Månsken som belysning

2016-10-21 11:03
Det var betydligt ljusare utomhus under månskensnätter. Månskenslandskap. Ehrenfried Wahlqvist, 1890.Under 1820-talet kunde man få böter i Stockholm om man vistades utomhus utan handlykta efter kl. 23.00 mellan 20/8 och 23/4. Nätter med månsken undantagna. Bror Hillman, NM.0218051.Ljustring. Josef Wilhelm Wallander, 1858. NM.0057162.

Månskenets betydelse som belysning är värt att lyftas fram. Det skavde litet i mig när jag gick förbi det i mitt förra inlägg, så här får det en helt egen plats.

Jag skrev att världen utanför dörren var stängd efter mörkrets inbrott, men det var inte riktigt sant. Månskenet lyste upp i naturen och i alla tryckta kalendrar kunde man länge se månens faser och planera sina liv efter dem. Som belysning är förstås fullmånen intressantast. Det är fullmåne en gång i månaden, när solen lyser på hela månens yta.

Långt in på 1800-talet skedde jakt, fiske, resor och andra kvällsaktiviteter när det var fullmåne.

Förutom måne och stjärnor fanns inget ljus utomhus, utanför städerna, utom det man bar med sig i form av facklor eller lyktor. I Stockholm fanns 1824 3 500 ljussvaga gatlyktor, så kallade vargögon, vart och ett med en ljusstyrka mindre än ett stearinljus. Öppet ljus som facklor var tidvis förbjudet i stadsmiljöer på grund av brandrisken. Som regel stannade man därför hemma när det var mörkt.

I romanen Förnuft och känsla, skriven av Jane Austen 1811, nämns månskenets betydelse för aktiviteter utomhus i förbigående. Sir John Middleton bjuder in familjen Dashwood till sitt gods Barton park men ursäktar att de blir ett litet sällskap: ”He had been to several families that morning, in hopes of procuring some addition to their number, but it was moonlight, and every body was full of engagements”. (Han hade lämnat inbjudningar hos åtskilliga familjer under morgonen men det var månsken så alla hade redan åtaganden”). Det var säkrast att resa med häst och vagn under månskensnätter, eftersom det var mindre risk att råka ut för olyckor när sikten var bättre. 

Offentliga institutioner och andra inrättningar påverkades också av bristen på ljus och öppettiderna var ofta kortare på vintern än under sommaren. I Kungsträdgården i Stockholm fanns under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet en Vauxhall, ett musik- och danspalats som var öppet under torsdags- och söndagseftermiddagar under sommaren. Poeten Anna-Maria Lenngren (1754-1819) beskrev i en dikt 1796 hur människor roade sig i Vauxhallen och hur beroende man var av dagsljus och månsken.

"Himmel nu mörknar vår sal! Skumrasket skymmer vår bal ... Knuffar och hinder, malice och fleuretter, flottiga kinder och os av kotletter. Ändtlig ett månsken av ljus, kackling och buller och sus, ledsnad, utdunstning, behov utav snus."

I dag behöver vi inte ta hänsyn till månen när vi planerar våra kvällsaktiviteter. Vi kan ha ljust när vi vill, var vi vill, dygnet runt.