Julbloggen

En blogg med jultips, pyssel, traditioner och stämning.

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Månadens föremål

Månadens föremål

Varje månad visas föremål från Nordiska museets stora samlingar.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Visningar och föredrag

2016-11-17 15:44
Arne Lowden, Petra Leinmark, Maria MaxénHur många av er använde väckarklocka i morse? Oj! Då har ni inte sovit klart! Ni har inte låtit kroppen få bestämma hur mycket återhämtning ni behöver!  Arne Lowdens föreläsning gav mycket intressant information om hjärnans behov av ljus, mörker och sömn.Emma Nelsson!

Vi som arbetat med utställningarna i Nordiskt ljus har många visningar och det är roligt och intressant. Vi får ta del av många besökares egna erfarenheter av för mycket eller för litet ljus.

Ämnet engagerar. Inte minst det tilltagande mörkret nu under höst och vinter och hur vi skall orka ta oss igenom det utan att bli alltför trötta eller deprimerade. Det nordiska ljuset är ju unikt på det sättet att vi som bor här, kring den 60:e graden nordlig bredd och norrut, ungefär norr om en linje mellan huvudstäderna Oslo - Stockholm - Helsingfors - Tallin, är de människor på jorden som har de längsta dagarna sommartid och de kortaste dagarna under vintern.

Ju närmare nordpolen vi kommer, desto större är skillnaderna mellan dag och natt sommar och vinter. Norr om polcirkeln är det till och med polarnatt 27 dagar/år, då solen inte går upp alls. Ljuset är naturligtvis likadant nära sydpolen, men där finns inga bofasta människor som behöver fundera över detta.

En besökare jag träffade häromdagen menade att de nordiska länderna borde ha högst självmordsfrekvens eftersom vi har så långa mörka vintrar, men så är det inte. Sverige ligger på 60:e plats i självmordsstatistiken och flera länder kring ekvatorn, där det är som ljusast, ligger högt upp på listan, så mörker räcker inte som orsak.

Hur man skall göra för att underlätta livet under den mörka årstiden är av stort intresse och det kan vara svårt att visa på djupet i en utställning, därför diskuteras det i den föreläsningsserie som finns i anslutning till utställningen.

I går var det sömn- och stressforskaren Arne Lowden, docent vid Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet som var här och berättade om dygnsrytmer, ljusbeteende och sömn. Det var oerhört intressant förstås, jag kom hem på kvällen och sänkte belysningen för att melatoninpåslaget skulle kunna arbeta och uppmanade tonårsbarnen att gå och lägga sig tidigare om kvällarna och utnyttja morgonljuset för att bli morgonpiggare, slippa bli närsynta och kunna prestera på topp. Jag lärde mig också att många unga vuxna regelbundet tar melatonintabletter för att bli sömniga på kvällarna, dyr medicin vi alla betalar för med våra skattepengar, något vi kan slippa om vi bara skärper oss en aning!

Föredraget spelades in av Stockholms universitet och finns att se här: http://www.su.se/play/

Eftersom föreläsningen hör ihop med utställningen, där vi tar upp en del av frågeställningarna, inleddes kvällen med att jag berättade om utställningen helt kort för att sätta in föredraget "Dygnetruntöppet - om att leva i ständigt ljus" i den kulturhistoriska realiteten under tusentals år: "om att leva i ständigt mörker". Museerna skall ge perspektiv på vår egen tid, och det var det som var själva idén.

I går kom också den svenska delen av det nordiska museiförbundet hit på visning. Jag blev glatt överraskad när det visade sig att jag kände drygt hälften av medlemmarna. Här fanns avdelningschefer jag haft i min tidiga museikarriär, före detta museichefer men också tidigare kollegor. En av mina tidigare arbetskamrater informerade övriga om att hon haft mig som praktikant när jag först kom till museet för... rätt många år sedan nu. Jag visade den kulturhistoriska utställningen och Emma Nelsson, "min" praktikant och högra hand som nu blivit projektanställd, visade Ljusets former, den del hon haft huvudansvaret för.

Om tjugo år hoppas jag att jag är med i det nordiska museiförbudet (det verkar kul) och att det är Emma som visar mig! Då skall jag berätta ett och annat om hennes tidiga museikarriär - det är bara bra saker förstås!

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

En mångata i Stora hallen

2016-11-17 14:32

Jag tror inte att vi har presenterat utställningen Ljusets former ordentligt, så här kommer en kort presentation!

Formen är framtagen av Note Design Studio och kallas för Mångata. Den ska efterlikna det mönster som ljuset från fullmånen skapar i vatten. Detta ger en fin kontrast mellan det naturliga ljuset, som var människans första ljuskälla, och det artificiella elektriska ljuset som vi visar i utställningen.

Bland skärmarna presenterar vi hembelysning som funnits i Norden från slutet av 1800-talet och fram till idag. Fokus ligger på armaturer formgivna av nordiska designers, men här visas också lampor tillverkade i utlandet om de blivit klassiker och använts i hem i Norden. Vi vill visa olika typer av hembelysning och hur den har förändrats och utvecklats under 120 år.

Som bilderna visar är den främre väggen lägst och den bakre väggen högst. Den bakre väggen är 6,1 meter hög. Som pricken över i tronar en lysande fullmåne med en diameter på 5 meter.

I ett sådant rum som Nordiska museets stora hall måste proportionerna ökas för att inte försvinna i rummet. Stora hallen är hela 126,5 meter lång och 24 meter hög och därmed ett av de största icke kyrkliga rummen i Sverige.
Museets grundare, Artur Hazelius, utryckte själv om stora hallen:

”Jag ville gärna få samlingarna i en sådan inramning, att ett besök i det blivande palatset skulle bibringa en stark och mäktig stämning.”- Artur Hazelius

Och visst kan man väl hålla med! Det är ett mäktigt rum och en passande plats för en mångata.

Smaken är som baken...

2016-11-16 13:36
Gravljus på Skogskyrkogården i Stockholm på allhelgonadagen 1994. Foto: Sören Hallgren, ©Nordiska museet.

Några dagars ledighet i det stora landet i väster gjorde att belysningsbloggen missade höstens stora ljushögtid, Alla helgons dag.

Under slutet av 1800-talet fanns bruket att tända ljus vid avlidna barns gravar på julafton. Efter andra världskriget spreds seden med ljus på gravarna, nu förlagd till allhelgona. Alla helgons dag blev en officiell högtid först 1953.

Då det känns viktigt att lyfta fram Alla helgons dag i en blogg som handlar om ljus och belysning publicerar jag en länk jag till Nordiska museets app "Årets dagar", http://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/alla-helgons-dag. Klicka på länken så kan du läsa vad mina duktiga kollegor berättar om högtiden.

Appen Årets Dagar är trevlig att ha nedladdad i sin helhet, där lär man sig allt om kända och okända dagar. (Om du vill ladda ner appen kan du göra det här: http://aretsdagar.nordiskamuseet.se/).

I USA riktades min uppmärksamhet, förutom mot presidentvalet, också mot butiker med belysningsföremål. Det underbaraste jag såg var dessa ljuskronor i färgat blåst glas i så kallad "venetian style" från Primo Lighting i New Jersey i östra USA. Dessa handgjorda kronor fanns i flera lampaffärer i San Francisco och är att betrakta som konstglas. Jag har inte sett dem i Sverige (ännu) men kanske finns de även här? 

Lamporna är vad som i mitt föräldrahem skulle ha kallats "fulsnygga" och även om de inte ger det mest optimala ljuset skulle jag bli pigg och glad av att varje dag mötas av den blåaktiga lampan hemma. Frågan är bara var jag skulle placera den...

Har du träffat på någon fulsnygg lampa? Dela med dig av upplevelsen genom att skicka en digital bild till belysningsbloggen!

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Butiksbelysning

2016-11-16 10:50
Butikslampan, en av två, som skänktes till museet av Richard från Skåne.Uppslag från broschyren ”God belysning i butiken”, utgiven av Svenska Föreningen för Ljuskultur år 1950. I högra hörnet finns en bild på en lampa som liknar den som finns i utställningen.

I september förra året skrev Maria ett inlägg här på bloggen om Richard och de lampor han skänkte till museet (han åkte med fullastad bil hela vägen från Skåne till museet!). Två av dessa lampor finns med i Ljusets former.

Vid första anblicken kan man tro att lamporna är tillverkade i plåt, men det är faktiskt glas. Utsidan har en ljust grå färg, den blanka insidan ser nästan ut som silver.  Insidan är så kallad ”fattigmanssilver” som tillverkades genom att kvicksilver placeras mellan två lager glas. Under början av 1800-talet var detta ett billigare alternativ till silver och användes bland annat till ljusstakar.

Just denna typ av lampa var vanlig i skyltfönster. Med hjälp av den blanka insidan reflekterades ljuset och gav ett starkt sken som gick att rikta mot varorna i skyltfönstret.

Butik- och skyltfönsterbelysning är ett kapitel för sig. I broschyren ”Ljuset som reklammedel” utgiven av Ljuskultur år 1929 beskrivs det att god belysning i butiken har flera fördelar. Det underlättar expediternas arbete då översikten över butiken blir bättre och kunden själv kan välja ut varan samt att förtroenden för varan blir större då den visas i god belysning. Belysningen ger även ett ljust och glatt intryck;

”[…] en känsla av trevnad ofelbart inställer sig, vilken av en duglig försäljare mången gång kan utnyttjas för affärens avslutande.” (Ljuset som reklammedel, 1929)

Tack ännu en gång Richard! Utan din hjälp hade utställningen varit lite mörkare.

Fotografregister med nya möjligheter

2016-11-14 13:37

Har du äldre fotografier med fina signaturer och stämplar, och vill veta mer om fotografen eller ateljén,som skapade dem? Skriver du om äldre tiders fotografer på din ort?  Behöver du veta om bilderna i föreningens arkiv ännu skyddas av upphovsrätt?

Då kanske Fotografregistret (Sverige) kan vara till hjälp för dig? Registret utvecklades 2008 vid Nordiska museets Fotosekretariat under namnet Nationella fotografregistret. Det kom till för att museer och andra kulturarvsinstitutioner skulle kunna hjälpas åt att kartlägga och beskriva sina samlingar av fotografi på ett likartat sätt, och att hitta upphovsmännen bakom dem. I registret finns idag närmare 2700 namn på fotografer som varit verksamma i Sverige från fotografikonstens begynnelse och drygt 300 olika ateljéer.  Sedan 2012 administreras registret av Nordiska museets arkiv.

Under 2015 flyttades registret från museets egen webbplats till en gemensam plattform som heter Kulturnav. Det är en webbplats där kulturarvssektorn i Sverige och Norge kan dels dela register och listor med varandra och därmed beskriva samlingar på samma sätt, och dels öppnar upp för den som är specialinteresserad att själv komma in med tillägg och förslag. Vem som helst som är inloggad kan också ladda ned listorna för eget bruk.

Nationella fotografregistret NFR bytte samtidigt namn till Fotografregistret (Sverige) eftersom KulturNav även innehåller ett fotografregister med uppgifter om norska fotografer. Förutom fotografregistret /(Sverige) finns även en lista med Fotograffirmor (Sverige).

Fyra institutioner samarbetar idag kring gemensamma auktoriteter och vokabulär för att registrera och kunna beskriva det fotografiska kulturarvet i Sverige på ett enhetligt sätt. I samarbetet ingår förutom Nordiska museet, som är ansvarig för innehållet, Riksantikvarieämbetet, Stockholms stadsmuseum, och Malmö museer. Målet är att ett samarbete ska ge bättre kvalitet, sökbarhet och användbarhet i informationen vi sprider om det fotografiska kulturarvet.

De listor som handlar om fotografi samlas i ett så kallat Projekt i KulturNav med namnet Kulturhistorisk fotografi (Sverige).

Vem som helst kan söka i registren. Genom att registrera dig som användare med ett eget login i KulturNav kan du även komma igång med att lämna förslag på förbättringar av posterna. Saknar du ett namn? Logga in och föreslå en ny post. Vet du adressen på en ateljé som inte finns angiven? Klicka på pennan intill uppgifterna och lämna ett förslag.

Utförligare information om möjligheterna i registret och hur du söker hittar du här

Undertecknad är ansvarig för registret. Har du frågor är du alltid välkommen att höra av dig!

Hoffman, Ulrika

Arkivarie

Avdelning Kulturhistoria

08-519 545 36

ulrika.hoffman@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to