Sofi Hazelius

Sofi Hazelius, född Grafström (1839–1874), växte upp i ett prästhem i Umeå. 1863 förlovade hon sig med Artur Hazelius och året därpå följde giftermålet.

Det unga paret bosatte sig i Stockholm, på Kammakargatan 37. Sofi följde Artur på många av hans resor och hon hjälpte honom i hans tidiga insamlingsarbete. Hon stöttade honom också i hans arbete att grunda ett museum och hann uppleva att museet slog upp sina portar för publik den 24 oktober 1873. Då väntade paret sitt första barn, sonen Gunnar som föddes den 17 mars 1874. Förlossningen blev svår och Sofi insjuknade i barnsängsfeber. Några dagar senare, den 29 mars, avled hon endast 34 år gammal.

Sofi Hazelius var en rikt begåvad kvinna, språkkunnig, musikalisk och konstnärlig. Om detta vittnar efterlämnade teckningar och målningar. Det var också hon som förde dagbok vid parets resa i Dalarna sommaren 1872, den resa som sägs ha givit Artur Hazelius inspiration till att grunda ett museum. Av dagboken kan man utläsa att hon var en snabb och träffsäker iakttagare och hade lätt för att uttrycka sig levande i skrift. Under resan var det också hon som gjorde uppteckningar av sånger och melodier.

Sofi Hazelius deltog i de första årens arbete med museet. Att samlingsarbetet kunde innebära en del uppoffringar vittnar följande skildring, hämtad ur den biografi över Artur Hazelius som trycktes i museets årsbok 1901: ”Under de första åren, då museet ännu var inrymt i Hazelius och hans unga makas hem, där bindmössor, skråkistor och allehanda redskap började hopa sig, måste ofta nog de ganska knappa hushållspengarna släppas till för inköp av någon raritet. Den tillämnade nya rocken eller vinterkappan fick bli ogjord för att samlingarna skulle kunna ökas med något allmogekonstens alster.”

Det unga paret hade inte alltid lätt att få ekonomin att gå ihop, särskilt inte efter det att Artur Hazelius hade sagt upp sig från sin lärartjänst 1868 för att istället verka som fri skribent. Under flera år hade de inackorderingar och fick extra inkomster genom översättningsarbeten, ett arbete som Sofi också deltog i. Hon gjorde bland annat översättningar från engelska till svenska.

I en historik över museets första 25 år beskrev Artur 1899 Sofi som  ”[...] museets enda amanuens. Hon delade troget arbetet, bekymren och framgångarna.”  I en familjekrönika skrev han om sin hustru: ”Sofia Hazelius var en å både huvudets och hjärtats vägnar rikt utrustad kvinna.”  En kortfattad men såväl kärnfull som kärleksfull karaktäristik.