Folkloristen berättar

Folkloristen berättar

I den här bloggen kan du läsa texter om sagor, sägner, folktro, ordspråk med mera! 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Superstjärna och teorin om jul på jul

2014-12-17 14:04

En hatkärlek till julpynt hur hanterar du den? Vi, David, Roland och Pernilla i Fuldesign har faktiskt funderat rätt mycket över det här.

Visst älskar vi julpynt men det finns ett stort men, det kan bli för mycket och för smetigt och för mos, grädde, sockervaddssött. Frågan är hur du håller dig på rätt sida av julsmetavgrunden? Många har provat en av våra favoritteorier att “mer är mer” som ofta funkar rätt bra. Att känns det inte okej så pynta lite till och då blir det bättre och roligare. Men med julen så funkar det inte. Det är lätt att drunkna under all kitsch och det blir svårt att ta sig upp till ytan för att andas.

Vår formel i Fuldesign har varit att bara ha ett jul med i allt julpyssel. Att alla julsymboler är så starka så parar vi ihop något juligt med något som inte är kopplat till julen så tar julkomponenten alltid över och målar den andra saken julig. Vi har provat med en mängd olika traditionella julprylar och pynt, det funkar varje gång.

Ett av våra första försök är vår Superstjärna. Vi införskaffade en ganska enkel vit stjärna i papper. Den hade små små hål.Vi ville ha en stjärna som var tuff och cool så vi köpte ett gäng serietidningar i ett antikvariat. Tidningar med superhjältar och mycket färg på sidorna och sånt där fint lite strävt papper. När vi satt och bläddrade i tidningarna föll vi för Hulkens utstrålning och gröna färg, det blev en hulkgrön superstjärna.

Vilken sorts stjärna det blir beror på vad du väljer för tidningar. Du kanske vill ha en min häst eller Starlet stjärna? Eller kanske Acke eller Lilla Fridolf? Sitter du just nu och funderar på vad du ska göra med dina 40 st Kalle Anka pocketar eller vad man kan ha för nytta av alla gamla Mangatidningar du sparat? En stjärna!

1. Du behöver en stjärna, tidningar, en sax, en pensel, vanligt papperslim som blir genomskinligt när det torkar (det blir de flesta vanliga billiga vita lim), en burk att hälla lim i och lite vatten i ett glas.

2. Börja med att klippa ut massor med bilder ur tidningarna. Du behöver bilder i alla storlekar. Ett tips kan vara att sortera bilderna efter färg så kan de olika uddarna i stjärnan får olika färg. Vi valde att ha tre uddar i grön Hulk färg och två uddar i rödbrun färg.

3. Det är bra att vara flera som klipper för det tar tid. Klipp bilderna lite rundade då smälter de in i varandra när de hamnar på stjärnan.

4. Häll upp lim i burken. Häll vatten i limmet, det ska bli en konsistens som är lite tjockare än filmjölk.

5. Pensla en liten bit av stjärnan där du vill sätta din bild. Det var här det blev kladdigt med alla hål.

6. Fäst bilden på stjärnan. Limma över bilden. Fortsätt likadant med nästa bild.

7. Fortsätt sätta på bilder och pensla även ovanpå bilderna, försiktigt bara så du inte får stjärnan allt för blöt då kan den bli lite svår att jobba med. Men var inte orolig ifall stjärnan blir lite bucklig det rätar ut sig när den torkar. Fortsätt runt alla uddar på stjärnan. Man kan försiktigt arbeta flera stycken samtidigt på stjärnan och ha den i mitten av bordet.

8. Avsluta med att pensla hela stjärnan med ett lager lim. När limmet torkat så blir ytan glansig, du kan pensla på ytterliggare ett lager lim om du vill ha den ännu lite mer glansig.

9. En superstjärna klar.

10 Så här ser den ut tänd.

Fuldesign är en designgrupp som genom konst, produktformgivning, utställningar, inredningar, workshops, föreläsningar och handarbete vill frigöra sig från perfektionshetsen och det tråkiga snygga. 

Genom sina konst- och designprojekt utforskar Fuldesign människors uppfattningar om smak och vem som har makten över att definiera vad som är god smak. Det handarbetade, egendesignade och unika hyllas som motsats till den standardiserade estetiken. Fuldesign omfattar även sociala kulturella projekt där fokus ligger på aktion och interaktion med ett kritiskt öga riktad mot samtiden och omvärlden, ett alternativ till jakten på perfektion. Fuldesign skrapar på ytan och lyfter fram det fula som en befriande kraft.

Webbplats: www.fuldesign.se

18 december

I morgon skriver Andreas Engvall, som till vardags bloggar på Sockerbiten, om den välbekanta Aladdinasken.

Samiska smaker till jul

2014-12-16 11:12

Som för alla barn var julen viktig för mig. Vi växte upp i skogskanten i den lilla byn Porjus strax norr om Polcirkeln där fullmånen, norrskenet och stjärnorna ofta vilade över grantopparna under den oändligt långa vintern.

Snön låg djup och på gården fanns både hundar och ibland någon renkalv. Det var i mycket en vinteridyll. Men julen var inte bara en tid av väntan på tomten. Den var och är ännu också en av de mest intensiva tiderna på renskötselåret. Av pappa och de andra männen syntes inte mycket till och släkten hade inga genuina jultraditioner med sig från förr.

Bara för någon generation sedan hade min släkt släppt nomadlivet som följdes av laestadianismen vars stränga kyrkliga lära inte uppmuntrade julfirande av svulstiga mått. Men nu var det sjuttiotal och vi barn gick i vanlig svensk skola. Vi visste vad en jul kunde lova och vi räknade ner med adventskalendern. Och när männen på julafton äntligen kom hem efter att ha tillbringat ytterligare en kall isande dag på någon skoter av modell Ockelbo 300 samlades vi i vårt stora hus, dit mor- och farföräldrar hade kommit. Kakelugnarna tändes och julbordet fylldes av skinka, sill, röbetssallad och annat som hör julen till. Men där fanns också en stor gryta renkok, blodpalt och mammas hembakta gáhkku (samisk glödkaka). Värmen av eld, människor och dofterna av mat och julgran låg tung i huset. Så klart var julklapparna viktiga, så är det än idag när jag själv nu är mamma till förväntansfulla barn. Men just här ska jag uppehålla mig kring maten.

2014 har verkligen varit den samiska matens år. Var än den dyker upp skördar den priser; i tv-program, tidningar, vid utmärkelser av kultur- och matlandethuvudstäder. Samisk mat med sina omanipulerade råvaror och mångtusenåriga traditioner ligger helt rätt i tiden.

Från att vi har letat spännande mat från fjärran länder riktas nu blickarna mot det nordiska köket, resurshushållning och egna traditioner. Nätad renstek har blivit en ersättare för julskinka i många svenska hem. Vi vill veta vad vi äter och vi äter även värderingarna som måltiden bär med sig. Vi vill bjuda på det bästa och äta med gott samvete, inte minst i juletid.

Men var finner man den samiska maten och hur vet man vad man får? Renlycka och Slow Food Sápmi arbetar utifrån samiska värdegrunder. Håll utkik efter deras kvalitetsmärkningar så är du säker på att du får bra mat från samiska producenter i Sverige – framställda på traditionellt vis och alltid med nästa generation i åtanke.

Med åren har jag blivit allt mer medveten om den fina mat jag fått äta genom livet. Skinkan finns kvar på vårt julbord men renkoket av rygg och sida tillsammans med blodpalten känns allt viktigare. För mig är det en påminnelse om mitt ursprung och allas vår framtid Renens hälsosamma kött – utan insprängt fett och med mycket Omega 3 – kommer av betet och att den själv får välja vad den äter. Så vill jag att det ska fortsätta vara. Och jag vill återgå till att visa respekt för djuret genom att ta vara på allt; råvaror och smaker som vi tappar i den rationella industrins fotspår. Därför ska jag i år göra korvar; härliga blodkorvar med njure, små köttbitar och smakrikt feta. Och jag ska duka upp med naturen, vintergröna grenar från vår skogskant ska pryda farstukvist och julbord och påminna oss om den värld vi alla är en del av. Jag, min familj och du som läser.

Victoria Harnesk

Victoria Harnesk är författare till matboken, ”Smak på Sápmi – tradition, innovation och framtid” som vann Årets Svenska Måltidslitteratur 2014 i kategorin "Regional måltidslitteratur”. Hon är också projektledare för Jokkmokk Matlandethuvudstad 2014. Webbplats: www.vhjojk.se. Vill du veta mer om samiska mattraditioner? Besök webbplatsen www.slowfoodsapmi.com.

Foto, överst: Privat. Mitten: Anna Sofia Norman. Nederst: Slow Food Sápmi/Bianca Brandon-Cox.

17 december

I morgon bloggar Fuldesign om hur du gör din egen Superstjärna.

Jultomten

2014-12-15 13:08

Det är bråda dagar innan jul för de flesta av oss. Men det är nog ändå värst för jultomten, som skall hinna läsa önskelistor, prata med alla barn och se till att nissarna hinner tillverka och slå in julklappar i tid.

Jultomten är en fascinerande figur, inte minst för att han är ett så bra exempel på hur folklore uppstår i mötet mellan olika berättelser. Med ursprung i föreställningen om Sankt Nikolaus som barnens speciella beskyddare, kom den katolska traditionen med en parad lagom till skolavslutningen att växa fram. Sankt Nikolaus, klädd i biskopsmössa och mantel, delade ut presenter till de barn som varit snälla. Ofta hade han andra figurer med sig, bland dem en bock som symboliserade djävulen och hotade barnen med riset om det var elaka. Kanske var det denna bock som i Sverige blev till julbocken efter det att Sankt Nikolaus glömts bort - den som fördes runt i gårdarna som ett av julens upptåg där utklädsel och sång var viktiga inslag. Från att ha varit en ganska bufflig typ fick julbocken med tiden rollen som julklappsutdelare och den behöll han långt in i 1800-talet. Vi denna tid började det pratas allt mer om en tjock, godmodig man i röda kläder som sades komma med klappar till snälla barn i till exempel England. I Sverige fick han låna namn av folktrons tomte, gårdsväktaren som hjälpte till med djuren och höll ordning på gården. Egentligen hade inte folktrons tomte något särskilt med julen att göra (förrutom att han skulle ha sin lön då) men i den nationalromantiska anda som rådde bland många av dåtidens konstnärer och författare kom folktrons tomte och jultomten att knytas till varandra.

Själv har jag faktiskt haft nöjet att hälsa på hos jultomten i år - fast jag pratade inte med honom, det var så många barn där som väntade med sina önskelistor så jag ville inte ta upp hans tid. Men jag vinkade och han vinkade faktiskt tillbaka! Och förra fredagen fick jag tillfället att besöka Postmuseum i Gamla stan i Stockholm, där de just nu har en liten, fin utställning med några av de brev som barn skickat till tomten under mer än hundra år. Tänk, det är allt något magiskt med att breven kommer fram fast det råder så stor osäkerhet om vart Tomteland egentligen ligger och vilken adress man skall skriva på kuvertet...

Vill ni veta mer om folktrons tomte och jultomten, så kommer jag att berätta om dessa båda figurer (och annat med anknytning till julen) i en visning av Nordiska museets traditionsutställning på nu onsdag den 17/12 klockan 17.30. Välkomna!

Foto: Tora Wall, Tomtehuset på Liseberg.

Wall, Tora

Arkivarie

Avdelning Kulturhistoria

08-519 546 23

tora.wall@nordiskamuseet.se

Måste man bjuda på glögg?

2014-12-15 11:50

Dagens inlägg på Julbloggen är en hälsning från Ia Orre, sommelier, adjungerad lektor på restauranghögskolan vid Umeå Universitet och vinskribent. Ia är också en av initiativtagarna till Ostfestivalen, som äger rum på Nordiska museet 13-15 februari 2015.

I december bjuds ofta på julfika med glögg. Själv bjuder jag aldrig på glögg, pepparkakor och knäck utan dukar upp en mingelbuffé med svenska ostar.

Blåmögelostarna och hårdostar eller andra smakrika och vällagrade ostar passar bra, många alternativ finns att provsmaka under Ostfestivalen i februari!

Till detta gör jag ett buffébord med olika portviner och alkoholfria alternativ i form av blåbärs- och äppelmust av bästa kvalitet. Sedan har jag självklart nötter, gott fruktbröd, pepparkakor, fruktkaka och riktigt god mörk choklad samt torkad frukt!

Lycka till och goda helger!

Ia Orre, Ostfestivalen

16 december

I morgon bloggar Victoria Harnesk om samiska mattraditioner kring jul.

Mormors broderade julservetter i ny tappning

2014-12-14 16:02

När jag var liten firades de flesta jular hos mormor och morfar som hade pensionerat sig i Laholm. Det var en kreativ miljö där de hemgjorda julklapparna räknades som de finaste. Vi var sju personer som trängdes i deras lilla rosa grändhus över både jul och nyår och det var den bästa tiden på året, tyckte jag.

Först var det ett par dagar av förberedelser: tillverka julgranskarameller av silkespapper, ordna med julkrubban, klä julgranen, skriva de sista julklappsrimmen och en massa matlagning.  Mitt på dagen på julafton började högtiden med en jullunch.  Då dukades all julmat fram i mormors kök och vi klämde ihop oss runt deras lilla matbord och man fick äta vad man ville och hur mycket man ville och man fick en alldeles egen flaska julmust.

Det var också nu som julservetterna kom fram. Det var mormors vita linneservetter med röda korsstygnsbroderade julfigurer i hörnen. Varje servett hade en egen figur: stjärna, hjärta, tomte, gris, gran och så vidare. Servetterna skulle användas hela julveckan. De hade en egen låda i mormors kök och vid varje måltid lades de fram på matbordet. Då gällde det att komma ihåg vilken figur ens egen servett hade. Det var väldigt praktiskt och idag skulle vi betona hur miljövänligt det är att återanvända servetterna en hel vecka, men så tänkte vi inte då.

Jag önskade alltid i hemlighet att jag skulle få servetten med hjärtat på, men man fick inte välja utan ta den servett som man blev tilldelad. De jular när jag hade hjärtat var de bästa jularna.

Jag vet inte hur mycket av mormors servetter som finns kvar idag. Kanske någon av mina kusiner har ärvt dem. Jag tänkte i alla fall att idén med julservetter är himla fin, så jag har broderat nya servetter för vår familj.

När man ger sig på att brodera något som man hoppas ska hålla i många år, så kan det vara värt att satsa på lite finare kvalitet. Jag har valt att använda servetter från Växbo Lin. De är jämnt och fint vävda och kommer i massor av läckra färger, perfekta att brodera på. Först tänkte jag förstås att jag skulle ha vita servetter med röda broderier, såsom mormor hade, men när jag upptäckte alla fina kulörer som servetterna från Växbo Lin har, så kunde jag inte låta bli att testa lite olika färger. Jag valde oblekt, tegel, bladgrön och turkos.

Jag har gjort små korsstygnsmönster med julfigurer ungefär som jag minns dem från mormors servetter. När man vill brodera jämna, fina korsstygn så behöver man sy på ett tyg där man kan räkna trådarna. Det finns två sätt att brodera korsstygn på ett fint linnetyg. Antingen använder man väven i linnet som stöd och broderar över räknade trådar i väven. Det andra sättet, som jag valde den här gången, är att brodera oavsett hur tyget är vävt. Jag ville göra som mormor hade gjort. Hon broderade figurerna diagonalt i hörnan av servetterna. Då måste man använda stramalj som stöd för att få jämna korsstygn.

Jag börjar med att tvätta och pressa servetten. Om man inte tvättar först finns det risk för att broderiet drar sig i första tvätten. Jag fäster en bit stramalj på servetten där jag ska brodera. Sedan broderar jag korsstygnen genom stramalj och servett. Här har jag använt Bockens lingarn 16/2. När broderiet är färdigt så tar jag bort stramaljen tråd för tråd. Det kan underlätta om man blöter stramaljen lite och jag brukar använda en pincett för att lättare knipa tag i stramaljtrådarna och lirka bort dem.

Jag broderade en mörkt julröd tomte på den oblekta servetten och en vit ljusstake på den bladgröna servetten. De två servetterna kändes lite mer traditionella i färgvalen. Jag blev väldigt förtjust i den tegelröda servetten och valde en ljusgrön färg till den broderade granen för att få fram en lite blekt vintage-aktig färgkombination. Sedan kunde jag inte låta bli att brodera på en turkos servett. Inte så juligt kanske, men hallå, turkos är ju bara så läckert att jag inte kunde låta bli. Min första idé vara att brodera ett guldhjärta på den turkosa. Fast det är ju tyvärr inte så praktiskt för guldbroderigarn funkar inte så bra i tvätten. Mitt hjärta blev gult istället.

Så, nu har jag fyra fina julservetter till oss fyra i familjen och ni kan ju gissa vem som får hjärtat i år.

Helena Ericsson

Helena Ericsson driver Broderibloggen och har en informationssida om broderi för den som vill bli inspirerad eller har glömt hur man gjorde. Följ Helena Ericsson på Instagram.

15 december

I morgon skriver Ia Orre om att ha en ostbjudning, istället för glöggmingel.

Sidor

Subscribe to