Tusen juleljus?

2016-12-02 15:40
Alla familjemedlemmar, även katten, är samlade kring granen när julgransljusen tänts. Foto: Nordiska museet."Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus, Sankta Lucia". Lucia med ljus i hår besöker Delsbogården på Skansen. Julbordet är dukat med bland annat grenljus. 1900-talets början. Foto: Nordiska museet.En flicka tänder det första adventsljuset. Foto: KW Gullers, 1955.

Så här års, när det är mörkt större delen av dygnet här uppe i Norden, tänder många av oss gärna ljus inomhus för att mysa.

Kanske har tusentals år i halvmörker med bara elden och några få talgljus som belysning präglat oss? Under julen, ljushögtiden framför andra, finns många tillfällen att tända ljus.

Fram till för ungefär 150 år sedan var ljus dyrbart och de flesta hushåll hade bara tillgång till ett tiotal ljus per år. Ljus slösade man därför inte med till vardags utan de sparades till högtidliga tillfällen.

Ljusen tillverkades av fett från kor och får, som tagits tillvara vid höstslakten, och stöptes som en del av julförberedelserna under advent. Talgljusen droppade, osade och rann när de var tända och vekarna brann inte upp av sig själva utan måste med några minuters mellanrum snoppas, klippas av, med fingrarna eller med en ljussax.

Vad innebar det för våra jultraditioner att ljus var dyrbara (och krävde ständig skötsel?)

Många av julens ljustraditioner förutsätter, för att kunna spridas till en bred allmänhet, att ljus är tillgängliga för en stor del av befolkningen.

Detta kriterium var inte uppfyllt förrän kring sekelskiftet 1900. Många jultraditioner är därför yngre än vi i regel tror.

Adventsljusstaken med fyra levande ljus som vi i dag tänder söndagarna före jul var en omöjlig lyx för människor med så begränsad tillgång till ljus att de inte ens kunde använda ljus som belysning i vardagslag. Att  tända ett ljus varje adventssöndag förekom sporadiskt i Sverige redan kring sekelskiftet 1900, men seden blev allmän så sent som på 1920- och 1930-talet, när stearinljusen, som kom ut på marknaden 1839, sjunkit så i pris så att ”vanligt folk” hade råd att köpa dem.

Även Luciatraditionens spridning till de breda lagren var omöjlig så länge ljus var dyrt. Lucia kunde under tidigt 1800-tal bara firas i studentkretsar, i herrgårdarna och hos de högre stånden så länge dyra vax- och stearinljus var utom räckhåll för de allra flesta. Själva Luciasången är också relativt ny i Sverige, den importerades från Italien 1852, men blev inte känd bland allmänheten förrän Luciafirandet blivit allmänt en bit in på 1900-talet.

Under 1800-talet var flera tända ljus samtidigt en ovanlig syn för de allra flesta

Många tända ljus gav därför en stark känsla av högtidlighet till människor som levde stora delar av sina liv i halvmörkret. 

Hemma hos landsbygdens folk, som utgjorde drygt 90% av befolkningen ännu 1850, tändes under julaftonen ett stort ljus som skulle brinna hela julnatten. På det dukade bordet fanns ofta också ett par grenljus med en gren för varje familjemedlem. Tydor togs av hur ljuset brann. Den person som veken böjde sig mot kunde vänta sig olycka under det kommande året, kanske till och med död. Eftersom ljusen var dyrbara ansågs ljusstumparna magiska, och de gavs till djuren i ladugården för att skydda dem mot sjukdomar.

Julgran fanns inte hos bönderna vid denna tid. Julgranen fick en bredare spridning i svenska hem först under senare delen av 1800-talet. Hos välbeställda familjer fanns gran redan tidigt under århundradet, den allra första granen lär ha funnits i ett högreståndshem i Södermanland redan 1741. Några regelrätta julgransljus fanns däremot inte så tidigt, därför användes bitar av avklippt vaxstapel som lindades kring grenarna och tändes. De första julgransljusen nämns i Sverige första gången 1871. När levande ljus användes i granarna var det högtidligt när ljusen brann. De elektriska julgransbelysningarna som kom på 1920-talet minskade brandfaran men tog samtidigt bort en del av granens magi.

För människor som sällan såg mer än några enstaka ljus brinna samtidigt var julen mycket speciell, och mest speciell var julottan på juldagens morgon. Att stiga in i en kyrka upplyst av en mångfald av ljus efter ett vardagsliv i dunkel upplevdes mycket starkt. I Nordiska museets arkiv finns flera uppteckningar som beskriver hur kyrkan med ljus i alla ljuskronor, på altaret, läktaren, i predikstolen, i alla fönster och i bänkraderna tedde sig ”som något rent av överjordiskt” (Boda socken, Dalarna).

Juldagens text att ett folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus (Jesaja 9:2), upplevdes nog både bildligt och reellt av många människor denna morgon.

Mer om vinterns och julens ljus, om elljusstakar och adventsstjärnor, kommer jag att berätta i museets café, söndagen den 2:a advent. Välkomna!