Julbloggen

En blogg med jultips, pyssel, traditioner och stämning.

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Månadens föremål

Månadens föremål

Varje månad visas föremål från Nordiska museets stora samlingar.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Varulven

2016-11-13 08:36
Loup Garrou, 1857. M. Maurice Sand. Wikimedia Commons.Vargen från Ansbach, Tyskland, 1685. Wikimedia Commons.I Nordiska museets arkiv finns berättelser om möten med varulvar.

I Sverige har vi egentligen inga berättelser om vampyrer, men tron på varulvar har däremot varit väldigt utbredd i hela landet. En varulv är enligt folktron en man som frivilligt eller genom magi tillfälligt förvandlas till varg, björn eller hund. Var är ett gammalt namn för man eller människa och ulv betyder varg, så det blir manvarg = varulv.

Varulv kunde en man bli om hans mor utövat trolldom genom att krypa genom en ”fölhamn”, det vill säga fosterhinnan efter ett nyfött föl, för att själv få en smärtfri förlossning. Om barnet var en flicka blev hon mara. Man kunde förvandlas till varulv om man hade förolämpat en trollkvinna. I norra Sverige och även i kontinental tradition tog man själv initiativet till att förvandlas. Allt som behövdes var ett bälte, tillverkat av en strimma rygghud från en person som hade hängt sig eller blivit avrättad. Genom att krypa genom bältet eller knäppa det om midjan förvandlas man till varulv eller manbjörn.

Förvandlingen sker vanligtvis vid midnatt och under fullmåne. De värst drabbade blev vargar varje natt. Vissa kunde förvandlas varje vecka, och andra bara på julafton. Förbannelsen kan brytas genom att någon som möter varulven ropar hans dopnamn.

Varulven, eller manvargen, ansågs vara speciellt ute efter gravida kvinnor. Om han lyckades riva ut det ofödda barnet ur kvinnans livmoder och äta upp dess hjärta eller dricka dess blod – då blir han löst ur förvandlingen. Särskilt tragiskt är det om kvinnans egen make är varulv och försöker komma åt sitt eget, ofödda barn som i denna sägen från trakten av Sölvesborg i Skåne:

”En torpare och hans havande hustru höll på med slåttern och då det var bra väder och fullmåne höll de på långt in på natten. När midnatt nalkades kände mannen en obehaglig oro och urskuldade sig till hustrun att han behövde gå avsides för att slå en drill, men förmanade henne:
  -Kommer det en folkilsken hund när jag är borta, så slå den med tjugskaftet, men stick inte med gaffeln!
   Hustrun blev förbryllad men lovade göra som han hade sagt. När mannen hade varit iväg en kort stund kom ett vilddjur rusande fram mot kvinnan. Hon blev fruktansvärt rädd men mindes vad maken hade sagt och drämde till odjuret med hötjugan. Djuret hoppade nu upp mot henne och för att skydda sig och sitt foster slog hon det över käftarna så att det vrålande smet därifrån. Under tumultet hade det fått tag i hennes rödvitrandiga förkläde och slitit med sig en bit av tyget.
   En stund senare återvände hennes man till ängen, men hon tyckte sig kunna ana där i det bleka månljusets sken att han var alldeles mörbultad och svullen i ansiktet. Mannen låtsades som ingenting, utan tog sitt redskap åter och fortsatte med sina slåtterbestyr. Men hustrun var så uppriven av vad hon hade varit med om att hon inte kunde fortsätta arbeta förrän maken fick veta. Det var då hustrun uppdagade den fasansfulla sanningen. Det var han, hennes egen man, som nyss hade försökt bli kvitt sin varulvsförbannelse på sin hustrus och sitt eget ofödda barns bekostnad. Han hade försökt döda både henne och barnet. När mannen hade öppnat munnen hängde det nämligen röda och vita trådar mellan tänderna.”

Den förvandlade varulven är ofta en varg på två ben, men han kan också springa på tre ben. Det fjärde benet håller han ut som en svans, eftersom han saknar svans. Han har ofta rivsår i ansiktet. Kännetecken på att en människa är en varulv är sammanväxta ögonbryn. Han kan också ha en hårtofs mellan skulderbladen.

Under medeltiden var många fast övertygade om existensen av varulvar. I Frankrike under 1500-talet avrättades en mängd människor anklagade för att vara varulvar. Efter andra världskriget var det ett återfall av varulvstro i nordvästra Tyskland och så sent som 1972 var det ett utbrott av varulvshysteri i Trelleborg som även spred sig till Jakobsberg utanför Stockholm. Det kan kanske jämföras med dagens clownskräck som sprids över landet även om det är lättare att maskera sig till clown än att uppträda som varulv.

Karaktär och utseende

Under fem månader pågår tävlingen Cosplay <3 folktroväsen, där tre deltagare får skapa dräkter på tema folktroväsen. Vill du skapa en egen dräkt? Ladda ner en beskrivning som ger en inblick i varulvens karaktär och utseende.

Varulven

 

Skogsrået

2016-11-04 10:41
Huldra forsvant. Av Theodor Kittelsen. Skogsrået och kolaren av Per Daniel Holm 1882.Förutom skogsrå finns också andra sorters rån.

Vad är egentligen ett folktroväsen? I fem blogginlägg framöver ska vi bekanta oss närmare med några av dessa övernaturliga väsen, som påverkat liv och arbete i skog och landsbygd. Etnolog Lena Kättström Höök berättar här om skogsrået. 

Ett övernaturligt väsen som är lite speciellt och väldigt fascinerande är skogsrået. Denna sällsynt vackra varelse råder over skogen och alla villebråd i den. Med list och fräckhet lockar hon män till älskog.

Tron på skogsrået var fortfarande levande ända in på 1900-talet. Sverige är ett land med stora skogar där det arbetade många ensamma män som kolare, timmerhuggare och jägare som kunde få påhälsning av henne. Om hon lyckades förföra en man fick hon makt över honom och släppte inte taget. Man kan säga att hon stalkade sitt offer.

Skogsrået kunde ge tur och jaktlycka men den som avvisade henne fick otur med det mesta och kunde få irra omkring i skogen utan att hitta hem. Motmedel för att bryta hennes makt var att nämna Jesu namn eller att spotta men det bästa var att gardera sig innan man gick ut i skogen genom att lägga stål eller vitlök i fickan eller rita kors med kol på kläderna.

Detta kvinnliga skogsväsen kunde förvända synen på betraktaren och uppträdde som en ung skönhet men hennes rätta jag avslöjades om hennes svans stack ut under kjolen eller om man såg hennes ihåliga rygg. Man kunde också misstänka att det var ett skogsrå om kvinnan var för fint och dyrbart klädd ute i skogen.

I ett västmanländskt rättsprotokoll från år 1685 blev en man vid namn Matts ställd inför rätta för att ha haft olovlig beblandelse med skogsrået. Enligt ett vittne hade han sagt ”att han hafwer haft en i skougen, som war mycket wacker, hwilken Matts föregifwit haft en Sabelskinnsmössa, hwijt kjortel, hwijt förkläde och halsduck, röda regarns strumpor och swarta karduwangsskor”.

Skogsfrun ansåg sig vara skogens härskarinna och krävde respekt. Detta avspeglas i många sägner som till exempel denna från Hova i Västergötland:
”Skogsfrua kom en gång till Åstorps marken [marknad], men ingen kunde veta vem den fina fröken va. Men så va dä en dräng, som fick se, att svansen stack ut lite där bak. Men han va sluger å gick fram te´na ån viska: ’Fröken ska va snäll å hanka in släpet’. Hon visste inte att det syntes. Drängen fick en stor belöning för att han inte va dum å talte om för di andra va han såg.”

Belöningen kunde vara av stort värde. Om det var pengar måste de användas samma dag – annars förvandlades de till torra löv eller något annat värdelöst.

Karaktär och utseende

Under fem månader pågår tävlingen Cosplay <3 folktroväsen, där tre deltagare får skapa dräkter på tema folktroväsen. Vill du skapa en egen dräkt? Hur skogsrået ser ut varierar, och det finns många olika beskrivningar. Hur skulle du gestalta henne? Ladda ner en beskrivning som ger en inblick i hennes karaktär och utseende.

Skogsrået 

 

 

Från ledljus till LED

2016-11-03 11:23
Ljuset lyser i mörkret, uppskattad pendlarpresent från Svenska Kyrkan.Klarabergsviadukten, tidig morgon den 3 november 2016.Sandra Eriksson och hennes fotografkollega från tidningen Mitt I, bland alla lampor.

Ljus lyser verkligen upp i höstmörkret! På väg till jobbet i morse fick jag två påminnelser om utställningen Nordiskt ljus redan innan jag hunnit hoppa på bussen.

Utanför Centralstationen på Klarabergsviadukten stod en kvinna från Svenska kyrkan och delade ut fina kartonger med ljus. På kartongen stod: "Ta en minut! Tänd ett ljus. Till minne av nära och kära. I bön och tacksamhet. För egen eftertanke och ro."

Tacksamhet. Det skulle inte skada att säga till människor vad man är tacksam över, thanksgiving, årligen återkommande inslag kring amerikanska middagsbord vid den här tiden på året. Vardagens alla underbara saker är lätta att ta för givna. Jag läser vidare på asken: "Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Ur Bibeln, Johannesevangeliet 1:5".

Framme vid busshållplatsen möttes mina trötta ögon av ett formspråk som kändes välbekant. På busskuren hängde en stor affisch med en naken glödlampa. Vid sidan om museets och utställningens namn stod det:

FRÅN LEDLJUS TILL LED-LJUS" - Så fyndigt!

Jag är tacksam över att jag jobbar med människor som tar fram sådana affischer (och ska säga det till dem!)

Under förmiddagen kom tidningen Mitt I hit för att göra ett reportage om utställningen. Sandra Eriksson och hennes fotografkollega var intresserade och väldigt trevliga, så det var ett bra sätt att börja dagen. 

Efter lunch hölls ett möte om SolarSisters, ett nätverk kvinnliga entreprenörer i Tanzania, Uganda och Nigeria som sprider solcellslampor till de mest avlägsna byarna där. Många platser i den industrialiserade världen har för mycket ljus, det elektriska ljuset spiller över och belyser atmosfären, andra delar av världen saknar elektriskt ljus helt, med allt vad det innebär av hälsofarliga lampor, stor brandrisk och ett mörker som gör det svårt för barn och ungdomar att studera och stänger världen utomhus efter mörkrets inbrott. (Det har jag skrivit om tidigare.)

Visst vore det bra om vi kunde göra något, inte bara konstatera utan agera! Fortsättning följer.

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

En fönsterlampa med det lilla extra

2016-11-03 09:31
Bordslampan Kon i blått, vinrött och svart i Nordiska museets utställning Ljusets former.Kon fanns också som vägg- och taklampa i olika färger. Bild ur broschyrblad från Belysningsbolaget.

En av de lampor som köpts in till museet och ingår i utställningen ”Ljusets former” är denna fönsterlampa.

Från början visste vi inte så mycket om denna lilla pärla, mer än att den var tillverkad av Belysningsbolaget någon gång på 1990-talet. Jag mailade till företaget för att få mer information, och det fick jag!

Gunnel Svensson, designer och vd för Bsweden Belysningsbolaget, svarade med massor av spännande information. Lampan är designad av Dan Ihreborn 1993 och tillverkades i 1000-tal på Lindshammar glasbruk. Tanken bakom lampan var att skapa fönsterbelysning med tilltalande färg och form som även designintresserade skulle uppskatta.

”Helt nytt då var fönsterlampor i god form, dittills var det äldre damer som hade belysning i fönstret och då i mässing och kristall.” – Gunnel Svensson

Ett broschyrblad visar att lampan fanns i olika modeller och färger. Den såldes bland annat på Designtorget i Stockholm som då var nyöppnat. Lampan togs ur produktion när IKEA började producera en liknande, men utan bricka under den konformade lampskärmen.

Tänk vad denna lilla lampa kan berätta om belysning, heminredning och hur man såg på design i början av 1990-talet.
Gunnel och hennes trevliga dotter kom till museet i lördags och spanade in lampan på plats.

Det är alltid lika roligt att få träffa de människor som man haft mailkontakt med!

En kuslig dag!

2016-10-31 18:08
Cicci Renström Suurna, hennes kollega från TV4 och en nervös intendent.Halloweenfirande med svävande pumpor framför Gustav Vasa i Nordiska museets stora hall.Blå timmen! Nordiska museet i gränslandet mellan dag och natt, måndagen den 31 oktober 2016.Hu så ruskigt! Dessa tre häxor (Molly, Lilly och Ester) knackade på hemma i Sollentuna på kvällen. Det var nära att det blev bus!  (Jag frågade förstås flickornas snälla mammor om jag fick fotografera dem och använda bilden här på bloggen!)

Under större delen av dagen summerades vernissagen. Hur upplevdes den, vad fungerade bra och mindre bra?

Alla verkade tycka att det mesta fungerat bra, men några saker måste förbättras och det började vi med direkt.

En av fotogenlamporna hade fått en text om en gaslampa placerad intill sig, och skyltningen till norrskensrummet bör förbättras. Lite sån't, lättfixat.

Alla var glada, den värsta incidenten var att en liten tvååring råkat klämma fingrarna i en av barnspårets dörrar. Som tur var gick allt bra. En liten fingerdocka i form av en plyschapa från museibutiken tröstade.

I övrigt har det varit en riktigt kuslig dag. Redan i ottan infann sig konservator-Dennis på mitt rum med en bekymrad min.

Konservatorerna är inte jätteglada över att armaturerna i designutställningen står utan monter, som på ett galleri, och nu måste vi diskutera vem eller vilka som skall damma i utställningen, eller som det heter på fint museispråk, sköta översynen. Efter en harang med många ord fick jag en stark känsla av att jag kommer att bli i högsta grad inblandad, och det är okay, bara jag får tid till det.

Under eftermiddagen kom TV4 för att göra ett kort inslag om utställningen Nordiskt ljus och om museets halloweenfirande med pysselverkstad i stora hallen. De intervjuade både producent-Amanda och mig (och kanske några fler?) och det var utan tvekan dagens kusligaste händelse. Jag brinner för ämnet, var nervös och pratade alldeles för fort och har nog snart en dödskallemarkering intill mitt namn på Marknadsavdelningen.

På väg hem vandrade jag genom museets stora hall med allt pyssel och de många upphängda Jack-o'- lantern-lyktorna och det kändes väldigt mysigt.  Mörker är viktigt för den rätta stämningen under halloween och vad vore pumpalyktorna utan ljus? (Mer om halloween berättar vi i en monter i utställningsdelen Ljus i Traditioner.) När jag kom ut på trappan var museets fasad upplyst i blått.

På kvällskvisten bankade det kraftigt på dörren, och när jag försiktigt kikade ut stod där tre kusliga häxor. Det var nära att det blev "bus", men som tur var hittade jag popcorn och chips som jag kunde bjuda på. Som tack sjöng de "Mormors lilla kråka". Underbart fint!

En passande avslutning på en kuslig dag!

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to