Vänner!

2016-11-24 15:39
Den bästa vänföringen, Nordiska museets- och Skansens!Gunnar  Broberg berättar om Nattens historia för en fullsatt samlingssal.Amanda berättar om projektet och alla dess delar för museivärdar och pedagoger. I bakgrunden kläs Nordiska museets stora julgran.

Det händer mycket kring utställningen varje dag och det är spännande och roligt. I går kom Nordiska museets och Skansens Vänförening hit och det är alltid väldigt trevligt.

Vännerna tycker om Nordiska museet och känslan är i högsta grad ömsesidig. Det är trivsamt från start, det känns nästan familjärt.

Dessa besökare är intresserade av kulturhistoria och det är lätt att fånga deras intresse. Flera träffas säkert med jämna mellanrum på aktiviteter arrangerade av Viveca på Vänföreningens kansli och det blir något speciellt med en sådan grupp, de vågar kommentera och tala mer, vågar skratta tillsammans. Jag bad att få fotografera dem efteråt och bilden ser ni här intill.

På eftermiddagen var jag kallad till en intervju inför utvärderingen av utställningsprocessen i Nordiskt ljus. En konsult träffar några nyckelpersoner en och en och frågar vad som varit bra och vad som varit dåligt och vad man tror att det beror på. Lite sånt. Alla hade sagt att tiden var knapp, jag också. Det har ändå varit ett väldigt roligt projekt ur min synvinkel där alla haft mycket att göra men ändå varit på gott humör hela tiden. Jag tror att många har trivts väldigt bra i projektet. "Och vad tror du att det beror på?". 

På kvällen var det ännu ett föredrag i en serie med anknytning till utställningen. Denna vecka var det Gunnar Broberg, professor i idé- och lärdomshistoria från Lund och författare till boken "Nattens historia" som talade.

Just nu är jag särskilt intresserad av källor som berättar hur mycket människor sov under sommar respektive vinter "förr". Jag blev glad av att höra att Linné själv beskrivit att han sov ungefär dubbelt så mycket under vintern som under sommaren. Vintern var en tid för vila. Den lugna perioden inom lantbruket, mörkret och sparsamhet med ved och ljus drev människor till sängs.

I boken skriver Broberg också om rullgardiner, och det intresserar föremålsmänniskan i mig. Jag önskar att vi haft plats för ett avsnitt om avskärmning av ljus i utställningen, vi pratade om det ett tag. Det nordiska ljuset, inte minst den lågt stående solen, har under århundraden krävt både rullgardiner, markiser, parasoller, solglasögon, hattar... Hittills har ingen saknat ett sådant avsnitt mer än jag själv. Det kanske blir en annan utställning, kanske en som handlar om väder?

Sent hem och tidigt tillbaka till museet, nu för en genomgång av föremålen i utställningen med producent, utställningschef och chefen för konservatorer och magasinspersonal. Fungerar skydden för föremålen, är några föremål utsatta?

Vi noterade saker som hänt, att besökare försökt tända lampor som skall vara släckta genom att dra (sönder) dragsnoddarna och trycka på strömbrytarna så att dessa i vissa fall lossnat. Vi har nu satt upp små runda träklossar med en överstruken snäll hand för att påminna om att de utställda lamporna är museiföremål. I det stora hela fungerar det bra. 

Nu på eftermiddagen hade producent-Amanda och Emma och jag som är sakkunniga, genomgång av utställningarna med museivärdar och pedagoger under nästan två timmar. Det var tredje gången vi hade denna genomgång för de grupper som längre fram skall visa utställningarna för publiken. Snart är de redo att ta över från oss i produktionsgruppen. Det känns både bra och litet sorgligt. Vi andra måste återgå till de arbetsuppgifter som väntat på oss medan vi arbetat med utställningen. Årets sista dag publiceras därför det sista inlägget på belysningsbloggen, men ännu är det långt dit!