Tjugondag Knut

Tjugondag Knut – en efterfest

Den 13 januari, tjugo dagar efter jul, är julen slut i vårt land. I äldre tradition och på andra håll i Europa tar julen slut den 6 januari, det vill säga när vi firar trettondagen. Knutdagen har sitt namn efter den danske hertigen Knut Lavard, som mördades den 7 januari 1131 och senare blev helgonförklarad. Hans dödsdag råkade vara dagen efter trettondagen, då julen var slut. Men vid slutet av 1600-talet förlängdes julfirandet med en vecka, och namnet Knut flyttades från 6 till 13 januari. Orsaken var att varje stor kyrkohögtid i äldre tid hade en efterfest åtta dagar senare, en så kallad oktav.

Den konung Knut som nämns i Bondepraktikan är den danske kungen Knut, som även han blev helgonförklarad och som var beskyddare av de medeltida Knutsgillena. Gillen var en form av medeltida handelskompanier. Knutsgillena arrangerade ibland knutsbaler, vilket sannolikt påverkar tjugondag Knut och julgransplundringarna.

Julen ropades ut

En annan faktor som påverkat julgransplundringarna är sannolikt de upptåg som man kunde se i bondesamhällets byar vid denna tidpunkt. Då sprang barn och unga omkring och tiggde mat och dryck till sista julstugan, samtidigt som de ropade ut julen.

Plundra granen

Under 1900-talet har tjugondag Knut kommit att associeras med barn och godis. Julgransplundringar är vanliga nuförtiden, men de hade sin storhetstid under efterkrigstiden. Ofta förläggs de helgen efter tjugondag Knut, en anpassning till arbetslivet.