Lady shaver från 1970- talet – december 2016

2016-12-02 14:49

”Din skönhet är skönheten hos en kvinna, men ditt hår är maskulint. Hår på en man är utsmyckning, men vanställande för en kvinna.”

Enligt de historiska efterdyningarna ska kung Salomo ha yttrat dessa ord till drottning Saba vid deras första möte, omkring 900 f.Kr. Detta efter att han uppmärksammat hennes håriga ben. 

”Dö din äckliga jävel” ”Så jävla äckligt, är hon verkligen en kvinna?” Hundratals liknande kommentarer skrevs på Facebook av både män och kvinnor 2013  efter att en kvinnas håriga armhåla under 3 sekunder skymtats i TV-rutan under sändningen av Melodifestivalen.

Var och på vem kroppshår anses få finnas eller ej har genom historien varierat och påverkats av sociala, kulturella, estetiska och religiösa normer. Två spår kan tidigt utkristalliseras; män förväntas ha hår på kroppen, men kan ges möjligheten att välja att ta bort eller behålla håret. Kvinnans kropp däremot definieras som hårfri och i den normen ligger ingen större valfrihet. I dag rakar sig kvinnor mer än män.

Genom årtusenden har strävan efter den hårlösa kroppen gjort att människor genomgått både smärtsamma och i vissa fall livsfarliga behandlingar. Kurer som inkluderat både arsenik och bly likväl som tjära, eld och starka röntgenstrålar.

I dag är den vanligaste metoden rakning. Den första rakhyveln som tillverkades för kvinnor kom 1914/1915. Rakhyveln, som var liten, var tänkt att användas mot ansiktsbehåring. Med teknikens utveckling marknadsfördes 1930 en elektrisk rakapparat designad för kvinnor som egentligen mer slipade än rakade bort håret och även den var avsedd för ansiktsbehåring. På 1940-talet etableras den produkt som vi i dag relaterar till en lady shaver, en större rakapparat som får plats i handflatan med ett starkare, bredare rakhuvud för att kunna användas på kroppen.

Någon gång i början av 1970-talet fick en då 20-årig kvinna denna lady shaver i födelsedagspresent av sin svärmor. Sedan 1990-talet finns den i museets samlingar som en viktig symbol just för synen på hår, kön och normer. En norm som för många innebär att kontinuerligt förändra sin kropps utseende. En norm som för vissa anammas utan större reflektion eller bekymmer men för andra kan leda till stort lidande, dåligt självförtroende och en känsla av utanförskap.

Genom iakttagande av sin omgivning får pojkar och flickor tidigt kunskap om var och på vem hår får finnas. Det hårlösa idealet finns i barns omgivning under deras uppväxt.

Informationen sprids via filmer, reklam, produktutbud och genom att betrakta de omgivande vuxna, deras kroppar och agerande.

I leksakernas värld är alla hårlösa. Varken Ken eller Barbiedockan har något kroppshår men Barbie har sedan 1960-talet en egen ladyshaver.

”Min dotter fyller 10 år i höst och har sedan tidig ålder haft mycket håriga ben och även överläpp. Barnen i skolan frågar ofta varför hon har mustasch och varför benen är håriga... Då och då även glåpord som gör henne mycket ledsen... Hon frågar ofta vad hon ska göra för att få bort dem. (På sommaren har hon aldrig kjol eller korta byxor för då syns håren....)”

(Citat från tidskriften Familjeliv.)

Wallquist, Cecilia

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 17

cecilia.wallquist@nordiskamuseet.se