Månadens föremål

Under 125 år har Nordiska museet skapat en stor och märklig föremålssamling som berättar om svenska folkets liv och leverne. Varje månad visas något eller några av dessa föremål här på bloggen - stora som små, märkliga eller enkelt vardagliga.

Strumpor från 1700-talet – februari 2016

2016-02-02 09:56

De dekorativt mönstrade silkesstrumporna från 1700-talets sista årtionden har enligt uppgift tillhört en fröken Posse, hovfröken hos Gustav III.

Kanske fröken Posse fick överta något par strumpor från Gustav III:s fru Sofia Magdalena, som ansågs ha en överdådig garderob? Inför bröllopet med kronprins Gustav (senare Gustav III) ägde hon exempelvis 18 dussin par strumpor, varav 6 dussin silkesstrumpor (1 dussin=12 st), vilket med otrolig råge överskrider en dåtida adelsdams tillgångar.

Fröken Posses strumpor är maskinstickade, och på de isydda kilarna finns handbroderade fåglar och andra motiv. Silkesstrumpor på modet importerades från bland annat England, Tyskland, Spanien och Italien, men det fanns även svensk tillverkning. Överflödsförordningar reglerade införsel av olika lyxvaror i Sverige, och dessa regler gynnade den svenska silkesstrumptillverkningen – även om utländska strumpor alltjämt ansågs finast.

Den första strumpstickningsmaskinen konstruerades av en engelsman, William Lee, redan år 1589, för silke. Söm mitt bak samt isydda sidokilar var nödvändiga detaljer för passformens skull i de tidigare (och samtida) av tyg sydda strumporna – detaljer som på olika sätt går igen i mönster, skärningar och markeringar även i de mer elastiska stickade strumporna. För bra passform fogades den maskinstickade delen med strumpfoten och skaftet vackert samman med rikt broderade kilar som sytts i för hand.

De åtråvärda tunna stickade silkesstrumpornas stil liknar även de samtida, mycket grövre, handstickade strumpor av ull, linne och bomull, använda i andra sociala skikt. Strumporna hölls på plats med strumpeband, åtdragna upptill runt benen. Kvinnornas strumpor och skor var vid den här tiden iögonenfallande under vadlånga eller längre kjolar, oavsett social rang.

Ränder slog igenom från 1700-talets mitt då maskinell resårstickning blev möjlig. Längsgående ränder genom stickning eller i färg blev populär dekor på framförallt mansstrumpor av silke, som tidigare mestadels varit enfärgade. Männens strumpor var vid denna tid stiligt exponerade upp till knäbyxornas nedre kant. Vaderna skulle dessutom gärna var välformade – extra vaddering/utfyllnad kunde stoppas i för önskad storlek och form.

Kläder och textilier var värdefulla och sköra – och lagades vartefter. Lagningsarbete kunde också lejas ut, så kallade strumpflickerskor kunde komma till hemmen och sy, och en del hade egna bodar dit trasiga kläder kunde lämnas in. Fröken Posses strumpor är omsorgsfullt lagade nedtill, mitt bak, där skornas kanter troligen har legat emot och nött.

Strumporna finns utställda i Textilgalleriet på Nordiska museet från 12 februari. 23 mars arrangerar Nordiska museet ett stickcafé på temat Strumpor: manlig och kvinnlig fåfänga från 1700– och 1800–talen.

Källor

Lindvall-Nordin, Christina, Herrskapsstrumpor. Kulturen 1977, Mera 1700-tal, s. 99-112. Lund 1977.
Karlsson, W, Silkesstrumpor från 1700-talet, Kulturen i Lund, 1939.
Farrell, Jeremy, Socks  & Stockings, The Costume Accessories Series, general Editor Dr. Aileen Ribero. London 1992.
Pointon, Marcia, Portrayal and the search for identity. London 2013.
Deutch, Yvonne, Från silkesstrumpa till erotikdödare. 2003.

Lindroth, Helena

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 40

helena.lindroth@nordiskamuseet.se

Anna-lampan från 1972 – januari 2016

2016-01-08 12:07

Kommer du ihåg lampan som var Månadens föremål i januari 2015?

Det var en bordslampa som var representativ för hur belysningssamlingen såg ut då. Sedan dess har samlingen kompletterats med ett 70-tal lampor från 1930-talet fram till idag. Inte minst 1970-talet har blivit bättre representerat, bland annat med lampor formgivna av Per Sundstedt, Anders Pehrson, Lars Bessfelt och Anna Ehrner, den senare mest känd som glaskonstnär.

Ehrner formgav 1972 lampan Anna som blev vanlig i hem i Sverige under 1970- och 1980-talet. Lampan fanns både som bord-, golv, tak- och vägglampa. Serien tillverkades av Ateljé Lyktan och är en av företagets bäst säljande produkter någonsin. Ofta köptes flera varianter som placerades i samma rum i en koordinerad inredning. Vardagslampan av trä bar en skärm av rotting och grovt linne, men det fanns också en exklusivare armatur i mässing med skärm i skinn.

Den familj som använt den här lampan bor i Kristinehamn i Värmland. De hade också golvlampan, vägglampan och taklampan och alla fyra lamporna i serien har nu införlivats i Nordiska museets samlingar. Kanske kommer så småningom också interiörfotografier från familjen där lamporna finns med.

Har du Anna-lampor i ditt hem, eller har du haft det tidigare? I vilket rum var de placerade? Skicka gärna information och helst också en interiörbild till mig!

 

 

 

Källor

Jansson, Johan: Ljuset ska vara vitt och lysa fritt : historien om ateljé Lyktan / av Johan Jansson ; medförfattare: Staffan Bengtsson. - 2009.
Nordiska museets förvärvslista 2015-12-15
Föremålsdatabasen Primus, accessionsnummer NM.2015:85

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Bonadsmålningen Jesu födelse och herdarnas tillbedjan – december 2015

2015-12-01 09:00

Herdarnas tillbedjan av det nyfödda Jesusbarnet är ett vanligt motiv på sydsvenska bonader som hängdes upp vid jul.

På den här bonaden ser vi Josef, Maria och det lindade Jesusbarnet till vänster. Till höger kommer Herrens ängel till herdarna med budskapet om att Jesusbarnet är fött. På banderollen står: ”Si jag bodar eder stor glädje”. Ovan molnen skymtar en himmelsk här, änglar under Guds befäl, som prisar Gud. Överst på bonaden står skrivet: ”Om Christi Födelse och herdarna som wacktade sin hiord. Luk. 2 Cap.”

I Bibelns Lukasevangelium beskrivs hur änglarna på julnatten bär bud om Jesusbarnets födelse:

”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ’Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.’ Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: ’Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.’ När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ’Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta’ ”.

Vad är en ängel? Enligt Bibeln är en ängel ett sorts andeväsen med uppgift att vara budbärare mellan Gud och människorna. Ordet ängel härstammar från latinets angelus=budbärare. Under medeltiden kunde man studera ”angeologi”= läran om änglar. Änglar är gemensamma för kristendom, judendom, islam med flera religioner. Änglar framställs ofta som unga människor av obestämt kön. På de första avbildningarna saknar de vingar. Vingprydda änglar börjar förekomma först på 300-talet nere i Europa – troligen för att förklara deras förmåga att färdas mellan himmel och jord.

Bonaden är målad med limfärg på väv av bonadsmålaren och klockaren Anders Eriksson (1774-1855) i Ås i Småland 1806. Anders Eriksson var uppskattad och ansedd i sin samtid och prydde många småländska stugor med sina verk. Berättelsen om Jesu födelse var det vanligaste motivet, av naturliga skäl eftersom de sattes upp på julen. Anders Eriksson signerade ofta sina bonader med ”AES”, ibland med tillägget ”pinzitt”, latin för ”har målat detta”, något  som kyrkomålare ofta använde i sina signaturer.

Källor

NM.0089528

Bringéus, Nils-Arvid, Bonadsmålningar av Anders Eriksson i Ås, Nordiska museets förlag, Stockholm, 2013.

Höök, Lena Kättström

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 48

lena.kattstrom.hook@nordiskamuseet.se

Kundpinne – november 2015

2015-11-02 14:47

Under november månad lyfter vi fram kundpinnen, ett mycket vanligt föremål som många av oss hanterar dagligen, men ingen har i sin ägo.

Just denna kundpinne användes i ICA Supermarket Öjebyn utanför Piteå i Norrbotten under 2014. Pinnen underlättade arbetet för kassapersonalen och användes av de allra flesta kunderna, enligt en anställd i butiken. Tidigare använde ICA Öjebyn modeller av trä som var relativt hållbara. Pinnarna i plast håller inte lika länge, de blir snabbt smutsiga och måste bytas ut. 

Företaget som producerar ICA-Supermarket i Öjebyns kundpinnar skickar ut pinnarna gratis var tredje månad till de företag de har avtal med var, oftast cirka 3 per kassa. Plastdelarna importeras från Kina men monteras i Sverige. Företaget får sina inkomster genom att sälja reklamplats på pinnarna, oftast till lokala företagare i närheten av de butiker de har avtal med.

Kundpinnar, markörer för vilka varor som tillhör en kund på rullband vid kassor i affärer, började dyka upp i Sverige under 1970-talet. De finns i dag i nästan alla affärer med små varor som läggs på rullband vid kassorna. Det är okänt vem som först kom med idén, men efter en kassörskas förslag infördes kundpinnen vid B&W i Arninge 1974. Anledning var att göra det lättare för kassörskorna att veta vilka varor som tillhörde vilken kund. Redan tidigare fanns patent på kundpinnar utomlands.

Kundpinnen hade från början inget namn och flera medier har haft tävlingar om vad de borde kallas. Förslag är kundpinne, kassakloss, varuavskiljare, kassapinne, varubergsavskiljare eller kundavskiljare.

Kärt barn har många namn. Vad kallar du pinnen du lägger bakom dina varor?

Källor

www.digitaltmuseum.se

Wallin, Leif

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 545 25

leif.wallin@nordiskamuseet.se

Armerade ugglan – oktober 2015

2015-09-22 13:32

I Nordiska museets apotekssamling finns en spektakulär apoteksskylt till apoteket ”Armerade Ugglan”. Den består av en uggla av trä i förgylld rustning.

Apoteket Armerade ugglans historia börjar 1760 då ett kungligt privilegium utfärdas för ett apotek med namnet Elgen att etableras på Hötorget nr 1 i Stockholm. Apotekaren tyckte att det var förenat med stora svårigheter att sätta upp en skylt med en älg av stora dimensioner, så han anhöll om tillstånd att ändra apotekets namn. I ”Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812" kan man läsa:

Medelst ett skildt bref af den 8/12 1762 tilläts apotekaren Pehr Chr. Schulzen att i stället för en elg få som skylt utsätta ”Minervæ sinnebild förestäld genom en armerad uggla, stående på Aesculapii staf och tillika på en lans” efter den till collegium medicum insända ritningan.

Minerva var bland annat läkekonstens skyddsgudinna i romersk mytologi och hon åtföljdes ofta av ”Minervas uggla” – en symbol för vishet och kunskap. Minerva framställs ofta i rustning och på apotekskylten är den armerade ugglan iklädd harnesk och hjälm.

Asklepios var en grekisk läkedomsgud och hans attribut består av en stav omslingrad med en orm. I det antika Grekland tillskrevs ormen övernaturliga egenskaper och i Askleipostemplen förekom heliga ormar. Dessa matades med honungskakor och om de åt upp dessa betydde det lycka, i annat fall var olycka att vänta. Dagens apoteksskylt saknar stav och lans.

På den armerade ugglans harnesk skymtar en figur i låg relief. Det är gorgonen Medusa. I grekisk mytologi var gorgonerna tre kvinnliga monster med hår av giftiga ormar och blickar som kunde förstena den som såg dem i ögonen. Romerska Minerva och hennes motsvarighet i grekisk mytologi, Athena, framställs ofta med ett harnesk dekorerat med ett Medusahuvud. Framställningar av gorgoner användes allmänt som skyddande amuletter, enligt magins grundprincip ”ont ska med ont fördrivas”.

1798 flyttades apoteket Armerade Ugglan till Drottninggatan 59 och 1895 ändrades namnet till Ugglan enbart. Skylten skänktes till Nordiska museet av byggmästare H Pettersson 1886.

Varför djur på apoteksskyltar? När städerna växte så att det fanns fler än en offentlig verksamhet av samma slag, som till exempel värdshus, affärer och apotek, blev det nödvändigt att skilja dessa åt. Eftersom det stora flertalet inte var läskunniga, behövdes kännetecken som kunde förstås av alla. Att apoteken ofta har namn efter djur beror på att dessa hade en stor plats i den medeltida symboliken knutet till de olika egenskaper som tillskrevs dem, men också därför att djurprodukter användes i läkemedel i betydligt högre grad än idag. De vanligaste apoteksnamnen i Sverige är Lejonet, Svanen, Hjorten och Örnen.

I Sverige omnämns de första apotekarna i slutet av 1400-talet. Den första kända apotekaren var Gustav Vasas hovapotekare Mäster Lucas, som omkring 1552 utsågs att förvalta och vårda det i Stockholms slott förvarade medicinförrådet. Verksamheten var avsedd att sörja för hovets behov av läkemedel, konfektyrer och dylikt. Apoteket flyttade senare till Stortorget och blev därigenom tillgängligt även för allmänheten.

Först mot slutet av 1600-talet kan man tala om ett svenskt apoteksväsen. Apoteken ställdes under offentlig kontroll och skulle vara tillgängliga för allmänheten. Enhetliga läkemedelspriser och säkerhetsbestämmelser fastställdes.

Källor

NM.0051401 Apoteksskylt, Armerade Ugglan
Frazer, James George, Den gyllene grenen, studier i magi och religion, (Stockholm: Natur & Kultur, 1925, s. 24-2
Levertin, Schimmelpfennig & Ahlberg: Sveriges apotekarhistoria (1910), Apoteket Ugglan
http://www.nationalmuseum.se/gudar/
http://www.norrmalm.myor.se/studier/apoteken-pa-norrmalm.html
http://pharmhist.ownit.nu/Artiklar/ormskal.html
Sarah Carr-Gomm, Motiv och symboler i konsten. En uppslagsbok , Forum, Stockholm 1995.
”Svenska och finska medicinalverkets historia 1663-1812, Tredje delen, 362-363:
http://runeberg.org/medhist/3/0380.html
http://pharmhist.ownit.nu/Artiklar/djurnamn.html

Höök, Lena Kättström

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 48

lena.kattstrom.hook@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to