Smycken

Utställningsperiod: 
14 sep 20129 okt 2022

Utställningen är tillfälligt stängd på grund av byggnation. Öppnar åter hösten 2023. 

I utställningen Smycken finns det enkla och det mest exklusiva, från 1500-talet och fram till i dag. Smycken som bär på en historia om människorna som bar dem, och om den tid de levde i. 

Fördjupa dig i guldkorn

Under tiden som utställningen är tillfälligt stängd kan du utforska smycken digitalt.

Lär dig mer om nio guldkorn ur smyckessamlingen

Sök bland 10 000 de smyckena i Nordiska museets samling

Tidslinjen

Varje tidsepok och varje kultur formar sina smycken, alltid med koppling till det mode som gäller. Genom Tidslinjen kan du med hjälp av 23 smycken följa smyckenas stilutveckling från 1500-talet och framåt.

Flärd funktion och skydd

Smycken är och har alltid varit viktiga för identitet och status, och har använts av många olika anledningar.

Som flärd och mode, men också som ekonomisk status och att man är en del av ett visst socialt sammanhang. Smycken har också använts vid livets högtider, som minne eller som lyckobringare och skydd.

Bland utställningens utvalda guldkorn finns några av de mest spännande föremålen i museets smyckesamling. Till exempel det så kallade Banérsmycket från 1600-talet, Gustav III:s revolutionsringar och en ring med det hittills enda kända porträttet av Årstafrun.

Mode, status och identitet

Utställningens 1000 smycken är uppdelade i olika avdelningar. Den största handlar om Mode, status och identitet. Här visas ett stort antal halsband, armband, hängsmycken, broscher, örhängen, ringar och garnityr.

I alla kulturer har människor smyckat sin kropp. Smycken följer mode och trender, men berättar också en historia om de människor som burit dem. Smycken kan även visa ekonomisk status och sociala sammanhang – så var det förr och så är det i än dag. Det dyrbara och sällsynta har ofta formats till smycken, men pärlor, ädla stenar och metaller har med tiden fått sällskap av nya material.

Glädje och sorg

Smycken bär på löften och minnen i samband med olika händelser i livet. De är ofta symboler eller tecken som omvärlden kan tyda. Många smycken är knutna till bröllop, en del till sorg. I avsnittet Glädje och sorg visas ringar som trohetssymbol, brudkronor och sorg- och minnessmycken.

brudkrona

Smycken för håret

Håret betyder mycket för utseendet. Olika tiders mode gäller i hög grad frisyren. Smycken för håret – som prydnadskammar och hårnålar – har både dekorerat och hållit håret på plats. Idag finns ett stort utbud av hårprydnader, men smycken av hår är mer sällsynta. Förr var de vanliga, särskilt vid mitten av 1800-talet. Många har också burit smycken med hår inuti. Särskilt betydelsefulla små lockar och flätor har gömts i hängsmycken, ringar, broscher och armband.

Magi och symbolik

Avdelningen Magi och symbolik visar några smycken som ansetts ge bäraren lycka eller skyddat denne mot sjukdomar, olyckor och onda makter.

Hålla fast

Det praktiska och nödvändiga – att hålla samman kläder, fästa och drapera – har också inneburit en möjlighet att smycka sig på väl exponerade ställen, som bröstet, i midjan, vid knäbyxornas kant eller på skorna. Det dekorativa har haft större eller mindre betydelse. Broscher, och på sina håll maljor, blev med tiden smycken helt utan praktisk funktion.

Guldkorn

I avsnittet Guldkorn visas några smycken förknippade med dramatiska händelser och kända personer. Bland annat visas det hängsmycke som Gustav Banér lämnade som avskedsgåva strax innan han halshöggs i Linköpings blodbad år 1600, ringar som Gustav III delade ut som PR-material efter statskuppen 1772, samt ringen med det första kända porträttet av den berömda Årstafrun.

  • Årstafruns ring. Att få sitt porträtt målat var en speciell händelse under det sena 1700-talet. Årstafrun, Märta Helena Reenstierna (1753-1841) hade både ny frisyr och en stor dos tålamod när hon poserade i sammanlagt femton timmar för detta porträtt år 1796. Ringen var en namnsdagspresent till maken, Christian Henrik von Schnell den 13 november 1796. Bilden är det hittills enda kända porträttet av Årstafrun. Porträttet är målat på ben av marinofficeren och miniatyrmålaren Jacob Henric Röngren. Infattningen
    Årstafruns ring. Att få sitt porträtt målat var en speciell händelse under det sena 1700-talet. Årstafrun, Märta Helena Reenstierna (1753-1841) hade både ny frisyr och en stor dos tålamod när hon poserade i sammanlagt femton timmar för detta porträtt år 1796. Ringen var en namnsdagspresent till maken, Christian Henrik von Schnell den 13 november 1796. Bilden är det hittills enda kända porträttet av Årstafrun. Porträttet är målat på ben av marinofficeren och miniatyrmålaren Jacob Henric Röngren. Infattningen gjordes av juveleraren Nils Hoffsten i Stockholm. Foto: Mats Landin/ Nordiska museet.
  • Brosch med hårslinga på baksidan Brosch av guld, ben, pärlor och hår från 1800-talets första hälft. Under den tunna benplattan med det målade ögat ligger en hårlock. Foto: Mats Landin/ Nordiska museet.
    Brosch med hårslinga på baksidan Brosch av guld, ben, pärlor och hår från 1800-talets första hälft. Under den tunna benplattan med det målade ögat ligger en hårlock. Foto: Mats Landin/ Nordiska museet.
  • Denna typ av halsband kallas i England dog collar och i Frankrike collier de chien, vilket betyder ”hundhalsband”. De ska sitta tätt runt halsen. Halsbanden var moderna inom högre samhällsskikt årtiondena kring sekelskiftet 1900. Halsbandet består av 1650 orientaliska pärlor uppträdda i femton rader, avdelade av vertikala stavar av vitt guld, besatta med safirer och diamanter. Foto: Mats Landin/ Nordiska museet.
    Denna typ av halsband kallas i England dog collar och i Frankrike collier de chien, vilket betyder ”hundhalsband”. De ska sitta tätt runt halsen. Halsbanden var moderna inom högre samhällsskikt årtiondena kring sekelskiftet 1900. Halsbandet består av 1650 orientaliska pärlor uppträdda i femton rader, avdelade av vertikala stavar av vitt guld, besatta med safirer och diamanter. Foto: Mats Landin/ Nordiska museet.
  •  Smyckenas material, form och färg var förr viktiga för skydd och kraft. Bärnstenssmycken har varit en vanlig faddergåva till nyfödda, också som skydd mot oknytt eller troll. Bergkristall ansågs helande. Hjärtformade smycken var ofta fästmansgåvor.  Kedjan av brons, med hängen av bergkristall och oxhud är tillverkad omkring 1650-1750. Det är ett jordfynd från Långlöts prästgård, Öland. Foto: Mats Landin/ Nordiska museet.
    Smyckenas material, form och färg var förr viktiga för skydd och kraft. Bärnstenssmycken har varit en vanlig faddergåva till nyfödda, också som skydd mot oknytt eller troll. Bergkristall ansågs helande. Hjärtformade smycken var ofta fästmansgåvor. Kedjan av brons, med hängen av bergkristall och oxhud är tillverkad omkring 1650-1750. Det är ett jordfynd från Långlöts prästgård, Öland. Foto: Mats Landin/ Nordiska museet.
  • Maljor. Bondkvinnans livstycke eller klänningsliv snördes framtill med en kedja eller ett band genom maljor, eller så hölls det samman av spännen och hakar. Maljorna på bilden är av silver tillverkade och använda i Skåne på 1800-talet. Foto: Mats Landin/ Nordiska museet.
    Maljor. Bondkvinnans livstycke eller klänningsliv snördes framtill med en kedja eller ett band genom maljor, eller så hölls det samman av spännen och hakar. Maljorna på bilden är av silver tillverkade och använda i Skåne på 1800-talet. Foto: Mats Landin/ Nordiska museet.
  • Girandoler/örhängen. Örhängen och broscher med en rosettformation överst, därunder bladverk och slutligen tre hängande kläppar, kallas ”girandoler”. Ordet kommer från franskan och betyder kandelaber, en stor ljusstake. Diamanter, fasettslipade bergkristaller eller glasstenar blev några av de mest omtyckta smyckestenarna under rokokotiden. Girandolerna på bilden är av silver och bergkristall, från 1700-talets mitt. Foto: Mats Landin/ Nordiska museet.
    Girandoler/örhängen. Örhängen och broscher med en rosettformation överst, därunder bladverk och slutligen tre hängande kläppar, kallas ”girandoler”. Ordet kommer från franskan och betyder kandelaber, en stor ljusstake. Diamanter, fasettslipade bergkristaller eller glasstenar blev några av de mest omtyckta smyckestenarna under rokokotiden. Girandolerna på bilden är av silver och bergkristall, från 1700-talets mitt. Foto: Mats Landin/ Nordiska museet.

Upptäck mer

Lär dig mer om nio guldkorn ur smyckessamlingen

Sök bland 10 000 de smyckena i Nordiska museets samling

Intendent Helena Lindroth besökte radioprogrammet Hultling och Röör i P4 för att berätta mer om smycken som magisk symbol, statusmarkör och identitetsskapare. Lyssna här

Tre måsten att titta på

1
Banérsmycket

Banérsmycket

Banérsmycket är gjort av guld med röd emalj, pärla och safir. Det tillverkades 1581.

Det är den 20 mars år 1600. Riksrådet Gustav Banér ska inom några timmar avrättas i det som senare ska bli känt som Linköpings blodbad. Han samlar sin familj för att lämna över några avskedsgåvor. Dottern Margareta får ta emot detta hängsmycke.

Under renässansen var det vanligt med smycken i form av initialer. Ett annat renässansdrag är den avslutande pärlan. Safiren, som symboliserade sanning och trohet, skulle också skydda bäraren mot fattigdom och sjukdomar.

2
Halslås

Halslås

Halslås av förgyllt silver, tillverkat 1808 av Adam Tillström, Växjö.

Bondekulturens halslås användes framförallt i Småland och Blekinge från 1700-talets mitt. Det dyrbara dekorerade låset sattes framtill vid halsringningen för att synas, liksom broschen i borgerlig dräkt. Men halslåset kunde också ha en viktig sammanhållande funktion.

3
Ring av plast

Ring av plast

Svensktillverkad ring från 1970-talet. De nya plastmaterialen gav möjligheter till lekfullhet i färg och form. Plastsmycken kunde vara exklusivt hantverksmässigt tillverkade, eller av billigare, massproducerat slag.