiftande i rosa.

En fördel när man arrangerar buketter i vas är att använda växter som bildar ett ”skelett” som de andra kan stödja sig mot. Det kan vara grenar från träd eller buskar, eller greniga, stabila örtartade växter. Jag har en favoritskelettväxt, den perenna järnörten, Verbena officinalis. Den har mycket små, man skulle kunna säga oansenliga, lila blommor och ett fantastiskt stabilt, spretigt växtsätt. Sparris är en annan favorit för ändamålet som dessutom ger frodig grönska. De höga sammetstagetessorterna 'Jolly Jester' och 'Linné'  är sommarblommor med liknande egenskaper, som dessutom håller väldigt bra i vas.

Just hållbarheten är annars ett särskilt kapitel. Trots att bukettbindning är väldigt roligt, har vi andra saker som också behöver göras i trädgården varför buketterna måste hålla så länge som möjligt. Efterhand lär man sig vilka växter som kan klara en vecka i vas – men helt enkelt är det inte då förutsättningarna runt omkring spelar stor roll, liksom tidpunkt för plockning och så vidare. I Stora huset där det är svalt även på sommaren klarar sig blommorna bäst, och då särskilt i stora hallen där det dessutom är mörkt. I balkongrummet med alla sina fönster är hållbarheten en större utmaning. Man måste också vara uppmärksam på växternas behov av vatten; vissa suger upp allt i vasen på två dagar, medan andra knappt gör av med något alls. Fast allra helst ska man förstås byta vatten varje dag och snitta om stjälkarna för att undvika bakterietillväxt och att stjälkarnas porer täpps igen.

Ibland kan det kännas tråkigt att klippa av blomstjälkarna där de växter i trädgården, men jag brukar tänka på hur stor effekt levande blommor gör i ett rum. De uppmärksammas ofta mer där än i rabatten. Så för att maximera njutningen så är det bara bra att plocka in en del!

Vill du själv lära dig mer om att arrangera blommor och binda buketter? Den 22 augusti hålls en Blomsterkurs här på Julita gård där du får lära dig knepen av en duktig florist och dessutom plocka av våra blommor i parken! Läs mer här: http://www.nordiskamuseet.se/kalendarium/blomsterkurs

Jag vill också rekommendera en fin bok: ”Prins Eugens värld av blommor” av Kristina Öhman m.fl. Här får man tips och inspiration hur man kan arbeta med ”naturliga” hemodlade blommor som ju skiljer sig en hel del från floristernas importerade långskaftade rosor och gerberor. Och har du inte en egen trädgård att plocka i så finns det just nu en hel del i dikeskanterna: gullris, renfana, rölleka och så förstås gräs!

Holmqvist, Klara

Sektionschef Trädgård

Julita gård

08-519 545 28

klara.holmqvist@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to