Samiska smaker till jul

2014-12-16 11:12

Som för alla barn var julen viktig för mig. Vi växte upp i skogskanten i den lilla byn Porjus strax norr om Polcirkeln där fullmånen, norrskenet och stjärnorna ofta vilade över grantopparna under den oändligt långa vintern.

Snön låg djup och på gården fanns både hundar och ibland någon renkalv. Det var i mycket en vinteridyll. Men julen var inte bara en tid av väntan på tomten. Den var och är ännu också en av de mest intensiva tiderna på renskötselåret. Av pappa och de andra männen syntes inte mycket till och släkten hade inga genuina jultraditioner med sig från förr.

Bara för någon generation sedan hade min släkt släppt nomadlivet som följdes av laestadianismen vars stränga kyrkliga lära inte uppmuntrade julfirande av svulstiga mått. Men nu var det sjuttiotal och vi barn gick i vanlig svensk skola. Vi visste vad en jul kunde lova och vi räknade ner med adventskalendern. Och när männen på julafton äntligen kom hem efter att ha tillbringat ytterligare en kall isande dag på någon skoter av modell Ockelbo 300 samlades vi i vårt stora hus, dit mor- och farföräldrar hade kommit. Kakelugnarna tändes och julbordet fylldes av skinka, sill, röbetssallad och annat som hör julen till. Men där fanns också en stor gryta renkok, blodpalt och mammas hembakta gáhkku (samisk glödkaka). Värmen av eld, människor och dofterna av mat och julgran låg tung i huset. Så klart var julklapparna viktiga, så är det än idag när jag själv nu är mamma till förväntansfulla barn. Men just här ska jag uppehålla mig kring maten.

2014 har verkligen varit den samiska matens år. Var än den dyker upp skördar den priser; i tv-program, tidningar, vid utmärkelser av kultur- och matlandethuvudstäder. Samisk mat med sina omanipulerade råvaror och mångtusenåriga traditioner ligger helt rätt i tiden.

Från att vi har letat spännande mat från fjärran länder riktas nu blickarna mot det nordiska köket, resurshushållning och egna traditioner. Nätad renstek har blivit en ersättare för julskinka i många svenska hem. Vi vill veta vad vi äter och vi äter även värderingarna som måltiden bär med sig. Vi vill bjuda på det bästa och äta med gott samvete, inte minst i juletid.

Men var finner man den samiska maten och hur vet man vad man får? Renlycka och Slow Food Sápmi arbetar utifrån samiska värdegrunder. Håll utkik efter deras kvalitetsmärkningar så är du säker på att du får bra mat från samiska producenter i Sverige – framställda på traditionellt vis och alltid med nästa generation i åtanke.

Med åren har jag blivit allt mer medveten om den fina mat jag fått äta genom livet. Skinkan finns kvar på vårt julbord men renkoket av rygg och sida tillsammans med blodpalten känns allt viktigare. För mig är det en påminnelse om mitt ursprung och allas vår framtid Renens hälsosamma kött – utan insprängt fett och med mycket Omega 3 – kommer av betet och att den själv får välja vad den äter. Så vill jag att det ska fortsätta vara. Och jag vill återgå till att visa respekt för djuret genom att ta vara på allt; råvaror och smaker som vi tappar i den rationella industrins fotspår. Därför ska jag i år göra korvar; härliga blodkorvar med njure, små köttbitar och smakrikt feta. Och jag ska duka upp med naturen, vintergröna grenar från vår skogskant ska pryda farstukvist och julbord och påminna oss om den värld vi alla är en del av. Jag, min familj och du som läser.

Victoria Harnesk

Victoria Harnesk är författare till matboken, ”Smak på Sápmi – tradition, innovation och framtid” som vann Årets Svenska Måltidslitteratur 2014 i kategorin "Regional måltidslitteratur”. Hon är också projektledare för Jokkmokk Matlandethuvudstad 2014. Webbplats: www.vhjojk.se. Vill du veta mer om samiska mattraditioner? Besök webbplatsen www.slowfoodsapmi.com.

Foto, överst: Privat. Mitten: Anna Sofia Norman. Nederst: Slow Food Sápmi/Bianca Brandon-Cox.

17 december

I morgon bloggar Fuldesign om hur du gör din egen Superstjärna.