Månadens föremål

Under 125 år har Nordiska museet skapat en stor och märklig föremålssamling som berättar om svenska folkets liv och leverne. Varje månad visas något eller några av dessa föremål här på bloggen - stora som små, märkliga eller enkelt vardagliga.

Papperspåse för konfekt - oktober 2014

2014-10-01 08:02

Uppror i chokladfabriken.

Den här lilla fodrade papperspåsen från tidigt 1900-tal kommer från Emil Abrahamsons Sockerbageri i Stockholm. Högst upp tronar Abrahamsons varumärke: en stark, ståtlig valkyria med spjut, sköld, brynja och vingprydd hjälm. Men alla starka kvinnor var inte populära i företaget. 1907 blir 60 kvinnor i personalen avskedade för att de sökt medlemskap i Svenska Bageri- och konditoriförbundet. I ett upprört och indignerat reportage från tidningen Social-Demokraten den 30 september står att läsa följande:

”Vi ha helt plötsligt och nog så oväntat fått en föreningsrättsstrid i Stockholm. Man hade eljest trott den tid vara slut, då någon arbetsgivare i Stockholm, centralhärden för landets livliga organisationsverksamhet, skulle våga sig på något så halsbrytande som att kasta ut hos sig anställda arbetare därför att de anslutit sig till sin fackorganisation, Detta har emellertid nu inträffat och typiskt nog riktar sig attacken mot kvinnor. [---] Detta hot förverkligades i lördags f.m. i det att arbeterskorna, när de kommo upp på fabriken av dir. Abrahamson erhöllo besked om att han inte hade något bruk för fackföreningsmedlemmar. Han hade rett sig utan sådana i 20 år och skulle, kan tänka, göra det även i framtiden. Så självsäker är den mannen. Han tillsade dem vidare att komma igen kl 3 för att få sin avlöning. Flickorna hade ej annat val än att göra sig i ordning för att lämna fabriken. En stackars fjanter till bokhållare tyckte visst att detta ej gick fort nog, varför han, sin huvudman kassörskan till behag och sig själv till löje och skam, tog sig för att uppträda som utfösare i bokstavlig bemärkelse. Stackars bokhållare, synd att vi glömde bort namnet.” [---]

Hela texten finns att läsa här: http://stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=27695)

Påsen kan ses i utställningen Socker som visas på Nordiska museet från 3 oktober 2014. Läs mer om utställningen här

Källor

Drama på Urvädersgränd 1744 - september 2014

2014-09-02 14:08

Den 11 september 1744 händer det som inte får hända! Storkyrkans kyrkoherdes treåriga pojke Petrus trillar ut från ett fönster på tredje våningen och faller handlöst ner i stenläggningen på Urvädersgränd. 

Mirakulöst nog klarar han sig utan skador.  Händelsen anses så märkvärdig att den förevigas i ett kopparstick av Eric Geringius (han är inte bara kopparstickare utan också komminister, det vill säga kollega med Petrus pappa). Petrus syster, Ann Sara, använder kopparsticket som förlaga när hon broderar en minnestavla över sin brors märkliga räddning. Vi ser en gatubild med Urvädersgränd och Storkyrkan, ett barn faller från ett fönster och tas emot av en ängel.

Minnesduken är skickligt broderad på cremefärgad sidenatlas. Medaljongen och bilden i silke i schattérsöm och med texten i silver- och guldtråd i läggsöm. Kantlinje av silverlan nedsytt med gult silke. 

PETRUS BERGIUS,
Ett barn på tredje året,
En son af Kyrkoherden
Vid Stora Kyrkan
I Stockholm,
Doct.ANDREAS BERGIUS
Och Et bevis af Guds eviga sanning
Uti Matth XVIII
Jag säger eder att deras (Barnens) Änglar Se alltid
Min Faders ansigte som är i Himmelen
Ty den 11 September år 1744,
Föll han hufvudstupa utur fönstret,
Från tredie våningen uti kyrkoherda huset,
Neder på hårda Stengatan uti urvärsgränden
Utan att taga til Sina lemmar den ringaste Skada.
Här af är Detta
ET EVÄRDELIGIT MINNE;
Ty
Konungar och Förstars råd skal man förtiga,
Men Guds värk skal man härliga prisa och uppenbara
Tab XII
Anna Sara Bergia . Stockholm 1749.

Petrus (Petter) Bergius blev så småningom kontorsskrivare i Riksbanken och senare hovkvartermästare.

Källor

Jorden runt på 80 dagar – augusti 2014

2014-08-01 08:00

Det här tärningsspelet fick flickan Anna Nilsson i julklapp år 1876. Bara tre år tidigare hade Jules Vernes äventyrsroman om den fantastiska jorden-runt-resan utkommit på många olika språk.

Huvudpersonen Phileas Fogg slår vad med sina vänner om att det går att varva jordklotet på så kort tid som 80 dagar tack vare moderna färdmedel som järnväg och ångbåt. Detta hade tidigare varit omöjligt.

Spelplanen föreställer norra halvklotet med nordpolen i mitten. Innan spelet börjar lämnar deltagarna en insats till kassan. Tävlingen går ut på att med tärningens hjälp förflytta sig så snabbt som möjligt över kontinenterna. I fantasin gör spelarna en strapatsrik resa både till sjöss och på land via exotiska platser som Suezkanalen, Bombay, Singapore, Hongkong, Shanghai, San Francisco, New York och Dublin. Längs kartans kanter finns bilder med verser som visar oförutsedda händelser som resenärerna råkar ut för under resans gång. Ibland blir de försenade på grund av vädrets makter och ibland går det snabbare än väntat, som på den nybyggda järnvägen i norra Indien:

Hör ånghästen frustar på ilande tåg,
Han förer dig bättre än stormande våg,
Med tåget du till tju’trean får skutta,
Att lära dig morse af folk i Kalkutta.

Färden börjar och slutar i London. Har man haft oturen att dö under spelets gång är det möjligt att återuppta resan genom att lämna en ny insats.

Spelet är utgivet av P.A. Huldbergs bokförlag och kostade bara 1 krona att köpa. Det är ett masstillverkat familjespel som kunde vara både lärorikt och underhållande.

Källor

Dern, Karin

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 55

karin.dern@nordiskamuseet.se

Undantagskontrakt – juli 2014

2014-06-30 16:28

En tidig form av pensionsplanering.

"Överlåtelsebref

Till min sons, Nils Henric Johanssons förstfödda son Frans Oskar, Upplåter och överlemnar jag min i Råneå socken och Degersels Gunnarsby egande skattehemmansdel under nr 7 om 11/256 mantal mot följande vilkor och bestämmelser..."

Så inleder Anna Lovisa Andersdotter det undantagskontrakt hon låter skriva år 1879. Hon är 67 år och har bestämt sig för att överlämna ansvaret för sin gård till nästa generation. Genom undantagskontraktet, som är underskrivet av alla inblandade samt av vittnen, överlåter hon gården på sonsonen. Skatten för överlåtelsen är betald, vilket syns av lapparna fästa på kontraktets första sida. Sonsonen Frans Oskar är endast 11 år gammal och det är sonen Nils Henrik som ska sköta gården fram tills Frans Oskar blir myndig. Några pengar för överlåtelsen får inte Anna Lovisa. Istället skriver hon in i kontraktet att hon ska försörjas av sin son och sonson så länge hon lever. Villkoren är ordentligt preciserade och hon ska få bo i den främre kammaren i huvudbyggnaden på gården, samt få sin mat inburen i denna kammare och maten ska vara av samma sort som hennes son äter.

Att skriva ett undantagskontrakt var vanligt under framför allt 1700- och 1800-talet. De fungerade som en slags pensionsförsäkring för den före detta gårdsägaren, som på detta sätt hade sin försörjning tryggad under resten av livet. I undantagskontrakten är villkoren ofta detaljerat beskrivna. Där kan till exempel stå hur ofta man ska bli skjutsad till kyrkan eller till kvarnen. Ofta står det också exakt hur mycket av gårdens avkastning som ska gå till före detta gårdsägaren i form av säd, potatis och hö, som foder till de djur som före detta gårdsägaren själv har. Eftersom undantagskontrakten oftast är en affär mellan föräldrar och barn, är det lätt att undra varför man tyckte sig behöva vara så detaljerad. Flera rättsfall visar att det förekom att de olika generationerna blev osams om undantagens storlek, varför det var bra att ha allt på pränt. Eftersom undantaget inte var satt i någon procentsats utan i en bestämd mängd varor, kunde det dåliga år bli kostsamt att betala ut undantaget.

Anna Lovisa är beredd på att man kan bli osams och hon har skrivit in i kontraktet att ”Skulle jag icke sämjas i bröd med sonen Nils Henric Johansson och hans husfolk undantager jag följande förmåner årligen under min återstående livstid…” varpå följer en uppräkning av hur mycket säd, kaffe, socker med mera som hon ska få årligen i stället för den mat hon skulle få till sin kammare när de var sams.

Anna Lovisa har ytterligare en son, Hans Petter, som hon också skriver in i kontraktet. Hans Petter har någon form av funktionsnedsättning, han är ”sjuklig och mindre vetande” och ska också få sin försörjning resten av livet på gården. Det är inte ovanligt att det är fler än den före detta gårdsägaren som ska försörjas. Dennes omyndiga barn eller ogifta döttrar ingår ofta, och det kan också stå inskrivet hur mycket syskon ska få ta med sig när de flyttar från gården.

Anna Lovisa kom inte att leva så länge av sitt undantag. 1882, när hon är 70 år, avlider hon. Sonsonen Nils Henrik är nu 14 år så hans far får fortsätta att sköta gården ett tag till. Men Anna Lovisas kontrakt fortsätter att sätta ramarna för hur gården ska skötas även efter hennes död. Det står i kontraktet att när sonsonen Nils Henrik tar över gården, ska han försörja sin far och mor resten av deras liv.

Undantagskontraktet ingår i Nordiska museets arkiv, och finns just nu utställt i utställningen Gamlingar - Hur var det och hur vill du ha det?

Källor

Wallin, Leif

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 545 25

leif.wallin@nordiskamuseet.se

John Ekströms samling av solur - juni 2014

2014-05-27 13:39

Johan "John" Petrus Ekström, 1858-1924, köpte sina första solur i början av 1890-talet. Han var teckningslärare vid Realläroverket på Norrmalm i Stockholm och använde soluren i sin undervisning för att visa skuggans praktiska användning.

Med tiden började Ekström systematiskt samla in material till samlingen, varför det finns olika typer, material och tillverkare representerade. De äldsta uren är två kalkstensur tillverkade 1490 respektive 1583. De flesta soluren är förvärvade i Stockholm och näraliggande orter och Ekström menar att de bör ha använts i Sverige.

Även böcker i ämnet köptes in och samlingen kompletterades allt eftersom. Boksamlingen består av ca 150 böcker och artiklar och är en av bibliotekets mindre och finare samlingar.

Böckerna är utgivna mellan 1531-1923 och är till skillnad från soluren till största delen utländska. Många av böckerna finns bara katalogiserade hos Nordiska museet, andra finns också på ett fåtal andra bibliotek världen över. Två av de mer ovanliga exemplaren är de nederländska handskrifterna Kort onderwys hoe men op alle voorkomen, de vlactens als mede holle en gebulte lichaame sonnewysers kan maken met een passer en liniael från 1750 och Kort onderwys hoemen op alle voorkomende vlaktens als mede holle en gebulte lighaamen zonnewysers kan maaken door passer en liniaal från 1774.

På bilden till vänster syns de svenska böckerna Ett bref till N. N. och En underrättelse huru man efter solens ojämna rörelse bör rätt ställa ett uhrwärk av Anders Celsius. De är bundna tillsammans i en anteckningsbok och varvade med anteckningar. Med på bilden är också samlingens äldsta bok Ompositio horologiorum, in plano, muro, truncis, anulo, con concauo, cylindro & variis quadrantibus, cum signorum zodiaci & diuersarum horarum inscriptionibus av Sebastian Münster från 1531.

John Ekström erbjöd Nordiska museet att förvärva samlingen 1918. Han hade fått kännedom om att museet givit ut Elis Sidenbladhs bok Urmakare i Sverige under äldre tider och undrar i ett brev till museets Styresman om hans samling av solur möjligen skulle vara av intresse för museet. I brevet ingår en kortfattad beskrivning av samlingen som avslutas:

såväl av hänsyn till antalet nummer av solur som ock i fråga om den sammanförda speciallitteraturen, torde denna i sin art antagligen enastående privatsamling vara värd att tagas i betraktande dels i rent kulturhistoriskt intresse dels för att eventuellt även på ett eller annat sätt bereda dess säkerställande från förskingring

Det skulle dock dröja till 1925, ett år efter Ekströms död, innan museet förvärvade samlingen av hans dotter Aula Winroth.

Källor

Ängkvist, Mathilda

Bibliotekarie

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 69

mathilda.angkvist@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to