Folkloristen berättar

Folkloristen berättar

I den här bloggen kan du läsa texter om sagor, sägner, folktro, ordspråk med mera! 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Månadens föremål

Månadens föremål

Varje månad visas föremål från Nordiska museets stora samlingar.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Pioner

2014-06-19 10:00

Pioner. Det är faktiskt omöjligt att inte ha piontema i trädgårdsbloggen just nu. Tusentals knoppar håller på att spricka upp i Julitas pionträdgård. Klotrunda, kompakta, hårt slutna. Och så plötsligt: en explosion i rosa. Sidentunna kronblad och bittermandeldoft.

Pioner är i allmänhet uppseendeväckande. Vad är då inte nära fyrahundra plantor på en gång?! Men om man tycker de fyllda luktpionerna blir lite för mycket, finns enkla sorter och vilda arter som är betydligt mer återhållsamma.

För att enkelt bena upp det: pioner finns som örtartade och vedartade, som vissnar ner på vintern eller står kvar (men kan frysa ner, som en ros ungefär, men ändå överleva). De örtartade pionerna finns vildväxande i södra Europa och Asien medan de vedartade buskpionerna har sitt ursprung i Kina. Århundraden av odling och förädling har gett en mängd olika sorter, där de vi kallar luktpioner har den vilda Paeonia lactiflora i släkten. För att få lite ordning och reda när man beskriver blommorna kan man dela in dem i grupper: enkelblommande, halvfyllda, fyllda, japanska och anemonblommande. Färgmässigt tänker kanske de flesta på olika nyanser av rosa när det handlar om pioner. Som min personliga favorit 'Sarah Bernhardt' – pionernas pion, en ljusrosa bakelse. Men det finns pioner i många färger. Några sorter som utmärker sig (och blommar just nu på Julita gård!) är den mörkt, mörkt blodröda 'Buckeye Belle', den lysande rosa 'Flame', den ljust korallfärgade 'Coral Charm' och den citrongula 'Alice Harding' som lätt går den ouppmärksamme förbi, eftersom de tunga blommorna nickar och döljer sig i bladverket.

Förutom att lukta på pioner (för ärligt talat hinner vi sällan det på jobbet) så har vi nu klarat av vårens och försommarns trädgårdsbestyr. Alla frön har kommit i jorden, sommarblommorna är utplanterade, agaver och andra växter som vinterförvarats i diverse mer eller mindre ändamålsenliga lokaler har placerats ut på sina rätta platser i parken. Midsommar kan komma! Sedan väntar tillväxt, blomning så småningom skörd av sommarens frukter och grönsaker.

pioner05.jpg

På Julita gård gör vi hela sommaren blomsterbuketter till olika evenemang och till att placera i vaser i museets byggnader. Så här års är förstås pioner snittblomman framför andra (alla pioner är inte lika bra till snitt men många fungerar utmärkt – ska plockas när knopparna börjar spricka upp) men annars tar vi vad vi har i rosenträdgården, i örtagården och i den mer naturlika delen av parken. Jättedaggkåpa är en av mina snittfavoriter liksom vitpytta, och tro det eller ej, det annars förhatliga kanadensiska gullriset som sprider sig som ogräs. Plockas det när det står i knopp får man utfyllnadsgrönska på långa stadiga stjälkar.

I dagarna går jag en kurs i ekologiskt blomsterbinderi – hur man binder buketter och kransar av de växter som finns tillgängliga – utan att använda stickmassa (oasis), ståltråd, plastsnören och andra icke komposterbara komponenter med resurskrävande tillverkningssätt. Som man gjorde förr helt enkelt. Ett annat hantverkskunnande behövs, och kanske ibland respekt för hantverksskicklighet som får ta tid.

Glad midsommar!

Klara

Holmqvist, Klara

Sektionschef Trädgård

Julita gård

08-519 545 28

klara.holmqvist@nordiskamuseet.se

Arbete pågår: Gamlingar – Hur var det och hur vill du ha det?

2014-06-03 17:54

Äldreomsorgen är ett hett ämne, där vi under den senaste tiden mötts av debatter och tidningsrubriker som berättar om kriser, skandaler och vanvård inom äldreomsorgen. Det är ett ämne som i dag tydligt engagerar och väcker starka känslor, där det finns många åsikter och viljor. Men är detta något nytt? Hur har det sett ut genom historien? Och hur är det egentligen i dag, för personal, anhöriga och de äldre själva.

Ur dessa tankar växte arbetet med Nordiska museets kommande utställning Gamlingar  hur var det och hur vill du ha det? fram. Utställningen har sin grund i historien. Men genom intervjuer med äldre, anhöriga och omsorgspersonal speglas bilden av i dag.

Ett ämne som berör

Ämnet berör oss alla, att bli gammal är en av delarna i ett levt liv. Precis som att vara barn, ungdom och vuxen så blir vi också gamla.  Vi i projektet precis som ni som läser detta kommer att vara eller redan är i kontakt med äldreomsorgen som anhöriga och med stor sannolikhet kommer vi alla själva att behöva omsorg så småningom. Den här utställningen handlar om en del av livet.

Vi som arbetar med innehållet i denna utställning är jag Cecilia Wallquist samt mina intendentkollegor Leif Wallin och Cecilia Hammarlund-Larsson, samt producenten Lena Landerberg. Men när utställningen öppnar för er alla att besöka så har fler personer både från Nordiska museet och utanför bidragit i både stort och smått till utställningen. En del av dem kommer ni att få möta i denna blogg.

Arbetet med utställningen tar fart

2013 startade det aktiva arbetet med utställningen Gamlingar  hur var det och hur vill du ha det? Då började kunskaperna inom ämnet inhämtas på olika sätt, dels genom att ta del av tidigare forskning och dels genom timmar i olika arkiv för att finna information som kanske inte tidigare belysts. Då ämnet äldreomsorg genom tiderna fram till i dag är ett stort ämne att greppa delade vi upp ansvaret mellan oss. Leif Wallin och Cecilia Hammarlund Larsson har arbetet med den historiska delen, hur det var förr. Stämmer det att gammal knuffades utför ättestupor?

Mitt ansvar blev dagens äldreomsorg, hur den upplevs inifrån. För att komma så nära den upplevda vardagens verklighet byggdes detta arbete på personliga möten. Personliga intervjuer med dem som tidningsrubriker och debatter verkligen handlar om. Hur vardagen i äldreomsorgen ser ut för personalen, de anhöriga och framför allt för de vars röster kanske inte alltid lyssnas till, de gamla själva.

Arbetet påverkar oss

I en utställningsprocess är arbetet så intensivt att utställningens ämne blir något man bär med sig både under arbetsdagen och på fritiden. I detta arbete har det varit extra tydligt.

Arbetet med utställningen har påverkat oss alla i projektet. Redan efter en kort tid insåg vi att arbetet med denna utställning inte skulle likna något vi tidigare gjort. Ingen av oss skulle gå oberörd ifrån detta, vi skulle få insikter och erfarenheter som vi alla kommer att bära med oss.

Wallquist, Cecilia

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 17

cecilia.wallquist@nordiskamuseet.se

John Ekströms samling av solur - juni 2014

2014-05-27 13:39

Johan "John" Petrus Ekström, 1858-1924, köpte sina första solur i början av 1890-talet. Han var teckningslärare vid Realläroverket på Norrmalm i Stockholm och använde soluren i sin undervisning för att visa skuggans praktiska användning.

Med tiden började Ekström systematiskt samla in material till samlingen, varför det finns olika typer, material och tillverkare representerade. De äldsta uren är två kalkstensur tillverkade 1490 respektive 1583. De flesta soluren är förvärvade i Stockholm och näraliggande orter och Ekström menar att de bör ha använts i Sverige.

Även böcker i ämnet köptes in och samlingen kompletterades allt eftersom. Boksamlingen består av ca 150 böcker och artiklar och är en av bibliotekets mindre och finare samlingar.

Böckerna är utgivna mellan 1531-1923 och är till skillnad från soluren till största delen utländska. Många av böckerna finns bara katalogiserade hos Nordiska museet, andra finns också på ett fåtal andra bibliotek världen över. Två av de mer ovanliga exemplaren är de nederländska handskrifterna Kort onderwys hoe men op alle voorkomen, de vlactens als mede holle en gebulte lichaame sonnewysers kan maken met een passer en liniael från 1750 och Kort onderwys hoemen op alle voorkomende vlaktens als mede holle en gebulte lighaamen zonnewysers kan maaken door passer en liniaal från 1774.

På bilden till vänster syns de svenska böckerna Ett bref till N. N. och En underrättelse huru man efter solens ojämna rörelse bör rätt ställa ett uhrwärk av Anders Celsius. De är bundna tillsammans i en anteckningsbok och varvade med anteckningar. Med på bilden är också samlingens äldsta bok Ompositio horologiorum, in plano, muro, truncis, anulo, con concauo, cylindro & variis quadrantibus, cum signorum zodiaci & diuersarum horarum inscriptionibus av Sebastian Münster från 1531.

John Ekström erbjöd Nordiska museet att förvärva samlingen 1918. Han hade fått kännedom om att museet givit ut Elis Sidenbladhs bok Urmakare i Sverige under äldre tider och undrar i ett brev till museets Styresman om hans samling av solur möjligen skulle vara av intresse för museet. I brevet ingår en kortfattad beskrivning av samlingen som avslutas:

såväl av hänsyn till antalet nummer av solur som ock i fråga om den sammanförda speciallitteraturen, torde denna i sin art antagligen enastående privatsamling vara värd att tagas i betraktande dels i rent kulturhistoriskt intresse dels för att eventuellt även på ett eller annat sätt bereda dess säkerställande från förskingring

Det skulle dock dröja till 1925, ett år efter Ekströms död, innan museet förvärvade samlingen av hans dotter Aula Winroth.

Källor

Ängkvist, Mathilda

Bibliotekarie

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 69

mathilda.angkvist@nordiskamuseet.se

Bråda tider i trädgården

2014-05-26 11:57

Här är nu den brådaste av tider. Efter flera dagar med 28 grader i skuggan har växtligheten tagit fart ordentligt och vattning av nysått och utplanterat står högt på prioriteringslistan. Äppelträden blommade över på några få dagar – jag hade svårt att hinna med det jag föresatt mig: att fotografera alla mandatsorters blomning.

Mandatsorterna är de fruktsorter vi har särskilt ansvar att bevara för framtiden; levande museiföremål kan man kalla dem. Jag ska fotografera sorterna under året för att framöver kunna presentera dem bättre på vår hemsida och i andra sammanhang. Men som sagt, sista fotografiet tog jag av den sista blomman medan kronbladen föll av i vinden!

Förra veckan planterade vi ut purjolök och sojabönor som vi förkultiverat. Sojabönor har vi aldrig odlat här förr (mig veterligen) men den här sorten är en så kallad kulturarvssort från 1940-talet som nyligen har börjat säljas i fröhandeln. Sojaböna har en lång utvecklingstid och kan vara svårodlad i Sverige men denna sort ska tåla våra förhållanden någorlunda bra. Det ska bli spännande att följa – allt beror ju också på vilken slags sommar vi får.

Kronärtskockan ska planteras ut nu i veckan och snart också vår pampiga virginiatobak som vi gärna odlar varje år. Kring förra sekelskiftet odlades på Julita stora mängder tobak (två stora torkningslador byggdes för just detta ändamål) och det är kul att kunna visa dagens besökare hur tobaksplantor faktiskt ser ut. Tobaken är sannerligen en näringskrävande växt och även fast vi brukar gödsla ordentligt före utplantering, måste vi alltid tilläggsgödsla under säsongen. Frostrisken finns så klart fortfarande så vi får hålla oss lite lugna, men även om man förstås måste ha i åtanke att många växter kan ta ordentlig skada av frost, är det också många sommarblommor/utplanteringsväxter som tål någon minusgrad. Lite farligt måste man leva också!

Holmqvist, Klara

Sektionschef Trädgård

Julita gård

08-519 545 28

klara.holmqvist@nordiskamuseet.se

Löss mot matleda

2014-05-22 10:50
Luskamning i början av 1900-talet. Manskog socken, Värmland. Foto av Nils Keyland, Nordiska museet.

Häromdagen ringde en författare, med några frågor om gröten och dess plats i bondesamhällets kost, till mig. Vi hade ett intressant samtal och efter att ha pratat om gröt och annan mat en stund kom vi in på ämnet matleda.

Brist på aptit, särskilt hos barn, var ett problem förr. En orsak var att maten kunde bli enahanda och torftig, särskilt på senvintertid och på våren när förråden började tryta. En annan orsak kunde kanske vara att aptitlösheten var ett symptom på någon sjukdom eller problem, som man inte kände till. I det folkliga tänkande fanns andra förklaringar: om mamman äcklades över något under graviditeten kunde barnet få matleda, om man dräpte ohyra vid bordet eller åt på dass kunde följden bli matleda.

Matledan sågs som en sjukdom i sig och pågick den länge blev den drabbade naturligtvis svag och orkeslös. Därför var det viktigt att få bukt med problemet, och i det folkliga botande fanns olika kurer som man trodde skulle ge aptiten tillbaka. Dessa innebar ofta att den sjuke fick äta äckliga saker. Det låter kanske ologiskt för oss men tanken rimmar väl med ett av de grundläggande dragen i folkmedicinen: sjukdomen var ett levande väsen som skulle drivas ut ur kroppen. Ett sätt att bota matledan var att i smyg lägga löss på en smörgås och ge till den sjuke att äta.

”Varför löss?” tänker du kanske nu. Ett svar skulle kunna vara att lössen ökänd aptit tänktes övergå till de sjuke, då denne åt en lus. Men, som Carl-Herman Tillhagen skriven i sin bok Folklig läkekonst, det finns en annan förklaring, som kanske är mer trolig: lössen sög människoblod och den som åt en lus fick också i sig lite av detta. Blod ansågs vara mycket kraftfyllt och genom att äta lössen troddes den sjuke få del av blodets kraft.

Wall, Tora

Arkivarie

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 23

tora.wall@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to