Varulven - fruktansvärd best eller ett rätt hyggligt monster?

2014-11-05 15:37

Varulvar är vanliga inslag i dagens populärkultur. Och inte undra på det, de är spännande varelser som fortsätter att locka fantasin och utvecklas i det kollektiva berättandet. Men de varulvar som möter oss i dagens böcker, filmer och tv-serier har ganska lite med den svenska folktrons varulvar att göra.

Inom populärkulturen har varulvar och vampyrer kommit att kopplas samman med varandra. De skildras ofta som tillhörande rivaliserande sidor i kampen om makten i de övernaturligas undre värld. Vampyrerna är ofta finare och mer sofistikerade medan varulvarna är lite oborstade men i grunden ofta hyggligare än vampyrerna (och av någon anledning har varulvarna, i sin mänskliga form, ofta rutiga flannelskjortor och mc-jackor medan vampyrerna föredrar skinnrock eller kostym).

I den svenska berättartraditionen var varulven en man som drabbats av en förbannelse som gjorde att han ibland förvandlades till varg eller, söderut, en stor hund (hunden var ibland trebent men fällde då svansen för att det skulle se ut som om den hade fyra ben - det var på detta man kunde ana att det var en varulv det var frågan om). I södra Sverige var varulven en farlig best, som till exempel sades förfölja havande kvinnor för att riva upp magen på henne och äta upp det ofödda fostret. I norr var varulven ofta mindre hotfull. En del forskare har menar att denna tradition ligger närmare den äldre norröna traditionen om hamnbytare.

Många sägner kretsar kring hur man skall lösa varulven från förbannelsen. Nyckeln till detta låg i att förstå att varulven var en varulv då han hade sin mänskliga form eller att att det var en människa då man mötte den i djurskepnad. När varulven konfronterades med sanningen om sig själv blev han fri från förbannelsen och slapp springa varg.

Bilder: fotot på vargen är tagen från Wikimedia och fotograf är Daniel Mott.