Julbloggen

En blogg med jultips, pyssel, traditioner och stämning.

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Månadens föremål

Månadens föremål

Varje månad visas föremål från Nordiska museets stora samlingar.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Stormöte med summering

2016-12-15 15:27
Till vänster Emma (sakkunnig) och Susanna (projektledare). Snett mitt emot sitter Amanda (producent) och till vänster om henne Thomas (föremålsassistent) och Leif (sakkunnig).t

I dag var det dags för stormöte för alla oss som arbetat med Nordiskt ljus för att vi skulle få dela med oss av erfarenheter och reflektioner från projektet. 

Alla var där.

Runt bordet fanns projektledare, vi sakkunniga, producent, konservatorer, föremålsassistenter, snickare, tekniker, värdar, pedagoger, digital navigatör, kommunikatörer, marknadsförare, programansvariga... 

Susanna, som är projektledare, ville att var och en av oss skulle lista en sak vi tycker varit bra med projektet och en sak som vi kunde ha gjort bättre.

I ett så stort projekt som Nordiskt ljus, med flera olika utställningar, ett rum med norrsken, ljusbord med färgspel för barn, ett digitalt barnspår, programverksamhet och föredragsserie där många funktioner i museet jobbar parallellt i full fart finns önskemål från alla att veta vad alla andra gör, för att hålla fokus och göra hela projektet till en enhet som inte spretar.

Flera hade önskemålet att få komma in så tidigt i processen som möjligt och att under arbetets gång få maximalt med information om vad som händer för att själva kunna göra sitt jobb på allra bästa sätt. Samtidigt finns inte tid för alla att sitta ner samtidigt och låta alla rapportera vad som är på gång. Någon föreslog ett veckobrev där projektledningen varje vecka kan uppdatera alla projektdeltagare om riktningar och beslut som för projektet framåt, och det är ett bra förslag. Stormöten med jämna, inte alltför täta, mellanrum där alla involverade får samma information är det beprövade arbetssättet. Ett nyhetsbrev skulle kunna komplettera stormötena, särskilt i stora projekt där det är bråttom.

I övrigt var de flesta rörande överens om att vi gjort något stort och fantastiskt på mycket kort tid och att stämningen i projektet varit väldigt god, att vi kunnat skoja med varandra och skratta trots att vi varit väldigt stressade nästan hela tiden.

En djupare utvärdering av projektet håller just nu på att utarbetas av en konsult som intervjuat flera av oss. Det skall bli intressant att läsa vad han kommer fram till. Jag hoppas att jag hinner rapportera om det innan belysningsbloggen upphör vid årsskiftet!

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Den första adventsljusstaken med elektriska ljus

2016-12-14 12:58
Den första elektriska adventsljusstaken, tillverkad 1934.Elektrisk adventsljusstake med 4 ljus med möjlighet att tända ett ljus i taget varje adventssöndag. Uppfunnen av Sven-Olof Strömberg 2005 och tillverkad vid Markslöjd AB.Elektrisk adventsljusstake, använd innan 1993. Tillverkare: Samlight.Elljusstake 'Elflugan' och kartong. Ljusstaken designad av Lundgren & Strandberg 1997 och detta exemplar tillverkad vid Gnosjö Konstsmide 2005.

Från första advent lyser elektriska adventsljustakar upp många av våra fönster, både hemma och på arbetsplatsen. De finns i ett antal färger och former, där den vanligaste kanske är den traditionella pyramidformade ljusstaken med sju ljus. Men hur började det, och när?

En hög med trasiga julgransbelysningar och en lysande idé i kombination med sparsamhet och säkerhetstänkande gav på 1930-talet upphov till en ny uppfinning, den elektriska ljusstaken.

Läs historien bakom den svenska uppfinningen i artikeln av Sigrid Eklund Nyström som kom ut i museets årsbok Fataburen 1998.

 

Ladda ner artikeln (Pdf)

 

Ängkvist, Mathilda

Bibliotekarie

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 69

mathilda.angkvist@nordiskamuseet.se

Elflugan – en kopierad klassiker

2016-12-14 09:00
Elflugan. Foto: Ulf Berger, Nordiska museet.

Nu i adventstider är vi många som plockar fram adventsljusstakarna från förråden och ställer dem i fönstren. En elljusstake som nått klassikerstatus är Elflugan, formgiven av Kina Strandberg och Marie Lundgren Carlgren 1997.

Ljusstaken blev snabbt en favorit och har i dag sålts i fler än 80 000 exemplar.  Med populariteten kom även kopiorna.

Elflugan har varit uppe i rätten ett flertal gånger sedan den lanserades för snart 20 år sedan. Enligt senaste numret av ”Hemljus”, tidning för belysningsbranschen,  väntar ännu en juridisk process då formgivarna i år har lämnat in en ny stämning mot ett belysningsföretag.

”Vi håller marknaden under uppsikt och agerar när det dyker upp något som vi tycker gör intrång”-Marie Lundgren-Carlgren, Hemljus nr4-2016

För en tid sedan kontaktade Marknadsdomstolen Nordiska museet. Domstolen skulle upphöra och undrade om Nordiska museet ville förvärva några av de föremål som sparats från olika rättstvister. Ett sådant föremål var just Elflugan.

Museet hade redan en Elfluga i samlingarna som vi gärna ville ställa ut tänd i Nordiskt ljus. Men som trogna belysningsblogg-läsare vet är det klurigt att låta inmärkta museiföremål vara tända. Museets belysningssakkunniga, min kollega Maria, bad då att få tillgång till ljusstaken till utställningen. När leveransen från domstolen kom innehöll den inte en utan fyra (!) Elflugor- alla kopior! Originalet beslutade Marknadsdomstolen att sända till Stockholms universitet som har en utbildning i marknadsrätt.

Efter diskussion med museets konservatorer fick vi till slut ändå tända den ljusstake som redan fanns i samlingarna. Så passa på att komma till museet och spana in Elflugan och alla andra julaktivitetet som pågår i huset.

Pepparkakor

2016-12-11 17:35

Pepparkakor är något många förknippar med julen. I Norden åt vi pepparkakakor redan på medeltiden men smaken på den tidens pepparkakor skiljde sig troligtvis markant från hur dagens pepparkakor smakar. I våra dagar karaktäriseras pepparkakorna främst av ingredienserna sirap, ingefära, kryddnejlika och socker.

Recept på traditionella svenska julpepparkakor finns i otaliga varianter, bara i Cajsa Wargs ”Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber” från 1755 finns det flera. Nedan kommer fyra olika recept från 1755, 1879 och 1945.  

Pepparkaka med socker och honung (1755)

Recept från Cajsa Warg ”Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber”, utgiven första gången 1755. Renskrivet recept är hämtat ur ”Historiebok för kakälskare” av Dick Harrison och Eva Helen Ulvros, 2003.

Drygt 3 dl honung
Drygt 1 ½ dl socker
10 äggulor
5 äggvitor
Drygt 3 dl vetemjöl
Ingefära (ca 1 1/2 tsk), pomeransskal (ca 100 g) och peppar (ca 2 krm) ”efter behag”

Et qwarter god honing kokas och skummas rätt wäl, och när samma honing blifwit wäl kall, så lägges 8 lod fint rifwit socker dertil, hwarefter 10 ägg vispas, men 5 hwitor borttagas: när äggen äro ganska wäl wispade, så slås de til honingen, då wispas alt å nyo, och deruti lägges något stött ingefära, pomerants-skal och peppar efter behag.

När då ugnen är, till kakans igensättning, lagom warm, så röres en mark godt hwetemjöl helt sakta i degen; ställ sedan kakan på ett i beredskap swarande smordt bläck eller förtent kopparfat, och låt henne derpå i ugnen gräddas.

Koka upp honungen och skumma av slaggen. Låt den svalna och blanda sedan i sockret. Vispa äggen kraftigt och blanda lite i sänder med honungsröran. Tillsätt sedan ingefära, pomerans skal och nymald peppar och rör till sist i vetemjölet. Grädda i 175 grader i ca 75 minuter i en väl smord och bröad form.

Små pepparkakor (1879)

E M Hagdahls kokbok.

½ skålpund smör, 1 ½ skålpund mjöl, 12 tum brun sirap, 3 äggegulor, kryddor efter behag, 3 ort pottaska.

Smöret tvättas väl och blandas med det öfriga till en deg, som kryddas efter smak, utkaflas och uttages i små kakor, hilka gräddas i ugn. Blifva fullt möra först efter några dagars förlopp.

Ronneby pepparkakor (1879)

Recept från E M Hagdahls kokbok.

1 kg 60 gr brunt socker, 30 cl. vatten, 50 gr stött kanel, 20 gr. Stötta nejlikor, 4 matskedar fint sönderskurna, syltade pomeransskal, 600 gr. Smör, 1kg 700 gr. Mjöl, 30 gr pottaska

Sockret kokas med vattnet, kryddorna iläggas och få ett hastigt uppkok, lyftes av elden, smöret ilägges, upphälles genast derefter i stenfat och röres tills det kallnar; nu inarbetas mjölet och pottaskan med mycken noggrannhet till en fin och smidig deg, hvilken lemnas i ro 12 à 24 timmar, den kan sedan gräddas i temligen varm ugn.

Julpepparkakor (nissar och nassar, grisar, bockar) (1945)

Recept från Gott bröd och goda kakor.

3 dl sirap
3 dl grädde
3 ½ hg smör eller margarin
4 hg brun farin
2 msk kanel
1 msk ingefära
1 tsk kryddnejlikor
1 tsk kardemumma
1 msk rivet pomeransskal
1 msk bikarbonat
Omkring 1 ½ kg vetemjöl

Rör sirap, grädde, smör, farin och det i litet ljumt vatten upplösta bikarbonatet tillsammans omkring ½ timme, så att massan blir smidig och porös. Tillsätt då de finstötta kryddorna och det rivna pomeransskalet samt ca 2/3 av vetemjölet. Arbeta degen smidig och blank samt låt den vila till följande dag. Grädda då en provkaka och se om mer av mjölet måste arbetas in.

Kavla ut degen till en tunn och jämn kaka och tag ut stjärnor hjärtan etc., som gräddas i mycket god ugnsvärme, tills kakorna fått vacker brun färg. Pepparkakorna bör alltid kallna på plåten. Just detta recept kan bli riktiga julpepparkakor.

Skålpund = 425 g
Tum = 2,47 cm
Ort =4,25g
Lod = ca 13 g

Pottaska är ett äldre namn på kaliumkarbonat, framförallt den som utvanns genom förbränning av ved från lövträd till aska, som sedan urlakades med vatten. Källa: Wikipeida.

Är du nyfiken på fler böcker i Nordiska museets bibliotek? Välkommen på ett besök, eller sök i biblioteksdatabasen Saga.

 

Ängkvist, Mathilda

Bibliotekarie

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 69

mathilda.angkvist@nordiskamuseet.se

Att ”dra” stugan till Jul

2016-12-09 10:27
Bonadsmålning från Halland, ca sekelskiftet 1700-1800. Bonadsmålning från Halland, ca sekelskiftet 1700-1800.

”Bondstugorna hava merendels på främsta väggen en målad tapet, som här kallas bonad, på vilken de tre vise män avskildras, som rida till Jungfru Maria och Josef att offra.”

Citatet ovan är en notering av Carl von Linné den 5 maj 1749 på resa mellan Uppsala och Skåne. Med tanke på datumet handlar det inte om en iakttagelse utan snarare om en minnesbild från hans hembygd i Stenbrohult i Allbo härad i södra Småland. Bonaderna sattes nästan uteslutande upp till julen.

Ordet bonad går tillbaka på fornsvenskans bonaXer, isländskans búnaXer av búna som betyder bereda eller göra i ordning. Idag kanske vi främst förknippar ordet med de textilier för vägg som blev populära omkring sekelskiftet och som hade broderade visdomsord eller kanske med de tryckta pappersbonaderna som från 1930-talet kunde köpas i handeln till jul-, påsk- och midsommar. För att särskilja de olika kategorierna åt använder man idag begreppet bonadsmålningar när man talar om det äldre materialet i bondesamhället.

De sydsvenska bonadsmålningarnas utbredning sammanfaller med det sydgötiska huset i landskapen Halland, Blekinge, nordöstra Skåne och södra Småland. De sydgötiska husen består av en ryggåsstuga som flankeras av härbärgen på båda kortsidorna. Det dagliga livet till vardags och till fest ägde rum i ryggåsstugan, det var där man lagade mat, åt, sov, arbetade och umgicks. Här hängdes eller ”pinnades” bonadsmålningarna upp till jul och andra högtider, för att skilja vardag från fest.

Ursprungligen målades motiven på linneväv i tuskaft eller kypert. Det är inte heller ovanligt att se att man återbrukade äldre vävda textilier, så kallade ”drättadukar” till att måla på. Det var beställaren som tillhandahöll textilen. Bonadsmålaren började med att stryka en blandning av krita och zinkvitt på väven, därefter drogs motivets konturer upp med blystycke, för att sedan målas. Färgerna var både hemmatillverkade och köpta. En bit in på 1800-talet kom de flesta bonadsmålningarna att målas på papper.

Motiven var framförallt hämtade från Gamla och Nya Testamentet, det vill säga de var bibliska. Men det fanns även profana inslag. Bondasmålningarnas format var i de sydgötiska husen triangulära för kortsidans vägg bakom högsätesbordet och rektangulära för långsidornas väggpartier.

Målarna som identifierats är med stor majoritet män, dock finns några undantag: Bengta Persdotter och Anna Strömblad, Sunnerbo härad, Småland. Det intressanta är att det finns uppteckningar som berättar att det var kvinnor som målat bonaderna de sålde. Från Västbo härad i Småland berättas år 1774 att bonaderna ”…förfärdigas av kringresande kvinnfolk från andra orter…”. I en uppteckning från Vrå i Sunnerbo står det: ”Ofta fick gubben ge sig ut att sälja det som gumman målat…”. Ingen av dessa kvinnor har identifierats. Forskning vad gäller bonadsmålningarnas tillblivelse kvarstår alltså!

Bonadsmålning av Sven Persson (1776-1841), Höks härad, Knäred, Halland, målad på linne med inslag av blå ränder i opphämta, motiv från Matteus 9 kap, vers 2 Konungarnas tillbedjan eller De tre vise männen. Förvärvad till museet 1964.

För vidare läsning: Nils-Arvid Bringéus, Sydsvenska bonadsmålningar, Lund 1982

Se fler bonadsmålningar på www.digitaltmuseum.se

Warberg, Ulla-Karin

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 545 38

ulla-karin.warberg@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to