Julbloggen

En blogg med jultips, pyssel, traditioner och stämning.

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Månadens föremål

Månadens föremål

Varje månad visas föremål från Nordiska museets stora samlingar.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Julgranen

2016-12-04 20:09
Foto: Peter Segemark, Nordiska museet.

Årets julgran på Nordiska museet är något alldeles speciellt. Det har tagit tre dagar, tre personer och en mobilkran med förare att klä den. Nu ståtar den i all sin 7 meter höga prakt med utsökta dekorationer skapade av Nordiska museets dekoratör Lena Nilsson. Cirka 500 handgjorda dekorationer krävs och Lena började arbetet i försomras, allra först med toppstjärnan.

Dekorationerna i årets julgran är inspirerade av den aktuella utställningen Nordiskt Ljus som inspirerat till tankar om snöns betydelse för att lysa upp vår mörka nordiska årstid. Bland grenarna syns istappar, snöflingor och stjärnor gnistra. 

Se fler bilder av julgranen på Pinterest.

The Nordic Museum’s Christmas tree 2016

The decorations on this year’s Christmas tree were created by the museum’s decorator, Lena Nilsson. The current Nordic Light exhibition has inspired thoughts about the importance of snow in lighting up the dark season in these northern climes. Snowflakes, stars and ice crystals can be seen sparkling among the tree’s branches.

Wallgren, Lotta

Marknadskommunikatör

Kommunikationsenheten

08-519 545 17

lotta.wallgren@nordiskamuseet.se

Gör en luciakrona och en stjärngossestrut

2016-12-03 15:57

Tips på julpyssel: Gör en egen luciakrona eller stjärngossestrut. Du behöver ett stort ark papper, sax, penna, färgkritor och tejp. Till stjärngossestruten kan du rita stjärnor, eller klistra fast guldfärgat papper.

Mät omkretsen på huvudet. Rita en mall till en luciakrona eller strut. Färglägg kronan och klipp ut. Rita stjärnorna på struten innan du klipper ut den. Om du vill klistra fast stjärnor av guldpapper, tejpa ihop struten först så att du bättre ser var stärnorna ska placeras. Sätt gärna röda band på vardera sida om strutens nedre kant, som kan knytas under hakan.

Till en stjärna att hålla i handen behövs en smal pinne och guldpapper av tjockare slag. 

För för fler bilder på tillverkning av krona och strut se vår film på Youtube.

Julpyssla på Nordiska museet

Varje adventssöndag 2016 bjuder Nordiska museet in till julstämning i stora hallen. Beskåda årets julgran, pyssla med barnen och lyssna på våra julpratare – eller ta det lugnt med lussebullar och annan julmat i vår restaurang. Välkommen!

Andra advent handlar julpysslet om Luciakronor, stjärngossestrutar och stjärnor. Söndagens julpratare är intendent Maria Maxén som berättar om julens ljus. Tredje advent blir det luciafirande med allsång, och julpyssel med ljusdekorering. Fjärde advent hjälper vi dig med julklapparna! Gör askar och inslagningspapper, eller varför inte etiketter med ett och annat julrim? Intendent Cecilia Wallquist är dagens julpratare om berättar om uppesittarkvällen – från måsten till nöjen.

 

Hartig, Kajsa

Digital interaktion

08-519 547 50

kajsa.hartig@nordiskamuseet.se

Tusen juleljus?

2016-12-02 15:40
Alla familjemedlemmar, även katten, är samlade kring granen när julgransljusen tänts. Foto: Nordiska museet."Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus, Sankta Lucia". Lucia med ljus i hår besöker Delsbogården på Skansen. Julbordet är dukat med bland annat grenljus. 1900-talets början. Foto: Nordiska museet.En flicka tänder det första adventsljuset. Foto: KW Gullers, 1955.

Så här års, när det är mörkt större delen av dygnet här uppe i Norden, tänder många av oss gärna ljus inomhus för att mysa.

Kanske har tusentals år i halvmörker med bara elden och några få talgljus som belysning präglat oss? Under julen, ljushögtiden framför andra, finns många tillfällen att tända ljus.

Fram till för ungefär 150 år sedan var ljus dyrbart och de flesta hushåll hade bara tillgång till ett tiotal ljus per år. Ljus slösade man därför inte med till vardags utan de sparades till högtidliga tillfällen.

Ljusen tillverkades av fett från kor och får, som tagits tillvara vid höstslakten, och stöptes som en del av julförberedelserna under advent. Talgljusen droppade, osade och rann när de var tända och vekarna brann inte upp av sig själva utan måste med några minuters mellanrum snoppas, klippas av, med fingrarna eller med en ljussax.

Vad innebar det för våra jultraditioner att ljus var dyrbara (och krävde ständig skötsel?)

Många av julens ljustraditioner förutsätter, för att kunna spridas till en bred allmänhet, att ljus är tillgängliga för en stor del av befolkningen.

Detta kriterium var inte uppfyllt förrän kring sekelskiftet 1900. Många jultraditioner är därför yngre än vi i regel tror.

Adventsljusstaken med fyra levande ljus som vi i dag tänder söndagarna före jul var en omöjlig lyx för människor med så begränsad tillgång till ljus att de inte ens kunde använda ljus som belysning i vardagslag. Att  tända ett ljus varje adventssöndag förekom sporadiskt i Sverige redan kring sekelskiftet 1900, men seden blev allmän så sent som på 1920- och 1930-talet, när stearinljusen, som kom ut på marknaden 1839, sjunkit så i pris så att ”vanligt folk” hade råd att köpa dem.

Även Luciatraditionens spridning till de breda lagren var omöjlig så länge ljus var dyrt. Lucia kunde under tidigt 1800-tal bara firas i studentkretsar, i herrgårdarna och hos de högre stånden så länge dyra vax- och stearinljus var utom räckhåll för de allra flesta. Själva Luciasången är också relativt ny i Sverige, den importerades från Italien 1852, men blev inte känd bland allmänheten förrän Luciafirandet blivit allmänt en bit in på 1900-talet.

Under 1800-talet var flera tända ljus samtidigt en ovanlig syn för de allra flesta

Många tända ljus gav därför en stark känsla av högtidlighet till människor som levde stora delar av sina liv i halvmörkret. 

Hemma hos landsbygdens folk, som utgjorde drygt 90% av befolkningen ännu 1850, tändes under julaftonen ett stort ljus som skulle brinna hela julnatten. På det dukade bordet fanns ofta också ett par grenljus med en gren för varje familjemedlem. Tydor togs av hur ljuset brann. Den person som veken böjde sig mot kunde vänta sig olycka under det kommande året, kanske till och med död. Eftersom ljusen var dyrbara ansågs ljusstumparna magiska, och de gavs till djuren i ladugården för att skydda dem mot sjukdomar.

Julgran fanns inte hos bönderna vid denna tid. Julgranen fick en bredare spridning i svenska hem först under senare delen av 1800-talet. Hos välbeställda familjer fanns gran redan tidigt under århundradet, den allra första granen lär ha funnits i ett högreståndshem i Södermanland redan 1741. Några regelrätta julgransljus fanns däremot inte så tidigt, därför användes bitar av avklippt vaxstapel som lindades kring grenarna och tändes. De första julgransljusen nämns i Sverige första gången 1871. När levande ljus användes i granarna var det högtidligt när ljusen brann. De elektriska julgransbelysningarna som kom på 1920-talet minskade brandfaran men tog samtidigt bort en del av granens magi.

För människor som sällan såg mer än några enstaka ljus brinna samtidigt var julen mycket speciell, och mest speciell var julottan på juldagens morgon. Att stiga in i en kyrka upplyst av en mångfald av ljus efter ett vardagsliv i dunkel upplevdes mycket starkt. I Nordiska museets arkiv finns flera uppteckningar som beskriver hur kyrkan med ljus i alla ljuskronor, på altaret, läktaren, i predikstolen, i alla fönster och i bänkraderna tedde sig ”som något rent av överjordiskt” (Boda socken, Dalarna).

Juldagens text att ett folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus (Jesaja 9:2), upplevdes nog både bildligt och reellt av många människor denna morgon.

Mer om vinterns och julens ljus, om elljusstakar och adventsstjärnor, kommer jag att berätta i museets café, söndagen den 2:a advent. Välkomna!

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Julens ljus

2016-12-02 15:08
Granen med sina tända ljus beundras av hela familjen. Tidningen Barnavännens julnummer ”Kring Granen och Brasan”, 1905. Foto: Nordiska museet."Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus, Sankta Lucia”. Lucia med ljus i hår besöker Delsbogården på Skansen.Julbord dukat med bland annat grenljus. 1900-talets början. Foto: Nordiska museet.Adventsljusstake med levande ljus. Foto från varuhuset NK i Nordiska museet.

Så här års, när det är mörkt större delen av dygnet här uppe i Norden, tänder många av oss gärna ljus inomhus för att mysa. Kanske har tusentals år i halvmörker med bara elden och några få talgljus som belysning präglat oss? Under julen, ljushögtiden framför andra, finns många tillfällen att tända ljus.

Fram till för ungefär 150 år sedan var ljus dyrbart och de flesta hushåll hade bara tillgång till ett tiotal ljus per år. Ljus slösade man därför inte med till vardags utan de sparades till högtidliga tillfällen. Ljusen tillverkades av fett från kor och får, som tagits tillvara vid höstslakten, och stöptes som en del av julförberedelserna under advent. Talgljusen droppade, osade och rann när de var tända och vekarna brann inte upp av sig själva utan måste med några minuters mellanrum snoppas, klippas av, med fingrarna eller med en ljussax.

Vad innebar det för våra jultraditioner att ljus var dyrbara (och krävde ständig skötsel)? Många av julens ljustraditioner förutsätter, för att kunna spridas till en bred allmänhet, att ljus är tillgängliga för en stor del av befolkningen. Detta kriterium var inte uppfyllt förrän kring sekelskiftet 1900. Många jultraditioner är därför yngre än vi i regel tror. 

Adventsljusstaken med fyra levande ljus som vi i dag tänder söndagarna före jul var en omöjlig lyx för människor med så begränsad tillgång till ljus att de inte ens kunde använda ljus som belysning i vardagslag. Att tända ett ljus varje adventssöndag förekom sporadiskt i Sverige kring sekelskiftet 1900, men seden blev allmän så sent som på 1920- och 1930-talet i Sverige, när stearinljusen, som kom ut på marknaden 1839, sjunkit så i pris så att ”vanligt folk” hade råd att köpa dem.

Även Luciatraditionens spridning var omöjlig så länge ljus var dyrt. Lucia kunde under tidigt 1800-tal bara firas i studentkretsar, i herrgårdarna och hos de högre stånden så länge dyra vax- och stearinljus var utom räckhåll för de allra flesta. Själva Luciasången är också relativt ny i Sverige, den importerades från Italien 1852, men blev inte känd bland allmänheten förrän Luciafirandet blivit allmänt en bit in på 1900-talet.

Under 1800-talet var flera tända ljus samtidigt en ovanlig syn för de allra flesta och gav därför en stark känsla av högtidlighet till människor som levde stora delar av sina liv i halvmörkret.

Hemma hos landsbygdens folk, som utgjorde drygt 90% av befolkningen ännu 1850, tändes under julaftonen ett stort ljus som skulle brinna hela julnatten. På det dukade bordet fanns ofta också ett par grenljus med en gren för varje familjemedlem. Tydor togs av hur ljuset brann. Den person som veken böjde sig mot kunde vänta sig olycka under det kommande året, kanske till och med död. Eftersom ljusen var dyrbara ansågs ljusstumparna magiska, och de gavs till djuren i ladugården för att skydda dem mot sjukdomar.

Julgran fanns inte hos bönderna vid denna tid. Julgranen fick en bredare spridning i svenska hem först under senare delen av 1800-talet. Hos välbeställda familjer fanns gran redan tidigt under århundradet, den allra första dekorerade julgranen i Sverige lär ha funnits i ett högreståndshem i Södermanland redan 1741. Några regelrätta julgransljus fanns däremot inte så tidigt, därför användes bitar av avklippt vaxstapel som lindades kring grenarna och tändes. De första julgransljusen nämns i Sverige första gången 1871. När levande ljus användes i granarna var det högtidligt när ljusen brann. De elektriska julgransbelysningarna som kom på 1920-talet minskade brandfaran men tog samtidigt bort en del av granens magi.

För människor som sällan såg mer än några enstaka ljus brinna samtidigt var julen mycket speciell, och mest speciell var julottan på juldagens morgon. Att stiga in i en kyrka upplyst av en mångfald av ljus efter ett vardagsliv i dunkel upplevdes mycket starkt. I Nordiska museets arkiv finns flera uppteckningar som beskriver hur kyrkan med ljus i alla ljuskronor, på altaren, läktaren, i predikstolen, i alla fönster och i bänkraderna tedde sig ”som något rent av överjordiskt” (Dalarna).

Juldagens text att ett folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus (Jesaja 9:2), upplevdes nog både bildligt och reellt av många människor denna morgon.

 

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Lady shaver från 1970- talet – december 2016

2016-12-02 14:49
Denna Lady shaver gavs till en kvinna av hennes svärmor på 1970-talet så att hon skulle kunna avlägsna hår under armarna och på benen. Givaren tyckte att det var fult och "lurvigt" med hår på dessa ställen. NM.0325656.

”Din skönhet är skönheten hos en kvinna, men ditt hår är maskulint. Hår på en man är utsmyckning, men vanställande för en kvinna.”

Enligt de historiska efterdyningarna ska kung Salomo ha yttrat dessa ord till drottning Saba vid deras första möte, omkring 900 f.Kr. Detta efter att han uppmärksammat hennes håriga ben. 

”Dö din äckliga jävel” ”Så jävla äckligt, är hon verkligen en kvinna?” Hundratals liknande kommentarer skrevs på Facebook av både män och kvinnor 2013  efter att en kvinnas håriga armhåla under 3 sekunder skymtats i TV-rutan under sändningen av Melodifestivalen.

Var och på vem kroppshår anses få finnas eller ej har genom historien varierat och påverkats av sociala, kulturella, estetiska och religiösa normer. Två spår kan tidigt utkristalliseras; män förväntas ha hår på kroppen, men kan ges möjligheten att välja att ta bort eller behålla håret. Kvinnans kropp däremot definieras som hårfri och i den normen ligger ingen större valfrihet. I dag rakar sig kvinnor mer än män.

Genom årtusenden har strävan efter den hårlösa kroppen gjort att människor genomgått både smärtsamma och i vissa fall livsfarliga behandlingar. Kurer som inkluderat både arsenik och bly likväl som tjära, eld och starka röntgenstrålar.

I dag är den vanligaste metoden rakning. Den första rakhyveln som tillverkades för kvinnor kom 1914/1915. Rakhyveln, som var liten, var tänkt att användas mot ansiktsbehåring. Med teknikens utveckling marknadsfördes 1930 en elektrisk rakapparat designad för kvinnor som egentligen mer slipade än rakade bort håret och även den var avsedd för ansiktsbehåring. På 1940-talet etableras den produkt som vi i dag relaterar till en lady shaver, en större rakapparat som får plats i handflatan med ett starkare, bredare rakhuvud för att kunna användas på kroppen.

Någon gång i början av 1970-talet fick en då 20-årig kvinna denna lady shaver i födelsedagspresent av sin svärmor. Sedan 1990-talet finns den i museets samlingar som en viktig symbol just för synen på hår, kön och normer. En norm som för många innebär att kontinuerligt förändra sin kropps utseende. En norm som för vissa anammas utan större reflektion eller bekymmer men för andra kan leda till stort lidande, dåligt självförtroende och en känsla av utanförskap.

Genom iakttagande av sin omgivning får pojkar och flickor tidigt kunskap om var och på vem hår får finnas. Det hårlösa idealet finns i barns omgivning under deras uppväxt.

Informationen sprids via filmer, reklam, produktutbud och genom att betrakta de omgivande vuxna, deras kroppar och agerande.

I leksakernas värld är alla hårlösa. Varken Ken eller Barbiedockan har något kroppshår men Barbie har sedan 1960-talet en egen ladyshaver.

”Min dotter fyller 10 år i höst och har sedan tidig ålder haft mycket håriga ben och även överläpp. Barnen i skolan frågar ofta varför hon har mustasch och varför benen är håriga... Då och då även glåpord som gör henne mycket ledsen... Hon frågar ofta vad hon ska göra för att få bort dem. (På sommaren har hon aldrig kjol eller korta byxor för då syns håren....)”

(Citat från tidskriften Familjeliv.)

Wallquist, Cecilia

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 17

cecilia.wallquist@nordiskamuseet.se

Sidor

Subscribe to