Folkminnessamlingen

Nordiska museets folkminnessamling (FMS) kallades den del av Nordiska museets arkivsamlingar som i första hand berör folkloristiska områden – folktro, sagor, sägner, traditioner, högtider, lekar, ordspråk, gåtor, visor, med mera.

Grunden till FMS lades av Nils Edvard Hammarstedt, som dokumenterade och samlade in material om folkloristiska företeelser i början av 1890-talet. Ett antal medarbetare, vilka på olika sätt bidrog till att bygga upp Nordiska museets folkloristiska profil, knöts med tiden till verksamheten, bland andra Louise Hagberg, Nils Keyland, Albert Eskeröd, Gunnar Granberg och Mats Rehnberg. Den folkloristiska profilen är fortfarande markant..

 

Vid mitten av 1940-talet initierade FMS dåvarande chef Carl-Herman Tillhagen ett stort projekt med att excerpera uppteckningsmaterialet. Projektet pågick i cirka trettio år och resulterade i en excerptkatalog med drygt en miljon kort, som är dels ämnesmässigt och dels topografiskt ordnad. Den ursprungliga tanken var att underlätta forskning i materialet – istället för att gå igenom stora mängder originalmaterial skulle forskare kunna gå direkt till de områden de var intresserade av i excerptkatalogen. I katalogen finns även material från andra folkminnesarkiv runt om i landet samt från litteratur och media.

Som forskningsmetod har samlingar av excerpter spelat ut sin roll, beroende på att forskningen omvärderat rena textorienterade analyser. Kontextens betydelse – vem som berättar, när, var och hur – betonas numera starkt, vilket begränsar Excerptsamlingens vetenskapliga användbarhet. Vetenskapshistoriskt sett kan samlingen sägas ha varit en kärnpunkt i svensk och Nordisk folkloristik. 

Innehållet utgörs av folkloristiskt relevanta uppgifter med stor variation ämnesmässigt men geografiskt begränsat till Sverige och Norden. Empiriskt sett har muntligt berättande en framträdande roll, liksom beskrivningar av högtider, ordstäv bland mycket annat. Inte oväntat finns många uppteckningar om bröllop och frieri, vilket speglar äktenskapets betydelse i det förindustriella Sverige. Det var så viktigt – särskilt för en kvinna – att vara gift, att man tog hjälp av magiska tekniker för att framkalla känslor hos en tilltänkt.  Att i smyg hälla några droppar urin eller menstruationsblod i kaffet var ett medel.