Torparen Carl Olson och hans familj - april 2014

2014-04-01 16:16

På den här bilden har fotografen Gustav Hörlins kamera fångat torparen Carl Olson, hans hustru och barnen Hilding och Ester en tidig vårdag utanför deras bostad i Västergötland.

Carl bär en järnskodd spade över axeln, kanske skall han ut och rensa åkerdiken efter vintern. Hans hustru, en av historiens anonyma kvinnor, har en korg till hjälp i sitt arbete. Barnen blickar skeptiskt mot fotografen. En släkting till familjen berättar i ett brev till Nordiska museet 1976 att sonen Hilding, som sitter på staketet, flyttade norrut som vuxen. Hans pappa Carl, med spaden, var aldrig utanför Västergötland.

Familjen Olsons bostad och jord hörde till gården Melltorp i Hova socken, Västergötland. Bilden kan dateras till någon gång mellan 1903 och 1906 och är hämtad ur den ämnesordnade bildsamlingen i Nordiska museets arkiv. Hörlin (1862–1939) var verksam runt om i Sverige men även i USA, där han vistades mellan 1893 och 1903. En större samling av hans efterlämnade negativ och kopior finns i Västergötlands museum.

Torparsystemet har rötter långt tillbaka och har sett olika ut på skilda platser och under olika perioder. Torpare kunde vara självägande jordbrukare, men oftast arrenderade de mark som låg under ett större gods eller gård. Arrendet kunde betalas antingen i form av dagsverken, i natura eller i pengar. Tillvaron var slitsam och materiellt torftig, att ha tillräckligt med mat på bordet var sällan en självklarhet. För de som gjorde dagsverken var det svårt att få tiden att räcka till:

”Torparna hade om möjligt ännu tyngre arbete än statarna. Efter slutat dagsverke vid herrgården hade de den egna torvan att tänka på med sådd, skörd och tusen andra sysslor. Det blev att ta nätterna till hjälp. Ändå var torparna avundade av statarna för den självständighet de ändå kunde utveckla. Men motsatsen förekom också – då torparen avundades stataren hans frihet efter arbetsdagens slut.”

(Jan Fridegård ur förordet till E. Thorsén: Uppländskt torparliv, Nordiska museet 1949.)

Källor