Vem är jultomten – egentligen?

2016-12-22 15:39
Nicholaus och Krampus. Källa: Wikimedia Commons.Julbocken. Nordiska museets arkiv.Omslag till tidningen Jultomten, 1895. Källa: Wikimedia Commons."Merry Old Santa Claus" av Thomas Nast i Harper's Weekly 1881. Källa: Wikimedia Commons.Jultomte på NK, 1941. Foto: Erik Holmén, Nordiska museets arkiv.Tidningen Jultomten med illustration av Gerda Tirén, 1898. Källa. Wikimedia Commons.

Precis som många väsen och gestalter i våra traditioner, är Jultomten en blandning av gammalt och nytt och han har drag av olika traditioner och sammanhang. Den nordiska och svenska tomten har en del särdrag, och han bär prägel av våra folkliga högtider i det förindustriella samhället.

Historiskt sett bär Jultomten drag av både stor godhet och nästan bottenlös ondska. När Jultomten förväntas fråga om det finns några snälla barn, så är det ett kulturellt minne av den fruktansvärda skräckgestalten Krampus, som i en europeisk tradition var en gestalt av Djävulen själv och som dök upp tillsammans med den gode St Nicolaus under julen, främst i Mellaneuropa och så sent som under 1900-talet. Krampus hade med sig en korg som han stoppade elaka barn i, för att senare äta upp dem.

Just traditionen om Krampus har inte funnits i nordisk tradition, men väl den om julbocken.  Vi vet att under 17- och 1800-talen så gick utklädda processioner genom byar i Sverige och i tåget fanns en figur utklädd till en getabock, som är en vanlig bild av Djävulen. Han bräkte och skrek, samtidigt som någon bultade på dörren tills dess att dörren till husen öppnades. Då passade någon på att slänga i en träbit eller en trädocka in genom dörren. Troligtvis är detta upprinnelsen till ordet ”julklapp”. Men inte förrän under senare delen av 1800-talet blev julklappen det vi idag förknippar med julgåvor. Under 1800-talet försvann Julbocken i den svenska traditionen, han gav sig iväg när den tjocke St Nicolaus började dyka upp.

I den katolskt kristna traditionen är St Nicolaus ett helgon som förkroppsligar godhet och givmildhet. Eftersom den katolska kyrkans traditioner försvann med reformationen i Sverige, blev helgontraditionerna ett minne blott. Men däremot kunde man så tidigt som under medeltiden på torg i mindre städer i Tyskland, få se mysteriespel den 6 december, då St Nicolaus skred in på torget med en getabock i ett rep.

Getabocken var ingen mindre är Krampus, avbilden av Djävulen. Man kan tolka scenen som att den gode Nicolaus tämjt ondskan och spelen i mycket innebar ett symboliskt spel mellan ondska och godhet. Men på torgen i Tyskland var veterligen inte St Nicolaus särskilt överviktig. Han bar inga drag som särskilt påminner om vår jultomte.

För att hitta detta samband måste vi gå till USA och till 1800-talets början. Då dyker St Nicolaus upp i en gestalt som ganska mycket liknar den moderne jultomten. Han kallas Father Christmas eller Santa Claus och går tillbaka på en anglosaxisk och västeuropeisk tradition från medeltiden, till exempel holländska decemberspel där en obehaglig figur kallad Sinterclaas, dyker upp. Sinterclaas är förstås besläktad med Krampus, men har i holländsk tradition fått lite annorlunda drag.

Den amerikanska jultomten kan man koppla till främst städer, som under 1800-talet växte med industrialiseringen. Han blev alltmer populär under 1800-talet, men det var först efter mitten av seklet som han blev ordentligt populär som julfigur. Skälet till detta var den amerikanska politiska satirtidningen Harper's Weekly och den talangfulle tecknaren Thomas Nast, som 1863 och under följande år tecknade en jultomte som var ganska fetlagd och bar på julklappar till  barnen. Sedan växte Santa Claus popularitet i takt med att industrialiseringen fortskred.

Under 1920-talet plockade Coca cola upp jultomten - för övrigt genom den svensk-amerikanske tecknaren Haddon Sundblom - vilket säkert bidrog till jultomtens popularitet också i Europa och Sverige. Man kan alltså säga att jultomten har en brokig bakgrund, men han är nästan otänkbar om det inte vore för de stora ekonomiska och sociala förändringarna som skedde i västvärlden under främst 1900-talet.

Men så finns det en gestalt till att tänka på, som den nordiska jultomten påverkats av - gårdstomten! I svensk folklig tradition fanns föreställningar om att på gårdarna förutom människor och djur, även bodde en kort, argsint figur som hade till uppgift att skydda djuren från olycka och misskötsel. Den slarvige drängen kunde känna av sitt slarv genom ett örfil i stallet - då förstod han att tomten ilsknat till.

När sedan den svenska konstnären Jenny Nyström använde gårdstomten i slutet av 1800-talet, så kopplade hon samman gårdstomten med julfirandet och han fick en röd luva. Man kan säga att den svenska gårdstomtens påverkan på den svenske jultomten är att den senare kommer hem till oss, medan Santa Claus inte syns till, eftersom han kommer genom skorstenen under julnatten.

Jultomten bäralltså  på en mängd influenser från hela västvärlden, och hade knappast varit möjlig utan vår tids massmedia, medeltidens mysteriespel och den svenska folkliga traditionen. Eller varför inte:  Han hade varit betydligt mindre spännande utan kombinationen av ondska och godhet!

 

Engman, Jonas

Sektionschef Arkiv och foto

Samlingarna

08-519 547 26

jonas.engman@nordiskamuseet.se