Julbloggen

En blogg med jultips, pyssel, traditioner och stämning.

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Månadens föremål

Månadens föremål

Varje månad visas föremål från Nordiska museets stora samlingar.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Snöstjärna

2016-12-08 16:21
Foto: Karolina Kristensson, Nordiska museet.Foto: Jessika Wallin, Nordiska museet.Foto: Jessika Wallin, Nordiska museet.

I museets julgran i stora hallen hänger i år 500 handgjorda julgransdekorationer. Några av dem är tredimensionella snöstjärnor, tillverkade av museets dekoratör Lena Nilsson. Här kommer några tips på hur du kan göra egna.

För att göra grundmodellen av stjärna, en endimensionell variant, använder du nedanstående beskrivning. Den enkla stjärnan träs på grenarna i granen, längst ute på spetsarna. Öva dig genom att göra olika varianter av den enkla stjärnan.

Vill du göra en tredimensionell stjärna som den på bilden överst, klipp tre likadana stjärnor men utan hålet i mitten. Sy sedan ihop de tre stjärnorna på mitten, gärna på symaskin. Vik därefter ut ”sidorna” som i en bok. Det är bra om du hittar ett papper som går att sy i, och som inte är för tunt. I beskrivningen nedan rekommenderas origamipapper eller mönsterpapper.

Beskrivning

Beskrivning (Pdf med mall)

1. Klipp till ett ark ca 12×12 cm. Vik fyra gånger enligt de streckade linjerna i mallen (se pdf som du laddar ner via länken ovan).
2. Klipp ut mallen och klipp sedan bort de gråmarkerade partierna.
3. Lägg den utklippta mallen på det vikta papperet och rita av. Klipp efter strecken, veckla ut och du har en snöstjärna.

Du kan också använda din fantasi och göra egna mallar.

Det här behöver du

Sax
Tunt papper
Blyertspenna
Det är bra med ett tunt papper för bästa resultat. Prova gärna olika papperstyper. Om du kan få tag på origamipapper eller mönsterpapper är det allra bäst.

Mallen har tagits fram av museets dekoratör Lena Nilsson, som också skapar alla unika handgjorda dekorationer till julgranen i stora hallen.

Hartig, Kajsa

Digital interaktion

08-519 547 50

kajsa.hartig@nordiskamuseet.se

Juldrömmar i sommarhettan anno 1948

2016-12-07 18:16

Nordiska museets Folkhemslägenhet står pyntad och klar inför årets julfirande på museet. Julgranen har tidsenlig elektrisk belysning, ur radion skvalar musik och på skåpet i vardagsrummet står den lilla träkyrkan tillsammans med hemmagjorda träänglar. Efterkrigstidens 1940-tal jul andas lugn, ro och förhoppningar om bättre tider.

Men på andra sidan Atlanten fanns de som en gång emigrerat från Sverige. De som i början av 1900-talet lämnade fattigdom och arbetslöshet bakom sig, eller de som önskade kunna skapa sig ett bättre liv i ett annat land.

Från mitten av 1800-talet till tidigt 1920-tal lämnade cirka 1,5 miljoner människor Sverige. År 1903 var en femtedel av alla svenskar bosatta i Amerika.
En av dessa emigranter var signaturen ”Er Nils” som var bosatt i Kalifornien.

Redan den 16 augusti 1948 hade han längtansfullt börjat planera sin julresa hem till det gamla landet Sverige. I artikeln Juldrömmar i sommarhettan sökte han i den svensk-amerikanska tidningen Vestkusten resesällskap på Amerika Liniens fartyg Stockholm. 

Vi hoppas att Nils hittade sitt resesällskap och att han fick en riktigt fin jul 1948.

Juldrömmar i sommarhettan

"O, vad det skulle vara härligt att slippa allt jäktande och oväsen här för en tid och få resa hem till ”det gamla landet” och vila upp sig ett slag – så har vi alla tänkt åtskilliga gånger, men det har alltid ”kommit något i vägen” för vår planerade resa.

I år har vi i alla fall bestämt oss för att göra slag i saken och fira en riktig ”Mårtens Gås” därhemma. Bara tänk er en riktigt saftig och frasig gåsastek med välkryddad svartsoppa och mycket krås i, ljus på bordet och alla de gamla vännerna samlade – ja, man hade nästan glömt att de var så trevliga, för man får ju aldrig tid att skriva till dem här.

November går fort därhemma med alla platser som man skall resa till och alla vänner som man måste besöka och sedan är vi mitt inne i julstöksmånaden.

Jag föreställer mig att det kommer att bli precis som vi alltid har haft det hos oss – det finns ingenting i världen som går upp mot julstöket och hela den förberedelse och förväntan som följer med det. I många hem har man blivit så modern att man lagt bort den gamla seden att själv stöpa juleljusen, men vi brukar fortfarande hålla fast vid den traditionen – det är alltid mycket mera glädje med saker som man har gjort själv, inte sant?

Och allt bakandet! Det tar tid, det vill jag lova, men tänk vad det är roligt att forma gubbar av degen och småäta av de ogräddade pepparkaksstjärnorna! Det finns inte en familjemedlem hos oss som inte är med och bakar. Men julskinkan, julkorven och syltan, svagdrickan och alla de andra läckerheterna på julbordet skall också göras färdigt så att man kan bjuda de uppvaktande stjärngossarna och Lucian att provsmaka.

Huset skall fejas, glöggen bryggas och sedan kommer det svåraste men roligaste av alla förberedelserna: julklappsinköpen. Vi brukar resan in till sta´n där gatorna är smyckade med girlanger, stjärnor och ljus, där varuhusets jultomte tar hand om alla snälla barn och visar dem leksaksavdelningen och där affärerna försöker överträffa varandra med tilldragande och lockande skyltningar.

Hela december brukar vi gå i kyrkan – det är alltid lika underbart att uppleva de fyra adventssöndagarna med julgranarna, blommorna, de levande ljusen och vår gamle kyrkoherde, som talar om hur vi människobarn bör förbereda oss på Jesusbarnets ankomst…

Och sedan julafton – det är att kläda granen, doppa i grytan, gå till julbönen, äta lutfisk och risgrynsgröt och dela ut julklappar vid glöggen och kaffet, lyssna på ”Farbror Sven” som talar till alla de små och stora snälla barnen på julaftonens radioprogram – och julmorgonen med otta i kyrkan (hoppas det blir mycket snö så vi kan ta fram släden och facklorna!), ”Var hälsad sköna morgonstund”, ”Hosianna Davids son”, och alla de andra gamla julpsalmerna…kyrkkaffet, danslekarna ”Flickan hon går i ringen”, ”Räven raskar över isen” och ”Hej, tomtegubbar slå i glasen”… Nej, vi blir alldeles vilda av att tänka på det.

Ni måste resa med oss hem i år – tänk så roligt vi kunde få allihopa på båten över. Som ni vet går det ju speciella julbåtar den 4 och 10 december, Svenska Amerika Liniens ”Gripsholm” och ”Stockholm”, med julgranar, julmat och ”nöjespappa”, men skulle vi inte kunna resa tillsammans redan den 25 oktober och göra ”Stockholm” till en ”Mårtensgåsbåt” alldeles för oss själva?
Tänk vad det skulle vara roligt!

Är ni med om det, så lämna in ett brev till närmaste kontor eller agent för Svenska Amerika Linien, som har min adress.

Väl mött alltså! Er Nils.”

(källa: https://cdnc.ucr.edu/cgi-bin/cdnc?a=d&d=VEST19480812.2.46)

Med varma julhälsningar (lite i förskott) från oss på Nordiska museet till alla er som i juletid längtar till nära och kära som finns på någon annan plats i världen.

Johansson, Mattias

Sektionschef värdar

Avdelning Publik

08-519 545 50

mattias.johansson@nordiskamuseet.se

Julmarknad

2016-12-06 17:52
Hanses Karin och Inga Jondén på Skansens julmarknad 1929. Julmarknad på Stortorget i Stockholm. Litografi av C A Dahlström, trol. 1850-tal. Julkort med motiv av pepparkaksgumma och pepparkaksgubbe som leende står arm i arm. Nedanför texten "Och Nisse och Nasse de streta så glada åsta att önska Er alla En Jul så gla!".

I boken God Jul av Lena Kättström Höök beskrivs julfirande förr. I det här blogginlägget delar vi med oss av avsnittet om julmarknaden.

På julmarknaden, i staden kunde man handla julklappar, mat och godsaker. Man kunde köpa allt som inte fanns hemma i byn och även stadsborna fick möjlighet att fyla på förråden inför helgen. Julmarknaderna bjöd inte på några stimmiga nöjesfältsattraktioner, utan det handlade om stillsam handel inför julhelgen. De flesta varorna salufördes av stadens hantverkare och handelsmän, samt en del av det kringflackande marknadsfolket, som här bjöd ut krimskrams lämpligt som julklappar särskilt åt fattigt folk. Under de tider när hembränningen var förbjuden var julbrännvinet en viktig marknadsvara. Fram till 1880-talets mitt fyllde julmarknaderna en viktig funktion, men sedan ersattes de alltmer av handel i de butiker som då börjat växa fram längs städernas storgator och runt deras stortorg.

I skildringar från 1800-talets Stockholm beskrivs hur bagarstånden på Stortorget hade diskarna fulla av kusar, saffransflätor, mandelbröd, pepparnötter och pepparkakor i form av julgrisar och julbockar. Och den traditionella julpepparkakan 'Nisse och Nasse', inte en tomte och en gris som kan skulle kunna tro, utan en gumma och en gubbe som står hand i hand. Den köptes ibland för att hängas högst upp i julgranen. Julmarknaden på Stortorget i Stockholm upphörde 1903, men uppstod igen i en något annorlunda form redan 1914. Mest känd idag är kanske Skansens julmarknad i Stockholm.

Höök, Lena Kättström

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 48

lena.kattstrom.hook@nordiskamuseet.se

Lucia i nytt ljus

2016-12-05 20:51
Foto: Alfred B. Nilsson, Nordiska museets arkiv.Lucia i nytt ljus, Nordiska museets förlag, 2016.Foto: Peter Segemark, Nordiska museet.

I november 2016 publicerade Nordiska museets förlag boken Lucia i nytt ljus, av etnolog Lena Kättström Höök. Liksom alla traditioner, är Lucia-firandet föränderligt och påverkat av mängder av influenser. I boken synliggörs luciafirandets mångfacetterade bakgrund i det svenska bondesamhället, såväl som 1900-talets industrisamhälle och vår egen tid. Liksom så många andra traditioner och högtider väcker lussefirandet debatt.

Säg lucia eller luciatåg och många ser framför sig en vitklädd gestalt med ljuskrona som högtidligt skrider fram, åtföljd av tärnor, stjärngossar och möjligen någon tomte. Den här utformningen av ett luciatåg uppstod under 1900-talets mitt, när luciafirandet blev allmänt i Sverige. Högtidens historia är dock betydligt äldre och mer mångfacetterad än så. Plockar man isär den i sina beståndsdelar så finner man bland annat ett italienskt helgon, medeltida karnevaler, en napolitansk båtsång, brudtärnor och pepparkakor.

Högtiden har också ett ursprung i Västsverige. I äldre tid var luciadagen en viktig dag i Sverige av andra skäl än att det var helgonet Sankta Lucias märkesdag. Under den tid som den julianska kalendern användes i Sverige, från medeltiden och fram till kalenderreformen år 1753, sammanföll luciadagen med vintersolståndet. Luciadagen, som i Sverige var en helgdag av lägre grad sedan 1100-talet, blev så småningom i Västsverige en högtidsdag av högre grad. I den katolska läran föregicks större högtider av en asketisk fasta som förbjöd inte bara viss mat, som kött och ägg, utan även festligheter. Det gällde att passa på att äta och dricka innan soluppgången då fasteperioden inleddes. Frossandet i anslutning till lucia fortlevde efter reformationen på 1500-talet, trots att protestantismen varken har fastor eller helgon. Fortfarande vid 1800-talets slut var luciadagen och i synnerhet lucianatten ett stort festtillfälle, särskilt i Västsverige, och den kallades för lilla julafton eller lusse långnatt.

Bakgrunden till dagens luciafirande finns i det folkliga, västsvenska lussefirandets karnevalsliknande utklädningsupptåg den 13 december. I lussegången, som den beskrivs vid 1800-talets slut, förekom lussebrudar, lussekärringar och lussegubbar och det var vanligt att flickorna klädde ut sig till pojkar och tvärtom.

Skolpojkar från Västsverige bidrog till luciatraditionens spridning när de påbörjade sina studier i universitetsstäderna i Lund och Uppsala. År 1869 firade Västgöta, Värmlands och Göteborgs nationer gemensam lucia i Lund. Iklädda vita nattskjortor vandrade de manliga studenterna runt, väckte professorerna och förde dem till en gemensam luciafrukost vid Akademiska föreningen. Senare, på 1910-talet, var det fortfarande endast de västsvenska studenterna som firade lucia i Uppsala.

Lucianatten förknippades också på många håll med övernaturliga makter. Lucianatten har ända in på 1900-talet av många ansetts vara en lämplig natt för så kallad årsgång, det vill säga att fastande och tigande uppsöka en korsväg, varvid det kommande årets händelser skulle visa sig.

Från att ha varit en lokal tradition av ett annat slag än vad vi väntar oss har luciafirandet idag blivit något av en nationell symbol. Luciasedens ursprung är komplext. Mot den bakgrunden är det inte särskilt förvånande att den också kan vara kontroversiell. Idag diskuteras emellanåt till och med ifall luciafirandet har någon framtid. Anledningen är att det finns mer eller mindre oförenliga åsikter om hur ett luciatåg bör se ut. I skolor förekommer det att rektorer förbjuder pepparkaksgubbar, tomtar och manliga lucior med hänvisning till en både bestämd och obestämd ursprunglighet. Även lucias utseende har varit ämne för debatt. Men varifrån kommer det blonda idealet och vad är ett ”ursprungligt” luciafirande? Finns det egentligen? Hur kommer det sig att denna dag, tillägnad ett katolskt helgon har fått en så framträdande plats i vårt sekulariserade land?

I boken Lucia i nytt ljus ger Nordiska museet en bredare bild av luciatraditionen, och bjuder därmed in till en fortsatt och fördjupad diskussion.

Hör redaktör Kristina Lund samtala med Lena Kättström Höök om boken Lucia i nytt ljus.

Beställ boken. 

 

Höök, Lena Kättström

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 48

lena.kattstrom.hook@nordiskamuseet.se

Julprat!

2016-12-04 22:06
Cecilia Wallquist och jag talar om julens ljus förr och nu. Foto: Rebecca Suur-Nuuja.

I dag, den andra söndagen i advent, var det min tur att vara "julpratare" på Nordiska museet. Min kollega Cecilia Wallquist håller i trådarna för flera av programmen före jul, och hon var också den som höll i samtalet med mig.

Förra söndagen, den första advent, var det museets arkivchef, Jonas Engman, som talade om "Julgranar, julklappar och julens utmaningar". Nu var det min tur, jag talade om "Julens ljus". Mitt prat hade kunnat också kunnat kallas "Tusen juleljus?" efter julsången "Nu tändas tusen juleljus" (som jag döpt ett blogginlägg till tidigare).

Det blev en trevlig stund, Cecilia är glad och urtrevlig och jag... jag kan en del om ljus och belysning. Efteråt fick vi en del frågor, bland annat om vinkeln på lysstickor och om snoppning av vekar på olika typer av ljus, och det kändes fint att kunna svara och hänvisa att detta finns att se antingen i utställningen Nordens ljus eller i Traditionsutställningen. Vilka bra utställningar vi har!

En fråga vi gick bet på var om Gustav Vasa verkligen åkte skidor eller om det var snöskor han använde under flykten från danska knektar i Dalarna. Det måste vi ta reda på (om nu någon törs säga säkert)!

Den fjärde advent är det Cecilia själv som håller i julpratet. Då står uppesittarkvällar på programmet.

Det blev en trevlig söndag på museet med julmarknad i stora hallen intill den stora julgranen och med julsånger i högtalarna. Den 11 december är det både Luciatåg med Södra Latins kammarkör och Luciakonsert med Luciaallsång, och huset sjuder av förberedelserna. Det är härlig stämning i detta stora hus före jul!

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to