Folkloristen berättar

Folkloristen berättar

I den här bloggen kan du läsa texter om sagor, sägner, folktro, ordspråk med mera! 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Månadens föremål

Månadens föremål

Varje månad visas föremål från Nordiska museets stora samlingar.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Illuminera mera

2014-12-13 10:56

Vad är det med barndomsminnen som gör att de sätter sig så djupt att de följer med en genom livet? När jag var liten hade vi en julgransbelysning av den där typen där hela ljuset är lampan om ni förstår vad jag menar. 

Varje år när kartongen plockades fram väcktes en längtan i mig. Fast det var inte julgransbelysningen som fick mig att längta. Det var inte heller de tindrande barnen på framsidan. Det var reklamen på kartongen. Texten Illuminera. Och så bilden av de kulörta lamporna. Åh, vad jag ville ha de kulörta lamporna. Men reklamen var hopplöst föråldrad. Jag är född 1973 och julgransbelysningen vi hade var betydligt äldre än så. Jag förstod att det var omöjligt redan då, men jag längtade i alla fall. Och längtade ännu mer.

När jag hade passerat 30 var vi på bilsemester i Värmland. Just utanför Karlstad i Skattkärr stannade vi på en loppis i något sorts industriområde. Ninas antik hette det. Loppisen var rätt stor och det tog tid att kolla på allt. När vi nästan var klara såg jag på en hylla, en liten kartong, som fick mig att rysa i hela kroppen. Det var en hel kartong med kulörta lampor från Osram. Jag hade aldrig riktigt glömt de där lamporna, men jag trodde nog inte att de skulle bli verklighet.

Nu låg de där framför mig. De var i finfint skick, troligtvis aldrig använda och priset var 50 kr. Åh, vad jag var lycklig! Jag köpte dem handlöst.

Nu är ljusslingan med i julgranen nästan varje jul. Det är lika spännande varje gång att plocka upp och öppna kartongen och titta och testa om den fortfarande fungerar. Lamporna ger ett fantastiskt ljus och är precis sådär disneyfina som jag hoppades och drömde när jag var barn.

Daniel Grankvist

Jag som skriver heter Daniel Grankvist och har samlat på julgranspynt i snart 20 år. Under de tider av året då jag inte julpyntar ägnar jag mig bland annat åt trädgårdsarbete och loppisbesök. Min blogg hittar du här: http://danielgrankvist.blogspot.se/

14 december

I morgon bloggar Helena Ericsson om broderade julservetter.

Julpyntet och ritualen

2014-12-12 10:32

Det finns julpynt, och så finns det julpynt. Tända ljus, hänga upp en adventsstjärna. Plocka fram hyacintglas och kanske hänga upp en julgardin. Att pynta hemmet till jul är härligt. Men inget fyller mig med sådan glädje som att ta fram askarna med varsamt inpackade julgransprydnader.

Det är svårt att förhålla sig objektivt till dem - dessa små röda äpplen, fåglar, djur i ull, halmstjärnor och tomtar med skrämmande uppsyn som räddats ur grovsoprummet eller loppislådor. Det är väl förmodligen för att de är så långt i från en låda med identiska högblanka klot man överhuvudtaget kan komma. Varje litet hänge har en historia.

En del av dem har en historia som började långt före min livstid, en del är köpta nya många är hemgjorda eller gjorda av någon jag känner till.

Varje år undrar jag vad det är för särskild minnesceremoni det där handlar om egentligen. När vi öppnar lådorna, liksom hälsar på prydnaderna. Ser till att alla har klarat sig. Att resan sedan januari gått fint. Jag blir både rörd och full i skratt över hur berörd jag själv blir.

När jag tar upp ett äpple som kommer från min mammas mans barndomshem hör jag honom berätta om hans barndoms jular. Jular som doftar svagdricka, rökt kött och rullrån. Fast han är många mil härifrån.

En liten ängel i ull med pärlbeströdd kjol som jag köpte när jag arbetade på Afroart för några år sedan kastar mig tillbaka till härlig julhandel med fina paket och julmusik i butiken.

Sedan står jag där och ser vår tioåring med varsam hand hänga upp den där lilla ängeln och hör mig själv förse honom med just den ögonblicksberättelsen. Var ängeln är gjord och vad glad han blev den dagen när jag kom hem och visade den för honom.

Det blir liksom själva essensen av jul för mig, den där stunden när vi samlas runt lådan med pynt. jag är övertygad om att vi inte är ensamma om den här lilla ritualen kring pyntandet. Men det gör bara känslan ännu större. Att vi samlas kring små historier som handlar om oss, om världen runt om oss och om oss i den.

Erika Åberg

Erika Åberg är författare, skribent och kursledare som arbetar med kommunikation inom slöjd och hantverksområdet, som projektledare med hjärtat i folkbildningen samt i butik mitt i Visby. Är nyfiken på människor, kunskapsprocesser och handgjort skapande i alla former. Du hittar henne på websidan: wynjaproduktion.se och i bloggen wynjacraft.blogspot.com

13 december

I morgon bloggar Daniel Grankvist om julgransbelysning.

Gör en garnboll

2014-12-11 09:21

Garnbollar har aldrig varit mitt favoritpyssel, av den enkla anledningen att när jag som barn försökte mig på att göra en garnboll blev det alltid pannkaka! Varje gång jag prövade så kollapsade bollen i min hand och de små garntrådarna föll som snö till marken.

Det här året bestämde jag mig för att bemästra konsten att göra en bra garnboll. Jag tror att jag lyckades. Varför inte testa du med? Här är min beskrivning. 

Vad du behöver:

  • Kartong eller tjock papp
  • Garn i din egen favoritfärg (jag använder oftast riktig ull eftersom jag tycker att det ser finare ut)
  • Sax
  • Lite tålamod

Instruktion:

1. Klipp ut två mallar ur kartong eller tjock papp. Så stor som din mall är kommer din boll att bli, 

2. Ta en garntråd och fäst den så att den sitter mellan de båda mallarna. Du kommer att avsluta bollen med denna tråd (se 5) och den kommer att fungera som ett hängsnöre,  

3. Trä garn genom de båda mallarna tills du har lindat garnet jämnt runt mallarnas kanter, 

4. Klipp upp garnet precis mellan mallarna,

5. Knyt ihop till en boll med den inre garntråden (se 3). Dra åt hårt och fäst en rosett gjord av garn på

Theo Sundh

Theo Sundh brinner för hantverk av alla de slag. Han är författaren av Virkat för Män och bor och jobbar i Oxford England.  Du kan hitta mer information om honom på hans blogg: crochetbloke.blogspot.com eller i hans instagramflöde.

12 december

I morgon bloggar Erika Åberg, Wynjacraft, om behovet att julpynta.

Mrs Murphy

2014-12-10 09:00

Det var mörkt och tyst i hela huset. Jag blinkade för att vänja ögonen vid mörkret samtidigt som jag kikade fram över täckets kant. Det var varmt och tryggt under dess beskyddande dun. Men ändå var jag ivrig att komma upp, jag ville ju se den. Julgranen. 

Mrs Murphy hade lovat mig den vackraste av julgranar. Jag hade hört dem stöka runt kvällen innan. Skratten som försvann in i sorlet av Bing Crosbys ljuva julstämma och klirret från kristallglasen när de skålade i champagne. Champagne hörde julen till hade Mrs M berättat.

Jag svepte morgonrocken allt hårdare om mig och började tassa ut i hallen. Jag hade fått den kvällen innan. Den var täckt av ett vackert leopardmönster och hade svart svandun runt ärmsluten. Leopardprint hörde julen till hade Mrs M berättat. Natten hade fortfarande hela huset i sitt grepp men jag kunde ändå urskilja en siluett längre fram i hallen i det stora rummet. Siluetten var stor, den gick nästan ända upp till taket och verkade ha en grandios form.

Jag tassade närmare och kunde se att något blänkte till. Det var månens sken som lyste in genom fönstret och måste ha träffat ett hänge för nu blänkte det till igen. Jag närmade mig och kunde nu urskilja detaljer och former bättre. Jag såg att girlangerna var gjorda av de finaste av sötvattenpärlor och hur de draperade sig så vackert runt, runt. Ju närmare jag kom desto mer glittrade det, det var som en stjärnklar natt, den ena stjärnan strålade vackrare och starkare än den andra. Det var som en matta av diamanter. Diamanter hör julen till hade Mrs M berättat. Jag sträckte ut handen för att röra vid några ar girlangerna, de var mjuka och kändes sköna mot min hand.

Detta var den sannerligen den vackraste av julgranar jag någonsin skådat. Hon hade verkligen outdone herself this time. Inte för att jag hade tvivlat på hennes kapacitet men det här var ändå så mycket bättre än jag någonsin hade kunnat drömma om. Den kvinnan verkar ha glitter i sina ådror tänkte jag. 

Glitter hör julen till hade Mrs M berättat.

Malin Ehlin, alias Mrs Murphy

Mrs Murphy – Agent of Fabulousness – skjuter huvudet av Mr Jante med välriktade champagnekorkar och vill att vi sätter guldkant på oss själva och vår vardag. She’s on a mission to fabulouize the world så håll utkik efter hennes föreläsningar och kurser. Och glöm inte att #BurnThatFuckingMysbralla
På webben: www.mrsmurphy.se
Mrs Murphy på Facebook: https://www.facebook.com/FabulousMrsMurphy
Mrs Murphy på Instagram: Fabulous_mrs_murphy

11 december

I morgon bloggar Theo Sundh, författaren av Virkat för Män och bor och jobbar i Oxford England.

Man måste ta hand om alla tomtarna

2014-12-09 09:00

Med åren har min samling av trätomtar, mest från 1950- och 60-talet, blivit ganska stor. Några har jag sedan jag var barn, med de flesta har jag hittat på loppisar som vuxen. 

Det är en särskild känsla över de där handmålade trätomtarna, och jag kan aldrig lämna kvar någon på ett loppisbord, även om de är slitna och skamfilade. Någon har till och med en uppbrunnen arm, men då var jag ju ännu mer tvungen att ta hand om den. Jag vet inte så mycket om tomtarna, men tror att de flesta sålts i hemslöjdsbutiker.

Faktum är att när jag för några år sedan bloggade om min tomtesamling på min egen blogg, var det en läsare som kände igen två av tomtarna, eftersom det var hennes mamma som gjort dem. Hennes mamma hette Mary Sandberg och jobbade åt Kronobergs Läns Hemslöjd i Växjö.  Hon gjorde modellen till tomten med den gula Tintin-luggen och den randiga halsen och tomten med den höga luvan med mönstrad kant. Står det ”M S-g” under, har hon också målat dem. Annars kan jag tänka mig att den här typen av hantverk är ganska anonym.

I tomtesamlingen finns även ett luciatåg, med lucia, tärnor, stjärngossar och tomtar. Min mormor gjorde sådana på 60-70-talet, och hon lärde mig göra dem. Sedan har jag gjort egna. De har träkroppar som jag målat med akrylfärger, och gjort halsdukar och luvor och sjalar av filt. Håret är gjort av garn eller glasull. Luciatåget får komma fram till Lucia, medan resten av tomtesamlingen får vänta till jul. Nästa jul har tomtarna säkert fått flera kompisar, efter sommarens loppisrundor!

Kerstin Kokk

Skriver om design, mestadels från 1950-1960-talen, på min blogg http://kerstin.kokk.se/. Har gått på loppisar och samlat sedan tonåren på 80-talet. Särskilt roligt är det att visa upp fyndat porslin och textil när det kommer till användning tillsammans med mat och kakor! Jag finns även på Instagram: @kerstinkokk

10 december

I morgon bloggar Malin Ehlin, alias Mrs Murphy - Agent of Fabulousness, om den ultimata julgranen.

Sidor

Subscribe to