Wäsbysparris med inventeringsnummer 1 - Maj 2013

2013-05-01 00:00

Den 4 januari 1904 skriver förre trädgårdsarbetaren Anders Fredrik Hellquist till sin tidigare arbetsgivare Löjtnant Artur Bäckström, ägare till Julita gård utanför Katrineholm. Hellquist beskriver den stora arbetsinsats han utfört då en trädgård anlades vid Väsby, en underlydande egendom till Julita gård, 1888.

”Jag har värkeligen inte Sparatt mina krafter till arbete … Trädgården planterades 1888 myckett arbete omkring Willan Samt spadvändes alla gräsplaner äfenså planterade jag 700 Sparrisrötter på 12 Sängar som nu skördas af.”

Hellquist undertecknar brevet med ”Löjtnantens underdånigaste Tjänare”.

2007 började det Nationella Programmet för Odlad Mångfald (POM; www.pom.info) inventera Sverige för att hitta äldre sparrissorter. Sparrisen på Väsby, som Hellquist planterat, blev den första som samlades in.

Nordiska museet samarbetar med POM genom att samla in, provodla och beskriva äldre kulturväxter. Wäsbysparrisen har direkt anknytning till Julita gård, en av museets gårdar, och det är också på Julita gård Nordiska museet bevarar vissa äldre kulturväxter.

Nordiska museet är känt för sina omfattande kulturhistoriska samlingar. Lika viktigt som att bevara redskapen som använts vid trädgårdsskötsel är att bevara det som odlades. Vårt levande kulturarv, där kulturväxterna är en viktig del, berättar om människors levnadsvillkor och förutsättningar. Plogen behövs inte om det inte finns något att odla på åkern, sparrisstickaren som användes vid sparrisskörd skulle inte ha funnits utan sparris. All sparris är inte densamma, en lokalanpassad sort som ger hög skörd på en plats kan vara oduglig på en annan plats. Sorternas egenskaper bör bevaras för framtida behov vid till exempel förädlingsarbete till nya sorter. I Julita gårds arkiv finns bevarade räkenskapshandlingar för tiden mellan 1869 och 1941. Här ingår även räkenskaperna för Väsby och räkningen från 1888 på 700 sparrisrötter. Materialet till sparrisplanteringen köptes in från Alnarps lantbruksinstitut utanför Lund. I räkenskaperna kan man se att Hellquists uppgift om att sparrisen skördas stämmer. År 1902 köpte Löjtnant Bäckström 900 sparris till en kostnad av totalt 11 kronor och 25 öre från Wäsby trädgård.

Under de närmaste åren kommer Wäsbysparrisen att planteras i en nationell samling för kulturväxter i Alnarp utanför Lund. Man kan då säga att ”Wäsbysparrisen”, som köptes från Alnarp 1888, återbördas till sitt ursprung. Någon ”Alnarpssparris” har dock inte återfunnits i Alnarp. Hos de kulturväxter som studerats närmare syns ofta liknande mönster. Växterna gör många och långa resor, hit och dit fram och tillbaka. Frågan som vi inte besvarat ännu är hur detta påverkar den ursprungliga sorten. Har förflyttningarna och odling i olika klimatzoner förändrat den? Har den genom naturens och människans påverkan blivit en lokal sort, unik för platsen, en sort som är anpassad till odlingsförutsättningarna?

Programmet för Odlad Mångfald har i sitt arbete med sparris funnit att godsen och de stora gårdarna hade anlagda sparrissängar med många plantor för att skörda vit sparris. Den andra typen av fynd begränsas till enskilda plantor i rabatter, ofta på mindre och inte fullt så stora gårdar som godsen. Att dessa inte odlades för att ätas utan var prydnadsväxter avslöjar de av ägarna förmedlade namnen bukett- och blomstersparris.