Månadens föremål

Under 125 år har Nordiska museet skapat en stor och märklig föremålssamling som berättar om svenska folkets liv och leverne. Varje månad visas något eller några av dessa föremål här på bloggen - stora som små, märkliga eller enkelt vardagliga.

Sedelbok – mars 2015

2015-01-29 15:27

Den här sedelboken med sirliga metallspetsar och broderier har tillhört Märta Helena Reenstierna, "Årstafrun” (1753–1841).

Hon gifte sig år 1775 med ryttmästare Christian Henrik von Schnell. Årstafrun var herrgårdsfru och paret bodde på Årsta gård i Stockholm. Troligen har sedelboken använts av Christian Henrik i representativa sammanhang.

Dekorativa sedelböcker var populära accessoarer för män i samhällets högre skikt då sedlar blev vanligare under 1700-talet. Sedelboken signalerade status vid festliga tillfällen och var ofta en kärleksgåva från den blivande hustrun. Många kvinnor inom de övre samhällsskikten var skickliga i broderi och sömnad. I Nordiska museets samlingar finns flera hundra sedelböcker, de flesta broderade på sidentyg. Enklare sedelböcker av skinn, börsar och penningpungar för mynt användes till vardags, också i andra samhällsskikt.

Årstafrun förde dagbok under åren 1793–1839 och dagboken finns i original i Nordiska museets arkiv. Av Märta Helena finns ett enda känt porträtt, hon lät sig avporträtteras på en ring som hon gav till sin man på hans namnsdag den 13 november 1796. Miniatyrporträttet, som är signerat Jacob Henric Rönngren, 1796, finns i Nordiska museets samlingar.

Årstafrun födde åtta barn, varav endast sonen Hans Abraham uppnådde vuxen ålder. Hon var vän till Carl Michael Bellman och hjälpte honom ett flertal gånger undan fattigdom och skulder. Hennes man Christian von Schnell (född 1733) avled 1811 och sonen Hans Abraham (född 1780) dog tragiskt i en drunkningsolycka 1812. Årstafrun ledde själv skötseln av gården långt upp i åren och fortsatte att skriva sin dagbok tills hon var nästan helt blind.

Källor

NM.0001656 Sedelbok
M.0329566 Ring med miniatyrporträtt

Wiséhn, Eva, Börsar och plånböcker av siden: sniljeband och silketråd, flittror och kantiljer. Kungl. Myntkabinettets katalo ; 46, 2006, ISSN 1101-0509
Nordiska museets arkiv: Märta Helena Reenstiernas arkiv.

Nordiska museets bibliotek

Lindroth, Helena

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 40

helena.lindroth@nordiskamuseet.se

Stickade vantar med bildmotiv – februari 2015

2015-01-27 10:40

"4137 Ett par vantar fr. Dalsland. Af egendomligt mönster. Köpta af gifvaren för ungefär 10 år sedan på Vänersborgs torg af en bonde från Dalsland. Märkta: '1855.' Tämligen malätna. G[åva] . af revisionssekreter. G. Ryding i Stockholm i mars eller apr. 1874. Bil. Ryding."

De här vantarna bär på en hemlighet. De är tvåfärgsstickade och mönstrade med figurer, djur, stjärnor, bokstäver och siffror i vitt mot en mörk bakgrund. På handryggen framträder motivet av en kyrka. Det som gör vantarna så speciella är just den stora motivrikedomen med religiösa budskap.

Varför har någon, år 1855, valt att sticka ett par vantar med alla dessa figurer?

Motivförlagor och symboler från både den folkliga- och den kristna miljön är en möjlig väg till svaret. Studier av bibliska berättelser är en viktig källa till kunskap men forskaren måste också sätta sig in i tidsandan när vantarna tillverkades. Vid mitten av 1800-talet pågick olika religiösa strömningar, väckelserörelser, i vårt land. 1800-talsväckelsen samlade anhängare från alla folkskikt men främst bönder och industriarbetare. Redan i redan i slutet av 1800-talet verkade kvinnor som evangelister och missionärer. Vantarnas motiv illustrerar troligen fem bibliska berättelser som berör livsförändrande möten med gud.

  • En figur bär på något som liknar ett halster vilket kan handla om berättelsen om helgonlegenden Sankt Lars.
  • Inskriptionen 1M16 kan tolkas som ”1Moseboken, kapitel 16” och berättelsen om Hagars flykt i öknen.
  • Stenen, stegen, änglarna och keruben kan tolkas som berättelsen om Jacobs dröm ur första Moseboken, kap 28.
  • Figuren med ben och krycka där ena benet är böjt kan tolkas som att Jesus botar en lam man ur Matteus, kap 9.
  • De stickade bokstäverna DWI och FÅI samt de tio figurerna med kjol, varav fem bär kronor och lampor och de andra fem ingenting, är med all säkerhet liknelsen om de visa och fåvitska jungfrurna ur Matteus, kap 25.
  • Kanske användes vantarna av en av väckelserörelsens utropare som manus under predikningarna för att komma ihåg livsavgörande berättelser ur Bibeln?

Den här berättelsen är hämtad från en uppsats skriven 2013 vid den textilvetenskapliga institutionen i Uppsala av studenten Olle-Petter Melin. Uppsatsen består av två delar, en textilvetenskaplig analys och en bildanalys.

Samarbete med studenter och forskare är en av de arbetsuppgifter som jag prioriterar högt. Inom mitt sakområde är det naturligt att arbeta tillsammans med studenter som läser ämnet textilvetenskap. Studenternas nyfikna förhållningssätt till föremålen ger spännande diskussioner och tillför ny kunskap om våra samlingar. Varje föremål bär på berättelser, det gäller bara att ge sig själv tid att formulera frågor och ge föremålet tid att berätta, något som det ges möjlighet till när en uppsats ska skrivas.

Källor

Melin, Olle-Petter, Ett par vantar från 1855, B-uppsats vid Textilvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet, 2013.

NM. 0004137

Fotogenlampa från 1890-talet – januari 2015

2015-01-01 01:00

2015 inleds bloggen Månadens föremål med en fotogenlampa från 1890-talet, ett ganska typiskt exempel ur föremålssamlingen som innehåller många äldre belysningsföremål. Nordiska museet behöver komplettera samlingen med nyare lampor. Vill du hjälpa oss?

Den här fotogenlampan fyller sin uppgift i samlingen väl, den berättar vilka möjligheter människor hade att sprida ljus omkring sig i sina hem under senare delen av 1800-talet och om estetiken och heminredningen vid denna tid. Fotogenlampan gav belysning utan motsvarighet tidigare i historien. ”Fastän så länge sen [1896], kan jag inte glömma hur ljuset från lampan strålade” berättar Hilma Hansson från Torrskogen i Dalsland i museets arkiv. För 2000-talsmänniskan sänder lampan måhända en starkare signal om mörker än om ljus.

Fotogenlampan kom till Sverige under 1860-talet och ersatte så småningom både talg-, stearinljus och olika typer av ljussvaga och osande lysoljelampor. Plötsligt var den öppna härden inte längre nödvändig som belysning när skymningen fallit. Med fotogenlampan gick det att få relativt starkt ljus var som helst i rummet och ljuset gick dessutom lätt att flytta med sig. Fotogenlampan fick betydelse också för möbleringen i hemmen. När familjen inte längre behövde sitta nära elden eller fönstren för att få ljus kunde de samlas runt ett bord mitt i rummet.

Just den här lampan är extra värdefull då den, förutom den generella belysningshistorien, också har en egen specifik historia: vi vet vem som ägt den, till och med vilken bostad och vilket rum den stått i. I museets samlingar finns fotografier av lampan i sin miljö och anteckningar om bostaden och dess ägare. Det lär oss mycket om lampan, miljön, tiden, människorna. Ett idealiskt förvärv.

I Nordiska museets samlingar finns många belysningsföremål från 1800-talet, men betydligt färre exempel från 1900-talet. Det vill vi ändra på! Under 2015 görs en satsning på tiden efter 1930 fram till idag. Kanske har du själv har en lampa som kan få ett nytt liv i Nordiska museets samlingar?

Läs mer om vårt belysningsupprop här

Källor

NM.0303001

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Luciasmycke 1950 – december 2014

2014-11-25 15:12

Det skimrande ljusa hängsmycket, i 18K vitguld med diamanter och bergkristall, har tillhört Stockholms Lucia 1950, Elisabeth Meyerhöffer. Hon röstades fram av Stockholms-Tidningens läsare. Lucia kröntes med krona och fick det här smycket som en personlig gåva. 

Likadana luciasmycken delades ut i en följd av år, både före och efter 1950.  Hänget är ett kombinationssmycke som kan göras om till brosch. Det är tillverkat av C.G. Hallberg AB, hovjuvelerare i Stockholm.

Luciatraditionen tog alltmer fart under 1920-talet. Stockholms Dagblad utlyste det första ”Luciavalet” 1927. Tävlingen blev mycket populär, med många sökande och stort intresse, även som riksnyhet i tidningarna. Snart utlystes även luciatävlingar i många svenska städer och större samhällen. Lucia med följe firades också i skolor, på arbetsplatser och så småningom också i förskolor.

Luciaseden har flera urprung. Det italienska helgonet Sankta Lucia, som givit dagen sitt namn, led martyrdöden den 13 december år 304. I Västsverige var Luciadagen en stor festdag under katolsk tid (1050–1520-tal). Den följde efter årets längsta natt samtidigt som julfastan startade i gryningen. Även senare firades dagen med skämtsamma utklädselupptåg med ”lussebrudar” och ”lussegubbar”. ”Kinkenjes” var urprungligen en tysk julsed där en till Jesus utklädd flicka överlämnade gåvor till barnen. En utklädd ängel med ljus brukade ingå i skolornas stjärngossespel. Ur allt detta uppstod troligen den vitklädda Lucia på 1700-talet, som en högreståndssed i Västsverige.

Källor

Lindroth, Helena

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 40

helena.lindroth@nordiskamuseet.se

Solglasögon med klös – november 2014

2014-11-01 09:00

Nu när höstmörkret sänker sig börjar det bli dags att lägga undan solglasögonen för säsongen.

Solglasögon var ursprungligen ett medicinskt instrument som användes mot trötta ögon. Senare, runt 1930-talet, började militären utrusta sina piloter med solglasögon för att skydda deras ögon mot starkt solljus under flygningar. Hollywoodfilmer och modemagasin med skådespelare iförda fantasifulla och stiliga bågar förvandlade vid slutet av andra världskriget solglasögon från något praktiskt till något praktfullt. Solglasögon blev en populär modeaccessoar bland både kvinnor och män.

Den amerikanska optik- och linstillverkaren Bausch & Lomb var först ut med att sälja solglasögon under ett varumärke. De lanserade under tidigt 1930-tal solglasögon under namnet Ray-Ban till den amerikanska militären. Efter hand började de även sälja sina produkter till civila kunder och plötsligt fick alla möjlighet att bära Ray-Ban. Glasögonen blev populära direkt och Ray-Ban är fortfarande världens mest kända solglasögonmärke på marknaden.

Under 1950-talet började Ray-Ban saluföra flera nya modeller i många olika färger som vände sig till kvinnor. Smart Set, den första modellen som visas här, är ett tidigt exempel från den tiden. Detta par med ”kattögon” och röda infattningar ovanpå en transparent botten är väldigt lik den välbekanta silhuetten ”browline” från 1950- och 60-talet, till exempel Ray-Ban modellen Clubmaster. Skalmarna är röda på utsidan och vita på insidan.

Smart Set-bågarna kom i flera färger med möjlighet att välja färg på glasen. De populäraste färgerna var (och är fortfarande) grönt och brunt. Det gröna glaset G-15 ”absorberar 85 % av synligt ljus” och blockerar ”nästan allt blått ljus”. Det bruna B-15 gav ”mer kontrast i mörkare ljus”.

Solglasögonens popularitet har hållit i sig och många modeföretag har vid sidan av klädkollektionerna också en kollektion solglasögon varje år. I dag är det nästan omöjligt att öppna en modetidning utan att se reklam för solglasögon. De har blivit en del av vår vardag.

2013 års vinnare av modedesignpriset Guldknappen Accessoar, utdelat av tidskriften Damernas Värld, använder också kattögon i sin design. Solglasögondesigner Anna-Karin Karlsson driver ett företag i eget namn som enbart tillverkar handgjorda solglasögon. Juryns motivering till priset var:

Genom orubblig viljestyrka, blick för skönhet och egensinnig poetisk läggning har hon gjort det omöjliga möjligt. Världens mest kräsna kändisar står i kö för att få bära hennes couture-skapelser av ett specialtillverkat acetat. I egenskap av en solglasögonens drottning med gränslös kreativitet är Anna-Karin Karlsson, AKK, en självklar vinnare av DV Guldknappen Accessoar 2013

AKK har fått mycket uppmärksamhet för sina fantasifulla och exklusiva solglasögon. Rosor och djurmönster är vanlig dekor, men tydligast är Anna-Karin Karlssons tillgivenhet för katter – både vilda och tama.  Paret som valts ut till Månadens föremål är en lek med så kallade ”kattögon-glasögon”. De är tvåfärgade med svart utsida och leopardmönstrad insida. Överst på bågen, skjuter två böjda flikar upp, liknande kattöron. Modellen heter ”When Trouble Came to Town” ur kollektionen ”Perfecting the Art of Dying Alone” från 2013.

Källor

Sidor

Subscribe to