Lucia i nytt ljus

2016-12-05 20:51
Foto: Alfred B. Nilsson, Nordiska museets arkiv.Lucia i nytt ljus, Nordiska museets förlag, 2016.Foto: Peter Segemark, Nordiska museet.

I november 2016 publicerade Nordiska museets förlag boken Lucia i nytt ljus, av etnolog Lena Kättström Höök. Liksom alla traditioner, är Lucia-firandet föränderligt och påverkat av mängder av influenser. I boken synliggörs luciafirandets mångfacetterade bakgrund i det svenska bondesamhället, såväl som 1900-talets industrisamhälle och vår egen tid. Liksom så många andra traditioner och högtider väcker lussefirandet debatt.

Säg lucia eller luciatåg och många ser framför sig en vitklädd gestalt med ljuskrona som högtidligt skrider fram, åtföljd av tärnor, stjärngossar och möjligen någon tomte. Den här utformningen av ett luciatåg uppstod under 1900-talets mitt, när luciafirandet blev allmänt i Sverige. Högtidens historia är dock betydligt äldre och mer mångfacetterad än så. Plockar man isär den i sina beståndsdelar så finner man bland annat ett italienskt helgon, medeltida karnevaler, en napolitansk båtsång, brudtärnor och pepparkakor.

Högtiden har också ett ursprung i Västsverige. I äldre tid var luciadagen en viktig dag i Sverige av andra skäl än att det var helgonet Sankta Lucias märkesdag. Under den tid som den julianska kalendern användes i Sverige, från medeltiden och fram till kalenderreformen år 1753, sammanföll luciadagen med vintersolståndet. Luciadagen, som i Sverige var en helgdag av lägre grad sedan 1100-talet, blev så småningom i Västsverige en högtidsdag av högre grad. I den katolska läran föregicks större högtider av en asketisk fasta som förbjöd inte bara viss mat, som kött och ägg, utan även festligheter. Det gällde att passa på att äta och dricka innan soluppgången då fasteperioden inleddes. Frossandet i anslutning till lucia fortlevde efter reformationen på 1500-talet, trots att protestantismen varken har fastor eller helgon. Fortfarande vid 1800-talets slut var luciadagen och i synnerhet lucianatten ett stort festtillfälle, särskilt i Västsverige, och den kallades för lilla julafton eller lusse långnatt.

Bakgrunden till dagens luciafirande finns i det folkliga, västsvenska lussefirandets karnevalsliknande utklädningsupptåg den 13 december. I lussegången, som den beskrivs vid 1800-talets slut, förekom lussebrudar, lussekärringar och lussegubbar och det var vanligt att flickorna klädde ut sig till pojkar och tvärtom.

Skolpojkar från Västsverige bidrog till luciatraditionens spridning när de påbörjade sina studier i universitetsstäderna i Lund och Uppsala. År 1869 firade Västgöta, Värmlands och Göteborgs nationer gemensam lucia i Lund. Iklädda vita nattskjortor vandrade de manliga studenterna runt, väckte professorerna och förde dem till en gemensam luciafrukost vid Akademiska föreningen. Senare, på 1910-talet, var det fortfarande endast de västsvenska studenterna som firade lucia i Uppsala.

Lucianatten förknippades också på många håll med övernaturliga makter. Lucianatten har ända in på 1900-talet av många ansetts vara en lämplig natt för så kallad årsgång, det vill säga att fastande och tigande uppsöka en korsväg, varvid det kommande årets händelser skulle visa sig.

Från att ha varit en lokal tradition av ett annat slag än vad vi väntar oss har luciafirandet idag blivit något av en nationell symbol. Luciasedens ursprung är komplext. Mot den bakgrunden är det inte särskilt förvånande att den också kan vara kontroversiell. Idag diskuteras emellanåt till och med ifall luciafirandet har någon framtid. Anledningen är att det finns mer eller mindre oförenliga åsikter om hur ett luciatåg bör se ut. I skolor förekommer det att rektorer förbjuder pepparkaksgubbar, tomtar och manliga lucior med hänvisning till en både bestämd och obestämd ursprunglighet. Även lucias utseende har varit ämne för debatt. Men varifrån kommer det blonda idealet och vad är ett ”ursprungligt” luciafirande? Finns det egentligen? Hur kommer det sig att denna dag, tillägnad ett katolskt helgon har fått en så framträdande plats i vårt sekulariserade land?

I boken Lucia i nytt ljus ger Nordiska museet en bredare bild av luciatraditionen, och bjuder därmed in till en fortsatt och fördjupad diskussion.

Hör redaktör Kristina Lund samtala med Lena Kättström Höök om boken Lucia i nytt ljus.

Beställ boken.