I Nordiska museet finns en stor samling av folkliga kläder från olika tider och olika platser. I samlingarna finns främst folkdräkter och folkliga modedräkter representerade.
En liten del av samlingen består av bygdedräkter och komponerade bygdedräkter. Merparten av folkdräkterna och de folkliga modeplaggen är från 1700-1800 talen. Dessa samlades in vid den senare delen av 1800-talet under Artur Hazelius ledning. Till sin hjälp hade Hazelius flera ombud, s.k. ”skaffare” som förvärvade dessa dräkter vilka kom att utgöra grunden till Nordiska museet.
Kjolen har inventarienummer 1 och är det första föremålet som märktes in som föremål i Nordiska museets samlingar år 1872.
Det är lätt att blanda ihop begreppen kring den folkliga dräktkulturen. Merparten av bondesamhällets- och det tidiga industrisamhällets befolkning bar folklig modedräkt.
I Nordiska museets arkiv finns en mängd akvareller och skisser med folkdräkter som huvudmotiv. Bilderna är i de flesta fall från mitten av 1800-talet och utförda av våra mer eller mindre kända konstnärer.
Band av olika slag var ett oumbärligt föremål. De användes både för att hålla ihop, knyta om och bära i men också som utsmyckning i både kvinno-, mans- och barndräkter.
Här kan den som är intresserad av dräkter upptäcka Nordiska museets samlingar av akvareller, katalogkort och föremål uppdelade efter geografiskt område.
att om flere slag af folkdrägter i samma socken finnas, i främsta rummet den mans - eller kvinnodrägt anskaffas, som är mest egendomlig-hvilken vanligen torde vara högtidsdrägten
Artur Hazelius, 1873
I den folkliga traditionen intog broderierna en betydande plats både i inredningssammanhang och i den folkliga dräkten.
Brudklädning i Leksand. Upptagen i Källbergets by, Leksand, Dalarna 1951 för Nordiska museet. Bruden Karin Hanses bär sin egen dräkt medan prydnaderna ägs av brudkläderskan Mann-mor, i vars gård inspelningen ägt rum. Foto: Åke Wintzell
