Advent

Advent är en kyrkohelg som infaller fyra söndagar före julafton. Den inleder julen men också kyrkoåret. Även om julförberedelser nuförtiden påbörjas ännu tidigare, så utgör advent ännu en markering att julen närmar sig. Ordet advent betyder ankomst på latin.

Bilden: Foto KW Gullers, ©Nordiska museet

Advent = ankomst

Adventsstakar och adventsstjärnor (här Tindra Kristall) har tyskt ursprung och blev vanliga i Sverige på 1930-talet. Foto: Sören Hallgren, ©Nordiska museet.

Kyrkligt sett är advent inledningen till en förberedelsetid för Kristus ankomst. Det latinska ordet advent betyder ankomst och inte väntan, som många tror. I det tidiga kristna Sverige var advent en fastetid, ett sätt att kroppsligt markera Herrens väntade glädjerika ankomst. Man var återhållsam med mat, framför allt med kött. Även efter reformationen på 1500-talet fanns advent kvar, även om fastemomentet försvann. Advent förknippades också med stillhet och vördnad, vilket gjorde att bröllop förbjöds. Man skulle även undvika oväsen och bullriga arbeten.

I kyrkan sjunger man "Bereden väg för Herran" och "Hosianna", psalmer som starkt förknippas med jul och julstämning även utanför kyrkan.

Advent i vår tid har liksom de flesta av julens ritualer fick sin karaktär under sent 1800-tal. Även om adventsfirandets kristna betydelse nästan försvunnit, har högtidens kulturella betydelse snarast ökat. Sedan 1960-talet producerar svensk tv en adventskalender som börjar sändas i anslutning till första advent.

Adventsstjärnorna, också kallade julstjärnor, hängs i fönster och introducerades under 1930-talet. De blev allt vanligare under efterkrigstiden. Adventsljusstaken introducerades mot slutet av 1800-talet med förebild i tyska så kallade adventsgranar. Den första elektrifierade adventsstaken kom i slutet av 1930-talet. Den elektriska ljusstaken anknyter till en svensk tradition att låta ljus brinna i fönstren för att lysa upp julottebesökarnas väg till kyrkan.

Inför julen

Elljusstake i fönster, 1972. Foto: Karl Erik Granath, Nordiska museet.

På många sätt markerar första advent också i vårt samhälle inledningen på en fas när vi förbereder oss inför julen. Nu inleds en period där vi äter julbord tillsammans med arbetskamrater, påbörjar julbak och gärna återkommer till den stämning som många upplever inför julen. Hos en del förknippas advent med släktträffar, glögg och pepparkakor. I bondesamhället inleddes en period av matförberdelser. De lyckligt lottade slaktade julgrisen i början av december.

Att gå med stjärnan och adventsstjärnor

Överst från vänster: Herrnhutisk adventsstjärna med plats för lampa från 1943 och en adventsstjärna med lös armatur från 1971 av vitt papper och guldfolie. De övriga speglar stilspråket från 1980-talet. Foto: Bertil Wreting, ©Nordiska museet.

Adventsstjärnan är besläktad med den äldre traditionen att gå stjärna, på vissa håll kallad Staffanssång. Detta stjärngossefölje gick runt i socknarna och spelade i gårdarna upp att Betlehems stjärna förebådar Jesu födelse. Skådespelet är gärna upptågsrikt. Som belöning fick gossarna mat och dryck. Stjärnspelen är kända i Sverige åtminstone sedan 1600-talet och förekommer ännu idag i Stockholms skärgård (se vidare trettondagen).

Adventsstjärnan blev populär i Sverige på 1930- och 1940-talen även om de första adventsstjärnorna såg dagens ljus redan på 1880-talet i den tyska staden Herrnhut. Adventsstjärnan symboliserar Betlehemsstjärnan som vägledde de tre vise männen till stallet med det nyfödda Jesusbarnet. Kanske är den vid sidan av julgranen en av de viktigaste symbolerna i vår tids julfirande. I en herrnhutisk skola tillverkade elever och lärare pappersstjärnor belysta inifrån. I den herrhutiska traditionen nämns att förbilden var de svenska stjärngossarnas stjärngång.

Den tyska handeln fångade upp dessa stjärnor, som började masstillverkas och säljas i hopfällbart skick vid jultid. Efter hand elektrifierades stjärnorna. Det första svenska belägget för ordet adventsstjärna är från 1934, samma år som de tyskimporterade stjärnorna började säljas i Sverige.

 

1941 startade Erling Persson – grundare av klädföretaget Hennes & Mauritz – massproduktion av adventsstjärnor. Den typiska sjuuddiga och gulröda adventsstjärnan fick nu sin form.

Mitt under brinnande världskrig hade de tillverkat 200 000 stjärnor av papp som såldes för 2,50 kronor styck 1941. Som mest sysselsatte stjärntillverkningen 300 personer, mest norska, danska och polska flyktingar. Så småningom döptes stjärnan till Tindra Kristall och den sjuuddiga, gulröda stjärnan hängde snart i vart och vartannat fönster. Tindra Kristall blev så populär och vanlig att den av somliga fick den något nedsättande benämningen proletärstjärna.

Den svenstillverkade stjärnan fick konkurrens av stjärnor tillverkade av träspån, halm, näver och metall. I likhet med många andra julutsmyckningar är tillverkningen av stjärnorna spridd över världen: numera är de rödgula pappersstjärnorna tillverkade i Asien. Man kan säga att de speglar den tidigare profilerade lokala tillverkningssindustrin såväl som vår tids globala tillverkningsvägar. Stilmässigt speglar stjärnan väl de globala influenserna; allt fler använder stjärnor med asiatiskt och orientaliskt inspirerade mönster, vilka uppträder i stilmässiga blandformer i svenska fönster.

Datum: 
2014-11-30
2015-11-29
2016-11-27
2017-12-03