Folkloristen berättar

Folkloristen berättar

I den här bloggen kan du läsa texter om sagor, sägner, folktro, ordspråk med mera! 

Belysningsbloggen

Belysningsbloggen

En blogg om hur vi arbetar med en utställning om ljus och belysning 2016.

Byggnadsvårdsbloggen

Byggnadsvårdsbloggen

Följ byggnadsantikvarien på Julita gård i arbetet med att vårda de kulturhistoriskt värdefulla husen.

Månadens föremål

Månadens föremål

Varje månad visas föremål från Nordiska museets stora samlingar.

Arkivbloggen

Arkivbloggen

Läs om det fantastiska material som finns i Nordiska museets arkiv.

Bland hagmarker och åkertegar

Bland hagmarker och åkertegar

Följ med markskötaren Mats Norström på Julita gård under hagmarksrestaureringar och arbetet på åkertegarna.

Gamlingar

Gamlingar

Cecilia Wallquist bloggar om insikterna och upplevelserna i arbetet med utställningen Gamlingar – hur var det och hur vill du ha det?

Cosplay <3 folktroväsen

Tävlingen där tre kreativa cosplayare skapade dräkter på tema folktroväsen. 

Kulturministern inviger!

2016-10-10 16:09
Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke.      Foto: Kristian Pohl/Regeringskansiet

Nu är det klart!

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke inviger utställningen Nordiskt ljus på Nordiska museet den 29 oktober.

Vi som arbetar i projektet är väldigt glada och stolta över det och hoppas att hon skall tycka att utställningen är spännande och intressant!

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Äntligen dags!

2016-10-07 13:18
 Dalarna 2013. Foto: Peter SegemarkUr L. Lloyd ”Anteckningar ur ett tjuguårigt vistande i Skandinavien”, 1855Södermanland 1910. Fotograf okändÅngermanland 1928. Foto: Petrus Hedström

Andra måndagen i oktober, som i år infaller den 10 oktober, är en dag med stor betydelse för många i vårt land. Förberedelserna har pågått en tid, utrustningen har setts över, matsäcken kanske planerats, förmodligen har man lagt ut frestande äpplen eller andra godsaker på väl valda platser i naturen, bössan är naturligtvis inskjuten för att vara tillförlitlig på den stora dagen. Ingenting får fallera för det här är en av årets viktigaste händelser för en stor del av Sveriges ca 300 000 jägare. Just det, det är älgjakten som börjar. Förvisso har den redan börjat i den nordliga halvan av det avlånga landet, den så kallade Norrlandsjakten har redan varit igång en månad, men för de flesta är det nu det gäller.

Jakt och fångst är ett ämnesområde som under lång tid intresserat tjänstemän på Nordiska museet. Man har dokumenterat jakten genom frågelistor, deltagande observation och insamling av fotografi. 1938 spelades filmen ”Älgjakt på Sollerön” in. Filmen finns idag utlagd på Youtube. Ett tips för den som inte haft tid att skjuta in bössan får vi i ett flertal frågelistsvar från sagesmän på olika platser; så här säger exempelvis Karl Jansson (f. 1857) i Nässjö 1941 ”Far hade för sig, att om man stoppa in ormar i bössan å sköt mä, så skulle det vara bra, för att geväret skulle få bra död.”

Ursprungligen var jakten helt enkelt ett sätt att överleva, ett sätt att få mat på bordet. Under lång tid har man även jagat för att bedriva naturbruk och viltvård. Mer och mer har den dock utvecklats till att för de flesta vara rekreation, ett sätt att komma ut i naturen och umgås med likasinnade. Vissa framhåller även viltet som ett ekologiskt alternativ till kött från tamdjur. Tillväxten bland jägare har varit stor, inte minst har fler kvinnor och ungdomar tagit jägarexamen de senaste 5-10 åren.

Älgen har alltid varit ett eftertraktat jaktbyte. Fångstmetoderna har däremot varierat. Under medeltiden användes fångstgropar, inte mindre än 27 000 sådana fanns då registrerade. Man har även jagat älg med jaktspjut (så kallat giller), snaror, älgstupor och vid hetsjakt på skidor. Idag är jakt på älg endast tillåten med kulvapen, ammunition klass 1.

En sista, viktig detalj att tänka på innan man ska ge sig av tidigt på morgonen den allra första jaktdagen är många av sagesmännen eniga om. Så här berättar Karl Karlsson Mård (f. 1878) i Indals-Lidens socken i Medelpad ”Då dom gick ut ur stugan där dom bodde, då dom skulle börja jakten, skulle dom gå baklänges med geväret mellan benen.”

God jakt! (och kom ihåg att inte säga ”tack” för då är jaktlyckan förstörd)

(O)kvalificerad övertid...?

2016-10-06 22:52

Ibland tar jag jobbet med hem. Vissa saker fungerar helt enkelt bättre att göra hemma.

Här har jag lagt träspån på en plåt i ugnen och fått instruktioner av museets konservatorer att det skall ligga i 100 grader i flera timmar. Spånet ska användas som rekvisita i belysningsutställningen.

Spånet ungsbakas för att eventuella skadedjur inte skall ha en chans att ta sig in i montrarna via spånet.

Det är fantastiskt vad ängrar kan vara uppfinningsrika, de kan ta sig in överallt, och de äter det mesta.

Spånet skall användas på olika ställen. En del skall ligga mellan ljusen i två ljuslådor, lådor där ljusen lades sedan de torkat efter stöpningen/gjutningen. Ljusen förvarades i skrin med lock eftersom talg, som ljusen var tillverkade av, är fett från kor och får och åtråvärd mat för råttor och möss. Ljus var också dyrbart och ljuslådan låstes ofta in. (Ljusen i utställningen är gjorda av papperslera för att vara lätta, inte utsöndra något olämpligt eller vara mat för kryp.)

En del av spånet kommer konservatorerna att färga och förvandla till aska, åtminstone visuellt. Just nu funderar kollegorna på konserveringen på om spån eller papperspulp kommer att fungera bäst.

Efter några timmars spåntorkning luktade ugnen starkt av terpentin, något som förhoppningsvis tog kål på eventuella ängrar och har gjort spånet säkert att använda i utställningen.

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

I stormens öga

2016-10-06 12:35
Leif och Amanda jobbar med texter mitt i utställningsbygget. I bakgrunden sätts folie på valvbågarnas glas. Folien ska skäras ut vid fönstret. I samma rum...... står Mira, som är konservator, och förbereder montering av en fotogenlampa...... och i rummet intill hängs takkronor i en väggmonter.Huvudtexter på svenska och engelska

Om bara några få veckor öppnar Nordiska museets stora satsning Nordiskt ljus. Inför vernissagen pågår en intensiv verksamhet, inte bara i utställningsområdet, utan överallt i museet. 

Museirestaurangen renoveras och pedagogerna jobbar för fullt med programmet inför höstlovet som drar igång bara någon dag efter vernissagen. 

Barnspårets ansvariga, producent, tekniker, elektriker och externa personer, vandrar runt mellan stationerna och ser litet grubblande, men mest glada ut. Ofta är nog museiuppdrag litet udda och kanske litet extra roligt för de som oftast jobbar någon annanstans?

Magasinspersonal , snickare och konservatorer hänger och monterar föremålen. Äntligen får formgivare, sakkunniga och producent se föremålen tillsammans. Oftast blir det bra direkt, men ibland flyttar vi på saker i sista minuten eller upptäcker att ett föremål ser alltför stort eller för litet ut. 

Jag försöker räta ut frågetecken vad gäller föremål, placeringar, bilder och inte minst texter. Min kollega Leif och jag läser korrektur för brinnande livet och sena ändringar i utställningen innebär sena ändringar i texterna, som också skall översättas till engelska.

Texterna skrivs utifrån en textbeställning från producenten. Det brukar vara några A-4 sidor med instruktioner om vilka olika texter vi skall skriva, hur långa de skall vara och vilken tonalitet de skall ha.

Utställningstexter är ingen ”bok-på-väggen”, utan en alldeles egen genre. De måste vara korta men innehållsrika. Huvudtexterna, som förklarar innehållet i ett rum, får vara max 75 ord långa, fördjupningstexterna max 100 ord. 

När texterna är skrivna går de genom en process där de läses av olika sakkunniga innanför och utanför museet. De skall kontrollera fakta, stav- och syftningsfel och att texterna är allmänt begripliga. Därefter översätts texterna till engelska. 

Häromdagen ville jag ändå kontrollera några fakta med en expert, trots att texterna manglats från både höger och vänster.  I retur fick jag ett par värdefulla synpunkter på innehållet, men också på formen:

"Om jag skall vara kritisk, kan jag möjligen tycka att texten är lite väl ytlig och schablonmässig på ett sätt som i vissa fall gör den något missvisande."

Personligen är jag för ett mer berättande språk, än det mer stackatoartade.

Jag kan förstå synpunkterna. Människor med djupa kunskaper inom ett område vill berätta så mycket som möjligt, gärna i långa meningar och med hög detaljeringsgrad. Men texter i utställningar skall kunna läsas också av människor utan större förkunskaper, i olika åldrar och från varierande bakgrunder.

Trots att texterna är korta skall de vara genomtänkta och välskrivna. Inte bara stapla fakta på varandra utan skapa både kunskap, en stämning och samtidigt gärna också vara litet poetiska. Då går det lättare att ”ta in dem”, att smaka på orden, och verkligen reflektera över vad man läser.

Maxén, Maria

Intendent

Avdelning Kulturhistoria

08-519 547 07

maria.maxen@nordiskamuseet.se

Ny skärm!

2016-10-03 12:02
Hjördis Nordins originalskärm i siden. Foto: Ridde Johansson, Nordiska museet.Kopia av sidenskärmen utförd i papper av Nordiska museets rekvisitör Lena. Foto: Amanda Creutzer.

När elektriciteten kom till våra hem kring sekelskiftet 1800/1900 kunde formgivare börja experimentera med nya material.

Fransar, pärlor och olika textilier blev nu en del av formgivningen. Dessa material hade tidigare varit alldeles för brandfarliga tillsammans med den levande lågan.

I utställningen ”Ljusets former” ställer vi ut några lampor från början av 1900-talet med textilskärmar.

En av lamporna, formgiven av Hjördis Nordin 1907, har en originalskärm i tunt siden.

Efter 100 år har sidenskärmen dock blivit ALLTför skör för att ställas ut.

I stället för att visa lampan utan skärm har Lena, Nordiska museets rekvisitör, tillverkat en kopia i papper. Trots att det är ett annat material finns samma känsla som för originalet. Den lätta skärmen med blomliknande blad pryder sin plats på den tunga bronsstommen. 

Se denna lampa och Hjördis syster Alices lampa i utställningen den 29:e oktober.

Sidor

Subscribe to