Fettisdagen

Fettisdagen, blå måndag och fläsksöndag

Artisten Nils Poppe ätandes en semla 1942. Foto: KW Gullers, ©Nordiska museet

Även i vårt land, efter reformationen, finns exempel på att maten intagit en central roll i fastlagen. I den mån det fanns att tillgå, så åt man kött eller fläsk. I vår tid påminner semlan om dessa excesser, även om semlan kommit på våra bord först under 1900-talet. De tre fastlagsdagarna inleddes med fläsksöndagen, följd av blå måndagen, i Skåne kallad bullamåndag. Dagen har troligtvis fått sitt namn av att hantverksgesällernas lediga måndagar kallades blå måndagar och av att kyrkorummet denna dag kläddes i blått, fastefärgen.

En mer sentida parallell finns i det industrialiserade Sverige, där blå måndag skämtsamt benämnde måndagarna när arbetarna på grund av festande inte orkade ta sig till arbetet. Fettisdagen är fastlagens tredje och sista dag. Denna dag kallades ibland också vita tisdagen, syftandes på det vita mjölet. Sannolikt är detta en mer sentida benämning, eftersom vitt mjöl var ytterst sällsynt i bondesamhället. I en uppteckning från Dalarna 1913 heter det att det ”åts roter och potatis och kött och fläsk”. På Öland, Gotland och i Småland åt man kroppkakor med kött och fläsk inuti. I Uppland, Södermanland och Värmland åt man fettisdagskött som bestod av kokta svinfötter. I Ångermanland ansåg många att sju mål mat skulle ätas under fettisdagen, bland annat kokt fläsk och dopp i grytan med ett av julbröden som sparats speciellt för detta ändamål.

Semlan

Svällande form och svulstig smak. Semlans överflöd påminner oss om lidande och botgöring. Foto: Birgit Brånvall, ©Nordiska museet.

Semlans väg går med all sannolikhet via den så kallade hetväggen, en bakad bulle fylld med mandelmassa. Dess namn kommer av tyskans "heisse wecke", som betyder varma kilar. Kilformen har kommit att flyttas över till semlorna, vars lock ofta har formen av en kil. Ordet hetvägg är sannolikt en ljudlik översättning från tyskan. Hetvägg åts i städerna bland de mer välbärgade och är kända sedan 1700-talet. Vanligen kryddades de med kummin och serverades gärna i en skål med varm mjölk.

Ibland påstås den svenske kungen Adolf Fredrik ha dött av alltför många hetväggar fettisdagen den 12 februari 1771. I verkligheten dog han av slaganfall, ett namn på både stroke och hjärtinfarkt, efter en i vår tids ögon enorm måltid. Måltiden bestod av ostron, hummer, surkål och hetvägg. Kungens frånfälle väckte starka känslor mot hetväggen och skalden Johan Gabriel Oxenstierna förde fram att fettisdagen borde förbjudas och ”hetvägg drivas i landsflykt ur Sverige, sedan den begått ett kungamord”.

Semlan, bakad på vitt mjöl med vispgrädde och mandelmassa, började bli vanlig först under 1900-talets början. Ordet semla kommer från tyskans ”semel” och latinets ”simila”, som betyder fint vetemjöl. Ett skäl till att den moderna semlan inte bakades och åts annat än undantagsvis, var att vitt mjöl i bondesamhället var ytterst ovanligt, liksom socker och att äta vispad grädde. Från 1800-talets mitt är den vanligaste beteckningen på hetvägg fettisdagsbulle eller fastlagsbulle. I dag kallas fettisdagsbullar vanligtvis för semlor.

De tre fastlagsdagarna betraktades som lämpade för att ta vädertydor, dvs förutsäga kommande väder. Långa istappar på fastlagsnatten ansågs över hela landet vara ett gott tecken, då skulle stråsäden och linet bli långt. God spannmålsskörd skulle det också bli om fastlagen var klar, torr och helst också solig. Om det tinade på fettisdagen så att det blev takdropp skulle korna mjölka bra under sommaren, och lika stora som dropparna var skulle sädeskornen bli.

Fastlag och karneval

Varken Sverige eller Norden har en stark karnevalstradition, beroende av att vi sedan många hundra år är protestanter. I katolskt präglade områden, är fastlagen däremot en karnevalernas tid. Karnevalen vänder världen upp och ner, överflöd av mat och fest blir en stark kontrast mot den fasta som skall följa fram till påsk. Karnevalen leker med samhällets och världens ordning, utmanar den och överdriver den. I karnevalshumorn ser vi ofta hyperboler, dvs groteska bilder och handlingar. I detta mundus inversus äter människor så de bokstavligt talat spricker, dåren kröns till kung för en dag och människor förvandlar sig genom masker till djur.

I 1400-talets Sverige finns uppgifter om slaktare som under karnevalståg maskerade sig med ox- och grishuvuden och härmade grisarnas grymtningar. I viss mån levde karnevalsdrag kvar i en del folkliga fester och muntligt berättande, men då utan religiös betydelse.