Julbloggen

En blogg med jultips, pyssel, traditioner och stämning.

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Månadens föremål

Månadens föremål

Varje månad visas föremål från Nordiska museets stora samlingar.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Fyrverkeri!

2016-12-31 12:04
Nyårsfyverkerier. Foto: Mark Markefeldt, Nordiska museet.

I dag är det nyårsafton och på många håll i landet kommer den mörka decemberhimlen att lysas upp av fyrverkerier för att fira det nya året. Även om fyrverkerier inte är belysning är det i högsta grad ljus!

Traditionen med fyrverkerier kommer från Kina där fyrverkerier troligen användes redan under 600- och 700-talen. Fyrverkeripjäserna spreds senare till västra Asien och vidare till Europa.

Ordet fyrverkeri har inte bara kopplats till festliga eller ceremoniella sammanhang. Att kasta fyrverk var en militärisk handling som betydde att kasta föremål som innehöll brännbara ämnen. Under medeltiden skilde man mellan krigsfyrverkeri och lustfyrverkeri.

Idag förknippar vi fyrverkerier med alla regnbågens färger, men från början var det vitt och gult som dominerade. Vetenskapliga framsteg ledde till att nya metallsalter togs fram vilket gav fyrverkerierna olika färger. 

I media rapporteras varje år runt nyår om skador kopplade till just fyrverkerier. Det kan vara människor som far illa, djur som tar skada av de höga smällarna eller de farliga ämnen som fyrverkerierna innehåller och sprider. Flera företag har slutat att sälja fyrverkerier av dessa anledningar. 

Under de senaste åren har det istället blivit vanligare med eldlyktor, även de med ursprung från Kina. Dessa rispapperslyktor är öppen eld och varje lykta en eldfara. Det är därför viktigt att de blåser iväg över öppet vatten och inte driver in över land. Det är också viktigt att undvika papperslyktor med ståltråd. Ståltråd från lyktor som landar i naturen kan skada och till och med döda vilda djur och tama djurbesättningar. Djur kan fastna i ståltråden och lyktor som landar på åkrar kan hackas upp av skördemaskiner och hamna i djurfoder. http://www.norrteljetidning.se/stockholm/norrtalje-kommun/kor-skadas-av-...

Oavsett hur ni firar nyår hoppas jag att det sker på ett trevligt och säkert sätt!

Detta blir mitt sista inlägg för Belysningsbloggen. Det har varit jätteroligt att berätta om föremålen i utställningen och arbetet ”bakom kulisserna”. Nu önskar jag er alla ett gott nytt år!

En robot besöker Nordiskt ljus

2016-12-27 19:49
Jag, Truls från Blue Ocean Robotics och Karl-Erik från Myndigheten för delaktighetRecensionen i UEF nr. 6/2016 som gjorde oss oerhört glada (och litet malliga)."Pia Cederholm ser en utställning som gör allt rätt."

God fortsättning på julen!

Jultiden har gjort att aktiviteten på bloggen gått ned en aning, men i utställningen händer spännande saker även under den andra halvan av december.

Ett intressant projekt i utställningen Nordiskt ljus så här i slutet av året är att en robot, en ”tillgänglighetsdator” testats på museet. Nordiska museet är deltagare i ett projekt i samarbete med Myndigheten för delaktighet, en pilotstudie med test av en tillgänglighets-robot i syfte att öppna upp museibesöket för de som inte kan eller har svårt att ta sig till museet, funktionshindrade, men också skolor, äldreboenden och alla andra ute i landet.

Idén är att man skall kunna boka upp sig på roboten ungefär som på en tvättid, välja en utställning och besöka den med hjälp av roboten. Projektet är förankrat på Social- och Kulturdepartementet och första ”piloten” var klar före jul.

Roboten fungerar som Skype på en vagn som går att fjärrstyra, förenklat uttryckt. Mellan besöken i utställningen står den i en dockningsstation där den laddas.

Roboten gjorde tre besök i utställningen Nordiskt ljus före jul. Den har gått ensam och tittat som en "ströbesökare", har deltagit i en bokad visning med egen guide och har gått med på en allmänvisning som en av besökarna. Vid alla tillfällena fördes anteckningar för att vi ska lära oss vad som eventuellt kan behöva förbättras för att roboten skall fungera optimalt på museet. Alla besöken är nu avklarade, den sista visningen utfördes den 21 december.

Jag visade Nordiskt ljus för roboten, som styrdes av en grupp testpersoner i annan lokal här i Stockholm, och det var väldigt trevligt. Det var lätt att få kontakt med personerna på skärmen - åtminstone med de som satt närmast sin dators mikrofon som jag kunde höra bra. Som guide kändes det som att de personer jag såg på skärmen verkligen fanns på plats i utställningen. De såg samma sak som jag och ställde frågor på samma sätt som besökare som är fysiskt närvarande.

Robotvisningar skiljer sig från andra visningar, från guidens perspektiv, genom att roboten, mitt under berättandet om något, kan vandra i väg för att titta närmare på detta, vilket gör att guiden under en del av visningen står/går bredvid roboten som en vän, eller till och med står bakom den och pratar. Besökare i utställningen var inte rädda för roboten utan tog gärna kontakt. En kvinna i en SFI-grupp berättade, med hjälp av sin svenska lärare, för personen på robotens bildskärm att människor i Syrien i dag bara har tillgång till elektricitet en timme om dagen.

Vi lärde oss mycket av visningen. Själva körandet genom utställningen för att titta på det jag berättade om tog mycket tid i anspråk, och det är möjligen effektivare om guiden fysiskt styr roboten själv. Eftersom körandet tog tid blev en del av min guidning färdbeskrivning. Jag började ibland också berätta vidare utan att roboten hunnit fram. En annan sak vi lärde oss var att det är bra om den fjärrstyrande gruppen alla sitter nära sin dator, så att jag som guide lättare kan höra deras kommentarer och frågor. Nu satt de runt ett avlångt bord vilket gjorde att avståndet mellan de som satt längst bort och mikrofonen blev för långt för att jag skulle kunna höra alla bra. 

Jag hoppas att tillgänglighetsroboten blir ett permanent inslag på museet. Den är en fantastisk möjlighet för alla som vill i Sverige och världen att besöka museet och ta del av våra utställningar, utan att behöva resa till Stockholm. 

Någon dag efter att jag börjat min julledighet fick jag e-post från en kollega på museet med en gratulation och en länk till en recension av Nordiskt ljus på viktiga UtställningsEstetiskt Forum. Den blev årets julklapp för mig och alla kollegor som arbetat med utställningen Nordiskt ljus. Jag är mycket tacksam och glad. Se recensionen här: http://ueforum.se/16/166/166rec1.html

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Julstrumpor och cocktailpartyn

2016-12-24 16:30
Illustration till dikten "The Night Before Christmas" av den amerikanske författaren och poeten Clement C. Moore, ca 1870. Källa: Wikimedia Commons.

Man kan undra en hel del saker kring julfirande. En av de är hur julstrumpan kom in i det svenska julfirandet.

Under 1900-talet skedde rätt många förändringar av julfirandet, allt från advents- och julkalendern till Luciafirande och julmat. Att lägga julklappar i en strumpa på morgonen, är ganska nytt och blev vanligare under  1950- och 60-talen. I själva verket går den seden tillbaka på anglosaxiskt julfirande i främst England, men också USA. Där kommer tomten nämligen genom skorstenen på julnatten och lämnar utan att väcka familjen, julklappar i till exempel upphängda strumpor. Hur denne fetlagde man kommer ner genom skorstenen är en gåta, liksom att han inte verkar bli sotig.

Att vi i Sverige började använda julstrumpor under efterkrigstiden, hänger samman med bland annat globalisering och att vi får mycket starka kulturella influenser från väst, kanske särskilt USA. Inte bara julstrumpor, utan cocktailpartyn, grillad mat, pommes frites blev allt vanligare inslag i vår vardag. Att bejaka det som kom västerifrån ansågs modernt och framåtskridande och helt i linje med det svenska bygget av en rik välfärdsstat. I vårt land var det den snabbt växande medelklassen som framförallt blev konsumenter av sådana moderniteter.

Går vi tillbaka till det svenska förindustriella samhället - bondesamhället - var julstrumpor helt okända. Och Jultomten kommer inte genom skorstenen, utan knackar på dörren. Märkvärdigt nog samtidigt som pappa eller mamma har gått ut för att köpa tidningen - om det nu är en tidning vi går ut för att köpa numera.

God Jul önskar vi er alla!

Engman, Jonas

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 26

jonas.engman@nordiskamuseet.se

Uppesittarkväll – en föränderlig tradition

2016-12-23 15:09

I kväll gör många de sista förberedelserna inför jul. Maten lagas, klappar slås in och en närkamp med julgransbelysningens sladdtrassel utkämpas. När det mesta är klart, samlas många till uppesittarkväll i TV:ns sken. En gammal tradition i ny form.

Flera uppesittarkvällar i det gamla bondesamhället

I bondesamhället var uppesittarkvällarna många. I ljuset från brasan samlades familjen och gårdens folk för att utföra sina sysslor, snickra, karda, sy och laga. Det var inte ett specifikt förberedande enbart inför julen.

Uppesittarkväll till jul

När elektiskt ljus infördes i hemmen under 1900-talets första hälft minskade behovet av gemensamma uppesittarkvällar i vardagen.

Uppesittarkvällen kom framför allt att förknippas med dagen före jul, som ofta innebar extra mycket sysslor. Då förändras också uppesittarkvällens bestyr mer till att tillhöra kvinnan i huset.

Radion blir sällskap för kvinnor

Under dessa uppesittarkvällar blev radion ett sällskap för många kvinnor runt om i landet.

Under 25 år var Maud Reuterswärds radioprogram Endast mamma är vaken, en trogen tradition i julförberedelserna.

TV lockar hela familjen

På 1980-talet var det TV:ns sken som lockade både män, kvinnor och barn till uppesittarkväll dagen före jul. Här samlades såväl familjer som ensamma när TV erbjöd rimstugor och julvakor.

När Bingolotto 1995 lanserade sitt program som just uppesittarkväll, kopplades uppesittarkvällen tydligt till TV:ns utbud.

Berättelse som lämnats till museet

För några år sedan förvärvade Nordiska museets intendent Cecila Wallquist ett par Bingolotter till museets samlingar.

Lotterna tillhörde Lena och Teodor, ett äldre par bosatta i Stockholm. De har följt Bingolottos uppesittarkväll nästan sedan starten. Då bodde deras barn ännu hemma och deltog i spelandet.

Uppesittarkväll med Bingolotto

– Det är en tradition för oss. Framför TV:n äter vi varsin smörgås med en första skiva julskinka och så dricker vi kaffe.

Det är mysigt att höra alla som ringer och berättar om vad de gör. Ofta känner man igen sig, säger Lena.

Traditionen förs vidare

Teodor köper fortfarande Bingolotter till sina barn och nu även sina barnbarn så att de kan fortsätta den tradition de en gång startade gemensamt. 

– Det är kul att vi skapat en tradition som lever vidare.

I kväll kommer Lena och Teodor tillsammans med omkring 2 miljoner andra personer slå sig ner framför Binglottos uppesittarkväll.

Berätta för oss om din uppesittarkväll!

Hur ser din berättelse ut? Vi på Nordiska Museet vill gärna veta!

Berätta om dig själv och skicka gärna fotografier

Berätta lite om dig själv, namn, ålder, yrke och härkomst. Sen är det fritt fram att berätta om din uppesittarkväll, positivt eller negativt. Skicka gärna med fotografier från din uppesittarkväll.

Kontaktuppgifter

E-post: cecilia.wallquist@nordiskamuseet.se. Vanlig post: Cecilia Wallquist, Nordiska museet, Box 27820, 115 93 Stockholm.

Tack för ditt bidrag!

Stort tack för att du bidrar till vår gemensamma historia. Jag ser fram mot din berättelse.

God kväll och en riktigt God jul önskar museets intendent Cecilia Wallquist.

 

Wallquist, Cecilia

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 17

cecilia.wallquist@nordiskamuseet.se

Vem är jultomten – egentligen?

2016-12-22 15:39
Nicholaus och Krampus. Källa: Wikimedia Commons.Julbocken. Nordiska museets arkiv.Omslag till tidningen Jultomten, 1895. Källa: Wikimedia Commons."Merry Old Santa Claus" av Thomas Nast i Harper's Weekly 1881. Källa: Wikimedia Commons.Jultomte på NK, 1941. Foto: Erik Holmén, Nordiska museets arkiv.Tidningen Jultomten med illustration av Gerda Tirén, 1898. Källa. Wikimedia Commons.

Precis som många väsen och gestalter i våra traditioner, är Jultomten en blandning av gammalt och nytt och han har drag av olika traditioner och sammanhang. Den nordiska och svenska tomten har en del särdrag, och han bär prägel av våra folkliga högtider i det förindustriella samhället.

Historiskt sett bär Jultomten drag av både stor godhet och nästan bottenlös ondska. När Jultomten förväntas fråga om det finns några snälla barn, så är det ett kulturellt minne av den fruktansvärda skräckgestalten Krampus, som i en europeisk tradition var en gestalt av Djävulen själv och som dök upp tillsammans med den gode St Nicolaus under julen, främst i Mellaneuropa och så sent som under 1900-talet. Krampus hade med sig en korg som han stoppade elaka barn i, för att senare äta upp dem.

Just traditionen om Krampus har inte funnits i nordisk tradition, men väl den om julbocken.  Vi vet att under 17- och 1800-talen så gick utklädda processioner genom byar i Sverige och i tåget fanns en figur utklädd till en getabock, som är en vanlig bild av Djävulen. Han bräkte och skrek, samtidigt som någon bultade på dörren tills dess att dörren till husen öppnades. Då passade någon på att slänga i en träbit eller en trädocka in genom dörren. Troligtvis är detta upprinnelsen till ordet ”julklapp”. Men inte förrän under senare delen av 1800-talet blev julklappen det vi idag förknippar med julgåvor. Under 1800-talet försvann Julbocken i den svenska traditionen, han gav sig iväg när den tjocke St Nicolaus började dyka upp.

I den katolskt kristna traditionen är St Nicolaus ett helgon som förkroppsligar godhet och givmildhet. Eftersom den katolska kyrkans traditioner försvann med reformationen i Sverige, blev helgontraditionerna ett minne blott. Men däremot kunde man så tidigt som under medeltiden på torg i mindre städer i Tyskland, få se mysteriespel den 6 december, då St Nicolaus skred in på torget med en getabock i ett rep.

Getabocken var ingen mindre är Krampus, avbilden av Djävulen. Man kan tolka scenen som att den gode Nicolaus tämjt ondskan och spelen i mycket innebar ett symboliskt spel mellan ondska och godhet. Men på torgen i Tyskland var veterligen inte St Nicolaus särskilt överviktig. Han bar inga drag som särskilt påminner om vår jultomte.

För att hitta detta samband måste vi gå till USA och till 1800-talets början. Då dyker St Nicolaus upp i en gestalt som ganska mycket liknar den moderne jultomten. Han kallas Father Christmas eller Santa Claus och går tillbaka på en anglosaxisk och västeuropeisk tradition från medeltiden, till exempel holländska decemberspel där en obehaglig figur kallad Sinterclaas, dyker upp. Sinterclaas är förstås besläktad med Krampus, men har i holländsk tradition fått lite annorlunda drag.

Den amerikanska jultomten kan man koppla till främst städer, som under 1800-talet växte med industrialiseringen. Han blev alltmer populär under 1800-talet, men det var först efter mitten av seklet som han blev ordentligt populär som julfigur. Skälet till detta var den amerikanska politiska satirtidningen Harper's Weekly och den talangfulle tecknaren Thomas Nast, som 1863 och under följande år tecknade en jultomte som var ganska fetlagd och bar på julklappar till  barnen. Sedan växte Santa Claus popularitet i takt med att industrialiseringen fortskred.

Under 1920-talet plockade Coca cola upp jultomten - för övrigt genom den svensk-amerikanske tecknaren Haddon Sundblom - vilket säkert bidrog till jultomtens popularitet också i Europa och Sverige. Man kan alltså säga att jultomten har en brokig bakgrund, men han är nästan otänkbar om det inte vore för de stora ekonomiska och sociala förändringarna som skedde i västvärlden under främst 1900-talet.

Men så finns det en gestalt till att tänka på, som den nordiska jultomten påverkats av - gårdstomten! I svensk folklig tradition fanns föreställningar om att på gårdarna förutom människor och djur, även bodde en kort, argsint figur som hade till uppgift att skydda djuren från olycka och misskötsel. Den slarvige drängen kunde känna av sitt slarv genom ett örfil i stallet - då förstod han att tomten ilsknat till.

När sedan den svenska konstnären Jenny Nyström använde gårdstomten i slutet av 1800-talet, så kopplade hon samman gårdstomten med julfirandet och han fick en röd luva. Man kan säga att den svenska gårdstomtens påverkan på den svenske jultomten är att den senare kommer hem till oss, medan Santa Claus inte syns till, eftersom han kommer genom skorstenen under julnatten.

Jultomten bäralltså  på en mängd influenser från hela västvärlden, och hade knappast varit möjlig utan vår tids massmedia, medeltidens mysteriespel och den svenska folkliga traditionen. Eller varför inte:  Han hade varit betydligt mindre spännande utan kombinationen av ondska och godhet!

 

Engman, Jonas

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 26

jonas.engman@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to