Dukade bord

Sveriges äldsta utställning

Dukade bord öppnade 1955 och är fortfarande mycket omtyckt av museets besökare. Här berättas det om mat och dryck och om seder och bruk i samband med måltider. Utställningen spänner över fem sekler, från 1500-talet till omkring 1950. Dukade bord är troligtvis den äldsta utställningen i Sverige som fortfarande visas.

Pampiga och eleganta dukningar varvas med det mer sparsmakade. I utställningen presenteras tio små och stora interiörer med uppdukade bord ur slotts-, herrgårds- och borgerliga miljöer. Det är bord för frukost, middag och fest, för konfekt, punsch och brännvin. Dessutom visas ett stort bord för kaffekalas och ett litet för te.

Se hur servisgods, dryckeskärl och bestick förändrats och utvecklats genom tiderna. I sidomontrar visas mängder av vackra och intressanta föremål som hör till det dukade bordets historia: bägare, kannor och krus, flaskor, karaffer och tillbringare, karotter, skålar och överdådiga terriner, tallrikar av tenn, trä eller porslin och bestick av olika slag: smörgåsgaffel, sardingaffel, kaviarspade, druvsax, sparristång,

Utställningen Dukade bord visas tills vidare.

För mer information

Presskontakt

Lisa Ringsby
08-519 546 74
lisa.ringsby@nordiskamuseet.se

Pressbilder

Ett middagsbord på 1500-talet ser enkelt ut men skenet bedrar. En fin middag har många rätter: soppor, rotsaksmos, vilt, stekt fisk, fågel, pastejer, korv, lagrade ostar, frukt och sötsaker. Foto: Mats Landin, Nordiska museet.
Vid dryckesbuffén fylldes gästernas bägare. Det var modernt att dricka rött franskt vin och tyskt vitt vin. Öl fanns också. Innan de viktiga gästerna drack provade munskänken alltid dryckerna genom att smaka på dem ur bägarens lock för att försäkra sig om de inte var gift i dem. Giftmord var inte ovanliga! Foto: Mats Landin, Nordiska museet.
På 1600-talet delade man inte in måltiden i förrätt, varmrätt och dessert utan man åt i s.k. anrättningar. Tre anrättningar var vanligt. Första anrättningen kunde bestå av soppa, fisk, kött, pastej och tårta. Andra anrättningen likaså, men med dyrbarare råvaror. Tredje anrättningen var ett konfektbord som stod dukat vid sidan om matbordet. Foto: Mats Landin, Nordiska museet.
Konfektbordet med den förgyllda tårtan är festens praktfulla final. På vackra silverfat och i skålar finns marsipanfigurer, kanderade blommor, frukter som plommon, körsbär och äpplen, hasselnötter, kastanjer och brända mandlar. En närmare titt på sötsakerna, som kom från sockerbagare i de större städerna, avslöjar bibliska motiv och figurer, gärna överdragna med guld. Våra dagars jultomtar och påskkycklingar i choklad och marsipan är ett arv från dessa figurer. Foto: Mats Landin, Nordiska museet.
En elegant anrättad duva ligger på en tallrik av tenn. Besticken har skaft av silver och emalj - endast de mycket förmögna kunde förse sina gäster med både kniv och gaffel. Duvkött ansågs lämplig mat för flegmatiker och melankoliker som behövde något "hetsande" för att balansera sitt temperament. Foto: Mats Landin, Nordiska museet.
En vit damastduk, kandelabrar, en bordsplatta av fajans mitt på bordet med en skål fylld av frukt ... Det här festbordet är dukat enligt anvisningar från Johan Winbergs Kok-Bok som kom ut 1761. Här finns spansk tårta, kalvstek, kalkon, glaserad skinka, en aladåb, kronärtskockor, gröna bönor och champinjoner med kräftstjärtar. Här finns också Schiemerta, ägg som egentligen är fiskbullar. Det var högsta mode att laga rätter som såg ut att vara något annat än de egentligen. Foto: Mats Landin, Nordiska museet.
Soppor ingick i måltidens första anrättning och serverades ur soppterriner av tenn, silver eller keramik. Terrinen var 1700-talets praktpjäs på festbordet. Foto: Mats Landin, Nordiska museet.
Intresset för Kina och Orienten, teets ursprungsområden, gjorde att tedrickandet blev populärt under 1730-talet. Kineserier, kinesiska former i europeisk tolkning, slog igenom i möbler och inredning. Foto: Mats Landin, Nordiska museet.
Frukosten är serverad på ett sidobord i den borgerliga stads- våningen. På skänken (ej på bild) står ett fat med stekt sill och kokt potatis. Sillen har sedan medeltiden varit vardagsföda, men potatisen slog igenom som basmat först i mitten av 1800-talet. Den gamla finservisen av tenn används nu till vardags. Ur terrinen serveras gröt och i tillbringaren finns mjölk eller vatten med sirap (s.k. grötväta). Efter maten dracks det kaffe. Foto: Mats Landin, Nordiska museet.
Den pampiga dukningen med brutna servetter har släktskap med 1600-talet. Fortfarande är måltiden indelad i tre avdelningar, två från köket och en från konditorn. Maträtterna står inte längre på bordet. Betjäningen serverar rätterna från köket varefter de ska ätas. Vid varje kuvert finns en matsedel på franska där gästerna kan se vad som bjuds. Konfekten, en del av desserten, står framme på bordet som dekoration under hela måltiden. Foto: Mats Landin, Nordiska museet.
På 1600-talet började man tillverka brännvin av säd och under 1700-talet av den mångsidiga nyupptäckta potatisen. Brännvinet ställdes på ett speciellt brännvinsbord på en egen plats i matsalen under 1700-talet. På bordet fanns även kryddskorpor eller kringlor, bröd, ost och ansjovis; detta intogs före maten som aptitretare. På 1800-talet utökades brännvinssorterna, liksom smårätterna på brännvinsbordet. Foto: Mats Landin, Nordis
I mitten av 1800-talet började Sverige industrialiseras och en  rik borgarklass växte fram. Stora middagar hölls med många maträtter och nya tillbehör i olika material kom: flintgods, pressglas, nysilver och förnicklad plåt. Flintgodset var det dominerande materialet för uppläggningskärl och tallrikar. Ofta hade serviserna ett hundratal delar. Det fanns många dekorer i olika prisklasser att välja mellan. Foto: Mats Landin, Nordiska museet.
Man har släppt in solen, ljuset och naturen i hemmet. Vilda blommor pryder kaffebordet. Sju sorters kakor, vetebröd och sockerkaka är framsatta. Tack vare järnspisen med bakugn, jästpulvret, pressjästen och det inhemskt odlade vetet, kan husmor baka en helt annan sorts bröd än tidigare. Kaffekalas blir ett omtyckt nöje. Kanske någon saknar gräddtårtan? Inte förrän på 1920-talet kommer den på kaffebordet, den tillhörde länge en av festmiddagens många rätter. Foto: Mats Landin, Nordiska museet.
Vid sekelskiftet 1900 började man intressera sig för formgivarna bakom serviser, glas och husgeråd. Kända konstnärer som Alf Wallander, Gunnar G:son Wennerberg och senare Edward Hald och Arthur Percy anlitades av fabrikerna. Föremålen präglades av jugendstilen och funktionalismen. Foto: Mats Landin, Nordiska museet.

Att använda pressmaterialet

Pressbilder får endast publiceras i redaktionella texter om Nordiska museet eller museets utställningar, och fotografens samt museets namn ska alltid anges.

Behandlar texten huvudsakligen något annat vänligen kontakta museets bildförmedling.

Bilder finns högupplösta i anslutning till pressmeddelanden.