Kyrkogrimen och gloson

2014-10-23 11:47
Lärbro kyrka

Tänk dig en jättelik sugga, med gnistrande borst, glödande ögon och knivskarp rygg, som kommer rusande rakt mot dig på en enslig skogsstig. Eller en skriande spökfågel som anfaller med näbbar och klor när du tar genvägen över kyrkogråden en sen kväll om hösten...

Idag tänkte jag skriva några rader om två av mina egna favoriter bland de ruskigare väsena i svensk folktro: gloson och kyrkogrimen. En monstergris kan ju låta lustigt om man föreställer  sig en gullig, liten nasse men den gloso som beskrivs i sägnerna är långt ifrån skrattretande. Gloson, med de glödande ögonen och den vassa ryggen, höll ofta till nära kyrkan och var en av farorna som lurade på den som vågade sig ut på årsgång. I ensamhet och under tystnad gick man ett visst antal varv runt kyrkan (eller flera kyrkor), i hopp om att få se syner eller höra ljud som talade om vad framtiden bar med sig. Magiskt ladde nätter, som midsommarnatten eller julnatten, var särskilt lämpliga tidpunkter för årsgången. Lyckades man fullfölja hela ritualen sades det att man kunde få se kommande begravnings- och bröllopståg dra förbi eller höra hur det växte i marken och genom det få veta hur skörden skulle bli.

Men magi var ju något som man egentligen inte skulle syssla med och risken fanns alltid att ett övernaturligt straff väntade den nyfikne. Kanske fick man se sitt eget begravningtåg eller också anföll gloson innan man fick se eller höra något alls. Gloson sprang gärna mellan benen på människor, och sprättade då upp dem på mitten med sin vassa rygg. Ett sätt att skydda sig från detta var att ställa sig med benen i kors vid mötet (om man hann). Hon var alltså ett av de väsen som kommit till för att skrämma människor från att hålla på med farliga saker (som magi till exempel)...och för att sägner om en eldgnistrande sugga med knivrygg är rätt fantastiska både att berätta och att lyssna till.

Kyrkogrimen var ett skyddsväsen som sades vakta kyrkan och kyrkogården, för att driva bort tjuvar och vandaler. Den hade ofta gestalten av en tupp men det kunde också vara något annat djur. En kyrkogrim skapades genom att ett djur murades in levande bakom väggarna på kyrkan när den byggdes, att detta verkligen skedde tyder fynd av djurben vid rivningar och restaureringar av äldre kyrkobyggnader på. Föreställningen om att det finns en särskild kraft i den våldsamma, brutala döden återkommer också i andra sammanhang. Den hänger samman med tanken på att trolldom var något som bröt mot normen (det är därför den som utför magiska ritualer skall göra det under tystnad, i ensamhet och gärna naken). Gasten är ju till exempel vålnaden efter någon som dött en ond, bråd död. Och hängd mans rep eller skelettdelar från en mördare troddes vara kraftiga trollmedel.

Dessa tankar känns kanske främmande och brutala för oss idag men man måste komma ihåg att dåtiden tanke- och föreställningsvärld skiljer sig från vår på många sätt. För att förstå den, måste man också studera det samhälle och livsvillkor som föreställningarna speglar.

Foto: Gunnar Lund. Nordiska museet