Mjölk som färg

2017-02-28 15:04

För någon vecka sedan sprang intendenten för Naturbruk förbi mitt kontor. Han arbetade just då med att se över mjölkproduktionen på Julita gård i slutet av 1800-talet, och hade precis hittat en uppgift om att det år 1880 gått 15 kannor skummjölk till slamfärg. I samma stund så funderade jag över vad vi skulle använda för färgtyp på rörspisar och murstockar i våra torp.

I räkenskaperna framgick att det, 1880, gällde målning av flyglarna på Julita gård. Bland annat så tapetserades de om och murare König var inkopplad för uppförandet av nya murar samt putsning av dessa. Måleriarbeten utfördes av målare P Svanström.

Nu gällde det ju våra torp och inte herrgårdsflyglar som skulle målas, men det är troligt att mjölkfärg även användes av arbetarna på Julita gård.  De som bodde ute på torpen var antingen statare eller torpare. Boendet var kopplat till vilken tjänst man hade på gården och tjänsten var i sin tur kopplad till livsmedelsförsörjning på olika sätt. Inom statsystemet utgick en del av lönen i natura, bland annat mjölk, och vid sekelskiftet 1900 var det närmare 60 personer som fick ut sin lön i form av stat på Julita gård. Statarnas hustrur arbetade ofta som mjölkerskor, men fick ut sin lön i kontanter.

 

 

 

Mjölken lämnades till mejeriet där grädden separerades från mjölken för att producera smör, biprodukten var så kallad skummjölk och kan jämföras med vår lättmjölk idag. Många lantbruk hade vid sekelskiftet ställt om sin produktion för att tillverka smör då det var mer lönsamt och kunde exporteras. Detta gjorde att tillgången på skummjölk var stor vid tiden, och därför relativt billig. En annan produkt som också kunde användas för att tillverka färg var kärnmjölken, en restprodukt från när grädden kärnats till smör.

Andra färgtyper såsom kalkfärg eller linoljefärg var dyra produkter som man förr var tvungen att köpa, något som exempelvis statarna inte hade möjlighet till. Limfärg däremot, där mjölkfärgen ingår, var en av de billigaste färger som gick att få fram. Det var därmed vanlig i de lägre samhällsklasserna.

I Nordiska museets fråglistsvar framgår många exempel på hur spisar och murstockar underhölls för att se rena ut. Spisen var svår att hålla ren då slitaget var stort från elden, och murbruket föll ofta bort och var tvungen att lagas. En uppgiftslämnare från Östergötland nämner att spisarna kalkades (med kalk) fram till 1830-talet då malen krita blev tillgängligt i handeln. Därefter användes krita till underhållet av spisarna.

En annan uppgiftslämnare nämner att spisen lagades med lera och halm och därefter kritades med kritlera som var uppslammad i vatten. Uppgiftslämnaren nämner också att om man blandade kritan med skummad mjölk så löstes problemet med att den kritade av sig.

Hur ofta spisarna kritades var mycket upp till husmodern, ofta gjordes detta inför högtider eller kalas. I Dalarna finns exempel på hur man kritade murstocken med krita och syrlig mjölk. En annan uppgiftslämnare från Dalarna nämner att spisen kritades innan Julafton med en blandning av krita och sötskummad mjölk som ströks med en hartass. Från Blekinge finns uppgifter om att spisarna kritades med krita och kärnmjölk.

Efter denna tillbakablick vill jag nu prova mig fram till en mjölkfärg som fungerar till att krita rörspisar och murstockar med. För enkelhetens skull struntar jag nog i hartassen och använder en pensel istället…


Fortsättning följer!