Julita gårds gula herrgårdsbyggnad med vacker herrgårdspark framför
Julita gård
Levande storgodsmiljö
Besök Julita gård
Tyresö slott
Slott i skärgårdsmiljö
Besök Tyresö slott
Svindersvik
Svindersvik
Sommarnöje i rokoko
Besök Svindersvik
Härkeberga
Kaplansgård från 1800-talet
Besök Härkeberga

Nordiska museet

Namnet Nordiska museet

När Nordiska museet grundades 1873 hette museet Skandinavisk-etnografisk samling. År 1880 ombildades museet till en stiftelse. I samband med detta ändrades namnet till Nordiska museet. De båda namnen på museet visar att Artur Hazelius avsåg att samla föremål från alla de nordiska länderna. Han skrev i de första stadgarna: ”Det skall vara ett hem för minnen framför alt ur svenska folkets lif, men ävfen ur andra folks, som med det svenska äro befryndade.” Detta speglar hans skandinavistiska...

Sofi Hazelius

Sofi Hazelius, född Grafström (1839–1874), växte upp i ett prästhem i Umeå. 1863 förlovade hon sig med Artur Hazelius och året därpå följde giftermålet. Det unga paret bosatte sig i Stockholm, på Kammakargatan 37. Sofi följde Artur på många av hans resor och hon hjälpte honom i hans tidiga insamlingsarbete. Hon stöttade honom också i hans arbete att grunda ett museum och hann uppleva att museet slog upp sina portar för publik den 24 oktober 1873. Då väntade paret sitt första barn, sonen Gunnar...

En nydanare på utställningens område

Hazelius ville göra sitt museum angeläget och fängslande. Utställningarnas innehåll och utformning skulle vädja till besökarnas känsla och fantasi. Många av föremålen ställdes därför ut i dramatiserande iscensättningar som beskrev allmogens liv i olika delar av Sverige. Populärast och mest omskriven var en scen som föreställde en bondstuga i Rättvik, ”Lillans sista bädd” efter en målning av den svenska konstnären Amalia Lindegren (1814–1891). Den föreställer en familj som sörjer sitt döda barn...

Samlingarna växer

Artur Hazelius hade ingen privat förmögenhet som kunde finansiera hans verksamhet utan fick istället lita till människors generositet och givmildhet. Han har beskrivits som en skicklig och ihärdig ”tiggare”. Många var de som bidrog genom att skänka föremål eller bidra med ekonomiskt understöd. Hazelius kallade dessa medhjälpare för ”skaffare”. De fungerade som ombud för museet och genom deras hjälp och försorg köptes eller skänktes en stor mängd föremål. Samlingarna växte snabbt under de första...

Sidor