Alla helgons dag

Med rötter i 700-talet är alla helgons dag ett exempel på en högtid som fått ökad betydelse i Sverige under 1900-talet. Dagen firas mellan 31/10 och 6/11. Och i modern form har den inspirerats av katolsk tradition. Under efterkrigstiden spred sig seden att tända ljus på gravarna.

Bilden: Foto: Peter Segemark, ©Nordiska museet.

Alla helgons dag och alla själars dag

Alla helgons dag firas den lördag som infaller mellan den 31 oktober och den 6 november. Då brinner ljusen på kyrkogårdarna till våra anhörigas minne. Temat i högtiden får sägas vara universellt: döden och att minnas de döda. Vi denna tid på året har det funnits många ritualer med dessa teman, samtidigt som tidpunkten markerar sommarhalvårets slut och vinterns början.

 

Liksom så många andra högtider finns katolska drag i alla helgons dag. Allhelgonadagen (1 november) har katolska kyrkan sedan tidig medeltid firat helgon som saknat egna dagar i almanackan. Dagen efter, 2 november, firade man alla själars dag för döda familjemedlemmar, och kvällen före, 31 oktober, var allhelgonaafton, kallad All Hallows' Eve. Av detta namn har sedan bildats ordet Halloween. Alla helgons dag har på många håll i västvärlden behållit sin betydelse.

Under Sveriges katolska medeltid stöter vi första gången på allhelgonadagen i Vallentunakalendariet 1198. Den räknades då till andra klassens helger, och kom i betydelse närmast efter jul, påsk och pingst. Dagen var dock betydelsefull vilket märktes av allhelgonagillena runt om i landet. Allhelgonadagens roll som kalendarisk fixpunkt syns i medeltidslagarna och den ansågs vara vinterns första dag.

Alla helgons dag infördes 1953

Gravljus på Skogskyrkogården i Stockholm på allhelgonadagen 1994. Foto: Sören Hallgren, ©Nordiska museet.

Alla helgons dag har varit föremål för omvärderingar i historien, bland annat beroende på förändrade religiösa uppfattningar. I Sverige bibehölls allhelgonadagen som helg även efter reformationen på 1500-talet. Högtiden trotsade alltså försök att ta bort den ur kalendern. Skälet är att helgon inte sågs som del i den protestantiska lutherska trosuppfattningen. Däremot avskaffades alla själars dag den 2 november. Men slutligen försvann även allhelgonadagen som helgdag i den omfattande almanacksreformen 1772.

Mot slutet av 1800-talet växte efter hand bruket att tända ljus vid gravarna, främst i städerna. Ljusen tändes som regel vid avlidna barns gravar. Att tända ljus vid gravarna var inte helt okänt i Sverige, men detta hade mest skett på julaftonen, vilket gjordes så sent som på 1940-talet. Efter andra världskriget spreds seden med ljus på gravarna förlagt till allhelgona. Impulserna kom från katolska länder i Europa. Etnologen Mats Rehnberg nämner att impulser också kom från krigsgravarna i Normandie. Redan 1924 fanns förslag på att återinföra alla helgons dag, men först 1953 blev helgdagen officiell. Man kan notera att den gamla allhelgonadagen ligger kvar den 1 november, men utan att vara helgdag.

I bondesamhället användes den 1 november för att förutsäga vädret och som nämnts har den setts som den första vinterdagen. Det sades ibland att om solen inte skiner så länge att man hinner med att sadla en häst, så blir det en mycket snörik vinter.

Datum: 
2014-11-01
2015-10-31
2016-11-05
2017-11-04