Fältundersökningar

De fältundersökningar som museet fortlöpande bedrivit sedan 1800-talets slut innebär att ”i fält” på olika platser runtom i landet dokumentera olika företeelser: hem-, arbets- och fritidsliv, bostäder och byggd miljö, kulturlandskap och näringsliv, traditioner, tro och vetande. Fältundersökningarna har organiserats och genomförts på skilda sätt beroende på skiftande kunskapsmål.

Nordiska museet var tidigt uppdelat i en avdelning för Högre stånd och en för Allmoge, där företrädesvis konsthistoriker respektive folklivsforskare var verksamma. På 1920-talet inrättades särskilda undersökningsenheter vid dessa avdelningar. Högreståndsundersökningen var framför allt konst- och arkitekturhistoriskt inriktad, med herrgårdar och städer som främsta studieobjekt. Här genomfördes även en rad hantverksundersökningar. Etnologiska undersökningen (EU) vid Allmogeavdelningen ägnade sig åt landsbygden. På 1930-talet blev EU en egen avdelning med ansvar för dokumentationen av folkligt liv. Denna sociala uppdelning härrörde från en distinktion mellan urban kultur, som sågs som mer rörlig och mottaglig för nya impulser utifrån, och folklig kultur, som ansågs vara statisk och traditionsbunden.

By-, prästgårds-, stads-, hantverks- och herrgårdsundersökningarna

Stads- och samhällsstudier

Arbetsliv och migration

Källmaterial