Folkloristen berättar

Folkloristen berättar

I den här bloggen kan du läsa texter om sagor, sägner, folktro, ordspråk med mera! 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Månadens föremål

Månadens föremål

Varje månad visas föremål från Nordiska museets stora samlingar.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Första artikeln!

2016-09-19 09:58

I slutet av förra veckan damp den ned på mitt skrivbord,

”Hemljus – tidning för hembelysningsbranschen”.

Några sidor in hittade jag ”Ljusets historia på Nordiska museet”, en artikel jag intervjuades för tidigt i somras. Det är roligt men alltid en risk att tala om en utställning långt i förväg, utställningsnamn är ofta bara arbetsnamn långt fram i processen och saker som då planeras att ingå kan försvinna och helt andra saker komma i stället.

Göran Tjäder, redaktör för Hemljus, lät mig läsa igenom texten vid flera tillfällen före publicering för att innehållet skulle stämma när artikeln publicerades, vilket kändes seriöst och bra. Förutom information om detta stora projekt och vad de olika delarna innehåller berättar artikeln också att museet  kommer att ha en gedigen programverksamhet med utgångspunkt i utställningen.

Nu håller jag tummarna för att läsarna av Hemljus skall följa Görans råd: "De som arbetar i inte minst belysningsbranschen har all anledning att boka in ett besök på Nordiska museet under den tid som utställningen pågår, d v s från 29.10 2016 och ett år framåt. "

Här finns på ett samlat och strukturerat sätt inte minst massor av kunskap att hämta.

Hemsljus kommer att göra uppföljande artiklar om utställningen efter vernissagen, bland annat med intervjuer av besökare. Roligt!

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

KW Gullers 100 år

2016-09-16 14:10
Lastbilschaufför, Stockholm 1946. Foto: KW GullersKW Gullers under ett industrifotograferingsuppdrag, 1953Gibraltar, 1952. Foto: KW GullersBredgränd, Gamla Stan, Stockholm 1946. Foto: KW GullersLM Ericssons kobratelefoner, 1965. Foto: KW GullersSKF kullager, 1959. Foto: KW GullersKarelsk kvinna. Foto: KW GullersSt Michael's Cathedral, Coventry, England 1942. Foto: KW GullersKW Gullers tillsammans med Stieg Trenter, ca 1950

”Rekordfotografen” KW Gullers (1916–1998) hade en osviklig förmåga att finnas på plats där saker hände, och det var ingen slump att han blev förebild till huvudkaraktären Harry Friberg i vännen Stieg Trenters deckarromaner. Hårt arbete och skyhöga ambitioner gjorde att han på kort tid från starten 1938 lyckades bygga upp Studio Gullers till ett framgångsrikt företag och lägga grunden till en lång karriär. På den svenska fotohimlen blev Gullers snabbt en fixstjärna och även internationellt rönte hans bilder uppmärksamhet. Till exempel valdes porträttet av den åldriga karelska kvinnan som vaggar ett spädbarn ut för att ingå i utställningen ”The Family of Man” som kom att visas över hela världen.

Förutom otaliga reportage för tidningar som Picture Post, Se och Vi gjorde Gullers ett ständigt växande antal fotoböcker i samarbete med författare som Erik Asklund och Alice Lyttkens. När så den klassiska bildjournalistikens guldålder kom till ända framåt 1950-talets slut såg han sig tvungen att bredda verksamheten. Därmed hamnade ett större fokus på uppdrag för de stora namnen inom näringslivet. ”Okritiska hyllningar”, menade företrädarna för en yngre, radikal generation, som kritiserade Gullers för att på löpande band producera opersonliga beställningsarbeten. För en nutida betraktare är helhetsbilden mer sammansatt. Medan en fotograf som Jean Hermansson beskrev och tolkade verkstadsgolvets realiteter är det intressant att som kontrast betrakta Gullers framtidsoptimistiska skildringar av svensk industri i klara färger.

KW Gullers var engagerad i att förbättra arbetsvillkoren för fotografkåren, och kollegor som Kerstin Bernhard har vittnat om hur han som ordförande för Svenska Fotografers Förbund på 1950-talet bidrog till att stärka de kvinnliga fotografernas ställning.

Som tidsdokument – men också genom de lika tidlösa som uppenbara estetiska kvaliteterna – fortsätter KW Gullers bilder att fascinera. Som kulturhistorisk samling är de omistliga. År 1990 förvärvade Nordiska museet Studio Gullers arkiv, som omfattar runt en halv miljon bilder och som på ett unikt sätt skildrar 1900-talets genomgripande förändringar i Sverige. För att markera Gullers hundraårsjubileum år 2016 kommer museets förlag att innan årsskiftet ge ut en ny bok i serien ”Nordiska museets fotografiska samlingar” med ett urval av KW:s bästa bilder. Redan nu finns fotografierna från en av de mest kända Gullersböckerna, Stockholm bakom fasaden (1949) publicerade i samlad form på DigitaltMuseum.

http://digitaltmuseum.se/021096294956

Hos konserveringen

2016-09-15 13:24
Träkonservator Dennis har mycket på sitt bord. Allmogefönstret i förgrunden.Uppackning av ljuslampett pågår.Ljuslampett av Precht-typ i skuret trä med ljusarm utan pipa och droppskål. Till höger fotoförlaga för nytillverkning.Ljuskrona av trä i fransk barockklassicism daterad till sent 1680-tal eller tidigt 1700-tal.

Större delen av dagen tillbringade jag i konserveringsateljén. Dagen började med att museets träkonservator Dennis dök upp på mitt rum och konstaterade att verkstadschefen John vill ha tillgång till allmogefönstret, men ett par av rutorna är trasiga. Måste de åtgärdas?

Utgångspunkten är att alltid göra så litet som möjligt. "Minsta möjliga åtgärd" är ofta det bästa vid vård och konservering av kulturhistoriska föremål. Gemensamt för oss alla som arbetar på Nordiska museet är att vi älskar spår av de människor som använt föremålen, "mint condition", nyskick, är ingenting vi eftersträvar.

För att veta hur konservatorerna ska arbeta med ett föremål till en utställning måste de få veta hur förmålet är tänkt att användas. "Rutorna är litet smutsiga också, ska vi göra någonting åt det?"

I normala fall skulle fönstret lämnas som det är. I utställningen Nordiskt ljus är det däremot möjligt att färgad folie eller liknande bör stänga hålen i rutorna eftersom dagsljuset är en del av utställningen och ljus därför kommer att riktas in genom fönstren i alla utställningsrum. Olika tider, olika sociala skikt, olika fönster, olika mycket ljus inomhus, olika förutsättningar för aktiviteter, olika inomhusliv. Om de trasiga rutorna i allmogefönstret gör att ljussättningen bländar besökarna måste rutorna stängas, annars inte. Verkstadschefen John diskuterar detta med ljussättarna och återkommer.

En oval ljuslampett från 1600-talet ställs ut i avsnittet om det dyrbara ljuset. Ljuspipan och droppskålen av trä har försvunnit någon gång under århundradenas lopp. Kanske har pipan spräckts vid byte av ljus eller blivit brandskadad då ljuset fått brinna för länge. Då vi vill kunna visa vikten av att optimera ljus, bland annat med speglar, i en tid då ljus var dyrt och exklusivt, är det viktigt för utställningens budskap att lampetten bär ett ljus.

Hur såg pipan och droppskålen ut? Det finns få bevarade ljuspipor och droppskålar av trä från 1600-talet som skulle kunna fungera som förlagor för ljuslampetten. Jag tog hjälp av Magnus Green, antikvarie och specialist på kyrklig och kulturhistorisk belysning, och hans efterforskningar resulterade i ett fotografi på ett par fullständiga lampetter av samma typ som våra, som sålts på auktion. Ljuspipan är skuren i tulpanform och har en åttkantig droppskål av trä.

Återstår att lösa vem som kan tillverka delarna. Tillägg till originalföremål bör berätta att de är tillägg och behöver/ska inte vara lika detaljerade och perfekta som originalen. Träkonservator Dennis såg lystet på mitt underlag (att skära i trä är tydligen roligt) men han har varje timme inbokad fram till vernissagedagen. Vi hoppas nu att en kollega som är bildhuggare vill och har tid att åta sig uppdraget...

Dagen slutade med besök av en restauratör och antikhandlare som vi bad komma för att titta på en ljuskrona i rokoko som var tänkt att ingå i utställningen. Störst intresse tilldrog sig dock en krona av trä och brons med infällda spegelglas som i katalogiseringar och artiklar sedan slutet av 1800-talet ansetts vara tillverkad tidigast 1680. Restauratören, som undersökte kronan in i minsta detalj, tror att kronan i fransk barockklassicm är ännu äldre, vilket förstås var spännande för oss alla, inte minst för konservatorerna som flockades kring den. Forskningen om kronans ålder fortsätter.

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Rymdlampan

2016-09-15 12:21

Utställningen ”Ljusets former”, som ingår i satsningen Nordiskt ljus på Nordiska museet, är en designhistorisk utställning med fokus på hembelysning i Norden.

Utställningen börjar vid elektricitetens intåg i våra hem, kring 1900, fortsätter fram genom historien och avslutas i dagens halogen- och LED-belysta hem.

Syftet med utställningen är att visa hur människan har format det elektriska ljuset genom åren. Det som varit intressant då vi tagit fram urvalet av lampor till utställningen är att se hur det rådande samhället har påverkat hur vi ljussätter våra hem och hur armaturer formgivits över tid.

 

 

Under 1960-talet vaR designen påverkad av en stark optimism, populärkultur och en framväxande ungdomskultur.

Formspråket var starkt och färgerna skarpa. Även vetenskapliga framsteg gav spår i designen. 1960-talets rymdforskning och den första månlandningen inspirerade formgivare som tog fram armaturer som såg ut som rymdfarkoster och flygande tefat. Ett exempel på detta är lavalampan designad av uppfinnaren och entreprenören Edward Craven Walker år 1963. Formen påminner om en rymdraket och den starka orangea färgen var typisk för 1960-talets optimism.

Denna lampa och många fler kommer ni få se i utställningen som öppnar senare i höst!

Två steg framåt - och ett tillbaka

2016-09-14 22:00
John diskuterar hur två olika fönster skall kunna bli ett kyrkfönster i utställningen.Byggnadsantikvarie  Emmelie Folkesson vid Överjärva byggnadsvård.Utställningsgalleriet v. 37, mellanväggarna är på plats, intill varje öppning skall en liten dörr till barnspåret placeras.

Dagen bjöd på både med- och motgångar.

Verkstadschefen John och jag besökte Överjärva byggnadsvård i jakten på fönster till utställningen. Varierande tillgång till dagsljus har begränsat eller möjliggjort olika aktiviteter inomhus. Fönster som ljusinsläpp är därför viktiga i en utställning om ljus och belysning. Flera fönster har vi redan tillgång till, nu letade vi efter ett kyrkfönster och ett fönster från en borgerlig bostad från 1880-talet. 

Vi hittade det vi sökte mycket tack vare byggnadsantikvarie Emmelie Folkesson på Överjärva. Hon hjälpte oss också att välja lås, knoppar, dörrtrycken och nycklar till de små dörrarna i den kulturhistoriska delens barnspår. Förutom att vara rätt beslag till dörrar från olika århundraden måste de vara nätta för att inte se överdimensionerade ut på de små dörrarna.

Glad och nöjd tillbaka på jobbet fick jag beskedet att den vackra korsstygnsduk som jag skrivit om tidigare blivit utdömd av kemtvätten:

Duken har 0 hållfasthet och är en katastrof vad gäller färgäkthet, DEN skulle fälla kraftigt vid tvätt. 

Man misstänker att tillverkarna experimenterat med något material. "Duken klarar inte en våtrengöring, fibrerna kommer att lösas upp och bli en sås".

Dagens resultat: två fönster plus, en duk minus.

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to