Första april

Skämt runtom i Europa

Skämtsamma vårfester med olika narrelement verkar ha förekommit i många kulturer. I Europa finns exempel på karnevaliska vårfester som oftast är retsamma och ironiska. Idén är att narrandet och skämten ska roa utan att ge några allvarliga konsekvenser.

Upptåg som liknar våra aprilskämt förekommer i de flesta europeiska länder. I Frankrike finns belägg från 1500-talet. Där kallas den lurade för poisson d’avril (”aprilfisk”) och antingen fäster man ritade fiskar på varandras ryggar eller så utsätter man varandra för andra skämt. I Storbritannien, USA och Australien kallas dagen All Fool’s Day.

Ett tidigt drag i seden var att den lurade skickades ut på fiktiva uppdrag. Till exempel för att fråga efter ”synvinklar”, ”rumpdrag” eller ”Jagedumm-piller” på Apoteket. Sådana skämt kan knytas till olika yrkeskulturer. Snickarlärlingar kunde exempelvis skickas ut för att köpa spikolja. Aprilbrev med falska meddelanden skickades också. 1742 sändes en ”aprilsedel” runt i en Västgötaförsamling som kungjorde att söndagens gudstjänst skulle börja tidigare än vanligt, vilket ledde till stor förargelse bland församlingsmedlemmarna när sprattet uppdagades.

Liksom annat skämtbeteende i historien används ofta ramsor. Det här är en av de mest kända:

April, april din dumma sill

Jag kan lura dig vart jag vill

eller

Maj, maj måne

Jag kan lura dig till Skåne

Aprilskämt och massmedia

Aprilskämtens koppling till massmedia är belagd från mitten av 1800-talet. Den äldsta kända medievitsen är från 1846, då tidningen Evening Standard i London publicerade en annons om åsnevisning i utkanten av staden. Människor åkte dit och gick runt och letade efter åsnor. Tills de tittade på varandra och förstod att de själva var åsnorna.

Under 1900-talet har massmedierna upprätthålllit sedan aktivt. I Svenska Dagbladet 1911 kunde man läsa att invigningen av de olympiska spelen 1912 skulle föregås av en parad med 600 elefanter utlånade av rajan av Rajapur. På de första 50 elefanterna skulle en musikkår sitta och spela de medverkande nationernas nationalsånger och på de följande elefanterna skulle elefantskötare ropa ”Lirpa, lirpa”.

Ett klassiskt skämt från televisionens svartvita barndom var när Kjell Stensson år 1962 lurade svenska tittare att se tv-sändningarna genom en nylonstrumpa för att få färg-tv. Ett annat omtalat skämt handlade om att konstruktörerna av Ölandsbron befarade att anslutningen skulle missa på en halv meter. 2005 kunde TV4 berätta på sin hemsida att de haft inbrott och att banden med tv-serien ”Lost” tyvärr hade försvunnit.

Aprilskämt och teknik

Ett återkommande tema i aprilskämten är teknik och ofta handlar de om att utmana föreställningar om gränsen för vad som är möjligt och omöjligt. I Nordiska museets arkiv finns en samling aprilskämt från 1980-talet, varav ett är en annons med en räknemaskin försedd med en enda stor knapp som man håller handen på. Tänker man bara talet så känner maskinen det och räknar själv ut resultatet.

Det amerikanska virtuella museet Museum of Hoaxes har en topp 100-lista över alla tiders mest lyckade aprilskämt, och där ligger den svenska nylonstrumpan (se ovan) just nu på andra plats. Där återfinns även något som påstås vara det första aprilskämtet på nätet.

Den 1 april 1984 spreds en uppgift om att Sovjetunionen skulle ansluta sig till Usenet – en av många föregångare till dagens internet – eftersom man ville ha ett öppet diskussionsforum med både européer och amerikaner. Meddelandet väckte stor uppståndelse eftersom detta fortfarande var under järnridåns tid. Nyheten gav upphov till stor respons på Usenet men efter två veckor avslöjades det hela som ett aprilskämt.

Samma år skrev den brittiska tidningen The Sunday Times att förarlösa bussar skulle införas i London. Dessa skulle styras via magnetslingor i gatan medan bilder skickades till en datacentral som kunde ta över styrningen vid behov. De arbetslösa busschaufförerna skulle skolas om till datatekniker.

I dag lanseras nya mer eller mindre effektiva träningsredskap hela tiden. Den 1 april 2006 presenterade Nerikes Allehanda det nya motionsredskapet ped-pad som ett alternativ till stavgång. Med ett redskap liknande en paddel i rörelse framför kroppen skulle motionären kunna ”paddla” sig fram under sin raska promenad eller joggingtur. Två modeller skulle finnas, en längre för landsbygden och en kortare för stadsmiljöerna.