Visningar och föredrag

2016-11-17 15:44
Arne Lowden, Petra Leinmark, Maria MaxénHur många av er använde väckarklocka i morse? Oj! Då har ni inte sovit klart! Ni har inte låtit kroppen få bestämma hur mycket återhämtning ni behöver!  Arne Lowdens föreläsning gav mycket intressant information om hjärnans behov av ljus, mörker och sömn.Emma Nelsson!

Vi som arbetat med utställningarna i Nordiskt ljus har många visningar och det är roligt och intressant. Vi får ta del av många besökares egna erfarenheter av för mycket eller för litet ljus.

Ämnet engagerar. Inte minst det tilltagande mörkret nu under höst och vinter och hur vi skall orka ta oss igenom det utan att bli alltför trötta eller deprimerade. Det nordiska ljuset är ju unikt på det sättet att vi som bor här, kring den 60:e graden nordlig bredd och norrut, ungefär norr om en linje mellan huvudstäderna Oslo - Stockholm - Helsingfors - Tallin, är de människor på jorden som har de längsta dagarna sommartid och de kortaste dagarna under vintern.

Ju närmare nordpolen vi kommer, desto större är skillnaderna mellan dag och natt sommar och vinter. Norr om polcirkeln är det till och med polarnatt 27 dagar/år, då solen inte går upp alls. Ljuset är naturligtvis likadant nära sydpolen, men där finns inga bofasta människor som behöver fundera över detta.

En besökare jag träffade häromdagen menade att de nordiska länderna borde ha högst självmordsfrekvens eftersom vi har så långa mörka vintrar, men så är det inte. Sverige ligger på 60:e plats i självmordsstatistiken och flera länder kring ekvatorn, där det är som ljusast, ligger högt upp på listan, så mörker räcker inte som orsak.

Hur man skall göra för att underlätta livet under den mörka årstiden är av stort intresse och det kan vara svårt att visa på djupet i en utställning, därför diskuteras det i den föreläsningsserie som finns i anslutning till utställningen.

I går var det sömn- och stressforskaren Arne Lowden, docent vid Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet som var här och berättade om dygnsrytmer, ljusbeteende och sömn. Det var oerhört intressant förstås, jag kom hem på kvällen och sänkte belysningen för att melatoninpåslaget skulle kunna arbeta och uppmanade tonårsbarnen att gå och lägga sig tidigare om kvällarna och utnyttja morgonljuset för att bli morgonpiggare, slippa bli närsynta och kunna prestera på topp. Jag lärde mig också att många unga vuxna regelbundet tar melatonintabletter för att bli sömniga på kvällarna, dyr medicin vi alla betalar för med våra skattepengar, något vi kan slippa om vi bara skärper oss en aning!

Föredraget spelades in av Stockholms universitet och finns att se här: http://www.su.se/play/

Eftersom föreläsningen hör ihop med utställningen, där vi tar upp en del av frågeställningarna, inleddes kvällen med att jag berättade om utställningen helt kort för att sätta in föredraget "Dygnetruntöppet - om att leva i ständigt ljus" i den kulturhistoriska realiteten under tusentals år: "om att leva i ständigt mörker". Museerna skall ge perspektiv på vår egen tid, och det var det som var själva idén.

I går kom också den svenska delen av det nordiska museiförbundet hit på visning. Jag blev glatt överraskad när det visade sig att jag kände drygt hälften av medlemmarna. Här fanns avdelningschefer jag haft i min tidiga museikarriär, före detta museichefer men också tidigare kollegor. En av mina tidigare arbetskamrater informerade övriga om att hon haft mig som praktikant när jag först kom till museet för... rätt många år sedan nu. Jag visade den kulturhistoriska utställningen och Emma Nelsson, "min" praktikant och högra hand som nu blivit projektanställd, visade Ljusets former, den del hon haft huvudansvaret för.

Om tjugo år hoppas jag att jag är med i det nordiska museiförbudet (det verkar kul) och att det är Emma som visar mig! Då skall jag berätta ett och annat om hennes tidiga museikarriär - det är bara bra saker förstås!