Julbloggen

En blogg med jultips, pyssel, traditioner och stämning.

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Månadens föremål

Månadens föremål

Varje månad visas föremål från Nordiska museets stora samlingar.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Fotografi på Nordiska museet: nya böcker och utställning

2016-11-29 16:13
Kerstin Bernhard: självporträtt i ateljén, 1947Kerstin Bernhard: "Menisk", 1939. Porträtt av fotografens bror, neurofysiologen och läkaren Carl Gustaf Bernhard.Kerstin Bernhard: Dior, Paris, 1949Peter Gullers: Stockholmsförorten Järva, ca 1975

Kerstin Bernhard (1914–2004) pratade själv blygsamt om att ”fotografera kläder”. Men det hindrade inte att hon blev erkänd som både tekniskt och kreativt framstående inom den modefotografi som växte fram efter andra världskriget. Inte heller var det någon tillfällighet att hon fick chansen att arbeta i Paris i samband med lanseringen av Christian Diors stilbildande New Look 1947. Hennes framgångar på ett tämligen mansdominerat område kom att fungera som inspiration för en hel generation yngre kvinnliga fotografer.

Bernhard inledde sin karriär som mode- och porträttfotograf. Modellerna kom många gånger från film- och teatervärlden och hon skildrade dem som antingen konstnärskollegor eller dramatiska rollkaraktärer på veckotidningsomslagen. Med åren ökade Kerstin Bernhards intresse för matkultur och idag minns vi henne kanske mest som pionjär inom svensk matfotografi. Hennes bilder finns i klassiska kokböcker som Novisen vid spisen och Bonniers kokbok och några av de närmast sensuella svartvita studierna av bröd har blivit ikoner.

Utställningen ”Kerstin Bernhard – Att fånga ögonblicket” öppnar på Nordiska museet torsdag 1 december. Människan står i fokus och tonvikten ligger den här gången på porträtt och mode. Kända motiv kompletteras med sällan sedda bilder ur hennes omfattande arkiv, som har ingått i museets samlingar sedan 1990-talet.

Museets förlag ger samtidigt ut två nya titlar i serien "Nordiska museets fotografiska samlingar". Den första innehåller ett urval av Kerstin Bernhards bästa bilder och ger en bred exposé av en gärning som sträckte sig över fem decennier. Här fördjupas intrycket av en fotograf som gick sina egna vägar och med utsökt känsla balanserade det lågmälda och det glamorösa.

Den andra boken är tillägnad hundraårsjubilaren KW Gullers (1916–1998) – den legendariske fotografen som fångat Sverige i bild som få andra. Här finns hamnarbetare och filmstjärnor, vardagsslit och nattliv, stad och landsbygd, fångade med den mästerliga känsla för ljus och komposition som gjorde Gullers till ett uppmärksammat namn även internationellt.

Studio Gullers arkiv, som innehåller runt en halv miljon bilder, ingår sedan 1990-talets början i Nordiska museets samlingar. Museet delar även ut ett stipendium i KW Gullers namn "för förtjänstfulla insatser på det dokumentära fotografiets område". I samband med utställningsinvigningen 1/12 kommer årets stipendiat att offentliggöras.

Även KW:s son Peter Gullers valde fotografyrket och kom att bli mångårig medarbetare på Studio Gullers. I museets bibliotek visas just nu ett bildspel med nedslag i Peters produktion under femtio år. Tyngdpunkten ligger på gatufotografi, och den röda tråden i form av nyfiken humor går inte att ta miste på.

Tre deltagare startar sin resa

2016-11-27 11:49
Elin Jakobsson, Göteborg.Rickard Nilsson, Göteborg.Kelly Colbell Heyl, Limhamn.

Just nu förbereder sig tre deltagare i tävlingen Cosplay <3 folktroväsen på att börja sin resa, med research och materialval för tre unika dräkter. Alla tre är aktiva inom cosplay, och har en stark passion för dräktskapande och att gestalta karaktärer.

Det blir en resa både bland folktroväsen och dräkthistoria, mot dräkter som ska skapas utan tydliga förlagor. I dräkterna speglas väsenas karaktärer, och det lilla vi vet om hur de egentligen såg ut. Till sin hjälp har deltagarna museets experter inom etnologi och dräkthistoria.

Spricker troll i solen? Hur känner man igen ett skogsrå? Och är älvor alltid väna och snälla?

Den 30/11 träffas deltagarna för en bakom kulisserna-träff på Nordiska museet, för att med hjälp av museets intendenter, bibliotekarier och arkivarier dyka djupare i arkiv och föremålssamlingar. Med hjälp av källorna ska de lära känna troll, skogsrån, vittror, älvor, varulvar och andra väsen. Kl. 18.00 den 30/11 blir det också ett öppet föredrag med Sveriges främste expert på folktroväsen, folklivsforskare Ebbe Schön. Fri entré till museet från kl. 17.

Kelly, Elin och Rickard

Som vi meddelade tidigare är det Kelly Colbell Heyl, Elin Jakobsson och Rickard Nilsson som fått möjlighet att delta i tävlingen Cosplay <3 folktroväsen. De kommer att berätta om sig själva och om arbetet med dräkterna i kommande inlägg här på bloggen. Men först en liten introduktion:

Kelly Colbell Heyl är 22 år och student i scenproduktion vid Malmö Högskola, och praktikant på SVT Malmö kostym.

– Jag älskar att skapa saker och har i princip hållit på med det hela livet. Cosplay har bara varit i mitt liv i 2 år, men skapandet har alltid funnits där. Cosplay för mig är som en konstform. Här kan jag rita, använda olika hantverk, sy-kunskap och använda min fantasi. Men framförallt får jag chansen att skapa något och ge liv. Från timmar av research lär jag mig om karaktären för att sedan lägga dubbelt så mycket tid på att ge den liv och en fysisk form.

Jag älskar att gestalta magiska karaktärer, lite grymma kvinnliga krigare, eller wizards. Jag har till och med gjort egna mönster med mycket armor och olika typer av kläder. Jag älskar också sagolika klänningar och är galet kär i sammet, så jag gjorde Arwens, från Sagan om ringen, cranberry dress. Det blev mycket handsömnad och mycket tyg.

Rickard Nilsson är 32 år och kommer från Göteborg. Till vardags arbetar han som systemvetare på ett IT-företag.

– Jag har spelledarbakgrund inom Drakar och Demoner och har lajvat älvfolk flera gånger på olika lajv i Sverige. Rolltolkningarna har alltid föregåtts av research inom nordisk och keltisk mytologi och folktro. Att skapa dräkter har varit en passion jag haft i över 15 år, och den kreativa processen att skapa en dräkt med inspiration från natur, människors känslor och vidskepelse är spännande. Genom processen väcks ett eget väsen till liv med personlighet, nycker och mål.

Cosplay är för mig en social arena där kreativa människor kan mötas och inspirera varandra. Det är också en rörelse där alla får vara med, där människor lyfter upp varandra och delar med sig av sin prestige. Jag har skapat dräkter själv sedan 2001 via levande rollspel men börjat cosplaya först på senare år när jag studerade i Skottland.

Elin Jakobsson är 22 år och modiststudent på Tillskärarakademin i Göteborg.

– Cosplay är en stor del av mitt liv och jag lägger massor med pengar och tid på det. Jag har också alltid varit en historienörd och innan jag cosplayade så lajvade jag mycket. Just historienörden hos mig fick en tidig förkärlek till allt som innebar mytologi, och jag älskar mytologi i alla kulturer och slag, men just den nordiska är mig varm om hjärtat för den är så mörk, vilket jag älskar. Cosplay är en värld där jag kan utlösa all min kreativitet utan att bli dömd av likasinnade, en värld där jag får dela kunskap och lära andra vad jag lärt mig om inom cosplay. Störst av allt för mig är gemenskapen inom cosplay.

Svenska folktroväsen tycker jag känns råa och starkt kopplade till naturen och mörkret som finns här i Norden. Jag tycker om att läsa om dem, kanske för att jag gärna drar mig till de mer mörka tvistade versionerna av varelserna som skogsrån, havsrån, gastar, lyktgubbar, troll, mjölkharar m.m.

Följ deltagarnas resa

Här på bloggen berättar vi om deltagarnas resa, en upptäcktsfärd bland svenska och nordiska folktroväsen, och en resa mot färdiga dräkter att visa upp på Cosplay SM 2017. Håll även utkik i museets sociala medier för tips och överraskningar om cosplay och folktroväsen. Gör du egna dräkter på tema folktroväsen? Tagga gärna bilder med #nm_cosplay !

 

 

Vänner!

2016-11-24 15:39
Den bästa vänföringen, Nordiska museets- och Skansens!Gunnar  Broberg berättar om Nattens historia för en fullsatt samlingssal.Amanda berättar om projektet och alla dess delar för museivärdar och pedagoger. I bakgrunden kläs Nordiska museets stora julgran.

Det händer mycket kring utställningen varje dag och det är spännande och roligt. I går kom Nordiska museets och Skansens Vänförening hit och det är alltid väldigt trevligt.

Vännerna tycker om Nordiska museet och känslan är i högsta grad ömsesidig. Det är trivsamt från start, det känns nästan familjärt.

Dessa besökare är intresserade av kulturhistoria och det är lätt att fånga deras intresse. Flera träffas säkert med jämna mellanrum på aktiviteter arrangerade av Viveca på Vänföreningens kansli och det blir något speciellt med en sådan grupp, de vågar kommentera och tala mer, vågar skratta tillsammans. Jag bad att få fotografera dem efteråt och bilden ser ni här intill.

På eftermiddagen var jag kallad till en intervju inför utvärderingen av utställningsprocessen i Nordiskt ljus. En konsult träffar några nyckelpersoner en och en och frågar vad som varit bra och vad som varit dåligt och vad man tror att det beror på. Lite sånt. Alla hade sagt att tiden var knapp, jag också. Det har ändå varit ett väldigt roligt projekt ur min synvinkel där alla haft mycket att göra men ändå varit på gott humör hela tiden. Jag tror att många har trivts väldigt bra i projektet. "Och vad tror du att det beror på?". 

På kvällen var det ännu ett föredrag i en serie med anknytning till utställningen. Denna vecka var det Gunnar Broberg, professor i idé- och lärdomshistoria från Lund och författare till boken "Nattens historia" som talade.

Just nu är jag särskilt intresserad av källor som berättar hur mycket människor sov under sommar respektive vinter "förr". Jag blev glad av att höra att Linné själv beskrivit att han sov ungefär dubbelt så mycket under vintern som under sommaren. Vintern var en tid för vila. Den lugna perioden inom lantbruket, mörkret och sparsamhet med ved och ljus drev människor till sängs.

I boken skriver Broberg också om rullgardiner, och det intresserar föremålsmänniskan i mig. Jag önskar att vi haft plats för ett avsnitt om avskärmning av ljus i utställningen, vi pratade om det ett tag. Det nordiska ljuset, inte minst den lågt stående solen, har under århundraden krävt både rullgardiner, markiser, parasoller, solglasögon, hattar... Hittills har ingen saknat ett sådant avsnitt mer än jag själv. Det kanske blir en annan utställning, kanske en som handlar om väder?

Sent hem och tidigt tillbaka till museet, nu för en genomgång av föremålen i utställningen med producent, utställningschef och chefen för konservatorer och magasinspersonal. Fungerar skydden för föremålen, är några föremål utsatta?

Vi noterade saker som hänt, att besökare försökt tända lampor som skall vara släckta genom att dra (sönder) dragsnoddarna och trycka på strömbrytarna så att dessa i vissa fall lossnat. Vi har nu satt upp små runda träklossar med en överstruken snäll hand för att påminna om att de utställda lamporna är museiföremål. I det stora hela fungerar det bra. 

Nu på eftermiddagen hade producent-Amanda och Emma och jag som är sakkunniga, genomgång av utställningarna med museivärdar och pedagoger under nästan två timmar. Det var tredje gången vi hade denna genomgång för de grupper som längre fram skall visa utställningarna för publiken. Snart är de redo att ta över från oss i produktionsgruppen. Det känns både bra och litet sorgligt. Vi andra måste återgå till de arbetsuppgifter som väntat på oss medan vi arbetat med utställningen. Årets sista dag publiceras därför det sista inlägget på belysningsbloggen, men ännu är det långt dit!

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Recensioner!

2016-11-23 19:31
"Varde ljus i det nordiska mörkret", Sara Kristoffersson, Dagens Nyheter den 6 november 2016."Upplysande om ljusets historia", Eva Bäckstedt, Svenska Dagbladet den 23 november 2016.

Som stort museum i huvudstaden har vi ofta förmånen att få våra utställningar recenserade i de stora dagstidningarna. Dagens Nyheters recension kom den 6 november, Svenska Dagbladets i dag, den 23 november.

Att bli recenserad är något vi hett önskar oss, men samtidigt något vi gruvar oss inför. En positiv recension betyder att det vi vill berätta har "gått hem", att utställningen får utrymme i pressen och att läsarna förhoppningsvis blir intresserade av att se den.

En negativ recension lär vi oss av, vad är det som inte gått fram, var och hur var vi otydliga, var det något recensenten saknade som borde ha varit med eller något avsnitt som kändes svagt som vi kunde ha utelämnat? Recensioner är lärorika.

För oss som arbetat med utställningens kärna innebär recensionerna att vårt arbete, men även vi själva, betraktas som mer eller mindre lyckade i kollegors och chefers ögon. Så recensioner är viktiga och ingen lek!

Dagens Nyheters "Varde ljus i det nordiska mörkret" berättar att utställningen är

"en pedagogisk exposé som ger en utmärkt inblick i levnadsvanor före elektricitetens intåg".

 

Artikeln berättar detaljerat om innehållet och det låter intressant! Hela fyra fotografier från olika tider och miljöer illustrerar. Som läsare skulle jag gå och se utställningen (men så är jag ju också specialintresserad av ämnet!).

Recensenten saknar information om vad som utmärker nordisk armatur (vi berättar dock om skillnaden mellan artificiellt ljus i Norden och Sydeuropa) och det hade vi kunnat göra tydligare. Hon uppskattar inte heller att vi i designavsnittet ställer ut några lampor som inte är tillverkade i Norden. Berättar vi inte varför vi gör det - en miss!

Lamporna i utställningen är till allra största delen tillverkade i Norden eller av nordiska formgivare. När vi skall dokumentera livet i hem i Sverige blir det inte en rättvis bild om vi tar bort allt utländskt. Vi ställer ut "klassiker" som används i hem i Sverige, om en omtyckt lampa i svenska hem är tillverkad i Italien så platsar den hos oss. Det är människornas liv i Sverige och Norden som intresserar oss, inte i första hand varifrån deras ägodelar kommer.

Svenska Dagbladets recension "Upplysande om ljusets historia" har vi rent av varit nervösa inför. Vi vet att tidningens recensent är kunnig och genomskådar varje svaghet.

Oj så glada vi blev när vi fick läsa att utställningen är upplysande om ljusets historia, att recensenten tyckte att vi gjort "en klassisk kulturhistorisk utställning - informativ och pedagogisk."

och "--- visst kan det vara mödan värt att ta sig tid att begrunda att något så självklart som belysning inte alltid har kunnat tas för givet ---".

Recensenten har tagit till sig utställningen, läst texterna, reflekterat, orkat ända till slutet och också haft kraft kvar till montrarna med traditionernas ljus och till den stora designutställningen med sina 120 lampor: "Man kan ägna sig åt nostalgiskt närstudium av gamla favoriter och hatobjekt och dessutom få en glimt av det allra senaste---"

En positiv helsida i tidningen betyder mycket för museet och för oss som jobbat så intensivt med att försöka förmedla något så immatriellt som ljus med något så materiellt som föremål och bilder.

Ljus eller mörker är alltid närvarande och något vi alltid måste förhålla oss till, det möjliggör och begränsar hur vi lever våra liv.

Tack Sara Kristoffersson och Eva Bäckstedt för er tid och ert engagemang!

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Trollen

2016-11-17 16:47
Troll av John Bauer, källa Wikimedia Commons.Av Theodor Kittelsen, källa Wikimedia Commons.Troll av John Bauer, källa Wikimedia Commons.

I folktron kunde trollen ha olika utseenden och de skiftade gestalt som det passade för ögonblicket. Ibland såg de ut som vanliga människor, bara mycket vackrare och mer välklädda. Ofta blev de osynliga genom att använda en speciell hatt. De ansågs mycket listiga och tjuvaktiga. Föremål av stål eller korsform eller att läsa en bön ansågs skydda mot trollen.

Det kunde vara svårt att veta om det var en människa eller ett troll man hade framför sig, men trollen kunde avslöja sig genom att de undvek vissa ord av magiska skäl – om de till exempel i stället för björn sa storhund eller tvestjärt i stället för sax.

Trollen ansågs ofta hålla till i berg och stora stenar och många sägner handlar om att människor blir bergtagna. De kunde lockas in genom en port i bergväggen och hölls sedan fånga i berget under längre eller kortare tid. Därinne glänste det från väggar och tak av silver, guld och ädelstenar. Människorna blev väl behandlade men fick också arbeta åt trollen. Den som en gång bergtagits blev sig aldrig riktigt lik igen.

En annan vanlig sägen handlar om hur trollen byter ut ett nyfött människobarn mot sin egen trollunge i tron att det skulle få det bättre. Det nyfödda barnet ansågs vara en hedning innan dopet och extra sårbart och begärligt för diverse väsen och makter. För att skydda barnet stoppades något föremål av stål eller en psalmbok ner i vaggan.

Tecken på att barnet var en bortbyting ansågs vara att det hade stort huvud och klena ben och inte växte som det skulle. Eller att det hade onormalt stor aptit. Annars liknade det ett vanligt barn.

Om misstanken fanns att man fått en trollunge i stället, kunde man behandla trollungen illa – genom att piska den eller låtsas vilja kasta in den i ugnen. Då kom trollmor genast till sin unges undsättning och lämnade tillbaka det riktiga barnet. Efter bytet mumlade trollmor något om att så elaka som människor kunde vara mot sina barn har då trollen aldrig varit.

Karaktär och utseende

Under fem månader pågår tävlingen Cosplay <3 folktroväsen, där tre deltagare får skapa dräkter på tema folktroväsen. Vill du gestalta ett troll? Ladda ner en beskrivning som ger en inblick i trollens karaktär och utseende.

Trollen

 

 

Sidor

Subscribe to